Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 41. 11 oktober 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 IDUN 327
Up notisboken.
Damernas Idan. Vid »Nya Iduns» första
höstsamkväm i Stockholm för detta år förliden
lördag uppläste fru Ragnhild Bäckström, född
Juel, Björnstjerne Bjömssons nya universitets-
kantat »Lyset». Musik för fiol och piano af Ries,
Brahms och Dannström utfördes af fröken Augusta
Lönnblad från Finland och fröken Sigrid Carl-
heim-Gyllensköld samt sånger af Grieg, Godard,
Massenet och Agathe Backer-Gröndahl af fröken
Esther Sidner. Fru Susanne Gagnebin uppläste
en af henne själf författad skiss Les trois cou-
ronnes och fröken Sigrid Leijonhufvud en vacker
dikt till Viktor Rydbergs minne.
Utstäldt var för aftonen ett porträtt af säll-
skapets nyligen hädangångna medlem friherrin-
nan Sophie Adlersparre (Esselde), dekoreradt med
en praktfull väfnad från Handarbetets vänner,
krusflor och lager.
Den sedvanliga expositionen af konstföremål
utgjordes af studier af fru Anna Munthe-Norstedt,
oljemålningar af fru Fanny Brate och akvarell-
porträtt af fröken Vendela A:son Falck samt en
tapet, s. k. gobelinväfnad, kartong af fröken S.
Giöbel.
*
Änkefru Lotten Norland har till Serafimer-
lasarettet donerat 10,000 kr., hvilka under namn
af »Fru Lotten Norlunds fond för från Serafi-
merlasarettet utgående konvalescenter» skolabilda
en fond, hvaraf räntan utdelas åt från lasarettet
utskrifna, verkligt behöfvande, för att sätta dem
i tillfälle att genom lämplig föda eller vistelse
i stärkande luft vid brunnar eller bad söka åter-
vinna hälsa och krafter.
*
Sijmaskinens 50 års-jubileum kunde firas
den 8 dennes, enär denna dag år 1845 den då
26-årige maskinarbetaren Howe erhöll sitt patent
på den första symaskinen.
De första som i slutet på 1850- och början på
1860-talet införde den epokgörande uppfinningen
i vårt land voro firmorna S. Berendt j:or & komp.,
J. Sonntag och H. Meeths.
–––––– —*–––––––––-
Teater och musik.
Kungl. operan. Onsdagen den 2 dennes åter-
upptogs »Aida», i hvilken hr Morello som Rada-
més hade sin tredje gästroll. Bättre hade dock
varit, om denna ej ifrågakommit, ty här motsva-
rade den ärade gästen ej alls de förväntningar,
man på grund af hans föregående uppträdanden
satt till honom. Delvis kunde väl detta bero på
en viss indisposition; dock voro bristerna, sär-
skildt i vokalt hänseende, så stora, att det var
tydligt, att detta parti ligger utom konstnärens
räckvidd. Ej heller i dramatiskt hänseende lyc-
kades hr M. göra något vidare anmärkningsvärdt
af rollen. Då operan äger en så förträfflig Rada-
mes som hr Odmann, är det nog i såväl operans
som publikens intresse, att han bibehålies i par-
tiet. — I titelpartiet firade fru Östberg åter en
triumf; något så utsökt i sångkonst får man här
endast höra af henne. Fru Almati-Bundberg är
ju rätt bra som Amneris; partiet utföres dock
bättre i såväl vokalt som dramatiskt hänseende
af fru Linden. Hrr Settergren och Söderman voro
förträffligt på sin plats som de båda konungarne.
På torsdagen gafs för förstagången under spelåret
Delibes’ melodiösa och anslående opera »Lakmé».
Titelpartiet återgafs äfven nu af fröken Petrini,
hvilken som bekant här kreerade detsamma och
däri gjorde sin ovanligt framgångsrika debut.
Äfven nu lyckades fröken P. gifva en i alla af-
seenden berömvärd tolkning af det höga och
maktpåliggande partiet. Ja, hennes utförande
af detsamma var i viss mån bättre än förr. Spe-
let har afrundats och blifvit mjukare och stäm-
man utvecklats. Entréen är fortfarande af god
effekt, och parialegenden med dess svåra stacca-
ton och höjddrillar utföres perfekt och klockrent.
Den vackra duetten i första akten mellan Lakmé
och hennes tjänarinna Mallika, fru Almati-Rund-
berg, stördes något af att klangen i de båda stäm-
morna ej riktigt passade ihop. Hr Ödmann, som
i början föreföll något indisponerad, återfann
snart sig själf och utförde sedan det tacksamma
partiet med all den värme och det välljud, man
är van att finna i hans stämma. Hr Lundqvists
Nilakantha är sig lik, god och välkänd. Öfriga
rollinnehafvare äro desamma som förut, med
undantag af hr Johansson, som Frederic ocb frö-
ken Sparrman som Rose. Den senares stämma,
som eljes är så genomträngande, hörde man i
denna roll ej mycket af. Hufvudrollens inne-
hafvare skördade det lifligaste bifall från den
talrika publikens sida.
I söndags gafs återigen »Navarresiskan» och
»Pajazzo» samt däremellan Glasemanns vackra
»Skuggbalett». .1 den förstnämnda operan ägna-
des fru Linden verkliga ovationer för hennes
alldeles förträffliga utförande af Anitas parti.
Hr Bratbost som Araquils var ock nu bättre än
förra gången. Vid forcerande blir rösten dock
fortfarande skrikig. I den senare operan återsåg
man med nöje hr Morello, hvars framställning
af den själsmarterade pajazzon är af i alla afse-
enden förträfflig effekt. Dylika partier lämpa
sig ock bättre för hr M. än t. ex. Radamès.
Fröken Sparrman var däremot alldeles otillräck-
lig i Neddas roll. Det tafatta spelet och den
ständiga taktmarkeringen med armarne verkar
störande liksom ock hennes alltför genomträn-
gande och skarpa höjdtoner. Bristeiua beträf-
fande intonationens renhet kvarstå ock fortfa-
rande. Hr Lejdström, likaledes ny i Silvios lilla
parti, var ej heller fullt lycklig i detsamma. Som
narren Tonio är hr Söderman däremot särdeles
bra. — Den fullsatta salongen gaf under aftonens
lopp flere gånger sitt bifall tillkänna.
På onsdagen i denna vecka skulle en af de
äldre bättre operorna återupptagas, nämligen
»Vattendragaren» af Cherubini, hvilken ej upp-
förts härstädes sedan våren 1886. Efter denna
opera utföres Rubinsteins vackra balettmusik ur
operan »Ferramor», hvartill balettmästaren Glase-
mann anordnat ett dansdivertissement.
I likhet med hvad som förekommer på flere
utländska scener, kommer k. operan att under
spelåret en gång i månaden gifva en billighets-
föreställning med så nedsatta pris, att en större
allmänhet utan någon nämnvärd uppoffring kan
komma i tillfälle att få höra några af de mest
populära operorna på repertoaren. Den första
af dessa föreställningar äger rum i morgon lör-
dag, då »Fra Diavolo» kommer att uppföras.
K. Dramatiska teatern gifver i morgon lördag
för första gången »Fastighet till’salu», komedi
i 1 akt af Meilhac och Halévy, samt »Glada
fruar», skådespel i 3 akter af Jonas Lie.
Vasateatern uppför i afton för första gången
»Söndagsbarnet», operett i 5 akter af Hugo Witt-
man och Julius Bauer, musiken af Millöcker.
Södra teatern har nu ock begynt sin vinter-
kampanj med ett program, som under den gångna
veckan gifvits för goda hus och synts lifligt slå
an. Som förpjäs upptager det ett svenskt origi-
nal af onämnd författare: »I skymningen», ett
anspråkslöst, men ganska underhållande litet
skämt, som får ett tilltalande utförande af hrr
B. Wagner och Olin, fröken Oaspér och fru Lam-
bert.
Följer så en engelsk fars i den befängda, nu
kanske snart uttröskade »Charleys tant»-stilen.
Att söka ge någon redogörelse för handlingen i
hrr Nickolls och Lestocqs »Fruarna Schackleton»
vore en högst otacksam uppgift; att de forcerade
upptågen med det utförande, de fingo å Södra
teatern, äro ägnade att framkalla stormande mun-
terhet, kan ej förnekas. Främst af alla förtjänar
hr Gust. Bergström loford för det genomförträff-
liga sätt, på hvilket han här gör en verkligen ny
»komisk gubbe» till de många lustigheter i denna
genre, han tidigare skapat. Med nöje konstatera
vi ock den afsevärda utveckling i lifligt och be-
hagligt spelsätt, hvarmed fröken Ohlsson öfver-
raskade ; går hon vidare framåt på det sättet,
kan det blifva något verkligt framstående af den
unga skådespelerskan. Fröken Lindzén yar lustig
nog i en tjufpojksroll, och fru Forneil samt hrr
E. Wagner och EJcelimd må ock med erkän-
nande omnämnas.
Filharmoniska Sällskapet ämnar under musik-
året’ 1895—96 gifva tre abonnementskonserter
med biträde af framstående sångsolister och k.
hofkapellet. Programmet till den första konser-
ten upptager ett hittills icke i Stockholm utfördt,
större romantiskt verk, nämligen Schumanns
musik till scener ur Goethes »Faust». Vid andra
konserten, där orkester likaledes medverkar, skola
sjungas dels Gades synnerligt framstående och
omtyckta konsertkantat »Elverskud», dels ett antal
körer a capella af svenska tonsättare. Till tredje
konserten, som är afsedd att utgöra kulminatio-
nen af sällskapets verksamhet under säsongen,
har valts ett stort oratorieverk, nämligen Händeis
verkningsfulla »Simson», hvilket oratorium ej
hörts i Stockholm sedan det för mer än 20 år
sedan gafs här med Upsalakrafter under J. A.
Josephsons ledning. — Abbonnement à 10 kronor
till de tre konserterna, berättigande äfven till
närvaro vid sällskapets öfningar och därvid ut-
förda musikföredrag, kan tecknas i Abr. Lund-
quists hofmusikhandel och vid repitionerna, som
hållas måndagsaftnarne i Musikaliska akademien.
Första kammarmusiksoarén gifves af den väl-
kända Aulinska kvartetten om tisdag i Veten-
skapsakadgmiens hörsal. Programmet upptager
tvänne stråkkvartetter af Cherubini och Smetana
samt en pianokvartett af Brahms.
Lillian Sandersson, den framstående sångerskan,
gifver konsert härstädes tisdagen den 26 dennes.
––––*––––––––-
Marguerite,
Skiss för Idun
af
Ada Allen.
zgjyB.en unge Rikard Drake stod vid fönstret i
ili/’ sin bostad i Paris och blickade ut öfver det
böljande folklifvet på boulevarden. De första
varma vårdagarne hade lockat ut en större män-
niskomassa än vanligt, och det kunde vara in-
tressant nog att betrakta den brokiga taflan. Men
Rikard tycktes ej gifva akt på det, som tilldrog
sig därute; ögonen hvilade på gatuvimlet, men
det märktes tydligt, att tankarne voro på annat
håll. *
»Du härliga Paris,» sade han halfhögt, »så
skall jag då lämna dig.»
Det var nu tre år sedan han kom dit för att
utbilda sig för den affär, hans fader ägde i Stock-
holm, i hvilken han själf skulle ingå. Själf hade
han nog tänkt sig den tiden ganska aflägsen,
men nu hade hans fader oväntadt, plötsligt blif-
vit kallad ur tiden, och han måste skyndsamt
vända åter till hemlandet för att ägna hela sin
lifskraft åt arbetet, för att stödja och hjälpa sin
moder, hvars ende son han var. Men nu, i skils-
mässans stund, kände han, huru djupt han fästat
sig i Paris, huru svårt det skulle blifva att slita
banden där. Han hade ju dessa år haft som ett
hem hos chefen för det handelshus, där han ar-
betade ; huru mycket förtroende och godhet hade
icke visats honom. Och med detsamma fram-
stod en ny bild för hans sinne, det var Mar-
guerites, husets unga dotters.
Rikard lämnade fönstret och gick oroligt
fram och tillbaka. Han kände först nu, att hon
blifvit något mer för honom än de andra kvin-
nor han mött på sin väg. Men på samma gång
visste han, att heder och plikt pekade åt ett an-
nat håll. Redan som yngling hade det i hans
familj ansetts som en afgjord sak, att hans ku-
sin Elsa och han skulle förena sina öden, modern
hade också ofta påmint honom om hans ung-
domstycke. Det gällde nu ett afgörande för
framtiden, det kände Rikard, men huru omöj-
ligt föreföll det honom ej att för alltid skiljas
från Marguerite. Pion var så olik andra unga
flickor han sett i Paris. Ja, hon var just idealet
för en hustru. Och dock — kunde han svika
sin moders förväntningar? Med en nervös oro,
så olik hans vanliga lugn, började han att gå
fram och tillbaka i rummet. Han måste snart
gå upp till sin principal för att säga honom och
hans dotter farväl, men innan dess måste han
komma till själfbehärskning och afgörelse. Hans
uppassare inkom i detsamma med ett bref. De
breda sorgkanterna på kuvertet sade honom re-
dan på långt afstånd, att det, var från hemmet.
Rikard grep det otåligt; han hade ju icke
hört några detaljer från faderns död, endast fått
ett telegram ett par dagar förut. Han var myc-
ket fästad vid sina föräldrar, och det var med
djup rörelse och innerlig sorg han läste om fa-
derns sista stunder. Så underligt, så svårt, att
ej få se honom mera! Och att med ens hafva
så mycket ansvar vältradt på sina unga skuldror !
«Jag är tacksam,» skref hans moder, »att du
snart skall komma hem och öfvertaga allt. Jag
känner mig så förbi, så trött vid lifvet och oför-
mögen till handling. Men det blir väl bättre,
när den första smärtan hunnit lägga sig. Det
kom ju så fasansfullt hastigt. Nu är min enda
glädje att få vänta dig hem. Och du är ju min
egen älskade Rikard, som aldrig gjort mig nå-
gon sorg. Och nu stannar du hemma. Vid denna
tanke förbinder sig alltid hoppet, att du snart
fi» Mrs 1 r» (Qualité Inghilterra) härslädes lagrad sedan 1891. Vid ÏT A TSTvdahl &
CiXLrH. Tin marsa m undersökning af härv. handelskemist befunnen enl. analys
JJAlACl 1111 AÎXC41 OCllCl fullgod’ prig kr. 1:25 pr butelj. Finnes endast hos *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0331.html
