Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. 4 oktober 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 ! DU N 1895
P
J*
H
»
B
a
•j Br
Î5
H ©
P
d- p,
H, U
O: “
*0
ES
0 L_J
H
P O
S §
! ®
OB
?B
P* I
" 5
OD
CD
<3
ÇOo
att han endast drar henne fastare intill sig och
tillhviskar henne tröstande ord.
* «s
®
En dag, just som Alice kommer hem med
»lillaon» från en spatsertur, stiger Tandrup oför-
modadt in i rummet. Han är allvarsammare än
vanligt, öfver hans eljes så öppna, vänliga an-
sikte ligger ett drag af fast beslutsamhet.
Alice ser honom i spegeln, nickar gladt och
löser floret från sitt rosiga ansikte. Men Tandrup
besvarar ej som annars hennes hälsning med
ett leende. Han tar sin hustrus hand och för
henne till en stol, så säger han allvarligt, med
sänkt stämma: »Kära Alice, jag har ett viktigt
meddelande att göra dig och ber dig noga höra
på mig.»
»Ja, ja, jag hör, Andreas, men säg ut det fort,
ty jag måste kläda om mig till middagen hos ...»
»Hvad jag har att säga dig, är inte mycket.
Det låter affatta sig i få ord. Våra utgifter måste
nu ändtligen betydligt inskränkas. Affärerna gå...
inte bra, och jag har måst ta mig en kompanjon.»
»Han sätter väl ändå in pengar i affären,»
menar Alice lågmäldt.
»Han sätter in pengar i affären — visserligen,
men endast under det formliga villkoret, att jag
håller utgifterna för mitt privatlif inom det strängt
nödvändigas gränser.»
»Hvad angår det honom?» brusar Alice upp.
»Det är hans villkor,» svarar Tandrup bestämdt.
Alice rycker på axlarna och biter nervöst i
snibben af sin spetsnäsduk.
»Hvad heter då din kompanjon?» frågar hon
slutligen med skälfvande munvinklar.
»Hans namn får jag inte yppa, hvarken för
dig eller någon annan. Han är min hemlige
kompanjon.»
»Så? Och hvad menar din hemlige kompanjon
med det strängt nödvändiga?» frågar hon, nu i
högsta grad uppbragt.
»Det skall jag efter hand säga dig. Framför
allt måste vi afstå från vårt logeabonnement på
operan, så få vi inte ge mer än högst två bjud-
ningar om året, slutligen...»
»Slutligen skall hvarenda glädje, hvarenda
nöje förbjudas mig, inte sant? Säg då så gärna
rent ut, att vi skola lefva som fattiglappar.»
»O, nej, endast som förståndiga människor
utan större förmögenhet.»
»Du förtjänar ändå så bra, Andreas ...»
»Din far förtjänade också mycket, mitt barn,
men har det hindrat, att han dog fattig som en
kyrkråtta? Betänk, om jag faller ifrån, om du
och barnet...»
»Ack, hvem vill tänka sig något så förfärligt!
Om det skulle hända, då vill inte heller jag ha
något mera, hör du, alls intet mer häri lifvet!»
Hon slingrar armarne om hans hals och pres-
sar sitt af tårar fuktiga ansikte mot hans skäg-
giga kind.
* ®
sjs
Ett nytt lif begynner nu för Alice, som hon
tycker: étt lif af de hårdaste umbäranden. Fien-
nes önskningar förklinga som suckar i ödemar-
ken. Till och med den vanliga tre månaders
sommarresan har måst inskränkas till en sex
veckors badsejour. Hennes toaletter sys visser-
ligen fortfarande hos en skicklig sömmerska,
men levereras ej från någon första rangens mode-
skräddare. Barndräkterna måste sys hemma,
med hjälp af en syjungfru. Den stackars lilla
frun förefaller sig själf som en afsatt drottning.
Om hon åtminstone bara visste, hvem som var
mannens kompanjon! Denna olidliga människa,
som hade kommit för att förbittra hela hennes
lif! Fiennes man nämner aldrig hans namn, och
främmande vågar hon ej fråga. Ty hennes man
påstår, att det skulle skada hans affär, om man
visste, att han tagit sig en bolagsman.
Förgäfves mönstrar Alice alla herrar, som tala
med Andreas, ingen vill motsvara den bild, hon
gjort sig af detta odjur.
Mången gång hänger hon sig om mannens hals
och tigger och ber om något, som — hon vet
det själf så väl — endast vore en öfverflödig
lyxutgift. Hennes man talar till henne som till
ett litet barn.
»Du vet, Alice, hur gärna jag ville uppfylla
hvarje din önskan, men min kompanjon har mig
helt och hållet i sin hand. Han skulle aldrig
tillåta en sådan utgift, och om han finge veta,
att jag begått en dylik dårskap, vore det slut
mellan honom och mig.»
* *
l:
Alice är redan en vuxen dotters moder. Då
träffar ett plötsligt, ett oväntadt slag de två kvin-
norna. Alice är änka. Under de första dagarne
af dof förtviflan tänker hon på intet annat än
den oerhörda förlust, hon lidit.
Knappt en timme före sin död har hennes
make, vaknande ur dödsdvalan, öppnat sina ögon
och mumlat: »Yar lugn... min kompanjon...
där i skrifbordslådan finns ett bref ...»
Det är aftonen före begrafningen. Alice sitter
vid kistan med ett bref i sin skälfvande hand.
Flon läser det vid skenet från de fladdrande
begrafningsljusen.
»Min älskade Alice!
Då jag är död, är det på tiden att säga dig
namnet på min kompanjon, hvilken du under
min lifstid gjort så bitter orätt. Om du nu ej
får lära känna några bekymmer, om du och vårt
barn kunna gå till mötes sorgfria dagar af ett
tryggadt välstånd, så har du honom att tacka
därför — min hemlige kompanjon. Flan stiger
med mig i grafven, men du skall dock alltjämt
förnimma välsignelsen af hans inflytande, ty hans
namn var detta: tanken på din framtid! — —»
Brefvet glider ur hennes hand, och hon själf
sjunker, i öfversvallande smärta, men fylld af
brinnande tacksamhet, på knä vid den öppna
kistan.
––––––––––
Innehållsförteckning.
Susen Rydberg; af Nils Linder. ((Med porträtt). —
Till professorskan Susen Rydberg; af En svensk kvinna. —
Högre bildning och kvinnlighet; af Hanna Kamke. — Barn;
för Idun af Axel Wallcngren. — Till Viktor Rydbergs minne;
»från de stummas läger», af Eva Fryxell. — Fru Misstänk-
sam ; af Emy. — Fredrika-Bremer-förbundets sjukkassa. —
Från Iduns läsekrets : Ett ord om platser mot fritt vivre;
af Ingår. — Ur notisboken. — Teater och musik. — »Min
kompanjon» ; skiss af Olga Wohlbrück — Tidsfördrif.
v> ? f
CD *
-o »fl*
M ä?
o gj
Sg
peut
o £,*■< tS
&!*>
Sill
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Tvåstafvigt ord, bekant för alla,
Som sjömansyrket känna till. —
Två villkor för att salig blifva.
Två medel för att komma öfver
Det vatten, som åtskiljer stränder.
Två ting, som kusken reder till
Åt hästen, mot hans aftonbvila.
Material vid gärdsgårds byggnad.
En blomma skön och doftande.
Vid smörgåsbord ett vanligt tilltugg.
En mindre brukningsdel pä landet.
En aftonrätt, snart sagdt alldaglig
I torftigt hem, men äfven bruklig
I rik mans hus, då helger stunda.
Offentlig samlingsplats i städer.
Barbariskt straff, afskaffadt nu.
Så nämnes ljuf, behaglig flicka.
Försåt för fångst af räf och vargar.
Hvad är hos sångarn som förtjusar?
Hvarur utströmmar tjusningsmedlet?
En flod uti Italien?
Och en i norra Asien?
Ett lystringsord till häst att stanna.
Initial-charad.
Än är jag hög och lätt, än platt och
trång,
Men nyttig båd’ för faltiga och rika.
Ja, vatten öfver hufvu’t kan den få,
Som mig förutan vill till målet nå.
2.
Hur ginge det med allt maskineri,
Hur kombineradt än det månde vara,
Om icke jag fick vara med däri.
Det skulle gnissla, gnissla fasligt
bara.
Vill man för öfrigt också något ha
Att gå »som smordt», så är jag gan-
ska bra.
3.
Hur säll den är, som vid sin toalett
Får räkna mig bland sina prydnads-
smycken,
Jag lämnar osagdt, ty det är ej rätt
Att så förråda andras hjärtetycken,
Men ett jag vet — när man privat
mig bär,
Så är för ägaren ibland jag kär.
Mitt hela.
I forna dagar än jag okänd var,
Man efter kunskap då fick gå och
törsta,
Men fastän tryckt jag är i våra da’r,
Och bunden äfven, skall man dock
ej neka
Att jag kan vara både god och rar
Och räkna mig bland tidens makter
största.
S. L.
samma regel motsvara orden: på
fjäder.
1) ut — korande — flit.
2) han — borste — kloroform,
3) pendyl — örn — fjäril.
4) åldrig — snål — sval.
PirJoel.
Diamantgåta.
T
a a
Ie e i ’id
m m
s
Mitt första sitter i mitt tredje och
äter mitt andra.
Maj.
Tjugu inkapslade geogra-
fiska namn.
Har Zackarias varit inne i staden
i dag? Ja, en stund, men hann —
overksam är han aldrig — att köpa
en ost i saluhallen, en kilo karamel-
ler, såpa, risgryn, korinter och ett
par marzipangrisar. Gick ej ut lands-
vägen, ty orkanen hven öfver mon;
tog skogsstigen i stället.
S. L.
Af initialerna till de nedan beskrif-
na orden sammansättes ett ord, som
utgör gåtans lösning.
1.
Än är jag stor, än liten — någon
gång
Så bräcklig att man helst vill mig
undvika.
Paragram.
(Ny idé.)
Om nedanstående ord utbytas med
andra ord af närsläktad eller mot-
satt betydelse, t. ex. dryck — lilja
= mat —• ros (matros), så erhållas
fyra nya ord, hvilkas begynnelsebok-
stäfver bilda ett namn, som enligt
Palindrom.
Ack, det män’skosläkfet,
Hvad det nyckfullt är!
Bäst man är på modet,
Ingen har en kär ;
För ej just så länge
Utaf vikt jag var,
Men nu är jag bortglömd,
Där jag ens finns kvar.
Omvänd är jag också
Utaf vikt minsann;
Om man har mig lofvat,
Går det icke an
Att sitt löfte bryta,
Ty i sådant fall
Skulle man förlora
Världens aktning all.
Sibylla.
Länkgäta.
(Geografiskt namn.)
1) Hvad man säger om en sak,
Som uti ens tycke faller.
2) Hvad som skett från månget tak.
3) Ett förträffligt Jitet galler.
4) Man, som mången känner till.
5) Hälften af två knippor dill.
S. L.
Lösningar.
Logogryfen: Blåbär; ål, bål, år, bår, rå, bä,
bär, biå, lä, lår.
Charaden: Solros.
Förvandlingsgåtan: August Andree — fin-
ska skären; fästmansgåfva, inspektorsfru,
Norrköping, sju millioner sju, kakelugns-
os, aktermast, sällskapsmänniska, kasper-
teatern, ädelmod, raketstänger, efterkälke,
nordsjöfiske.
Tabula magican:
5 2 11 9 4
2 10 10 1 8
9 6 2 8 6
3 12 1 8 7
12 1 7 5 6
Vokcdförändringsgåtan: Höns — Hans.
Aritmogryfen : Pierre Loti — Genom ök-
nen. 1) Prång, 2) Irene, 3) Egron, 4) ren-
ko, 5) Körum, 6) Eksjö, 7) Lamek, 8) ox-
ben, 9) tomte, 10) Irpen.
PICOTS TVÄTTPULVER SÄ!
ÖfverträfTar alla andra tvSttmedel!
KlorfrittI
Praktiskt!
Billigt 1
25 guldmedaljer
I
Säljes i 1-, och J-kilo-paket med beskrifning å hvarje paket.
Representant för Sverige: Carl R. Matton, Stockholm
Talrika ombud i landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
