Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. 29 november 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 1895
nes ansikte, var det som förvandladt. Det
kunde man ha sett, då hon i sin vrå lyss-
nade till Nordmans samtal med andra. Hen-
ne själf hade han nästan aldrig talat till.
Men hon hade inte heller väntat något
sådant. Hennes intresse samlade sig om-
kring honom i ödmjuk, osjälfvisk beundran.
Och så småningom märkte hon med glad
stolthet, att hon var mäktig följa med hans
tankars flykt, att hon läst och förstått myc-
ket af det han talade om, och att deras
omdömen ofta sammanföllo. Hon gladde
sig öfver, att de i själfva verket voro sam-
stämda själar, fastän endast hon själf visste
om det.
På sista tiden hade hon sett, huru han
drogs allt närmare fröken Bong, bländad
af hennes pikanta utseende och muntra
konversation. Huru skulle han visa sig i
kväll?
Hennes funderingar afbrötos genom att
den väntade inträdde och närmade sig grup-
pen vid bordet, hälsad af glada tillrop. Han
var något blek, och kring de mörka ögonen
låg en djup skugga. Men han föreföll helt
obesvärad, då han gick fram till värdinnan
med ett leende och några ursäktande ord.
Med en djup bugning vände han sig till
fröken Bong och framförde sin lyckönskan,
som mottogs med ett strålande småleende.
Nu omringades han af de andra gästerna,
som alla hade något att säga honom eller
ville lyckönska honom till hans nära före-
stående resa. Han fick endast tid att flyk-
tigt hälsa på Emmy, som inom sig trium-
ferade öfver hans själfbehärskning.
Supén serverades nu, och man begaf sig
ut i matsalen. Nordman satt bredvid vär-
dinnan uppe vid öfre bordsändan. Det var
i kväll något febrilt öfver honom. Han
strödde skämt och infall omkring sig; hans
konversation blixtrade. Man var förtjust.
Och skålar utbragtes och besvarades; lyck-
önskningar och artigheter surrade omkring
honom. Han kunde vara belåten med sin
afskedskväll.
Och likväl hälsade han med lättnad den
tystnad som uppstod, under det en äldre
herre höll ett tal med många fraser om
»poesien i sällskapslifvet». Ja, det var just
lämpligt, det där pratet! Hvad brydde sig
alla dessa människor om honom. Deras
leksak var han, det sista roande sällskaps-
spelet, den märkvärdiga fonografen, som
kunde framsäga kvickheter och »nätta» ver-
ser. Kom något i olag hos leksaken, så var
det inte värre än att man kunde skaffa sig
en annan. Bakom all hans bitterhet låg ett
aggande minne om bortkastade känslor.
Ibland all denna glädje och hyllning kände
sig Oskar Nordman mera ensam än någon-
sin.
Lissie Bong, som satt ett stycke ifrån
honom, hade märkt hans tankspriddhet och
lyfte fingret med en kokett, glänsande blick.
Han såg hastigt åt andra sidan.
Där möttes han af ett par gråbruna ögon,
besjälade af det varmaste deltagande. Han
kände en nästan smärtsam förvåning. Var
det möjligt, att någon kunde ana hans tan-
kar — nonsens! Ännu en gång såg han
dit, men Emmy höll nu- ögonen fastade på
sin tallrik.
Talet slutade med en öfvergång från det
allmännas område till det personligas, en
önskan att den härvarande poesiens repre-
sentant, herr Nordman, måtte vinna rika
skatter för sin diktning i skönhetens hem-
land, Italien.
Ett allmänt sorl uppstod. Han måste
klinga och dricka med alla dem, som träng-
des omkring honom. Plötsligt vände han
sig till Emmy, som suttit kvar på sin plats.
»Fröken Rodhe, får jag lof — »
, Hon lyfte sitt glas med en gladt öfver-
raskad åtbörd, under det en klar rodnad
liksom rullade undan slöjan från ansiktet
och kom hennes vidgade ögon att glänsa.
Han såg på henne, undrade öfver den has-
tiga förändringen af uttryck. Sådana ögon
den lilla hade! De talade ju rent af. livad
hade de menat nyss, då alla andra logo sitt
stereotypa sällskapsleende? Han gjorde narr
af sina fantasier, men fick lust att böra
hennes röst. Han mindes sig aldrig ha
hört henne tala.
(Forts.)
–––– «s––––
Om julförberedelser oeli
julfirande.
Prisbelönad uppsats af Lotten. Lovén.
(Forts. o. slut.)
Ändtligen gryr morgondagen; det blir lif
inom- och utomhus; man har ej tid att sof-
va: det är ju julafton i dag!
När solen kastar de första strålarna
öfver vinterlandskapet, äro alla åter i
rörelse; äfven den lataste lilla gosse eller
flicka står färdigklädd vid frukostbordet. —
Se, så vackert vårt hem är i dag! De ny-
uppsatta gardinerna gifva det en högtid-
lig prägel, och hvarje föremål omkring oss
tyckes säga: »Nu är jag redo att fira jul;
är du det äfven?»
Se också ut, och du skall finna, att all-
ting äfven där är festligare än vanligt. De
redskap, som under hvardagslifvet måste
vara framme, äro sorgfälligt undansatta,
och midt på gården står julkärfven, där
redan tjogtals små hungriga sparfvar sma-
sist mycket ljus. Den vackraste utstyrseln
är obestridligen glitter, bomullstappar och
hvita ljus. Men granen är ju barnens, och
de böra i detta fall få sin smak tillgodo-
sedd. Det är därför också mycket lämp-
ligt, att barnen själfva under de långa höst-
aftnarna, då de eljes bruka komma med
frågan: »Mamma, hvad skola vi göra?» —
få efter större eller mindre förmåga förfär-
diga stjärnor, »kassar» för nötter, russin
m. m!, bollar, flaggor o. d. — Mamma be-
höfver blott skaffa dem kulört papper, guld-
och silfverpapper, en syndetikonflaska och
ett par saxar. Vi återvända emellertid till
vår julgran, som närmar sig sin fullbordan.
Ett godt sätt att fästa ljusen i grenarna
må här nämnas. Man köper ett bref synå-
lar, af de gröfsta som finnas; med en tång
fattar man en nål, håller den intill en ljus-
låga, så att den delen, där ögat sitter, blir
väl genomhettad. Sedan stickes denna öfre
hälft af nålen med stadig hand rakt in i
ett ljus underifrån. Då nålen kallnat och
således också stearinet omkring densamma
stelnat, sitter den fullkomligt stadigt, och
man kan nu medels den hvassa nålspetsen
genomsticka äfven rätt tjocka grenar och
därigenom fästa ljusen efter behag. Gör
försöket; jag tror, att du skall bli mera
nöjd med resultatet än med de vanliga, i
handeln förekommande ljushållarna.
En vacker och tilltalande idé är den i
Tyskland ofta utförda att såsom fond- eller
hörndekoration i ett rum anordna en kyrka
eller krubba, som ställes på ett hvitklädt
bord med granar såsom bakgrund. Gra-
narna såväl som den lilla byggnaden böra
om aftonen rikt upplysas.
Senare på förmiddagen skingras familjens
medlemmar för att lägga sista hand vid
julklappsinläggningen och på paketen skrif-
va sina mer eller mindre kvicka utgjutelser
på vers eller prosa. Det ökar alltid julgåf-
vans värde, om ett litet rim eller blott en
enda prosarad åtföljer densamma. Men
naturligtvis bör ingenting skrifvas på, som
ej hämtats ur egen fatabur.
ka på sin julmat. Kanske har också någon
barmhärtig djurvän inom hemmet tänkt på
mesar och talgoxar med litet välfägnad ef-
ter deras smak; har ingen annan gjort det,
så glöm ej du att bjuda dem litet sönder-
plockad talg att smörja kråset med.
Julstöket är slut, och i dag ha vi blott
de sista och käraste göromålen att lägga
hand vid. Efter frukosten hämtas in stora
högar af limpbröd, korf, ljus, kakor och
äpplen, hvilket allt fördelas i större och
mindre portioner, som sedan i enlighet med
mammas år från år bevarade lista sändes
ut till grannskapets fattiga. Kanske ha bar-
nen en eller annan leksak eller någon liten
gran i ordning till de hem, där de veta sig
ha fattiga små lekkamrater. En sådan till-
ökning i julgåfvan från föräldrarne blir all-
tid med tacksam glädje mottagen af både
små och stora i kojan. Vi förstå nog i
allmänhet ej rätt, hvilket värde det har för
den fattige att få taga emot ett litet vän-
lighetsbevis och icke blott en allmosa.
Men se där! Gossarne komma nu med
julgranen, som vederbörligen blifvit försedd
med en stadig fot. Vi hjälpas åt att välja
bästa platsen för den, hjälpas åt att plocka
fram alla julgransprydnaderna och hjälpas
åt att smycka den. Barn tycka om att i
granen ha »granna» saker och framför allt
ätbara saker. Låt dem därför gärna få
litet vacker julgranskonskonfekt, rikligt med
glitter, stjärnor och flaggor samt först och
På många ställen i Sverige kvarlefver
ännu bruket att julaftons middag »doppa i
grytan». Till de i det varma spadet dop-
pade brödskifvorna ätes korf, skinka o. d.
Att julölet nu afprofvas faller af sig själft.
Efter denna förrätt följer en lättare efter-
rätt, t. ex. klenät med sylt. Öfverallt i
vårt land plägar man ju till kvällsmat den
dagen förtära fisk och gröt samt någon
efterrätt. Men detta medför många olägen-
heter. Tjänarne blifva ju först och främst
därpå lidande, i det att någon af dem måste
fira största delen af sin julkväll vid gröt-
grytan. Dessutom blir aftonen också för
husmodern ganska splittrad, då hon nöd-
vändigt måste öfvervaka fiskkokningen, duk-
ningen, m. m. Och hvad familjens öfver-
hufvud samt dess öfriga äldre och yngre
medlemmar beträffar, undrar jag just, om
det särskildt länder till deras välbefinnande
att på sena kvällen förtära en sådan där
mäktig, styf supé, eller om det icke snara-
re är tvärtom. En bättre anordning af da-
gens måltider är det att vid tolftiden på
middagen äta sitt »grytdopp» med tillbehör
och därpå klockan fyra intaga sin middag,
bestående af lutfisk, skinka eller stek, gröt
och dessert. Försök blott en gång att efter-
lefva denna matordning, och du skall säkert
därefter erkänna den som god och nyttig.
— I ett större hushåll, där många tjänare
finnas, kan man ju på en gång koka all
Af Klädes, Stickylle oeh Ull
tillverkas alla slags Herr- o Damty&er samt Konst-
väfnader i starka ocli vackr^* kvaliteer.
uti
Norrköpings Ullspinneri
Slöjdgtaan 7, Sthlm, Allm. t. 70 96.
Billiga arbetslöner: Klädninnstyg, 8—9 kv. br., pr
mtr kr. 1,20, Kostym-o. Kapptyg 1,75, Filtar 3 à 5 kr.
vue afhämtas ! Kem. tvätt o. färgning emott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
