Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 22 november 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 IDUN 1895
ter allt det öfriga inblandas. Af degen rullas
små bröd, till längd och tjocklek som ett finger.
Judébröd. En deg tillagas af 213 gr. skirdt smör,
6 ägg, 425 gr. brunt puder îocker, 850 gr. hvetemjöl,
7 gr. hjorthornsalt samt kanel och kardemum-
ma efter smak. Degen utkaflas, uttages med nå-
got mått i stjärn- eller eklöfsfason, och kakorna
öfverstrykas med äggula, uppblandad med litet
vatten, samt beströs med socker och kanel.
Vill man någon gång under helgen hastigt
skaffa färskt, godt kaffe- eller tébröd, kan följan-
de rekommenderas.
Jäsimjölskaka. I 319 gr. hvetemjöl blandas en
dessertsked jästmjöl. Fyra ägg vispas med 319 gr.
fint socker; däri’hälles en kaffekopp söt mjölk,
4 à 5 matskedar skirdt smör samt, om så önskas,
litet rifven mandel. Sist inarbetas mjölet. Sme-
ten slås i smord och bröad form samt gräddas,
liksom ofvannämnda sorter, i lagom varm ugn.
För en oeh annan husmoder är det kan-
ske ett ganska stort bryderi att hitta pä
efterrätter- till de många helgdagarna. Till
deras tjänst följer ett litet urval af recept
på sådana. Särskildt kläneterna äro ju en
gammal stående svensk julrätt.
Klenät. I södra Sverige saknas dessa kakor
knappast i något hem under julen; serveras med
fin sylt till, utgöra de där den gifna efterrät-
ten på julafton såväl som och på de öfriga helg-
dagsaftnarna. — En deg göres af 10 äggulor, 5
matskedar strösocker, 5 matskedar grädde, rifna
skalet af en citron samt mjöl efter behag, dock
så litet som möjligt. Degen utkaflas mycket
tunt, och med sporre uttagas däraf tumsbreda,
ungefär l1/, cm. långa remsor. I midten af hvarje
göres med sporren en skåra, och genom denna
trädes ena hälften af kakan, som därefter något
utdrages på längden. Kakorna läggas på mjölade
bräden och kokas därefter i gåsflott eller i brist
däraf i svinflott. Då de flyta upp och äro ljus-
bruna, läggas de på gråpapper att afrinna. —
Vill man ej använda så många äggulor till denna
sats, kunna i stället några af hvitorna tagas med.
Mandeltårta. 1107 gr. smör inarbetas 213 gr. hac-
kad mandel; därefter blandas detta med 3 ägg,
sammanvispade med 319 gr. socker, samt tre à fyra
kokta, kalla, rifna potatis. En tésked potatis-
mjöl kan tilläggas. Gräddas i pannjärn eller bleck-
form, som bestrukits med kallt smör och be-
strötts med rifvebröd. Tårtan kan mycket väl
gömmas ett par dagar.
Äpplepaj. Af 107 gr. smör, något mera mjöl och
1 äggula göres en deg, som utkaflas tunt. Där-
med beklädes en bleckform inuti, och stadigt,
sött äpplemos ilägges. Af degen har man sparat
en del, som nu utkaflas och pålägges som lock.
Gräddas i ej för varm ugn och serveras varm
med vaniljsås eller vispad grädde.
Fyllda äpplen. Jämnstora, goda äpplen skalas,
och kärnhusen urtagas med äpplepipa. Nu har
man tillreds en smord och bröad låg bleckform
eller ändå bättre ett porslinsfat, som tål ugns-
värme. Äpplena doppas i smält smör och rullas
i skorpmjöl samt läggas så tätt som möjligt i
formen. Nu fyllas hålen efter kärnhusen såväl
som andra mellanrum med socker och hackad
mandel. Formen får stå i ugnen, tills en visp-
kvist lätt går genom äpplena. De serveras utan
något tillbehör.
Mörtårta. 213 gr. väl t.vättadt smör röres tills
det blir hvitt, hvarefter 2 äggulor iröras jämte
140 gr. socker och 319 gr. mjöl. Degen utkaflas i
bottnar, som gräddas i måttlig värme. Mellan
bottnarna lägges sylt eller äpplemos. Tårtan ser-
veras med vaniljsås eller vispad grädde.
Under det husmodern med så många bi-
träden som möjligt styr och ställer i kök,
brygghus oeh bakstuga, företages inomhus
en grundlig rengöring. Den bör helst försig-
gå under de sista dagarna före julafton
och vara så anordnad, att husets medlem-
mar ej behöfva lida däraf. Blott ett eller
ett par rum tagas i sender; man såptvättar
och skurar dem grundligt, piskar mattor
och möbler samt ordnar dem fullständigt,
så att herrn i huset, fullvuxna söner och
möjligen anlända julgäster ha en lugn och
bekväm tillflyktsort, under det man låter
det ena rummet efter det andra genomgå
ordentligt och systematiskt till väga, behöf-
ver visst icke därigenom familjens trefnad
åsidosättas, och husfadern kan utan någon
som helst känsla af obehag motse nästa
års julrengöring.
I skymningen på eftermiddagen dagen
före julafton bör man ha lagt sista hand
vid bakning såväl som rengöring. Jung-
frurna få då verkställa den vanligen myc-
ket kära plikten att skura köket, köksupp-
gången och sitt eget rum samt därefter
pryda och ordna sitt departement efter
bästa förmåga. Mamma själf och hennes
döttrar kunna nu med större lugn är förut
på lång tid slå sig ned vid kaffebordet, i
det glada medvetandet att hafva fullgjort
ett godt arbete. De färska bullarna smaka
så jullikt, och småttingarna känna redan en
försmak af hvad som komma skall.
Men ännu får man ej slå sig till ro.
Gardinerna ligga där, bländande hvita och
nystrukna; nu skola de sättas upp. Mor
och hennes längsta, starkaste flicka åtaga
sig det bestyret med vana händer, och un-
der tiden få de yngre barnen med en af
de stora systrarna som förstyre det ej rin-
ga förtroendet att polera silfret och ordna
salsskänken. Det är ett riktigt sällskaps-
göra, detta, och man kan därunder sitta så
trefligt tillsammans vid det stora salsbor-
det. Ett par timmars arbete är det nog,
men sen har man också allt så putsadt och
fint, färdigt att när som helst pryda bordet.
Nu sättas ljus i alla stakar och kronor,
rena dukar läggas på småborden, och alla
fina småsaker, som blott vid högtidliga till-
fällen få vara framme, ordnas nu på sina
platser och göra sitt till att pryda hemmet.
Mamma öppnar sitt välförsedda linneskåp
och lägger fram allt, som vid städningen i
morgon skall fördelas på de olika söfrum-
men. Och så, efter en tidig supé och en
kort stunds’ samvaro, säger man godnatt till
hvarandra, kanske med blidare stämma och
vänligare tankar än vanligt. Visst är, att
åtminstone barnen känna det högtidligt och
underbart vid den tanken, den, sista de
fasthålla, innan John Blund söft dem till ro;
»I morgon är det julafton!»
(Forts- o. slut i nästa n:r.)
––-4,––-
En tågsammanstötning.
Skiss för Idun af
Kar/ A. Tavaststierna
Met var min liflige, gråklädde och med-
•>delsamme reskamrat på järnvägen, som
med dramatisk kraft berättade följande,
hvilket han själf upplefvat:
»Ni kan tänka er att en tågsammanstöt-
ning är något af det hemskaste, man får
vara med om. Det är någonting, som man
aldrig glömmer, det är någonting, som brän-
ner sig fast i minnet och i hjärnans fibrer
med sådan styrka, så att man ännu långt
efteråt kan genomgå alla skräckscener lika
tydligt, som hade man upplefvat dem i går.
Jag ska berätta er, huru det var, när jag
kom att vara med om en sådan olyckshän-
delse. Eller kanske upprör det er för myc-
ket att höra mig omtala det just nu, när
vi själfva sitta på järnvägen och rusa blindt
framåt med fyra mils fart i timmen? Kan-
ske kommer det er att få obehagliga rys-
ningar? Kanske kommer ni att tänka på,
samma reningsprocess. Får allt detta gå
Af Klädes, Stiekylle och Ull
tillverkas alla slags Herr- o Damtyger samt Konst-
väfaader 1 starka oeü vackra kvalitéer.
att vi när som helst kunna möta ett annat
uti
Norrköpings Ullspinneri
Slöjdgtaan 7, Sthlm, Allm. t. 70 96.
tåg, som också rusar framåt med fyra mils
fart i timmen och att vi således stöta ihop
med summa åtta mils fart i timmen? Det är
redan en förfärlig hastighet och stöten blir,
som ni lätt kan föreställa er, utomordent-
ligt våldsam.
»Ser ni här!» ■— han tog om järnet,
som uppbar nätet ofvanför våra hufvuden —
»detta järn blåses af af bara lufttrycket
vid sammanstötningen. Har ni sett nogare
på de starka järnbjälkar, som bilda under-
laget till vaggonen? Jaså inte. Nå, — en
sådan järnbjälke är femtio gånger starkare
än detta här röret. — Men vid en sam-
manstötning af bara sex mils fart i tim-
men har det händt, att bjälkarna sett ut
så här -— —!»
Han beskref en zigzaglinie i luften och
kramade sedan ihop den osynliga bjälken
mellan sina händer och kastade bort den
som ett slags nystan.
»Ni kan däraf föreställa er, huru ett ben
och en arm se ut efter katastrofen, om
man råkat få taga emot stöten med dem.
Nej, jag ser, att ni tycker det är obehag-
ligt. Jag ska inte tala vidare om det. —
— Jag ville bara skaffa er en jämförelse-
punkt mellan hållbarheten hos en stark
järnbjälke och de starkaste partierna i män-
niskans skelett. Jag vill alls inte leda edra
tankar på, huru de svagare och känsligare
partierna af vår organism skulle taga sig
ut efter skrällen. Förlåt mig, att jag oroat
er! Jag tror visst inte, att vi just nu ha
att befara en sammmanstötning, men skulle
det ske, så kunde det bli rätt obehagligt,
förstår ni?
Isynnerhet som det nästan alltid upp-
står eld i de sammangyttrade spillrorna,
så att de som icke kunna hjälpa sig ut ur
högen, bli för det mesta stekta eller skål-
lade af ångan, som strömmar ut .från den sön-
derbrustna värmeledningen och från loko-
motiven.» — »Ja,» tilläde han och såg tank-
fullt och mystiskt bekymradt på mig —
»man ska inte tro på varsel. För gör man
det, så undgår man aldrig aldrig att oroa
sig. Jag har just i natt haft en varsel,
alldeles likadan som den jag hade för ett
antal år sedan, när jag var med om tåg-
sammanstötningen. Men ni tror ju inte
heller på varsel, det ser jag, och därför
kunna vi båda taga det alldeles lugnt, inte
sant?
Det vore ändå hemskt, om någonting så-
dant skulle inträffa, eller hur? Jo, jag ser,
att ni också tycker det. Visst vore det
hemskt, förstås. ■— Vet ni, huru jag räd-
dade mig senast? Jag ska berätta om det.
Det skedde så här. Jag var så godt som
daglig passagerare på bantågen mellan —
ja, det hör inte hit, men så mycket kan
jag säga, att det var ungefär en mil framåt
härifrån. Alltnog, jag var van vid att resa
den sträckan, och varnad af varseln jag
haft, gaf jag noga akt på allting. Ty fast
jag inte tror på varsel mer än ni gör det,
så föra de dock någonting obehagligt med
sig hvarje gång de infinna sig och skräm-
ma oss — eller hur? Visst göra de det,
inte sant? Jo, jag ser, ni tycker som jag.
Som sagdt, jag var visst inte farligt upp-
skrämd och rädd, men jag gaf noga akt
på allting, som passerade. Kupén var fylld
af folk, alldeles som i dag, fylld af sorg-
lösa lyckliga människor, som alls inte ana-
de, att de skulle krossas till mäsk och ång-
kokas om några minuter. Jag satt unge-
fär som nu, lika långt ifrån utgången och
Billiga arbetslöner: Klädninnstyg, 8—9 kv. br., pr
mtr kr. 1,20, Kostym-o. Kapptyg 1,75, Filtar3å5kr.
Ylle afhämtas! Kem. tvätt o. färgning emott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
