Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. 15 november 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 I DU N 365
då alltid på hennes yttrande den där kväl-
len, och på hur förfärligt lifvet kan ta oss
människor på orden. 1/—na.
–––- ❖–––-
Ett kändt behof...?
»
ett af Iduns senaste nummer lyder en
bland frågorna (n:r 1041): »En ung
flicka af medelklassen, med god uppfostran,
som olyckligtvis ej har något sympatiskt
umgänge, frågar, om det hland Iduns läsare
eller läsarinnor finns någon med lust och
tillfälle att korrespondera med henne.
Svar etc.»
Under det jag lästo ofvanstående vädjan,
återfördes i mitt minne, att jag någon gång
läst om att i England är till finnandes ett
sällskap eller en förening, hvars medlem-
mar åtagit sig en korrespondens sådan den
vår unga Vesta här ofvan utber sig förmå-
nen af.
Häftet med dess redogörelse för det kor-
responderande sällskapet är mig ej möjligt
att återfinna, men jag är öfvertygad att nö-
diga upplysningar lätteligen stå att få från
London, om i Sverige ett dylikt sällskap
skulle anses önskvärdt och fordras för att
fylla ett länge närdt behof. Personer finnas
nog äfven här, som kunna känna sig ma-
nade att följa det gifna exemplet och kom-
ma till hjälp med olika spörsmåls lösande,
i händelse härstädes existerar något betyd-
ligare flertal unga flickor, som ej bland sina
närstående anse sig i stånd att få. någon
ledtråd i sina funderingars trasslade gångar.
Genom att få framlägga dunkelt tänkta
och outvecklade idéer kunna unga sinnen
danas och vinna i helgjutenhet under det
skriftliga umgänget med dem, som hafva en
rikare tankevärld, bokliga insikter såväl som
hjärtats bildning. Förkofras såväl till karak-
tär som till hjärta och sinnelag. Bildas
och uppmjukas genom inhämtande af an-
dras erfarenhet i fördragsamhetens och sakt-
modets skola. I deltagandet och intresset,
som de veta sig kunna påräkna, finna styrka
och ödmjuk uthållighet i en ofta ojämn strid,
där motgångar och vidrigheter synas allt för
öfvermäktiga gent emot en i striden ej säl-
lan ensam kämpande.
Det engelska sällskapets styrande andar
länkade samman korrespondenter, som de
ansågo mest lämpade för hvarandras skap-
lynnen, omständigheter eller förhållanden i
öfrigt. Manliga medlemmar, som brefväx-
lade med unga oförstådda flickor, kan jag
ej påminna mig omnämndes.
Det omtalade sällskapet hade satt sig
före att under en brefväxlings många skif-
tande uppslag och tankeutbyten komma
yngre, i oklarhet famlande medsystrar till
nytta, stöd, uppmuntran, men äfven attblifva
dem ett medel till uppfostrande bildning. De
brefväxlande hade aldrig sammanträffat. De
voro spridda i moderlandet, kolonierna, ut-
landet! Icke dess mindre hade genom bref-
ven varm tillgifvenhet grundlagts, samman-
bindande de närmare eller fjärmare skrifte-
barnen och deras respektive råd- och hjälpa-
rinnor. I den redogörelse, jag såg, fram-
hölls, huru som de yngres karaktärer vun-
nit i fasthet och utvecklats i det tryggande
medvetandet af en äldres ledning och vakan-
de intresse; sjäftilliten hade ökats, där den
fanns, eller skapats, där den tillförene ej
förekommit. Äldre, utan närmare anhöriga,
eller äldre personer, som till följd af en
eller annan orsak äro enslingar, kunna i en
dylik skriftväxling få ett tomrum fylldt, ett
mål för sitt intresse, någon att hysa delta-
gande för, d. v. s. en annan mänsklig va-
relse och inte — en hund eller katt.
En dylik skriftväxling lägger störa kraf
på den mognare och i lifvets erfarenhet
bevandrade. Den fordrar klok taktfullhet
och förmåga att se saker i sin rätta dager,
att veta skilja mellan känslopjunk och ett
sinne i verkligt behof af kärleksfull ledning.
Den fordrar takt och hjärta. Den fordrar
förstånd, hvar det är barmhärtigare att
nedrifva än att bygga illusioner. Sådana bref-
skrifvare må vara både allvarliga och glada,
fromma och bestämda. De skola förstå att
säga ifrån, när glädlighet vill öfvergå i yra
utan sans, när godheten hotar att bli efter-
låtenhet och blygheten sipphet. Deras lära
bör vara glad fördragsamhet, tappert tåla-
mod, saktmod, själfaktning.
Bell.
–––- *–––––-
”Skönhetsmedel’5,
(Uppsatsen öfversedd och gillad af Iduns läkare.)
• •
Ö
nskan att bibehålla flyende ungdom och skön-
het är så gammal som världen; konsten, eller
rättare försöket att göra det har först efter hand
bragts till allt högre fulländning. I gamla tider
följde man med barnslig naivitet och blind tro
charlataners lika oskadliga som, till sina följder,
värdelösa kurer. I vår tid sätter man med rätta
endast tillit till sådana försköningsmedel, vid
hvilkas sammansättning vetenskapen gjort sina
nyaste rön gällande. Då så mycket i dessa da-
gar ordas om hyns vård och om dessa »ansikts-
konstnärer», hvilka genom massage, ångbad och
annan behandling utlofva föryngring åt hvem
som vill anförtro sig i deras händer, torde må-
hända några utdrag ur en tysk författares upp-
sats om äldre tiders skönhetsmedel vara af in-
tresse för Iduns läsarinnor.
Se här till exempel hvad den store örtblanda-
ren och mästaren, Hieronimus Brunswyg, berät-
tas hafva förordnat angående den för dåtidens
skönhetsvatten — »till att göra ansiktet hvitt,
rent, klart och skönt» — så oumbärliga maj-
daggens insamlande:
»Majdagg skall sålunda beredas och insamlas.
Bästa tiden och sättet därtill är, att man midt
i maj månad, när som månen är full, tager och
går ut en ljus, klar morgonstund, före solens upp-
gång och då det icke hafver regnat aftonen förut,
ej heller om natten; man tage så en vacker hvit
duk, eller slöja, och drage den öfver en äng eller
gräsmatta, på hvilken många ädla blommor växa,
därefter man vrider ur den öfver ett glas. Detta
göre man så ofta, till dess man nog hafver, och
sile det sedan genom en yllen duk, sådan som
brukas till att klara drycker med; så skall det
stå uti solen uppå XXX dagar.»
Detta återfinnes i en diger bok på 680 sidor
kallad: »Konsten att destillera», tryckt redan »i
thet året» 1507, hvilken därjämte äfven innehål-
ler recept på den tidens alla brukliga läkemedel.
Majdagg och mars snövatten äro emellertid re-
dan för längesedan ej mera tillfinnandes på apo-
teken, ehuruväl gammalt folk ännu tror på deras
hemliga förmåga att försköna ansiktet. Båda
göra de huden hvit och gifva ren, klar färg.
Om nu någon skrattar ut dem, hvilka som en
klenod förvara upptöad snö på flaskor, och frå
gar, huru kan dagg eller snövatten vara bättre
än vanligt vatten, så kunna vi svara, att det i
dagg och snö verkligen förefinnes ett visst något,
som är istånd att göra huden bländande hvit.
Hvad det är, därtill skola vi senare återkomma,
nu först det gamla och sedan det förklarande
nya.
Majdagg, den om våren ur de beskurna vin-
stoekarne drypande saften och det vatten, som
samlar sig i kardborrplantans bägarlika blad, vo-
ro i gamla tider hufvudbeståndsdelar i skönhets-
vatten. Visserligen behöfde de dock äfven andra
kraftigare tillsatser af på den tiden mestadels
dyrbara ämnen, svåra att anskaffa, emedan den
billiga järnvägsfrakten då icke existerade. Af
dessa vill jag endast nämna några, hvilkas verk-
ningar icke kunna bestridas, och hvilka ännu i
dag äro oersättliga för toalettkemien.
För det första nämnes borax, »som af guld-
smeder brukas». Borax hämtades från Italien;
den renaste kom från Venedig, senare från Hol-
land, där det från Asien härstammande råmate-
rialet rafinerades. Borax har samma egenskaper,
som en mild tvål. Den gör vattnet mjukt, och
häraf kommer det sig, att tvål skummar krafti-
gare i med borax uppblandadt vatten än i hårdt
vatten. Detta skönhetsmedels verkningar förkla-
ras sålunda mycket lätt. Det renar huden, eme-
dan det själft likt tvålen upplöser orenligheten,
och vidare underhjälper det tvålens funktioner.
Den, som endast har hårdt tvättvatten att tillgå,
finner i borax ett förträffligt toalettmedel och
skall inom kort komma till den åsikten, att de
gamle hade god iakttagelseförmåga, då de valde
detta milda, giftfria salt vid hudens vård.
För det andra satte man kamfer till skönhets-
vattnen. Det fanns en »furstinna och hertiginna
af Österrike», som begagnade ett vatten till att
försköna ansiktet, fördrifva rynkor och gifva frisk
hy, hvilket utom majdagg, bönblommor och hvitt
liljevatten, äfven innehöll kamfer och ägghvita,
och hvilket skulle torka in på ansiktet. Det
var äfven föreskrifvet att vid begagnandet af
detta skönhetsmedel undvika luft och solsken.
Alla eteriska oljor verka mer eller mindre anti-
septiskt, och i utspädd form utöfva de på huden
en svag retning, som höjer dess lifsverksamhet.
Ju verksammare huden är, ju normalare den af-
söndras och åter tillväxer, desto friskare och
vackrare är den. Huden, hvilken liksom hela
människan, har mycket att lida af det s. k. kul-
turlifvet, utestängd från fria luften och utsatt
för gasljusets fördärfliga utdunstningar behöfver
upplifvas, och därför äro de många starkt par-
fymerade toalettessencerna ett af behofvet på-
kalladt, nödvändigt ondt. Till sina verkningar
öfverträffasl de emellertid alla af kamfern, ett
äkta nervmedel, om den också icke äger den ljuf-
vaste doft!
Det finnes numera intet land, som icke måste
gifva sin tribut af vällukter till toalettbordet.
Öfverallt förstår man att uppspåra och begagna
sig af blommor, kådor och balsamer. Till och
med illaluktande sådana användas för att höja
parfymernas angenäma doft. Så är t. ex. den
vidriga mysken oumbärlig, emedan den harmo-
niskt binder och förenar vällukterna.
Kamfer är billigare än orkidéernas och de an-
dra växternas dyrbara oljor. Den kostar omkring
5 kronor pr kilo. Ylang-ylang-oljan betingar där-
emot ett pris af 450, den bästa turkiska rosen-
oljan 540 och tysk rosenolja, emedan den är
ännu finare, öfver 1,100 kronor pr kilo. Lika
dyrbar är violrotoljan; oljan af inhemska kamo-
millen, som märkligt nog är mörkblå, kostar om-
kring 270, arnikaoljan ända till 1,800 kronor kilo’t.
Arnikablomman gifver nämligen helt obetydligt
olja, häraf kommer det sig att den är dyrare än
själfva rosenoljan.
De eteriska oljorna, hvilka till sin kemiska
sammansättning likna terpentinoljan, hafva för-
måga att förvandla luftens syre till ozon, och
enär ozon verkar blekande, kan man betrakta
dem som blekmedel. Såsom toalettmedel, till-
satta rent vatten, hafva de en trefaldig verkan.
Först fröjda de luktsinnet genom sin doft, för
det andra frambringa de genom sin svaga ret-
ning på huden en uppfriskande känsla, och för
det tredje bleka de huden helt litet, därför att
de framkalla ozon. Så obetydligt är emellertid
detta, att man ej förmår upptäcka det efter en-
dast ett par tvättningar, men efter någon tid
blir det märkbart, på samma sätt som ett stycke
linneväfs gråa färgton, först efter flere veckors
sorgfällig gräsblekning, förvandlas till bländande
hvitt.
Den, som vill öfvertyga sig om de eteriska ol-
jornas blekande förmåga, tage korken ur en se-
dan längre tid i bruk varande eau de cologne-
flaska, låte den torka och betrakte den noga.
Det visar sig då, att öfverallt där eau de colog-
nen kommit i beröring därmed, har den gulbruna
korken blifvit hvit. Koikarne i terpentinolje-
flaskor blekas icke allenast ljusgula, utan upp-
frätas så småningom helt och hållet. Mest i ögo-
nen fallande blir blekningsprocessen, när dags-
ljuset får medverka. Naturligtvis undergå de
eteriska oljorna, hvilka i förening med sprit ut-
göra hufvudbeståndsdelarne i alla parfymer, en
förvandling, i det de förena sig med syret. Detta
ger sig tillkänna genom deras förändrade lukt,
hvilken förlorar sig och blir terpentinartad. Där-
för är det rådligt att bevara sina välluktande
essencer i ett mörkt rum. Eau de cologne, hvil-
ken innehåller de oljor som vinnas af citronsläk-
Juvelerare Bringar, Armband, Kedjor, Silfverarbeten, Modernast!
K. ANDERSON Broscher, Kedjearmband, Nålar, Bordsilfver. Solidast!
1 Jakobstorg 1 Bref besvaras omgående. Billigast !
° «*
:CT3 O
CO
<33 o
^ o
d ^
=>C3 Ä
G 1
CD kJ
©
O
CO
Ö
CO
O
d
g .3
Sh
O
"c 00
5 –o
.03 Ä
3 g £
ho -J
<D
Ti
G
d
id r-C
CD
f-l
d
s.s
o a
d »
fe ^
<D o
T3 ,jQ
Ö
<D
© ©
f-t HÖ
ti
%%
’S 8
fif
O Ö
T3 ti
OH
■2 ^ c
55 5 ®
Co -e-*
es. c= «S
ca =
-(-» 3
tfi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
