Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. 15 november 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 IDUN 363
Om julförberedelser oeh
julfirande.
Prisbelönad uppsats af Ln.
et är ju allom kändt, att i våra sven-
ska hem julen högtidlighålles mer än
i något annat land. Både små och stora
bland oss pläga ju långt i förväg tänka på,
tala om och längta efter denna högtid. Att
mångt och mycket till densamma måste
bestyras är ju äfven tydligt; omtanke och
sysslor måste ock delas af alla inom fa-
miljekretsen; en hvar skall draga sitt strå
till stacken, om julen skall kunna riktigt
firas och njutas. Och rätt så. Låtom oss
fira jul med glädje; låtom oss fördenskull
ock bereda oss därtill!
Först och främst: tänk i tid på dina jul-
klappar! Just nu är tiden att ha ögonen
öppna för hvad du skall välja till gåfva åt
den ena eller andra inom din omgifning.
Tro ej, att du har »god tid»; under de
sista veckorna före helgen behöfvas alla de
kvinnliga familjemedlemmarnas förenade
krafter för att sätta hela hemmet i värdigt
skick. Alltså: börja utan dröjsmål med
julklapparna!
»Hvad skall jag gifva?» frågar du kan-
ske. Ja, på den frågan måste du kunna
själf finna ett svar; hvarom icke, så gif —
ingenting. Idun plägar ju öppna sina spal-
ter för alla hjälp- och rådsökande, och mån-
get godt och nyttigt förslag har nog där-
igenom uppstått. Men en och annan af
oss har säkerligen med förvåning där äfven
läst sådana frågor som denna: »Hvad skall
jag gifva min fästman till julklapp?» -—•
kanske ock med det tillägget: »Det får ej
vara någonting dyrbart.» — Du, som stäl-
ler denna eller en likartad fråga till en tid-
ningsläsande allmänhet, förstår du ej, hvad
meningen är med en gåfva? Den skall ju
vara ett uttryck af ditt eget hjärtas värme,
af dess önskan att bereda en glädje åt den
du håller af. Nog är det så, att kärleken
är uppfinningsrik, och känner du verkligen
en önskan att glädja dina närmaste, visst
leder dig ditt hjärta på rätt väg, då det
gäller att finna medlet. I motsatt fall, så
följ mitt råd och gif ingenting.
Tro blott ej, att gåfvans verkliga värde
är lika med dess penningvärde. Det kan
ju hända, att en eller annan, som du ve-
lat öfverraska med en »klapp», har en så-
dan skef åsikt om saken, men låt ej däraf
föra dig i ledband. Och framför allt: in-
skärp detta hos dina barn! Visa dem också
själf, att du är lika hjärtligt glad öfver det
synålsbref, som din femåriga. lilla dotter för
egna slantar och på eget initiativ köpt åt
dig, som för de äldres vackra handarbeten.
Ett litet råd vid valet af julklappar torde
emellertid ej vara ur vägen: gif om möj-
ligt, hvad emottagaren verkligen behöfver.
Ofta t. ex. öfverhopas en herre af sina
kvinnliga anhöriga med cigarrfodral, penn-
torkare, tändstieksställ och annat onyttigt
skräp. Stundom kan det ju också hända,
att den lycklige emottagaren af förstnämnda
artikel råkar vara en icke-rökare, eller att
den, som regelbundet hvarje jul blir för-
sedd med en eller flere penntorkare, ytterst
sällan är sysselsatt med skrifgöromål. Bättre
synes det mig att göra en liten ansträng-
ning för att taga reda på, om personen i
fråga har yttrat någon önskan, eller om
han, sig själf ovetande, möjligen behöfver
någon förståndig och nyttig present, exem-
pelvis kragar med tillhörande ask, ett helt
eller halft dussin näsdukar (vederbörligen
fållade och märkta, förstås) o. d.
Gäller det damernas julklappar till da-
mer, så är svårigheten mindre, men det
oaktadt har jag äfven härvidlag ett gif akt
att säga.
Mina kära systrar! Kommen ihåg, att
nyttigare och välkomnare gåfvor kunna gif-
vas än dukar, antimakasser och de där
små lapparna, som hvarken höra till de
förra eller de senare, utan gå under den
gemensamma benämningen »brickor». Nå-
got, som däremot alltid gärna ses och mot-
tages, är en användbar och behöflig hus-
gerådssak; någon möbel, t. ex. bänk, fält-
stol, bord eller pall; kanske en enkel, ja
tarflig, men praktisk soffkudde, som tål,
att ägaren verkligen använder den till dess
ändamål.
Mycket vore ännu att säga, då vi äro
inne på detta intressanta kapitel, men —
redan de föregående åren har Idun haft åt-
skilligt smått och godt i frågan och dess-
utom kan, såsom redan antydts, den ena
människan härvidlag så föga råda den an-
dra. Många faktorer få tagas med i be-
räkningen, då vi göra ett öfverslag rörande
våra möjligheter att gifva julklappar, och
dessa faktorer ställa sig oändligt olika för
oss alla. Det måste tagas hänsyn till eko-
nomi, arbetsförmåga, händighet, tid och
mycket annat. Har du råd att gifva myc-
ket, så gör det; gif frikostigt, med fulla
händer och villigt hjärta. Men kom ihåg
ett: man kan ock såra med sin gåfva; den
finaste takt och urskillning måste leda dig
i detta fall. Är du fattig, så gif efter råd
och lägenhet, men ej mer. Ofverträda vi
dessa lagar, så urartar julklappsgifvandet,
och därför må vi taga oss till vara.
Men allt mer närmar sig högtiden, och
vi få tänka på att indela sysslorna.
Först i ordningen kommer byken. Den
måste vi företaga i god tid — ej senare
än en månad före jul — så att vi ej i
händelse af dåligt torkväder behöfva gå i
oro och ängslan däröfver. Bäst är natur-
ligtvis att redan under hösten, innan vin-
terkölden inträffar, ha en större byk, så att
den, som nu skall göras, blir af mindre
omfattning. Att detta är en förståndig åt-
gärd, inses lätt af en hvar: pro primo un-
derlätta vi därigenom arbetet för våra tvätt-
gummor, pro secundo måste vi för egen räk-
ning nu, då helgen nalkas, så jämnt som
möjligt fördela tid och arbetskraft mellan
alla grenar af husliga sysslor. Alltså: tvät-
ten undanstökas så tidigt som möjligt och
göres i så liten skala som möjligt. Blott
gardintvätten gömmes till sista veckan före
jul, såvida man ej är nog lycklig att till
hela sin våning ha dubbla ombyten. Ett
förträffligt sätt att tvätta gardiner må i
detta sammanhang meddelas.
Gardinerna hopvikas och nedläggas i en
balja med kallt vatten samt få ligga däri
öfver natten. Därpå upptagas de, och vatt-
net bortslås. I baljan tillredés därefter en
lut efter följande recept.: 25 liter kokvarmt
vatten ihälles först, och däri vispas unge-
fär 1 kilo såpa samt 2 matskedar ammo-
niak och 1 matsked terpentin. Nu ned-
läggas gardinerna i luten och få ligga där
tre à fyra timmar. De upptagas sedan och
sköljas väl i färskt vatten. Man får på
inga villkor vrida dem, utan blott försik-
tigt krama vattnet ur dem. Nu äro de
färdiga att upphängas till torkning. Så fort
som möjligt göres därpå stärkningen och
strykningen.
’Så snart tvätten är lyckligen manglad och
struken, måste vi taga ihop med andra gö-
romål. Minst fjorton dagar före jul före-
tages slakten. Naturligtvis ställa sig för-
hållandena här liksom vid alla andra göro-
mål betydligt olika för de särskilda hushål-
len, men ungefär samma hufvuds.akliga grun-
der få väl dock öfverallt vara gällande.
Den nytta vi alla draga af vår julslakt be-
står ju icke blott däri, att matförråd sam-
las, utan att dessa användas så praktiskt
som möjligt, att de äro så att säga lätt
tillgängliga och fort anrättade.
(Forts.)
–––- *––––-
Omplanterad.
Af Sophie Linge.
S
röjande och trött gick hon uppför den
gamla trätrappan, som ledde upp till
vinden — där hennes rum var beläget —
och hvilken, hur varligt hon än sökte att
gå, knarrade under hennes fötter för hvart
steg hon tog. Kommen dit upp, såg hon
sig omkring med halft skygga, halft spa-
nande blickar, som om hon fruktat för att
någonting obestämdt, förfärligt skulle kom-
ma emot henne från en af de mörka vrå-
arne, dit skenet af det ljus hon bar icke
nådde. Att hafva sin väg öfver den kus-
liga vinden, då hon om aftnarne, efter slu-
tade göromål i nedre våningen, skulle gå
och lägga sig, var en dagligen upprepad
pröfning för stackars lilla Hanna, som all-
tid varit mörkrädd, och som nu, på detta
ställe, där allting ännu föreföll henne så
besynnerligt och främmande, blifvit ännu
mera nervös än vanligt.
Hennes hjärta började att dunka, så att
hon själf kunde höra det, då hon borta un-
der en af takstolafne fick se någonting ly-
sande och glittrande, och det utan att ske-
net från hennes ljus trängde dit. Hon kun-
de ej gå till sängs, utan att först undersöka
hvad det var, ty eljes skulle hon drömma
därom hela natten, ifall hon ens kunde sof-
va, men månne hon skulle våga gå dit och
se efter, hvad det var?
Jo, hon skulle.
Med små smygande steg, som om hon
fruktat för att väcka någon, och med lju-
set högt upplyftadt, nalkades hon det själf-
lysande föremålet, som antog en allt mera
gulaktig glans. Då hon kom närmare, måste
hon emellertid le åt sin egen rädsla, ty det
var endast några glasbitar, som lågo på
golfvet i sågspånen, och i hvilka en liten
månstråle, som stal sig in genom en sprin-
ga på taket, bröt sitt klara ljus.
Förundransvärdt! Den lilla månstrålen
hade gjort en resa på många tusen mil
genom den rena, genomskinliga etern för
att bryta sitt ljus i några glasskärfvor på
den mörka dammiga vinden. Det tycktes
vara ändamålslöst, men hon visste, att det
fanns en förborgad mening i allting, och så
var det nog också med detta.
Äfven hon hade nyligen gjort en resa—•
från det varma kärleksrika hemmet och hit-
bort till dessa främmande människor, af
hvilka ingen kunde känna det ringaste in-
tresse för henne, den obetydliga och okun-
niga lilla flickan, som ständigt behöfde rät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
