Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. 20 september 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 1DUN 301
hennes hjärta — detta enfaldiga hjärta, som un-
der så många, många år endast närt ärelystnad
och aldrig älskat. Och när hon ser på honom,
möter hon åter samma vemodsfulla, glödande
blick, som förråder hans djupaste känslor.
»I första ögonblicket kände jag icke igen er.
M är mycket förändrad, Rob.»
»Till min fördel hoppas jag. Men hur förändrad
jag än blifvit — i grunden är jag dock ännu den-
samme.»
Hon går och ser ned på snön. Ja, han är än-
nu densamme, men det, som förr väckte
hennes löje, det tager nu hennes hjärta med
storm.
»Ni är visst inte ofta borta?» frågar han.
»Nej, mycket sällan. Det roar mig just icke.»
»Men ni åker gärna skridsko ? Er man är ju med-
lem af skridskoklubben?»
»Ja, men det är egentligen för barnens skull.»
»Ja, det är sant, ni är ju mor,» säger han litet
förläget.
Hon ser ned. »Jag har två gossar och en
flicka.»
Det blir tyst en stund. Bjällrorna klinga, han-
delsmännen utbjuda med hög röst sina varor. En
mängd skolbarn, som slutat sitt arbete för dagen,
stormar förbi under lek och ras. Men de stå ty-
sta, med klappande hjärtan och utan att se på
hvarandra.
»Ni ämnar åter lämna staden, efter hvad jag
hört,» säger hon slutligen.
»Det är osäkert, jag har ännu icke beslutit
mig.»
»Ah, inte det?»
Åter blir det en stunds tystnad.
»Det är ju en befordran?»
»Ja, visserligen... Först tänkte jag antaga
den, men, Ulrika, nu är jag åter villrådig.»
Intet svar.
»Brukar ni gå på skridskobanan?»
»Ja, ibland, men min man åker icke.»
»Och ni själf då?»
»Jag har endast åkt ett par gånger i år.»
»Kommer ni dit i afton?» frågar han och räc-
ker henne handen till afsked. , »Ni vet ju, att
där blir stor fest med elektrisk belysning och
kulörta lyktor.»
Hon vågar icke se på honom, ty hon känner,
att hon icke kan motstå hans bedjande blick och
den varma handtryckningen, som säger så myc-
ket. Hon stirrar ut på mängden och svarar tve-
kande: »Jag vet icke.» Men hennes rodnad sä-
ger honom, att han nu ändtligen vunnit det
hjärta, som han så länge åtrått.
»Vet ni icke?» frågar han, utan att släppa
hennes hand. Den höga rodnaden på hennes
kind ger honom mod, och helt behärskad af den
gamla kärleken, som blir ännu mäktigare nu, då
hon står inför honom såsom en annans maka,
hviskar han med samma orubbliga lugn, som
verkade så kylande förr, då han blott var en
yngling, men som har en öfverväldigande makt,
när det nu framträder hos mannen: »Ulrika,
jag skulle anse det som ett särskildt ynnestbevis.»
Han bugar sig och skyndar bort.
Hon står framför spegeln.
Hvad hon ser glad ut! Hon märker det själf.
Det förefaller henne, som om hon nu börjat ett
nytt lif — hur tomt och enformigt hade det icke
varit förut!... Hon hade blott lefvat för att vara
sin man till behag, än varit barnjungfru, än
hushållerska. Aldrig hade hon njutit af sin ung-
dom och af den glädje lifvet har att bjuda.
Tankfull betraktar hon det unga, vackra an-
siktet i spegeln ... Hvad hon längtar efter den
stunden! Först hade. hon varit tveksam, men
under middagen hade hennes man själf föresla-
git, att de skulle gå dit, och sedan — ja, sedan
hade hon icke längre kunnat motstå frestelsen.
O, hvilken oändlig lycka! Men hvari består
då egentligen denna lycka? Att språka en stund
förtroligt och att åka skridsko tillsammans —
och sedan stödd vid sin mans arm inbjuda Rob
att besöka dem. Är då detta något så stort?
Ack, hvad hon af hela sin själ längtar efter, det
är blott en smula poesi i det ensliga, enformiga
lifvet, en smula kärlek för det arma hjärtat —
ett litet grand lycka!
Hon tar på sig hatten med den hvita vingen,
som klär henne så bra, och när hon knäppt igen
den långa, bruna pälskappan, betraktar hon än
en gång den smärta gestalten med synbart väl-
behag.
Då slås dörren upp, och in kommer Kristian,
hennes stolthet, hennes allt.
»Mamma, är du här?»
»Ja, barnet mitt.»
Hon vänder sig om och ser på honom. Hur
de lifliga, klara barnaögonen stråla, hvad det
glada lilla ansiktet är vackert, en afbild af hen-
ne själf.
»Har du varit ute och åkt kälke nu, Kris?»
»Ja, mamma, och haft mycket roligt!»
»Jaså,» svarar hon tankspridd och knyter på
slöjan.
»O, mamma, hvad de retades med Fredrik
Sanders!... Känner du honom?»
Ja, hon kände honom och hade ofta medlid-
samt betraktat den lilla parfveln med det lockiga
håret. Hon kände äfven hans mor, den lättsin-
niga, föraktade kvinnan, som öfvergifvit man och
barn för att följa en främling.
»De stora pojkarne retade honom så! De sade
någonting om hans mamma, och då blef han så
ond, så ond och rusade uppför trapporna. Var
det inte lustigt?»
»Älsklingen min,» säger hon och ser på honom
med ett underligt uttryck. Hon darrar litet på
rösten.
»Om dig har ingen något att säga, eller hur,
mamma? Ingen af pojkarne har någonsin sagt
något om dig,» fortsätter han med stolthet.
Plötsligt knäböjer hon bredvid honom och lu-
tar hufvudet mot sin älskling.
Han är van vid moderns smekningar och slår
armarne om hennes hals. De ha alltid varit
goda vänner.
Slutligen gör han sig lös.
»Du går ju inte ut, mamma?»
»Nej,» svarar hon, medan hon reser sig upp
och knäpper upp kappan, »jag går icke ut.»
Hon är mycket blek, de fylliga läpparne äro
hårdt sammanpressade, och hon andas tungt. Men
striden är utkämpad och segern vunnen för
alltid.
Hur kunde hon glömma bort, att hon aldrig
skulle kunna se in i dessa klara barnaögon, om
något brott tyngde henne; att hon aldrig skulle
kunna bära förebråelsens ord från dessa läppar.
»Så roligt! Kommer du ihåg, att du i går bör-
jade berätta sagan om snödrottningen för oss,
men den var för lång och vi måste gå i säng.
Berätta den nu! Bror och lilla syster sitta re-
dan och vänta. Det är den l’oligaste stunden på
hela dagen, då du berättar sagor för oss !»
Hon har snart tagit af sig kappan och hatten
och tar nu hans. lilla hand i sin.
»Kom nu,» säger hon, och öfver hennes an-
sikte sprider sig ett skimmer af renhet och frid,
»kom nu, Kris, jag går med dig.»
/ romanbiblioteket
begynner i dag, sedan nu »Portvaktarsonenn
afslutats, ny följetong, en nutida svensk ori-
ginalberättelse :
»Skattepenningen»
af Vilma Lindhé.
Vi äro öfvertygade, att detta nya verk af
den aktade författarinnan, det omfångsrikaste,
liksom det utan allt tvifvel mest betydande,
som hittills lämnat hennes penna, af våra
läsarinnor kommer att mottagas med odeladt
intresse och tillfredsställelse.
Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
V.
Om våra födoämnen.
Några allmänna synpunkter af
Professor Ftohert Tigerstedt.
(Forts. o. slut.)
Man talar om dyr mat och billig mat, men
oftast utan att hafva någon riktig kännedom
om, hvilka födoämnen i själfva verket äro
billiga eller dyra. Ty då födans betydelse lig-
ger i de närande beståndsdelar, som hon inne-
håller, är det tydligt att endast det födoämne
kan betecknas såsom billigt, i bvilket vi för
ett lågt pris få en stor mängd närande be-
ståndsdelar. Kunskapen om sammanhanget mel-
lan näringsvärde och inköpspris är dock, trots
sin utomordentligt stora praktiska betydelse,
tyvärr alldeles för litet spridd.
Huru skola vi då bedöma ett födoämnes bil-
lighet eller dyrhet?
1 kilogram benfritt nötkött kostar vid denna
tid 1 krona 20 öre; det innehåller 183 gr ägg-
hvita och 166 gr fett, summa 349 gr närande
beståndsdelar. — 1 kilogram kött med ben ko-
star 85 öre ocb innehåller 156 gm ägghvita och
141 gr fett, d. ä. 297 gr närande bestånds-
delar. -— 1 kilogram spisbröd kostar 35 öre
och innehåller 115 gr ägghvita, 15 gr fett
ocb 720 gr kolhydrat, summa 850 gr närande
beståndsdelar. — 1 liter oskummad mjölk ko-
star 12 öre ocb innehåller 35 gr ägghvita, 35
gr fett och 50 gr kolhydrat, summa 120 gr
närande beståndsdelar. — 1 liter skummjölk
kostar 5 öre och innehåller 35 gr ägghvita,
7 gr fett oeli 50 gr kolhydrat, summa 102
gr närande) beståndsdelar. — 1 kilogram smör
kostar 1 krona 50 öre och innehåller 7 gr
ägghvita, 850 gr fett och 7 gr kolhydrat,
summa 864 gr närande beståndsdelar.
Nu kunna vi få ett uttryck för den olika
stora billigheten hos dessa födoämnen genom
att se efter, huru många gram närande bestånds-
delar vi få i hvart och ett af dem för samma
pris, t. ex. 1 krona. Yi finna då följande:
ur benfritt kött 290 gr närande beståndsd.
» kött med ben 349 » )) »
» spisbröd 2286 » )) ))
» oskummad mjölk 1000 » )) ))
» skummjölk 2040 » )) ))
» smör 569 » )) ))
Enligt denna beräkning är, bland här an-
förda födoämnen, tydligen spisbrödet billigast,
sedan följer skummjölken, som icke är mycket
dyrare, därpå den ungefär dubbelt så dyra
oskummade mjölken, så smöret ocb sist de
begge köttslagen.
Mot denna beräkning kunna vi emellertid
göra en viktig anmärkning. Vi veta att födans
organiska näringsämnen tjäna till att under-
hålla den i kroppen skeende förbränningen, och
de hafva därför sin förnämsta betydelse genom
den värme de utveckla. Nu förhåller det sig
så, att hvarje brännbart ämne vid sin förbrän-
ning utvecklar en alldeles bestämd mängd värme,
hvilken mates genom värmeenheter.* 1 gr ägg-
hvita alstrar vid förbränningen i kroppen 4.i
värmeenbeter, 1 gr kolhydrat lika mycket, men
1 gr fett 9.S värmeenheter. Det gör således
en väsentlig skillnad om vi för en krona få
100 gr kolhydrat eller 100 gr fett, ty 100
gr kolhydrat motsvara 410, men 100 gr fett
930 värmeenheter, således mera än dubbelt.
Om vi ur denna synpunkt omräkna den nyss
anförda sammanställningen, så få vi följande
resultat:
För 1 krona erhålles:
ur benfritt kött 1900 värmeenbeter.
» kött med ben 2295 »
» spisbröd 10180 »
» oskummad mjölk 5625 »
» skummjölk 8280 »
» smör 5330 »
Också enligt detta beräkningssätt ställer sig
spisbrödet billigast och sedan följer skummjöl-
* Med en värmeenhet förstår man den värme-
mängd, som uppvärmer 1 kg. vatten från 0 till 1° C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
