Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 42. 18 oktober 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 IDUN 331
Når deras fina blomkalk fårgas
en vacker dag af kärleks blod,
det skall nog röjas hos den sköna,
att liten Eva i det gröna
märkvärdigt vuxit, där hon stod.
Lotten uon Krcemer.
––––––-#––––––-
Vinrern i barnkam-
maren.
■
rån mina fönster har jag utsikt öfver
en liten trädgård — ej blott dess
grönskande träd och blomstergrnppernas bro-
kiga färger fröjdade i somras mina ögon; jag
har äfven funnit kära bekanta och vänner
där, hvilkas görande och låtande jag ofta
åskådade; högt i lindarnas och kastanjernas
kronor var det muntra småfåglar och nedan-
för på gräsmattorna och sandgångarne min
grannes tre barn, en flicka, vid pass två år,
och två något äldre gossar.
Nu har det blifvit stilla och öde i träd-
gården; grönskan är fallen från gren och
kvist; nattfrosterna ha dödat senhöstblom-
stren; försvunna äro fåglarne, tyst på gräs-
mattorna och sandplanerna! Från molnhöljd
himmel sväfva de första flingorna, bebådan-
de vinterns ankomst, vintern, som förändrar
naturens arbete och människomas lefnads-
vanor och gör de små barnen, hvilka under
den varma årstiden så ofta och länge tum-
lade om i det fria, till fångar. Det rike, i
hvilket de nu lefva och färdas, är barn-
kammaren.
Ja, vintern är en hård årstid och hvarje
år kräfver den talrika offer bland de små,
som duka under för katarrer och inflamma-
tioner i andningsorganen. Liksom vi om
sommaren måste bevara våra barn för alle-
handa magåkommor, måste vi om vintern
skydda dem för alla tillfällen till förkylning.
Tyvärr härska dock allmänt mycket orikti-
ga föreställningar om vintervädrets inflytan-
de på yngre barn. Professor Brücke yttrar
sig i ämnet på följande vis: »Har tempe-
raturen en gång sjunkit under nollpunkten,
så är luften så mycket farligare, ju torrare
och kallare den är. Därvid är alldeles lik-
giltigt, om solsken värmer huden eller ej.
Den kalla, torra luften verkar omedelbart
som retmedel på andningsorganens slemhud
och försätter den lätt i inflammation. En
sådan är dess farligare för barnet, ju yngre
det är, på grund af de trånga vägar, luf-
ten har att passera. Det så kallade våtkalla
vädret, vid hvilket temperaturen håller sig
öfver fryspunkten, är mycket mindre att
frukta. Om det regnar eller ej, är detsam-
ma, om barnet blott är skyddadt mot reg-
net. Dimma däremot kan verka skadligt,
dess mer, ju lägre temperaturen är. »
Små barn, som ännu ej äro i skolåldern,
böra blott vid lindrig kyla, 1 — 2 grader, på
en kort stund föras ut i- det fria. Blir
kölden starkare, behåller man dem hellre
hemma, ty faran för förkylning är då stor
och den nytta, en kort promenad kan gifva,
jämförelsevis liten. Måste emellertid vid så-
dant väder ett barn nödvändigt ut, så borde
man åtminstone sörja för att den luft, det
inandas på vägen, på förhand uppvärmes,
hvilket sker därigenom, att man binder en
halsduk löst för munnen.
Må mödrar i stad och på land iakttaga
dessa råd! Må de betänka, att det är lika
viktigt att om vintern skydda de små för
förkylning som om somrarne för magsjukdo-
mar! Den späda barnaåldern är ej den tid,
under hvilken man bör begynna med härd-
ningsförsök, och allra minst ägnar sig vin-
tern därtill.
Under dessa omständigheter äro barnen
under en längre period hänvisade till inne-
sittande, och barnkammarens hygien får där-
för just under vintern den största vikt.
Njutningen af frisk luft och fri motion in-
skränkes i hög grad för de små, och vi måste
därför göra allt för att gifva dem en er-
sättning, så att de ej under dylika kalla
och ruskiga veckor bli kammarsjuka.
Då kommer först och främst luften i barn-
kammaren i betraktande. Denna måste upp-
fylla två villkor, den måste vara tilläckligt
ren och tillräckligt varm. Uppfyllandet af
dessa kraf beror i hög grad på familjens
bostadsförhållanden. Förfogar man blott öf-
ver ett enda rum, där man måste koka, bo
och sofva, så måste trots all vädring luften
alltid lämna mycket öfrigt att önska. Väl-
bärgade familjer, som disponera en hel vå-
ning, kunna utan svårighet erbjuda sina
barn god luft. Vi vilja dock ej räkna
med dylika gynnsammare fall, utan betrakta
saken från bredare grund. De flesta hus-
mödrar kunna väl inrätta sig så att deras
barn vintertiden få tillräcklig tillgång på frisk
luft, äfven om familjen ej äger någon sär-
skild barnkammare. För detta ändamål be-
stämmer man de båda största och ljusaste
rummen i bostaden till sofrum och bonings-
rum och eldar ständigt dessa båda rum
under vintern. Tidigt på morgonen, medan
barnen ännu sofva, städas boningsrummet,
eldas och luftas grundligt.
När barnen nu vaknat, för man dem in
i detta rum, där de förblifva till middagen.
Under tiden ordnas sofrummet, luftas om-
sorgsfullt och uppvärmes. Middagsmåltid
intas i boningsrummet, och efter detta in-
föras barnen åter i sofrummet, medan det
förra vädras. För aftonmåltiden bege sig
barnen ånyo till boningsrummet, och under
tiden luftas sofrummet. Sedan man stängt
fönstren och luften hunnit bli varm, föras
de små till sängs. Med en sådan husord-
ning kan man alltid i bägge rummen på-
räkna så pass frisk luft, som öfver hufvud
är möjlig på grund af bostadens läge. Man
måste endast ta sig tillvara för att afsikt-
ligen förskämma luften. Från husmoderns
sida sker detta genom att hon undviker
matlagning eller tvättning i bonings- och
sofrummen, husfadern å sin sida måste af-
stå från all rökning i dessa rum.
Hvad eldningen angår, så bör tempe-
raturen om dagen under barnens vistelse i
rummen vara 18 à 20 grader, och termome-
tern bör ej hänga för högt, utan ungefär i
brösthöjd på väggen. Vi måste nämligen
besinna, att barnens lekar och sysselsätt-
ningar försiggå mest i de lägre delarne af
rummet, som alltid äro kallare än de öfre
luftlagren. Under natten kan i barnens sof-
rum — för så vidt de äro öfver diåldern
—- temperaturen få gå ned till 12, 13 gra-
der, utan att det gör någon skada. Dock
måste man alltid träffa försiktighetsmått,
att de icke kasta af sig under sömnen och
på så sätt förkyla sig. Detta bör just icke
ske genom att binda fast täckena, utan
ändamålsenligare genom att man ikläder de
små långa nattdräkter af flanell.
En mycket vanlig orsak till små barns
förkylning utgöra de kalla golfven i barn-
kamrarne. Som grundsats borde barn om
vintern aldrig uppehålla sig i rum, som
ligga ofvan ouppvärmda lokaler, såsom för-
stugor, portgångar och dylikt; men äfven
ofvan eldrum äro golftiljorna vintertiden
kalla och deras inverkan på de små dess
riskablare, ju mer de sätta sig ned på golf-
vet, krypa omkring och vältra sig där. Där-
för har man ofta utrustat barnkamrarne
med mattor, täcken eller fällar, hvilka nog
också förekomma många förkylningar. På
senare tider har man emellertid förklarat
mattorna krig, enär de äro dammgömmare
och därför äfven kunna ge hemvist åt smitt-
ämnen. Men man bör ej utan vidare un-
derskrifva denna dom öfver allt hvad mat
tor heter. Smittämnena måste dock kom-
ma utifrån in i bostaden, och på mattorna
skulle de väl i regel fastna med smutsen
från skosulorna. Men denna slags sprid-
ning af smitta tillhör utan tvifvel de säll-
synta undantagen; vanligen förmedlas den
genom tvänne personers beröring, genom att
begagna främmande leksaker, genom klädes-
plagg och dylikt, och i sådana fall är det
för smittans vidkommande likgiltigt, om en
matta ligger på golfvet eller detta är bart.
Förkastliga äro i hvarje händelse mattor,
som blott piskas en gång om året eller kvar-
talet, men annars ligga fastspikade. Mot
mindre mattor, som dagligen eller två gån-
ger i veckan piskas i det fria, kan ej någon
allvarlig invändning göras. Tvärtom brukar
man hysa mera försyn för mattan än för
nakna golfvet, man undviker att smutsa
ned den, och då bidrar den medelbart att
höja snyggheten i bostaden. Betänker man
så till sist, att mattor och fällar äro väl
ägnade att skydda barnen för de förkyl-
ningar, som just göra dem lätt mottagliga
för smitta, så kan man ha skäl för att be-
sluta sig att vintertiden behålla sin matta
i barnkammaren. Naturligtvis måste den
vara så anbringad, att den ej bildar några
veck och kommer de små »på fall».
Hvad nu hudens vård för de små barnen
under vintermånaderna angår, så äro varma
bad, en, högst två gånger i vepkan, att för-
orda. Däremot borde man under denna
årstid helst afstå från de mycket brukliga
kalla afrifningarna i syfte att härda. Till
och med vuxna fördraga mindre väl kallt
vatten under vintern, och för små barn
medföra dessa härdningsförsök under den
oblida årstiden endast allt för lätt förkyl-
ningar. Framför allt måste kalla tvättnin-
gar undvikas för svaga, blodfattiga barn,
som behöfva värme.
Vintern är äfven den tid, då olycksfall i
barnkammaren oftare förekomma. Belysning
och eldning medföra eldfara och årligen ådrar
sig en stor mängd barn brandskador af
lättare eller allvarsammare art. Äfven mot
dessa faror måste försiktighetsmått vidtagas;
ty äfven vid den omsorgsfullaste moderliga
tillsyn ges det obevakade ögonblick, när
modern kallas af andra plikter och de små
lämnas åt sig själfva. I rum, där småbarn
vistas, borde därför alltid eldning verkstäl-
las, så att barnen ej kunde komma åt eld-
staden. Det sker bäst genom kakelugns-
skärmar af järn med böjda, afrundade kan-
ter. Kärl med varma vätskor eller ämbar
med varmt vatten få aldrig ställas i barn-
kammaren, så att barnen kunna falla i dem,
välta omkull dem eller dra ned dem från
bord och stolar. Därför är ej heller köket
någon uppehållsort för oerfarna småttingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
