Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 41. 11 oktober 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 IDUN 1895
kande begäran; då ban icke hade denna
ringa summa på sig, lånade han — icke
utan en viss svårighet — af värden, och i
det han lämnade pengarne till sin dam,
presenterade han henne för oss på följande
sätt: »Rosette i Contes d’estoc! . . .»
ungefär som Lamartine skulle kunna ha
sagt: »Elvira i Les Méditations.»
Yi hälsade på hvarandra. Den unga kvin-
nan hade redan rest sig för att gå, då hon
drog fram ur sin ficka ett bref, som hon
lämnade Albert Merlin. »Se där!» sade hon
till honom. »Jag fann detta därhemma.»
Därpå skyndade hon ut, lämnande efter sig
en lätt doft af godtköpsparfym.
»Tillåter ni?» sade skalden, i det han
bröt brefvet, hvarur han drog fram två sed-
lar. Vi gjorde ingen invändning. Han ge-
nomögnade det hastigt, smålog och räckte
mig därpå brefvet. »Läs detta,» sade han.
»Det är från min lilla syster . . . och säg
sen, om man inte skrifver nätt därnere i
landsorten. »
Och jag läste följande skrifvelse:
Auray den 1 december.
Min käre Albert!
Ehuru du icke mera skrifver till oss, är jag
säker pä, att du alltid med nöje mottager ny-
heter från oss. Mamma har gifvit mig i uppdrag
att gifva dig sådana, på samma gång jag skickar
dig dina månadspenningar. Mamma, hon är fort-
farande ond på dig, och det är min ständiga sorg;
men du vet ju, huru sträng och from hon är!
Jag är fullkomligt okunnig om hvad man kunnat
säga henne om det lif du för i Paris eller hvad som
stått att läsa i den förskräckliga tidning du ut-
gifver och som man visat henne. Det där rör
inte små flickor, och jag är mycket belåten med
att ingenting veta om allt detta för att icke bli
tvungen att ta parti mot dig. Men, du må tro,
hur ledsen mamma än är på dig, så älskar
hon dig alltjämt af hela sin själ. I morse, då
hon sade till mig: »Du skall skrifva till Albert,»
försökte hon anta en lugn min, men då hon läm-
nade mig de båda hundrafrancsedlarne för att
skickas till dig, såg jag mycket väl, att hennes
hand darrade. Sedan gick hon och satte sig i
en fönstersmyg i salongen framför sitt tapisseri-
arbete, och hon satt där orörlig med sänkt huf-
vud, betraktande sitt arbete, utan att lägga hand
därvid. Utan att tänka på, att jag var närvaran-
de, sade hon efter en stunds förlopp med tung
röst: »Stackars barn!»
Om du finge se henne med hennes lockar, som
blifvit alldeles grå, skulle det göra dig ondt. —
Hvad mig beträffar, så ser det ut, som om jag
vore riktigt hjärtlös; ty, trots all sorg du gör oss,
min herr bror, så har jag aldrig mått så bra
som nu. Det ser till och med ut, som om jag
blifvit vackrare än förr. Vet du verkligen, att
jag är på mitt adertonde år?
Då den gamle Nédélec nyligen lämnade oss
arrendeafgiften för året, kunde han rakt inte
känna igen mig, så necket tyckte han jag vuxit,
sedan han sist såg mig. Men jag har ännu i
behåll mina otäcka röda händer, som göra mig
förtviflad. Jag säger detta, för att du skall få
skratta en smula, men i grund och botten är
jag mycket sorgsen, och det är ingen glädje i
huset, sedan du brutit med mamma. Jag vill
icke gifva dig några moralkakor, ty jag är blott
en liten enfaldig landtflicka och så — oss emel-
lan sagdt — begriper jag inte, hvarför man an-
klagar dig. För att du försummar dina religiösa
plikter? Men jag får tillstå för dig, att högmäs-
san är bra långtråkig, och jag sitter ofta i kyrkan
och tänker på annat. Du skrifver vers. Men
det är ju ganska vackert. Det är sant, att herr
prosten och vår gamle vän herr Mathieu an-
klaga dig för att vara revolutionärt sinnad, »röd»,
som man säger i Auray; men jag känner ej det
ringaste till politiken. Det betyder ingenting, du
måste i alla fall ha burit dig bra illa åt, efter-
som mamma gråter.
Åh, om du bara ville, min käre bror, min egen
snälle bror Albert, så skulle du blott behöfva
återvända, och allt skulle vara godt igen. Ännu
en gång, jag vill icke plåga dig och jag skulle
vara tröstlös, om jag visste, att du tänkte på
din lilla syster som på en moralpredikant — men
J uvelerare
K. ANDERSON
1 JakoUstorg- 1
i morse, då jag var på handkammaren, återfann
jag ett vackert päron, det vackraste i hela träd-
gården, hvilket jag vid fruktplockningen lade
undan åt dig, ty jag hoppades, att du skulle kom-
ma hit ett’ slag pjl hösten. Nå väl! päronet är
icke mera ätbart; det har blifvit skadadt, och —
du må skratta om du vill — men jag sörjer myc-
ket däröfver.
Farväl, min käre Albert, jag kysser dig på
vänstra tinningen — du vet, det är min plats —
och jag upprepar ännu en gång: kom snart, och
du skall få se
Din tillgifna syster
Julie Merlin.
Behöfver jag tillstå att, då jag läst detta
bref, hade jag tårar i ögonen. Detta flick-
bref uppväckte mitt medlidande, liksom an-
blicken af en violbukett, slungad i rännste-
nen. Jag betraktade Merlin; han också
tycktes vara helt rörd.
»Nå väl?» frågade jag ångestfullt.
Men löjligt sentimental som jag var, hade
jag misstagit mig på naturen af hans rörel-
se. Den var af uteslutande litterär art. »Ja,
är det icke förtjusande, brefvet från min
lilla syster? ...» sade boulevardskalden.
»En smula snusförnuftigt, en smula flick-
pjunkigt, men kändt, äkta, det måste med-
ges. Jag skall använda det i min nästa
roman ...»
Alltifrån denna dag har jag haft klart
för mig, att en talangfull man kan vara en
stor lump.
–––- *––––
Mot julen
börja helt visst redan tankar och omsorger att
riktas i svenska hem; förunderligt fort glida
dessa sista månader undan, och innan vi veta
ordet af, klappar den kära högtidsgästen på
vår dörr. Det är icke våra damers sed att
låta sig öfverrumplas, och Idun har i sin ringa
mån under årens lopp sökt stå dem bi i jid-
klappsbekymrens och julbrådskans dagar. Så
uppstodo våra julklappstäflingar, »julklapps-
basarerna», som nu pågått en följd af år.
Det har dock icke kunnat undvikas, att dessa
i längden blifvit litet enformiga, att de insända
handarbetsbeskrifningarna upprepat sig, och att
verkligt originella uppslag naturligtvis blifvit
allt svårare att finna. Vi ha därför trott, att
vi för omväxlings skull i år lämpligen borde
gifva en ny riktning åt den lilla täflan, vi
vår goda vana likmätigt önska anordna.
Det ämne, hvaröfver vi inbjuda våra mång-
kunniga och vänliga lärarinnor att nu till all-
män hugnad meddela sina erfarenheter, lyde
alltså :
Om julförberedelser och julfirande
och tänka vi oss under denna rubrik en hus-
moderligt praktisk utredning af förberedel-
serna till den stora helgen, om julsysslor, jul-
stök, julmat, anvisningar till festens högtidliga
och hemtrefliga firande m. m. som till saken
höra kan. För den bästa uppsatsen öfver detta
ämne, hvilken till oss ingått senast den 10
nouember, betala vi
ett pris af femtio kronor.
Vi hoppas nu på ett lifligt och intresseradi
deltagande. Ingen som har några goda och
kära erfarenheter — och hvem har väl ej det
i ett sådant kapitel! — bör känna sig afskrämd
af fruktan för den litterära formen, ty på den
kommer det ju i grunden härvidlag mindre an.
Hufvudsaken är något trefligt och nyttigt om
suensk jul i suenska hem!
Armband, Kedjor,
Kedjearmband, Nålar,
; Bref besvaras omgående.
Ringar,
Broscher,
Alltså: före den 10 november! Redaktionens
adress: Stockholm känna alla våra vänner.
Tecknen så på er skrifvelse orden: »Till jui-
täflingen », och varen hjärtligen välkomna!
Stockholm 10 okt. 1895.
Red. af idun.
–––*–––
Ktt råd.
41 et är nog förmätet att vilja vara rådgifvare;
^ men öfvertygelsen, att månget fattigt, ensamt
fruntimmer gör sig den frågan: »Hvad skall
jag företaga för att förtjäna mitt lifsuppehälle
och få ett eget hem, då jag nu, uttröttad af slitet
för andra, önskar komma till ro,» ger mig mod
därtill. Vanligtvis tänker hon då så: »Jag måste
gripa mig an med något af de där praktiska yr-
kena, hvarom så mycket talas; men hvar finnas
de? Något handtverk är jag för gammal att lära;
öfversättningsarbete eller renskrifning är ju omöj-
ligt att erhålla; till att öppna handel saknar jag
lust och anlag, där är ju för öfrigt allt för stor
konkurrens, då ju nu hvarje bonddräng, hvilken
hastigt vill blifva herre, tillgripit dennä födkrok.
Hvad skall jag då göra?» Resultatet af hen-
nes funderingar blir vanligtvis, att hon hamnar
hos någon gift släkting, där hon för ringa lön
får sträfva mera än förut i skolan eller på kon-
toret. Eller också anskaffar hon med stor upp-
offring en sy- eller stickmaskin, hyr ett billigt
rum i en stad samt måste sedan föra en den
mest glädjelösa tillvaro för att kunna existera.
I dess ställe vill jag af erfarenhet gifva ett godt
råd. Skaffa dig ett litet ställe på landet, ägna
din tid och dina krafter åt trädgårds- och höns-
skötsel, och du skall med små anspråk vinna din
bärgning samt hälsa och lefnadsmod, och dina
svaga, ömtåliga nerver skola stärkas af frisk luft,
arbete och naturenligt lefnadssätt. Se här, huru
du bör gå till väga! Ett litet landtställe, torp
eller dylikt, med ett par tunnland jord till, kan
vanligtvis erhållas för omkring 1,000 kr.; men
så mycket behöfver ej betalas kontant, då största
delen af summan brukar få innestå mot första
inteckning. Visserligen är nu bostaden ringa,
oftast endast ett eller två rum och kök; men
den bildade kvinnan kan med små medel göra
sitt hem trefligt genom sin smak, färgsinne och
skicklighet i teckning och handarbete. Ladugår-
den, som alltid finns på sådana små ställen, an-
vändes till bostad åt så många höns, den kan
rymma; och hönsskötsel, rätt bedrifven, utan
stora anläggningsomkostnader, kan gifva en års-
inkomst af 3 kr. per individ — således 300 kr.
netto för 100 höns; men då måste du göra allt
arbete själf och hafva håg och intresse därför!
Af den öfriga jorden kan en trädgård anläggas
med många bärbuskar, frakt-, plommon och körs-
bärsträd, af hvilka en god inkomst kan beredas.
Potatis, kålrötter och hufvudkål kunna äfven er-
hållas både till afsalu och hönsens vinterbehof.
Du kan äfven omgifva dig med blommor till bo-
stadens försköning. Får du sedan någon tid öfrig
från hemmets vård, så tillägna dig hvad naturens
bord uppdukar; för ett vaket sinne bjuder det
på mycket, som kan förvandlas i penningar :
svamp och nypon, omsorgsfullt insamlade och
torkade, betala sig bra; äfven kan en del me-
dicinalväxter såsom renfana, vattenklöfver, vild
kummin, mjöldryga, blåbär, enbär m. fl., säljas
på apoteken. Vill du ej vara ensam med ditt
arbete och din omsorg, så kan en liktänkande
kvinnlig kompanjon helt visst uppletas att dela
ljuft och ledt.
Jag har nu gjort mitt inlägg i kvinnofrågan,
så olikt alla andras, hvilka endast förorda kon-
kurrens med männen, och blir jag därför troligen
en ropandes röst i öknen ; men det skulle ju
äfven kunna hända, att någon ville följa mitt
råd, och skulle jag då känna mig nöjd och be-
låten. Bien.
–––- *–––-
Tvänne romanark
åtfölja, som våra läsarinnor finna, detta nummer
— det ena som ersättning för det förra veckan
uteblifna.
Silfverarbeten, Modernast!
Bordsilfver. Solidast!
Billigast!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
