Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 30. 26 juli 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 IDUN 239
var »Aves» uppfattning tilltalande, och som jag
själf starkt funderar på att i höst draga in på
jungfru samt ser att »Ave» utfört denna mandat
i praktiken, ville jag vördsammast bedja om upp-
lysning, hur man angenämast, klokast, billigast
skulle kunna ordna sitt hem utan tjänarinna.
Vi hafva 4 rum och kök i Stockholm: familjen
består af mig, 40-årig, samt mina tre barn: 19-
årig och 12-årig dotter samt 16-årig son. Jag har
tänkt mig som en möjlighet att försöka anskaffa
pålitlig äldre pei’son, som komme morgon och mid-
dag för att hämta vår lagade mat samt kväll;
bör detta ej kunna anordnas så, att det blir bil-
ligare än med fast tjänarinna, samt så att vi äro
fria och oberoende och — framför allt — slippa
de tusen »jungfru-bekymren» ? Tacksamma för
upplysande svar härpå — måhända af »Ave», fru
Langlet, »Stenia» eller annan upplyst rådgifver-
ska i Idun — vore säkerligen ej så få prenume-
ranter på Idun, och särskildt förbunden vore
Hemkär.
Up notisboken.
Sorg i stället för glädje. Ett dödsfall, som
väckt stor förstämning, inträffade i lördags mid-
dag i Wexiö, i det fru Amalia Schänder, maka
till fabrikör O. Schänder, efter någon kord tids
sjukdom afled i en ålder af 64 år. Inom herr-
skapet Schänders familj skulle, som kändt, i
dagarne en familjefest firas, vid hvilken Kristina
Nilsson-Miranda, såsom faster till brudgummen,
v. häradshöfdingen J. Nilsson, skulle närvara.
Bruden är dotter till fabrikör Schänder och hans
nu aflidna maka, född Skoog. Bröllopet, som
var utsatt till Kristina-dagen, den 24 d:s, har i
följd af den hastigt inträffade djupa sorgen upp-
skjutits till den 27 d:s, och vigseln kommer då
att ske i den trängre familjekretsen»
*
Fru Aurora von Qvanten, den under sig-
naturen »Turdus Merula» kända författarinnan,
bibliotekarien Emil von Qvantens maka, befinner
sig för närvarande i hufvudstaden. Hon har
företagit den långväga färden från Sorrento, där
hennes man för närvarande vistas, till höga nor-
den för att hos d:r Nordenson söka bot för en
ögonsjukdom. Fru von Qvanten befinner sig för
öfrigt vid god hälsa.
*
För studier i statens historiska museum
uppehåller sig f. n. i Stockholm fröken S. Mestorf
från Kiel, föreståndarinna för därvarande uni-
versitets förhistoriska samlingar. Fröken M. har
inlagt stor förtjänst om den nordiska arkeologien
genom sina utmärkta öfversättningar till tyska
språket af svenske och danske forskares skrifter.
Hon kommer att tillbringa ungefär 14 dagar i
hufvudstaden.
•1:
1Resestipendium åt bildhuggarinna. Re-
geringen har tillåtit bildhuggarinnan Agnes Kjell-
berg de Frumerie att under ytterligare ett år inne-
liafva ett på Akademiens för de fria konsternas
stat uppfördt resestipendium å 3,000 kr.
si:
iMinisterns malta. Den 18 dennes afled i
sitt hem ’i Stockholm grefvinnan Ebba Mander-
ström i den höga åldern af 83 år. Hon var sedan
22 år tillbaka änka efter utrikesministern i Carl
XV:s »stora» ministèr grefve Ludvig Manderström.
Den åldriga grefvinnan hade en längre tid varit
sjuklig, men befann sig de senaste dagarne, som
det syntes, på bättringsvägen. Det var dock
blott ett sista uppflammande af lifslågan, som
släcktes stilla och i frid.
*
Till den stora hvilan. I Söderhamn har
vid 69 års ålder aflidit änkefru Amélie Centervall,
född Juhlin-Dannfelt. Den aflidna, som under
flere år åtnjutit den ömmaste vård hos därstädes
bosatta nära anhöriga, var syster till svensk-
norske generalkonsuln i London C. Juhlin-Dann-
felt samt befryndad med flera af de förnämligaste
familjerna i Skåne och i Pommern.
Ovanligt rikt begåfvad af naturen, följde hon
oafbrutet ända till det sista med liflig uppmärk- .
samhet alla viktigare samhällsfrågor, men ägnade
särskildt sitt intresse åt kyrkliga spörsmål. Hon
ägde en synnerligen omfattande och grundlig
beläsenhet på det teologiskt-vetenskapliga om-
rådet och kunde med skäl kallas en lärd teolog.
Närmast sörjes den bortgångna af två söner och
en dotter.
Från systerlandet Finland kommer bud-
skapet, att föreståndarinnan för N}ra svenska sam-
skolan i Nådendal fröken Helena Alfthan, efter
långvarigt lidande, den 14 juli gått hädan.
I henne har landet förlorat en af sina bästa
och mest pröfvade lärarekrafter. Född i Yiborg
den 3 februari 1837, har fröken Alfthan sedan
sin ungdom oafbrutet med varm bängifvenhet
ägnat sig åt lärarinnans mödosamma kall. Efter
att hafva genomgått fruntimmersskolan i Yiborg,
verkade hon som lärarinna i Uleåborg till 1864,
då hon antog en guvernantsplats. Ar 1871 åter-
tog hon sin verksamhet som skollärarinna, först
i Borgå och från 1874 i Fredrikshamn, hvars
fruntimmersskola och pensionat under fröken
Helena Alfthans intelligenta ledning utvecklade
sig till en af Finlands förnämsta och mest om-
tyckta kvinnobildningsanstalter. Efter tio års
fruktrik verksamhet därstädes öfvertog hon före-
ståndarinneskapet jämte en lärarinnepost vid
landets äldsta samskola, läroverket för gossar
och flickor, och har sedermera innehaft samma
ställning vid njra svenska samskolan.
%
David Thor.
Några drag ur on »reformators» lefnad.
Skiss för Idun af
Petrus Hedberg.
(Forts.)
Någon ask funno de icke, men så mycket
flere enbuskar, och snart voro båge och
pilar färdiga.
När den första pilen flög högt mot skyn,
var det som om skottet hade träffat lille
David och dödat hos honom icke blott all
blyghet och rädsla för den store, starke
prästen, utan, äfven all den afvoghet mot
honom, som han insupit genom att höra de
äldres bittra och hånande tal mot allt hvad
präster hette och mot den väntade isynner-
het. Han kastade mössan högt i luften,
han hoppade och dansade, och hans jubel-
rop voro så gälla, att nyfikenheten blef all-
deles öfvermäktig hos ägarne till alla de
små solbrynta ansikten, som förstulet hade
legat och tittat fram i närheten bakom
buskar och stenar. För hvarje ny pil, som
lämnade strängen, kommo de allt närmare
och närmare, och till sist var pastorn om-
gifven af en hel skara larmande små vildar.
Detta var just, hvad pastorn hade beräknat,
och det gladde honom, att hans afsikt haft
framgång, men o, huru skar det honom icke
i hjärtat att höra de svordomar och många
fula ord, som gingo öfver deras läppar !
Hela den dagen talade man i de många
små stugorna på ön knappast om någonting
annat än om prästen. Nästan alla de gamle
hade ju hört, huru han för barnen uppe
bland enarne hade sjungit en sång, som lät
så för innerligt vacker, och när barnen
kommo hem, var det några af de mer kvick-
tänkta, som hade lärt sig både ord och
melodi. Det var
»Du gamla, du friska, du fjällhöga nord.»
Och så pilbågarna — han hade gjort
flere — en båge åt hvar och en, som lofvat
att försöka låta bli att svära — och Nikkes
på Näset båge var den styfvaste, ja, Olles
i Hagen var nog bra han också, och så
hade prästen kastat en sten, som var så
stor, så’ stor att.. . och han hade kastat
den så långt, så långt att. . . och så hade
han berättat för dem en märkvärdig histo-
ria om en fattig gosse, som hette David
och hade slagit ihjäl en kung — nej du,
inföll en annan, en jätte var det, men han
själf blef kung — och på söndagsaftonen
skulle han i kyrkan visa dem bilder från
det heliga landet och af många märkvärdiga
män —- och han hade en ångmaskin, som
inte var större än så här, och —■ —
»Hal an skötarna, karlar, säger jag,» sade
Knif-Håkan, en lång bängel med ett ärr af
ett knifhugg tvärt öfver ena kinden; »han
tänker ta oss så här, förstår ni, men jag
åtminstone ska snart segla honom akterut.
Om du går i kyrkan om söndag, Nils,» det
var hans son, »ska jag lappsalfva och köl-
hala dig, så inte ett enda nåt ska gapa på
dig. »
»Ja, såna där prästknep förstår vi nog,»
instämde båtsmans Olle. »Men vi ska visa
honom, att Manlösa-borna inte ä nå’ torskar,
som låter ta sig på krok. Låter han inte
mina ungar vara i fred, ska jag slå igen
klyserna på honom och ge honom en ärlig
dansk skalle, så det inte ska bli nå väder
kvar i blåsbälgen att sjunga psalmer med.»
»Yet ni hvad, pojkar,» sade Nils Johan,
en karl med ett vildt utseende, sonr’suttit
fem år på Marstrand för dråp, »vi ta med
oss en kagge brännvin och ställer till en liten
kolifeja i prästgårdshagen och låter honom
höra våra psalmer.»
»Ja, det gör vi, ja, det gör vi,» skreko
de om hvarandra. »Och vi ska messa, så
kalkrappningen ska ramla af prästgården,
så mycket som finns kvar af den.»
Då dryckeslaget i prästgårdshagen under
det vildaste skrål fortgått en stund — det
var väl vid pass ett tjog karlar samlade
där — kom prästen gående fram till dem.
»God afton, karlar,» sade han. »Ni har
roligt, hör jag.»
»Kommer prästen för att få sig en sup?»
frågade Nils Johan hånfullt. »Slå i en
bläcka åt honom, Knif-Håkan, och ge honom
tionde också. Prästerna få aldrig nog.»
De andra skrattade.
»Nej tack, jag super inte,» svarade pastor
Thor lugnt. »Men jag har hört, att ni
Manlösakarlar ska vara så starka. Är det
någon af er, som vill dra fingerkrok med
mig ? »
»Det vill jag,» ropade en och sprang upp
ur gräset. Det var Gullik på Tangen.
»Ta två finger Gullik,» sade pastorn.
»Å hut, präst,» svarade Gullik med en
ilsken blick.
De senfulla fingrarne kröktes om hvar-
andra och lades öfver axeln på Knif-Håkan.
Huru det gick till, kunde Gullik aldrig be-
gripa, men förrän han anade det, var hans
finger åtdraget, och så ondt gjorde det, att
han i häpenheten stoppade det i munnen
med ett grymtande läte.
»Ja, ni skulle ha tagit två,» sade pastor
Thor. »Men nu ska vi bryta arm. Hvem
är styfvast i armarna af er? Kanske ni?»
Och han vände sig till en undersätsig, groft
byggd karl, som de andre kallade Skaller-
Macke.
Jo, han kunde väl försöka.
De lade sig framstupa med hufvudena
vända mot hvarandra, stödde armbågarna
mot marken och fattade i hvarandras hän-
der. I en handvändning — bokstafligen
taget — låg Skaller-Mackes arm nedböjd åt
sidan.
Ni är inte så starka, som jag hade trott,»
Extra fin Marsala (Qualité Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891. Vid
undersökning af härv. handelskemist befunnen enl. analys
fullgod. Pris kr. 1:25 pr butelj. Finnes endast hos
K. A. Nydahl & C:o
Stockholm, 2 Stnreplau 2
Riks- och Allm. telefon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0243.html
