Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. 29 november 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895
gröt åt hushållet, men väl ombona och öf-
verhölja den, som skall serveras på kvällen
vid tjänarnes bord; den är då ännu kloc-
kan åtta på aftonen varm och välsmakande.
Fisk kan ju då fort kokas, omedelbart in-
nan de skola äta sin kvällsvard.
När familjens medlemmar samlats vid
middagsbordet, börjar egentligen den fest-
liga samvaron, som ej mer får afbrytas af
några bestyr. Det enda, som ännu återstår
att göra, är att duka »julbordet» och förse
det med allehanda läckerheter efter råd och
lägenhet, förnämligast äpplen och nötter.
Har man flere tjänare, pläga dessa föredra-
ga att få sitt eget julbord i folkstugan och
sina julklappar lagda därpå. Finns det i
huset blott en eller två tjänarinnor, så fal-
ler det tämligen af sig själft, att de äro med
om husbondfolkets jullklappsutdelning såväl
som traktering.
Tjänarnes julklappar, ja! Hvarje husfa-
der eller husmoder har ju alltid någon gåfva
till hvar och en af tjänarne. Men lär också
barnen, att hvarje familjemedlem bör af dem
ihågkommas till julen, således ock den tjä-
nande brodern eller systern. Blifva barnens
»klappar» än så obetydliga saker som t. ex.
någon liten sybehörssak, några hårnålar eller
en tvål, så blir dock hvarje sådan vänlig
gåfva från barnet själft en osynlig länk mel-
lan husbondfolk och tjänare, och många
sådana länkar bilda tillsammans ett starkt
föreningsband, som vi själfva ha godt af —
och samhället äfven.
Då vi nu tänkt på allt och alla, är det
tid att gå i julbönen; sådan hålles ju i de
flesta af våra städer och äfven mångenstä-
des på landet. Genast vid inträdet i den
upplysta kyrkan kommer man i en julstäm-
ning, som det ej lyckats att vinna därhem-
ma. Där funnos så många bestyr, som
blefvo hufvudsaker och förströdde sinnet;
här däremot äro vi i en annan värld, här
får allt smått trängas i bakgrunden, och
julen med dess stora betydelse och glädje-
ämne blir oss klar. Och när vi gå ur kyr-
kan, känna vi det, liksom om vårt julfirande
blifvit adladt och fått en högre prägel och
en större uppgift än att blott vara ett ut-
tryck för vår subjektiva känsla för vår om-
gifning.
Då vi närma oss hemmet, stråla alla fön-
ster af ljus; vår omtänksamma husmor har
skyndat i förväg för att såmedels gifva oss
en på långt håll synlig välkomsthälsning.
Och därinne i salen sprakar brasan, kaffe-
bordet står dukadt, och snart äro vi sam-
lade däromkring. Villiga händer hjälpas
sedan åt att afduka bordet, under det att
andra, ej mindre villiga, skyndsamt tända
granen. Nu ljuder där från pianot: »Nu
är det jul igen––– -» och alla taga i ring.
Den är så gammal och så enkel, den där
polskan, men den kommer nog ännu länge
små barnahjärtan att klappa fortare och
små barnafötter att röra sig i hastigare
takt än vanligt. — Så kommer julklapps-
utdelningen; alla den sista tidens små hem-
ligheter uppenbaras, man blir så öfverra-
skad och glad för hvarje stort eller litet
paket och kanske allra mest belåten att se
andras glädje.
Men också julkvällen har ett slut, och
tiden är omsider inne för kvällsmaten.
Mamma bjuder blott på en enkel tesupé
med smörgås och småbröd, och ingen har
väl heller lust att förtära något mer i af-
ton. Nöjda äro säkerligen alla med den
nya matordningen, särskildt vid tanken på
Juvelerare
K. ANDERSON
1 Jakobstorg 1
IDUN
att tjänarinnorna nu i ro kunna få njuta
en välbehöflig hvila i stället för att suckan-
de taga ihop med de många och tröttande
sysslor, som åtfölja en sen måltid. Var viss,
att den regeln aldrig slår fel: det goda du
gör dina tjänare faller tillbaka på dig själf.
Har du sökt lindra deras mödor och bere-
da dem en glad fristund, så skall du visst
och sant mötas därute i köket af glada,
vänliga blickar och en tjänstvillighet, som
fröjdar ditt hjärta. Nu kunna alla tidigt
gå till hvila, och vi göra det med en viss
saknad, men dock med glada och tacksam-
ma sinnen. Julens afton är gången, och
tyst blir det öfverallt.
»Midvinternattens köld är hård,
Stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sofva i enslig gård
Godt intill morgontimma — — -»
Men tidigt i den mörka julmorgonen hö-
res kyrkklockornas klang, manande, kallan-
de. Det är den högtidligaste, stämnings-
fullaste stunden under helgen, denna som
nu kommer; de som aldrig deltagit i en
tidig julotta, veta ej hvad de gått miste
om. — Låtom oss skynda att samlas till
morgonens kyrkobesök! — En vacker sed
är det att på julmorgonen väl upplysa hu-
sets alla fönster och äfven placera sin tän-
da gran så, att den synes utifrån. Alla,
som på sin väg till kyrkan passera förbi en
så upplyst boning, sentera lifligt denna
tanke.
I kyrkan möter oss ett bländande ljus-
sken, och snart ljuder vår vackra julpsalm:
»Var hälsad — — ■—».
Ja, var hälsad, du högtid, som snart är
inne ! Må vi, hvar i sin stad, alltmer lära
att bereda oss till julen och rätt mottaga
den. Den är ju barnens högtid, och vi
måste själfva vara barn för att kunna fira
den. Må ej förberedelserna blifva för om-
fattande, för maktpåliggande, så att vi blott
känna leda och otrefnad vid dem eller ock
helt och hållet gå upp i dem. Det skall ej
vara med uttröttade eller förslöade sinnen
vi hälsa den stora festen, utan med hjärt-
lig glädje. Låt ej heller julfirandet bestå
blott af öfverflöd i mat och dryck. Hur
oriktigt detta är, förstår en hvar, men dock
är det en fara just för vårt folk med dess
smak för vällefnad, att så skall bli. — Och
så till sist: tänk minst på dig själf vid dina
jultillrustningar och ditt julfirande; ja, tänk
ej ens uteslutande på dem, som äro dig
närmast och kärast. Ägna också litet om-
tänksamhet och deltagande, gifmild kärlek
åt de sämre lottade, som ställts i din väg.
Glöm ej heller, att dina tjänare behöfva
julglädje och julfrid så väl som du och de
dina. Var ock angelägen, att dina barn
hafva goda minnen från sitt barndomshem;
hafva de där lärt sig uppfatta julens glädje
och förpliktelser, skall det förvisso bära
frukt.
Gud välsigne våra svenska hem och gifve
oss alla, dig och mig, en god jul!
—–––*––––
Det skönas betydelse.
En serie uppsatser för Idun, bearbetade efter
utländsk källa af H. F.
V.
Det sköna i hemmen.
jjp/åi hafva betraktat det sköna i dess mest
fejKA vidsträckta bemärkelse inom naturen, kon-
sten och literaturen. Låt oss nu inskränka
Armband, Kedjor,
Xedjearmband, Nålar,
Bref besvaras omgående.
381
oss till en särskild tillämpning och en, som är
mycket viktig för oss alla — dess förhållande
till våra hem.
Denna sida af det sköna berör oss kvinnor
mycket nära. Här finna vi ett område, som
tager i anspråk de egenskaper och gåfvor,
som särskildt utmärka oss, vår smak, vår ord-
ningskärlek, vår förmåga att styra och ställa
och lätthet att finna utvägar samt vårt mer
tillbakadragna lif med tillfällen till odlande af
talangen. Det är kvinnans närvaro och in-
flytande, som skapa hemmet i den djupaste
betydelsen af detta så innehållsrika ord.
Vårt folk får väl räknas till de nationer,
som förstå att uppskatta hemmets värde. Men
hur stark hemkärleken än må vara, skulle den
likväl kunna och behöfva höjas. Den måste
hållas fri från öfverdrifven omsorg om yttre
komfort, från benägenhet för materiel lyx och
från hvad man skulle kunna kalla familj-
egoism, annars kan den leda till ondt i stället
för godt.
Vid bildandet af våra hem är det i synner-
het två saker, som vi icke få glömma att taga
i betraktande. För det första, att de åter-
spegla oss själfva; för det andra, att de med
ett stilla, men oafbrutet inflytande bidraga till
att forma vår inre människa.
Jag hade nyligen tillfälle att inträda i en
mängd olika hem, hvars ägarinnor voro mig
obekanta. Medan jag väntade på att erhålla
ett samtal, ansträngde jag min observations-
förmåga för att läsa mig till invånarnes ka-
raktär genom den öppna bok, jag hade fram-
för mig. Med en smula öfning kan man på
det sättet erhålla en förvånande myckenhet af
pålitliga upplysningar. Inom den lägre medel-
klassens hem var det i synnerhet två saker,
som stötte mig, nämligen en viss konventionel
tråkighet samt en brist på form- och färgsinne,
som tog sig uttryck i skrikande kontraster,
falska prydnader och en allmän olämplighet
—- ett annat ord för fulhet.
Förtjänsterna voro ordning och renlighet. Jag
lade äfven märke till, att en högre smakrikt-
ning så småningom började visa sig. Stundom
var kontrasten och blandningen af gammal och
ny stil verkligt komisk; men man kände sig i
alla fall tacksam öfver, att en förändring in-
trädt och att den gamla stelheten och bristen
på harmoni hålla på att vika. Inom de högre
klassernas hem var det lätt att spåra det för-
finade inflytandet af en sann uppfattning af det
sköna; andra åter vittnade hufvudsakligast om
kärlek till materiel komfort eller om rikedom
utan smak.
Nu gifves det nog mången husfru, som må-
ste säga sig själf, att hennes hem ej är så-
dant, som hon skulle vilja hafva det, utan att
kanske slumpen varit den mest bestämmande
vid dess sammansättning. Och likaså finnes
nog mången ung flicka, som under väntan på
det där hägrande hemmet, hon en gång själf
hoppas få bilda, måste finna sig i, att föräl-
drarnes hem representerar deras smak snarare
än hennes. Hon får dock ieke däraf låta sig
nedslås, ty med god vilja har hon säkert till-
fälle nog att använda sin förmåga att för-
sköna. —- Härvidlag hafva vi några gyllene regler
att komma ihåg. Vi måste först och främst
eftersträfva ordning, hvartill äfven höra renlig-
het, prydlighet och punktlighet i allt hvad som
rör arbete, hvila och måltider. Ordning kar
en hel massa dygder i släptåg, och om dessa
göra uppror, är det snart slut med hennes
makt. Det kan icke finnas någon verklig
skönhet i ett hem, som är oordentligt eller
osnyggt. Hvad nöje kunna vi hafva af att
sitta i ett elegant rum, fullt af dyrbara saker,
Silfverarbeten, Modernast!
Bordsilfver. Solidast!
Billigast !
Ringar,
Broscher,
:Ctf O
cn o»
£
Ö
o
c3
’S
~Ö
ö
:C3
ho
o
£
B <D
c3 .
U -fa
C3 ^
Pn £5
:c3 P-t
s f
i
ho -1
3^
CH -r-i
©
o c3
° S
g3 ö
m *
=cS ^
^ a
© >5
’O %
s s.
«8 ■
jd
Ö
g 43 £
H W -
, . ©
o ^
cd
rO » Ë4
ti
S£g
3 Sa
£ SS
O 0 ti
r< ’S ti
fe OH
4S
w = g
(B V -4“»
a c «
-o – a.
= °
E o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
