Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. 25 oktober 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 IDUN 341
ger ofta något mera tilltalande i den mera
fritt bedrifna idrotten, som ger personligheten
mera tillfälle att göra sig gällande, än i den
regelrättare och mera bundna gymnastiken.
Sjukgymnastiken har till ändamål att åter-
ställa en sjuk kropp till sitt normala tillstånd.
Många metoder finnas att behandla sjuka och
sjukdomar, och den s. k. naturmedicinen har
i alla tider haft talrika anhängare, som mena
att kroppens bemödanden att hela sig själf bör
understödjas endast med enkla, naturliga me-
del: luft, vatten och rörelse, och säkert är,
att dessa förblifva all sjukbehandlings säkraste
stöd och en botten att bygga andra metoder
på. Lif är rörelse; allt lefvande måste befin-
nas i ständig rörelse ; stillastående är död. Att
leda rörelsen på rätta vägar medels rörelser är
sjukgymnastikens mål och medel. De rörelser,
som för detta ändamål användas, äro i stort
sedt desamma som i den pedagogiska gymna-
stiken, men de tillämpas här olika. Då man
som föremål för sjukgymnastiken har en mer
eller mindre sjuk och ömtålig organism kräfver
den ock en mera omsorgsfull och noggrann be-
handling, och då de friska äro hvarandra täm-
ligen lika och därför kunna med gymnastik
behandlas på tämligen likformigt sätt, så är
hvarje sjuk olik alla andra sjuka och kräfver
således sin särskilda behandling, som därför
ock måste individualiseras för hvarje särskildt
fall. Mer än måhända vid någon annan sjuk-
behandling gäller, att det är den sjuke, icke
sjukdomen som skall behandlas.
De rörelser, som användas, indelas i aktiva
eller motståndsrörelser, då gymnasten utöfvar
motståndet eller utför rörelsen under patientens
motstånd, samt passsiva rörelser, då gymnasten
utför en rörelse antingen med en patientens
kroppsdel, som t. ex. rullning, eller på en
kroppsdel ; en del af de handgrepp, som i se-
nare fallet användas, hafva sammanförts till
begreppet massage, hvilket alltså är endast en
del af sjukgymnastiken. Med dessa olika rö-
relser kan man inverka mer eller mindre spe-
cielt på respirations-, cirkulations- och mat-
smältningsorganen samt nervsystemet, och ge-
nom olika inverkan på dessa organ och delar
af dem kan man vidare påverka de sjukliga
förändringarna, på sjukdomen själf Kan man
i många fall icke inverka direkt på en sjuk-
dom,“ så kan man ofta genom en lämplig be-
handling höja patientens lifsandar och öka hans
motståndskraft, samt sålunda möjligen indirekt
inverka på sjukdomen.
Må vi taga några exempel på verkan af
gymnastisk behandling vid olika sjukdomar.
Bleksot, blodbrist är en sjukdom, som har till
följd en dålig nutrition af kroppens alla or-
gan; förutsatt att sjukdomens orsaker undan-
rödjas, så åstadkommes den hastigaste förbätt-
ring genom att med lämpliga rörelser stärka
respirationen, underlätta cirkulationen och upp-
lifva nervsystemet. Vid skolios (ryggradskrök-
ning) kan män direkt uträta kröken och stärka
ryggens muskler, hvilkas svaghet i de flesta
fall framkallat kröken. Vid en annan sjuk-
dom, hjärtfel, kan man visserligen icke med
några rörelser direkt inverka på de organiska
förändringarna i hjärtat själft, men genom re-
spirations-, cirkulations-, svaga aktiva rörelser
samt lokalbehandling kan man underlätta det
sjuka hjärtats arbete, så att säga vänja krop-
pen vid det hjärta, den har, och såmedelst
borttaga eller lindra de besvärliga symptom,
som plåga en hjärtpatient, svullnad, andtäppa
m. fl. och detta ofta på ett bestående sätt, som
knappast med andra medel kan åstadkommas.
Nervsjukdomar behandlas med god framgång,
värkande nerver lugnas och förlamade upplif-
Juvelerare
K. ANDERSON
1 Jakobstorg’ 1
vas; t. o. m. ryggmärgssjukdomar påverkas i
flere fall gynnsamt. Alldeles påtaglig är den
gymnastiska behandlingens verkan vid t. ex.
förstoppning, muskelsjukdomar, vrickningar och
efterbehandling efter benbrott, kirurgiska ope-
rationer m. m.
Vid bedömandet af verkan af en gymnastisk
behandling får man väl komma ihåg, att den
endast i ett fåtal fall — såsom vid de senast
anförda — kan verka hastigt ; i flertalet fall
är uppgiften ju endast att underhjälpa krop-
pen i det ständigt pågående nydaningsarbetet,
att —• så att säga — leda det i rätt spår ;
all nybildning går långsamt, långsammare ju
längre sjukdomen varat, och därför behöfves
det tid, lång tid för arbetet, innan verkan kan
spörjas.
Som förut nämnts är det icke sjukdomen,
utan den sjuke, som skall behandlas. Därför
är det af största vikt, att gymnasten förstår
att bedöma ett sjukdomsfall i sin helhet; det
är nödvändigt, att han känner kroppens nor-
mala byggnader och förrättningar, annars må-
ste han arbeta mer eller mindre på måfå. Det
är ej nog att kunna gifva en rörelse väl, man
måste förstå hvad en rörelse verkar och kunna
bedöma, hvilka rörelser, som böra användas ;
Det är ej tillräckligt att kunna knåda »duk-
tigt», man måste ock veta hvad man knådar
och hvarför. Det är därför af största vikt
att gymnasten, om han icke själf är läkare,
samarbetar med läkare, som kunna undersöka
den sjuke och ställa riktig diagnos; det är vi-
dare nödvändigt, att gymnasten själf har sådan
utbildning, att han förstår de anvisningar han
får och kan tillgodogöra dem. 1 annat fall
riskeras, att gymnasten antingen icke gör nå-
gon nytta med sitt arbete eller t. o. m. kan
skada. Så t. ex. är det icke tillfylles, att
vid ett fall af hufvudvärk gifva en hufvudbe-
handling eller massage på hufvudets nerver;
man skall förstå taga reda på orsaken till vär-
ken.och om möjligt behandla denna: ena gån-
gen ren blodkongestion åt hjärnan, en annan
gång neurit till följd af muskelinflammationer
o. s. v. Vid ett fall af knäsjukdom är det ej
nog att massera knäet i sin helhet ; en sådan
behandling kan nog måhända göra godt, men
den som icke förstår finna reda på särskildt
de ställen, som orsaka smärtan och specielt
behandla dem, han gör icke motsvarande nytta
för det arbete han utför och den tid han an-
vänder. Ja, än mera, den som icke förstår det
ondas natur, han använder måhända massage i
alla fall af knäåkommor, ehuru sådana finnas,
som bestämdt icke böra så behandlas, och kan
således åstadkomma verklig fara.
Därför är det angeläget för en hvar sjuk,
som önskar använda gymnastisk behandling,
att först låta kompetent person undersöka sjuk-
domen och uttala sig om lämpligheten af den
manuella metodens användning; detta besparar
mången gång tid och penningar.
—–––––-*–––––––-
Det skönas betydelse.
En serie uppsatser för Idun, bearbetade efter
utländsk källa af H. F.
I.
f
dessa dagar, då så mycket talas och skrifves,
höra vi äfven mycket om skönheten i alla
dess olika former. Vårt tidehvarf har stundom
blifvit kallad nyttans tidehvarf; vi tro dock
icke att det rätteligen förtjänar detta namn
allenast. Skönheten, såsom den äldre och vack-
Armband, Kedjor,
Kedjearmband, Nålar,
Bref besvaras omgående.
Ringar,
Broscher,
rare, sträfvar alltid att hålla sig uppe och gå
hand i hand med sin energiska och beskäftiga
syster, nyttan,
I vår kärlek till naturen stå vi säkerligen
icke efter något annat tidehvarf, därom vittna
såväl landskapsmålningar som arbeten inom poesi
och prosa. Hvad konsten beträffar, så oaktadt
detta icke är en tid, som frambringar stora
mästerverk, så har det aldrig funnits ett mera
allmänt spridt intresse för dess högre grenar,
eller ett mer allvarligt bemödande om att odla
och uppskatta den. I konstens praktiska an-
vändning på vår dagliga omgifning, på våra
hus, möbler, kläder och alla »de tusen och en»
detaljer, som tillhöra ett civiliseradt lif, hafva
vi sett en ofantlig reaktion från de stereotypa
former och färger, som tillfredsställde våra farför-
äldrar. Vi äro ibland omedvetna om vår
tids mäktiga strömningar; denna rörelse hän mot
det sköna i allting, är så framträdande att den
icke kan blifva opåaktad. Den gör sig mer
eller mindre gällande i hvars och ens lif ; låt
oss försöka att förstå den, på det vi må gifva
den sin rätta riktning.
Hvarför skall så mycket sägas och tänkas
om skönhet? Hvad tjänar den till, all denna
ansträngning att göra blotta omgifningen, den
materiella infattningen till vårt lif vackrare och
mera angenäm att betrakta?
Förmågan att uppskatta skönhet kan ju er-
hålla en stor och innerlig tillfredsställelse, och
ingen gåfva, som är i stånd att skänka så myc-
ken ädel och omväxlande glädje, kan hafva
blifvit oss gifven utan för att tjäna ett godt
ändamål. Om vi medgifva detta, blir det vår
plikt att göra det inesta af den, liksom af alla
våra andra gåfvor och sålunda förvärfva ett
större och rikare lifsinnehåll. Att i högsta
möjliga grad utveckla våra krafter och anlag
är hemligheten af allt sant framåtskridande.
Vi böra betrakta dem som heliga skänker,
hvilka blifvit oss förlänade för att gifva den
största möjliga vinst, och vi skola få se, att
hvar och en af dem, huru obetydliga än somliga
kunna förefalla, jämförda med vår naturs dju-
pare kraf och högre sträfvanden, borde intaga
sin tillbörliga plats i vår andliga och intellek-
tuella utveckling. Betraktad i detta ljus blir
vår kärlek till det sköna samt vår smak saker
af verklig vikt, som det skulle vara orätt att
försumma, förslösa eller illa använda.
Ruskin, den store engelske tänkaren och
estetikern, som talar med stämman af en profet
om dessa saker, säger: »Skönheten har af
försynen anordnats att vara ett af de element,
hvarigenom själen ständigt uppehälles;» och
vidare, att ingen sann föreställning om skönhet
är möjlig förutan sinnets renhet, att skönhets-
känslan hvarken är sinnlig eller intellektuel
endast, utan beroende både för sin sanning
och innerlighet af hjärtats rena, öppna och
rätta tillstånd. Och åter, att vår moraliska
natur i dess fullkomning endast kan erfara
nöje af de högsta möjliga materiella källorna,
och den egenskap, hvarigenom vi mottaga sådant
nöje, är en fulländad smak.
Att omsorgsfullt vårda denna skönhetskänsla
ocb att odla den rätta smaken är således nöd-
vändigt för utvecklingen af vår natur i all-
mänhet såsom menskliga varelser med andliga
behof, hvilka fordra näring lika väl som de
kroppsliga.
I skönhetens universalrike hafva män och
kvinnor olika uppgifter att fylla. Att skapa
och frambringa tillkommer i hufvudsak männen.
De hafva varit och komma troligen alltid att
blifva de stora målarne, skulptörerna, poeterna,
och kompositörerna. Men om männen äro de
skapande, så äro kvinnorna de förvaltande. Dem
Silfverarbeteil, Modernast!
Bordsilfver. Solidast!
Billigast!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
