Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. 2 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 IDUN 1895
äro beundransvärdt väl inrättade, liksom
öfverhufvud taget hela ekonomiafdelningen
kan kallas mönstergill.
Då man, från den med slingerväxter och
löfverk omgifna trappan, inträder i Vesti-
bülen, studsar man ovillkorligen tillbaka af
öfverraskning. Detta entrérum med sina
betydande dimensioner vore värdigt ett pa-
lats. Såsom det nu dekorerats, utgör det
ett mellanting af salong och trädgårdssal.
Blommor och bredbladiga växter fylla rum-
met, och däremellan äro placerade små soffor,
bord och bekväma hvilstolar. I ena hörnet
står ett stort gammaldags skåp med åtskil-
liga prydnader på, och i bakgrunden löper
eu balustrad, hvilken begränsar den ned till
köksvåningen gående trappan.
Från vestibulen kommer man genom en
dörr till höger in i drottningens skrifrum,
enkelt möbleradt med en korgstol framför
skrifbordet, en bekväm soffa, ett skåp med
inläggningar i ena hörnet, små bord och
stolar. Detta rum, liksom sängkammaren,
är mattbelagdt. Innanför skrifrummet lig-
ger sängkammaren, dekorerad i blått och
med den säng, som drottningen alltid för
med sig på sina resor. Sängen omgifves
af en skärm, hvilken väl torde behöfvas för
dagerns skull, då båda dessa rum ligga åt
söder och äro mycket ljusa. Innanför säng-
kammaren ligger toilettrummet. Därifrån
kommer man in i ett annat litet rum, hvil-
ket å ena sidan har utgång till korridoren
och å andra sidan en dörr, som leder ut till
den glasveranda, hvilken uppförts utmed
husets gafvel, och där drottningen tillbrin-
gar många af dagens timmar. Verandan
ligger högt, i jämnbredd med rummen, och
från densamma går en trappa ned till går-
den — de uppvaktandes väg. Invid det
omnämnda passagerummet, men med utgång
åt korridoren, ligga två rum för kammar-
fruarna och ett tredje för den sjuksköterska
från Sofiahemmet, som drottningen alltid
för med sig på sina resor.
Från dessa rum, såväl som från vesti-
bulen, kommer man in i den väldiga mat-
salen med sin makalösa utsikt öfver sjön.
Den håller 36 X 28 fot, har tre stora fönster
med kulörta gardiner och ganska ljust tapet-
serade väggar. Ett väldigt matbord med
matta under upptager, som naturligt är,
midten af rummet. Öfver matbordet hänger
en stor bronskrona.. Kring väggarne står en
tät rad af stolar i svart trä. På båda kort-
väggarne rottingsoffor och utmed ena lång-
väggen löper ett serveringsbord väl rym-
mande hundra fat. Ett par små bekväma
gungstolar fullborda möbleringen. Innanför
matsalen ligger ett stort skänkrum med is-
skåp och diverse bekvämligheter, hvars åsyn
måste fylla hvarje husmoders hjärta med
förtjusning. Från skänkrummet gå hiss och
talrör ned till köket. — Från matsalen in-
träder man genom en med röda portièrer
omgifven dörr i salongen, ett stort hörn-
rum med många fönster och dyrbara mattor
betäckande golfvet. Väggar och möbler
hållna i rödt. Detta är ett präktigt rum,
fylldt med tafior och konstsaker. I ena
hörnet står en staty i kroppsstorlek af Afro-
dite, som med sin rena hvithet framträder
väl emot den röda bakgrunden. Från sa-
longen kommer man in i ett i ljusgrönt
hållet rum, kalladt Karl XV:s sängkammare,
emedan kung Karl här sofvit en natt. Detta
är ett ytterst behagligt rum med sin utsikt
öfver trädgården och sin genom markiser
dämpade dager och svala luft. Den mörk-
bruna mahognisängen står på en estrad och
tager sig så väl ut emot de fint ljusgröna
tapeterna. Detta rum är afsedt för konun-
gen, då han, som sagdt är, någon tid under
augusti skall gästa drottningen på Hok.
Ännu ett gästrum ligger härbredvid, hvilket
äfven kommer att upptagas af konungen.
Från det senare rummet leder en dörr in
till matsalen. Ytterst i raden och med fön-
ster åt gården ligger ännu ett rum. Detta
är bestämdt för uppvaktande hoffröken.
Därutanför är tamburen, fullständigt möble-
rad som ett rum med stor spegel, soffa och
en treflig matta på golfvet. En skärm af-
delar rummet och bakom densamma sitter
alltid en lakej på post. Elektriska ringled-
ningar genomlöpa alla rummen och gå från
hufvudbyggnaden öfver till flyglarne, så att
hvarje särskild person kan kallas ögonblick-
ligen.
I våningen en trappa ned ha vi köket
med dess olika spisar och ugnar. Föröfrigt
så stort, att man skulle där kunna tillreda
mat för ett halft kungarike. Blankskurade
kopparkärl skeno från hyllorna, hvilka alla
voro kantade med hvita pikerade pappers-
remsor. Vi öppnade skåp och skafferier —
där var lika fint. Ej skafferier efter Stock-
holmsmönster, med en fem, sex hyllor, där
en husmor sträcker in armen och med för-
tviflan tänker: »hvar skall jag sätta allt?»
— utan stora rum, ett af dem med två
fönster och otaliga hyllor, kryddskåp och
lådor. Ett företräde ha vi dock här i Stock-
holm, nämligen vår vattenledning. På Hok
måste allt vatten bäras in i köket från sjön
eller brunnen, och stora såar stodo för detta
ändamål med sina tillhörande ok vid dörren.
Men så går också sjön nästan upp till sten-
foten, och en brygga leder från köksdörren
direkt ned till stranden.
I köksförstugan och den stora stenlagda
gången, från hvilken järndörrar ledde in till
8 stycken olika källare, stodo packlårar och
kistor, alla märkta med »h. m:t drottnin-
gen». I ett hörn af mjölkkammaren stod
en ägghylla af manshöjd. Däri var plats
för mer än 800 ägg. Att på Hoks herr-
gård föres ett gästfritt lif med mat och många
munnar, det kunde man skönja i köks-
departementet. — I denna våning finnas äfven
en stor matsal för betjäningen och rum för
kökspersonalen.
Hvad flygelbyggnaderna beträffar, så fin-
nas i den ena åtta rum och en stor biljard-
sal. Två rum häraf äro bestämda för vakt-
hafvande kammarherren. De öfriga för
kammartjänare och lakejer. I den liknande
flygeln midt emot skola kuskar, betjänter
och en del af kökspersonalen bo. Den be-
tjäning, som åtföljer drottningen till Hok,
lär uppgå till 20 personer. Lägger man
härtill de uppvaktandes antal, så kan man
förstå, att gårdens ägarinna, oaktadt det
stora utrymmet, dock haft åtskilligt hufvnd-
bry för placeringen. Möbleringen är nästan
uteslutande ombesörjd och bestridd af fru
E. Blotta sängkläderna till allt detta repre-
senterar ju en hel liten förmögenhet.
Men ägarne af Hok äro vana att se kung-
liga gäster i sitt hem. Det är ej första
gången en drottning gör ett besök där.
Drottning Josefina och prinsessan Eugenie
lågo här öfver en natt i oktober 1846 vid
en uppresa (i vagn) från Bäckaskog till
Stockholm. Är 1843 hade redan dåvarande
kronprinsen Karl och prins Gustaf besökt
stället, legat öfver en natt och påföljande
dag besett järnverket. Slutligen i juni 1863
var kung Karl XV, åtföljd af en lysande
svit, gäst å Hok, under en resa söderut.
Där gick då ståtligt tillväga. En lysande
supé gafs första aftonen. Hela byggnaden,
parken och allén voro eklärerade. Tusen-
tals människor hade samlats från hela- pro-
vinsen för att se konungen och höra den
muntra regementsmusiken, hvilken hela afto-
nen utfördes af Smålands grenadierer.
Vår nuvarande drottning älskar ej buller-
samma fester, så helt säkert kommer det i
sommar att gå mera stilla till på Hoks
herrgård än vid de förut omnämnda besö-
ken. Men invånarne i den ödsliga sinålands-
bygden äro glada och stolta att hafva sin
drottning ibland sig, och mycket godt kan
för dem ock komma ut däraf. Att ställets
rena luft och fridfulla läge skola verka hälso-
gifvande på drottningen och locka henne
att återvända, är allas hjärtliga önskan.
Den vy, vi meddela, visar Hok från sjö-
sidan och är tagen på våren, innan ännu
träden slagit fullt ut. Öster om sjön sträc-
ker sig en bergås med det underliga nam-
net Räfvaskansen. Den är beväxt med hög-
stammig granskog, och drottningen företager
där nästan dagligen promenader till häst,
åtföljd af någon af uppvaktningen.
Aug.
vjS|£f
Stackars örat!
Populär medicinsk föreläsning
för Idun af * * *
(Forts.)
Det har väckt mitt intresse många gån-
ger att i psykologiskt hänseende söka ut-
grunda orsaken därtill, att åhöraren just i
det ögonblick behöfver snyta sig, då talaren
vid en fin vändning sänker sin röst och
med en säreget ljuflig stämma låter sin väl-
talighet sakta porla fram i en uttrycksfull
halfhviskning.
I sanning »att kasta pärlor för svin», ty
hela grannlåten slukas upp af oväsen och
trampas ner af oartikulerade naturljud, som
möjligen kunna vara af fysiologiskt intresse,
men alldeles icke äro af estetisk verkan.
Eller hvad säges om det egendomliga
fenomen, som vi bruka kalla »kyrksnytniu-
gen » ?
Ni förstår kanske icke, min nådiga, hvad
jag härmed menar. Jo, ni sitter stilla, myc-
ket stilla, och lyssnar helt andäktigt på den
»vackra predikan», då ni plötsligt hoppar
högt af förskräckelse i den obekväma kyrk-
bänken, ty ni fick oförmodadt höra bakom
er uppe från orgelläktaren en väldig skräll,
som om någon klumpfot råkat oförvarandes
trampa på pedalen, då trumpetregistret är
utdraget, ni trodde nästan, att åskan slagit
ner i tornet eller att hela orgeln sprack; var
lugn, det var blott en hederlig landtman,
en sådan där protektionist, ni vet, som blef
bjuden på snus, och han måste ju putsa
sin näsa. Rår han för, att de akustiska
förhållandena äro sådana, att ekot fjäskar
och rullar långs taket på ett otrefligt sätt, så
att de yrvakna kyrkogångarna tänka på Vi-
borgska, smällen?
Se, detta är en äkta och veritabel »körk-
snytning». —- Hvarför skall örat opåtaldt
få utsättas för skymf och misshandling, då
de öfriga sinnena äro skyddade af »comme
il faut» och »det passar sig inte»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
