Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. 26 juli 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895
237
knipa ihop näsborrarna; om jag vid bär-
plockning råkar få något obehagligt på tun-
gan, kan jag genast spotta ut det; mot
vinterkylan hjälper pälsen och mot solstrå-
larna parasollen och så vidare, men oftast
är ni ur stånd, högtärade, att bevara hörsel-
nerven för otäckt buller, ty att stoppa fin-
grarna i öronen hjälper föga eller intet.
Se här för bättre minnes skull ett par
exempel.
Vi tänka göra en järnvägsresa, men hin-
drade och uppehållna af hvarjehanda om-
ständigheter, komma vi fram i sista minu-
ten och måste skynda in i just den kupén,
som konduktören behagar öppna, vi måste,
oaktadt vi där skymtade åtskilliga barn-
ansikten i fönstret. Nu äro vi ju icke
några hundturkar, som vilja slakta eller
äta barn eller på annat sätt göra illa
åt »de söta små». Men att resa i samma
kupé som ett par ostyringar, väl för-
sedda med trumpeter, trummor och andra
så kallade musikaliska leksaker, det blir
dock i längden en smula tålamodspröfvande
äfven för skäligen starka nerver. Om de
ändå ville sitta stilla, gudsänglarna, men som
ett par praktiska prof på perpetuum mobile
rusa de från det ena fönstret till det andra
utan spår af respekt eller tanke på, att gam-
malt folk har liktornar. Pappa ser röd
och arg ut, mamma har ett drag af slö
resignation i det bleka ansiktet, ingendera
är just konversabel eller sällskaplig af sig.
»Lillan» byter om lek; hittills har hon nöjt
sig med att flyga upp och hoppa och guppa
samt dessemellan falla ihop som en tom
mjölsäck; nu vill hon för omväxlings skull
taga litet lunggymnastik. Med en beundrans-
värd uthållighet och en energi, som vore
värd en bättre sak, börjar hon att skrika,
som om hon sutte i ett skrufstäd, men det
gör hon inte precis, fastän hon sitter i en
grannlaga situation.
»Om jag vore kung,» sjunger herr Od-
mann.
Om jag bara vore generaldirektör för
kungl. majestäts nådiga järnvägsstyrelse och
det blott för en enda dag, skulle jag göra
mig odödlig i världens kulturhistoria genom
att införa — barnkupéer.
(Bäste herr redaktör!
Var god och sänd vår järnvägsstyrelse
detta nummer af Idun och fråga herrarne,
om vi inte kunde få barnkupéer också på
tågen.)
Skönt! Nu stannar tåget, men blott ett
ögonblick.
Fort ut härifrån och in i en annan vag-
gon !
O grymma öde! Nu kommo vi ur askan
i elden! Vi resa aldrig mer i 3:dje klass,
detta hafva vi så ofta lofvat oss, och hä-
danefter blir det allvar af : i ena halfvan af
vagnen har ett rökande, supande, kortspe-
lande och svärjande sällskap arbetare slagit
sig ner, de sjunga, nej skråla slagdängor
med ackompagnement af det oundvikliga
»piglocket» ■— i den andra halfvan sitter
en flock frälsningssoldater, hvarenda en be-
väpnad med en guitarr, de äro nu ute på
härnadståg och krigsbasunen skallar.
Hu ! Vi lämna nu underklassen och upp-
söka öfverklassen, dit vi egentligen höra,
utom när vi »fara på tåget». — —
En vidtberyktad andlig vältalare håller sin
profpredikan i det stora templet, som är
proppfullt af åhörare. Trängseln är olidlig,
och värst äro de, som ej på år och dag
Möblering och Dekorering
af våningar verkställes stilriktigt och elegant.
r Största urval af modeller uti olika stilarter•
IDUN
varit i Guds hus, och för hvilka aliså det
hela i dubbelt hänseende har nyhetens behag.
Den arme predikanten utströr med fulla
händer sina retoriska blomster, men de
drunkna tyvärr alla i en ocean af harklin-
gar nysningar och hostningar. Man skulle
snarare tro sig vara kommen till ett lasa-
rett för lungsotspatienter än i en kyrka.
(Forts.)
”Ej så farligt, som vi göra
det till”.
|Tä dessa ord sammanfattar en husmor sin
uppfattning af den brännande tjänar-
innefrågan och nedlägger sina ovanligt opti-
mistiska erfarenheter i följande skrifvelse
till Iduns redaktion, som väl kan förtjäna
beaktas bland de talrika utlåtanden af mera
nedslående art, som på sista tiden så ofta
kommit oss tillhanda:
Man måste medgifva, att det är en konst
att få dugliga tjänare, men det beror till
största delen på husmödrarna själfva, om
de få det eller ej.
Min erfarenhet har varit den: visa dem
aldrig, att de äro oumbärliga.
»Huru går det till?» kanske många fråga.
Ja! jag vet det knappt själf, men tror helt
visst, att ännu ingen tjänare i mitt hem
känt sig vara oumbärlig. Det första af
alla villkor är — utdela aldrig en befall-
ning, som du ej vet dig kunna, om så be-
höfves, själf utföra. Ty i fall af ohöflig-
het eller gensägelsa skall du kunna uträtta
den ordre, du gifvit, själf. Du måste så
sätta dig in i alla en husmoders plikter
och omsorger, att du själf är kompetent
sköta de göromål du fordrar af andra.
Känn dig aldrig beroende af dina tjä-
nare, och jag är säker, att de gärna er-
känna dig vara öfverhufvudet och under-
ordna sig dig.
En viktig sak är ock: »Gif dina befall-
ningar bestämdt och tydligt, väg dem noga
innan de uttalas.» En befallning, en gång
gifven, får ej återtagas, om ej oöfverstig-
liga hinder kommit i vägen därför. Då
jag städslar en tjänarinna, uppgifver jag i
minsta detalj hennes göromål och mina for-
dringar. När hon så väl inträdt i min
tjänst, följer jag henne från göromål till
göromål första tiden, till dess hon ordent-
ligt har reda på, huru jag vill hafva det.
Ty jag vill bestämdt påstå, att det finnes
ej två husmödrar, som ha samma ordnin-
gar, samma seder och bruk.
Jag har haft många dåliga tjänare, ja,
till och med sådana, som bestulit mig. Om
jag blef häftig och ond, vann jag aldrig
något öfver dem, men väl med lugn och
allvar. Öppet, utan svek har jag försökt
komma på deras dåliga sidor, gifvit dem
en, ja flere varningar; har detta ej hjälpt,
har jag skilt dem från min tjänst och har
ännu aldrig haft något obehag däraf. Jag
har ock haft många, som låtit sig rättas
och blifvit goda tjänare, till och med bland
de bästa.
Sträng har jag nog varit, men försökt
vara rättvis och tagit mig till vara för att
i öfverilning fara ut emot dem. Jag har
funnit detta godt och sett till och med den
ohöfligaste falla till fota.
Jag tror, att om en matmoder ej är rädd
för hvilket arbete som helst inom hemmet
och tjänarne se detta, de i sin mån villigt
och utan knot sköta sitt arbete och sina
ofta ganska tunga göromål.
Vi äro många personers hushåll, och allt-
så hafva mina tjänare ett ganska sträfsamt
arbete, jag måste dock säga, att bra sällan
har jag sett sura miner. De må hafva
varit längre eller kortare tid, vi hafva dock
nästan alltid skilts åt i godo. Och har nå-
gon gång så händt, att vi skilts åt i osämja
och jag ransakat mig efteråt, har jag kan-
ske funnit, att äfven min häftighet bidra-
git till missförhållandet. Om jag varit lug-
nare, hade allt varit godt. Jag måste ställa
större fordringar på mig än på dem.
Tänker jag härpå, bemöter deras ovillig-
het och ohöflighet med lugn och allvar, är
jag nästan säker att få rätten på min sida.
Jag kan ju själf icke säga mig vara vid
ett ständigt godt lynne — huru skall
jag då begära af dem, som draga hela
dagens tunga, dag efter dag, att de skola
ständigt vara vid ett godt och jämnt lynne.
Det är helt enkelt en orimlig begäran. Vi
ställa stora fordringar — det kan nu ej
hjälpas, så är det i alla fall —■ på våra
tjänare, men ställa vi ock stora fordringar
på oss själfva? Nej, helt visst ej.
Hvad angår betyg, fäster jag mig ej syn-
nerligen därvid. Vi kvinnor hafva i all-
mänhet för godt hjärta, och om vi också
vilja skrifva ett sanningsenligt betyg, göra
vi det dock ej i de flesta fall, om betyget
därigenom skulle blifva till tjänarens nack-
del. Vi tycka det är svårt skicka af en
tjänare med ett dåligt betyg, väl vetande,
huru svårt det blir för henne att åter få
plats. Mången kan också hafva ett allvar-
ligt uppsåt att blifva en bättre människa,
och vi kunna med vårt betyg förstöra denna
goda föresats. Hvem vill väl vara orsaken
till en människas undergång, hvem vill ka-
sta första stenen? Hellre intet betyg ifrån
mig än ett dåligt.
Är det väl också alltid så, att ej bety-
get är skrifvet af oss i uppbrusningens
ögonblick och understundom ganska orätt-
vist?
Ledighet gifver jag mina tjänare så ofta
jag kan; de måste liksom jag njuta lugn
och hvila ibland ifrån sitt stränga arbete.
Tala vi nu om löner, må jag väl säga,
att de äro dryga, men ej för dryga. För
tjänarne, liksom för oss, äro nu alla lef-
nadsomkostnader dyrare, och vi vilja all-
tid se dem prydliga och snygga. Tänker
jag på ett stort hushåll, huru får ej där
till exempel kokerskan sträfva och arbeta.
Det är ej ensamt mat vi fordra af henne,
vi fordra ordning, renlighet och punktlig-
het. Hon är väl värd sin lön. En hus-
jungfru likaså, vi fordra äfven af henne
ordning och punktlighet. Intet får brista
i dessa saker. Är det ett hushåll med
endast en tjänare, har hon sannerligen en
hel del arbete och förtjänar säkert sin goda
lön.
Nutidstjänarne äro nog i viss mån för-
slappade, men det är ej hälften så farligt,
som vi göra det till. Håll dina tjänare
till ordning och arbetsamhet, var själf ar-
betsam, vänlig, lugn och rättvis framför
allt, och vi skola alla erfara, att nutidstjä-
naren ej är sämre än förr.
Gif hvar och en det honom tillkommer.
Bygg ditt hem på sann gudsfruktan, och
allt skall vara godt och blifva godt.
F. O.
Sängar och Sängkläder, Möbeltyger,
Mattor och Gardiner m. m., m. m.
Carl Johansons
Möblerings-Åffär.
Drottninggatan 45. 1 och 2 tr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
