Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 48. 29 november 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 IDUN 1896
om man försummat att damma dem och sopa
golfvet, eller om våra luktorgan plågas af obe-
hagligt matos från köket? Och vi få icke
glömma, att skönheten vädjar till mer än ett
af våra sinnen.
Näst efter ordning kommer turen till deko-
rering. Då vi betrakta den dekorativa konsten,
kunna vi finna en gyllene regel, hämtad ur
ordets härledning från det latinska »decus»,
som hetyder passande. Med dekorativ konst
menas en konst, som är afpassad för sitt ända-
mål. Artisten måste här låta begränsa sig af
det föremål, han skall dekorera.
Undvik så vidt möjligt är allt sken och hum-
bug i edra försök till dekorering. Intet bil-
dadt öga kan gärna hafva nöje af något, som
låtsar vara hvad det icke är. Någon har sagt:
»Haf ingenting i edra hem, som ni icke vet
vara nyttigt eller tror vara vackert.» Erån
hvilken massa skräp många af oss skulle be-
frias genom att följa denna enkla regel !
Eftersträfva ingenting, som ej kan väl genom-
föras ! Det är förtjusande att hafva en mängd
blommor och växter omkring sig, men hafva
vi icke stora rum eller tid att ordentligt sköta
dem, är det bättre att hafva några få, som ej
äro i vägen, men alltid i fullkomligt godt
skick.
När ett rum skall dekoreras och möbleras,
så förlora aldrig ur sikte det ändamål, hvar-
till rummet skall användas, så att detta till
alla delar måtte uppfyllas och dekoreringen
blifva i stil därmed. Kom äfven ihåg, att
ordet nog har en stor benägenhet att öfvergå
till för mycket, och akta er för rummens onö-
diga öfverlastning. När ni fått det väsentliga,
så var njugg om hvad ni tillägger. — Haf
så många tailor, som ni har plats för, men
häng icke upp något blott för att täcka väg-
gen. Groda kopior äro bättre än dåliga original.
Vackra handarbeten gifva ett hemtrefligt ut-
seende, men anbringa dem ej, där de synas
vara öfverflödiga eller i vägen. Haf ej så öm-
tåliga broderier på stolar, att man ej vågar
sätta sig på dem, eller så blankpolerade bord,
att det skulle vara ett brott att åstad-
komma en ripa på dem; de böra icke heller
vara så öfverhopade med småsaker, att man
ej kan ställa ifrån sig något på dem, hvartill
de väl ändå egentligen äro ämnade.
Sträfva efter så mycken enkelhet, som är
förenlig med komfort, och så mycken skönhet,
som ni verkligen kan njuta af.
Vi inse icke alltid, med livilket mäktigt in-
flytande våra omgifningar återverka på oss.
Liksom vi bilda dem, så bilda de oss. Kan-
ske hafva vi alla någon gång erfarit det nöje,
den ljufliga hvilan för sinnet af att inträda i
ett i alla afseenden fullt harmoniskt rum ; men
människor hafva i detta afseende mycket olika
känslighet och äfven olika vid olika tillfällen.
Vi inbilla oss lätt, att de omgifvande föremå-
len ej längre kunna beröra oss, emedan vi äro
så vana vid dem. Men jag påstår likväl, att
allt omkring oss måste, om också omedvetet,
inverka på oss, vare sig till godt eller ondt.
Vi kunna knappt lefva i närheten af ett konst-
verk, utan att ofrivilligt insupa dess skönhet.
Vi kunna icke heller lefva i beröring med det
fula, utan att vår smak lider eller tar skada.
Hos somliga af oss kunna falska toner och
disharmonier i ögats musik framkalla en känsla
af verkligt fysisk plåga, men ingen är full-
komligt oberörd däraf, antingen de veta det
eller ej.
Det är oss kvinnor det tillkommer att från
våra hem utestänga hvarje frånstötande och
obehagligt element, att tillföra dem allt vac-
kert, som vi kunna hämta och låna af natu-
ren och konsten, att göra dem till tempel för
det skönas tjänst, till gröna oaser i världens
öken.
–––––-*–––––-
Ui» notisboken.
Kronprinsessans hälsotillstånd har rönt
ett välgörande inflytande af det milda klimatet i
Baden. Hennes luftrörskatarr har förbättrats,
och äfven de neurasteniska smärtorna hafva högst
väsentligt lindrats.
*
Ett rykte om, prins Carls förlofning med
prinsessan Alexandrine af Mecklenburg-Schwerin
lär, efter hvad ur säker källa erfarits, sakna all
grund.
«:
iLiterist åt Elfrida Andrée. Medaljen
literis et artibus har tilldelats domkyrkoorgani-
sten i Göteborg fröken Elfrida Andrée, den kän-
da kompositricen.
*
Kvinnliga apotekselever. Bland de af me-
dicinalstyrelsen senast godkända apotekseleverna
märkas fem kvinnliga. Ar 1893 användes första
gången den 1891 beviljade rättigheten för kvinna
att inträda som elev å apotek mot kompetens af
afgångsbetyg till sjätte öfre klassen på latinlinien.
Under 1894 följde 8 unga fröknar detta exempel.
Från och med nästa år kommer som bekant stu-
dentexamen att fordras som kompetensvillkor
för såväl manliga som kvinnliga apotekselever.
*
Kvinnliga advokater ha vid några tillfällen
uppträdt vid Stockholms rådhusrätt och därvid
skött sin sak oklanderligt. På några af rådhus-
rättens afdelningar ha de emellertid afvisats un- ■
der förklaring, att den som för andras talan skall
vara en »förståndig, ärlig och oberyktad man».
Vid polisdomstolen ha kvinnor redan länge fått
utan anmärkning föra sina mäns, fästmäns och
andra goda vänners talan.
*
Stockholms internationella lärarinne-
hem har sedan dess egentliga öppnande den 1
januari i år bevistats af 72 pensionärer, däraf 13
af utländsk nationalitet. För närvarande vistas
därstädes 17 stycken, däraf 15 svenskor, 1 tyska
samt en schweiziska. 39 ansökningar för denna
termin ha måst återvisas i brist på nödigt ut-
rymme. Hemmet, som är beläget i Kungsgatan
26, 4 tr. upp, bestod egentligen från början af
7 rum, men har i höst måst utvidgas med ytter-
ligare 8 rum. Föreståndarinnan för hemmet är,
som kändt, fröken Louise Andrié, schweiziska
till börden.
*
Föreningen för sömmerskor firade i sön-
dags afton sin högtidsdag å Börsen. Den med
flaggor och granar vackert smyckade festsalen
var fylld till sista plats. Efter en anslående re-
ligiös betraktelse af komministersadjunkten Lind-
ström vidtog det egentliga festprogrammet, som
upptog körsång af ett antal föreningsmedlemmar,
solosång af fru Juel-Bäckström, violinspel af
fröknarna Martha och Dagmar Ohlsson samt de-
klamation af fru H. Winterhjelm. Lifligt bifall
följde hvarje nummer. Efter soaréns slut intogs
tesupé.
Af årsberättelsen framgår, att föreningen för
närvarande räknar 225 ledamöter, af hvilka 19
åtnjutit sjukunderstöd för tillsammans 515 dagar.
Reservfonden uppgår till 5,300 kr. Sommarhem-
mets fond belöper sig, tack vare frikostiga gåf-
vor, till 13,430 kr. Sommargästernas antal har
uppgått till 29, hvarjämte för en medlem be-
kostats badvistelse i Norrtelje. Föreningens in-
komster ha under året utgjort“ 4,051 kr. och
utgifterna 2,752 kr. Tillgångarne utgjorde den
1 okt. i år 15,236 kr.
*
Stockholms förenade fruntimmerssäll-
skap (S. F. F. S.) firade i söndags afton i E. W:s-
stora festvåning sin 19:de årshögtidsdag. Om-
kring kl. 9 intågade sällskapet under tonerna af
en festmarsch i stora salen under sina standar,
och från tribunen, som var rikt dekorerad med
bladväxter, hälsade stormästarinnan, fru Klara
Sundgren, sällskapet och alla gästerna välkomna
samt erinrade om den utveckling och verksamhet
sällskapet har att skåda tillbaka på. Sällskapet
utgöres af 276 medlemmar, fördelade på fem
I grader. Sällskapets kassakapital uppgår till 6,519
kr. Därefter framkallades fru Jenkd, fföken
Jenkd (skattmästarinna), fröken Forsmark (sekre-
terare) och fru IMström — den senare förhindrad
att närvara — hvilka af stormästarinnan i säll-
skapets namn dekorerades med sällskapets he-
derstecken. Sedan prelaten nedkallat välsignel-
sen och koralen 124 blåsts, var den officiella
delen af festen slut, hvarpå en liflig dans tog
sin början, som endast med afbrott af supén
fortgick till kl. 2 på morgonen.
—–––––-#––––––––––
Teater och musik.
Kungl. operan återupptog i måndags Flotows
komiska opera »Martha» med delvis ny rollbesätt-
ning. Titelrollen utfördes sålunda för första gån-
gen af fröken Kragballe, hvilken i densamma
redde sig ganska bra. Stämman är liten, men
sympatisk. Och om sången ännu förefaller nå-
got osäker och famlande, så märkes dock, att den
unga sångerskan härutinnan gjort framsteg till
det bättre. I yttre måtto är fröken K. som be-
kant intagande. Nancy’s, väninnans, parti utför-
des som förut af fru Linden, hvilken, ehuru tyd-
ligen ej riktigt disponerad för aftonen, dock ut-
förde detsamma på ett alldeles förträffligt sätt.
På grund af indispositionen vågade hon ej släppa
till sin vackra stämma, men den gjorde sig dock
på hufvudställena väl gällande. Hennes spel var
ock ypperligt. Yi påminna särskildt om scenen
med Plumkett i fjärde akten. Lyonels parti hade
ock att uppvisa ny representant för aftonen, i det
hr Ödmann nu för första gången återgaf den-’
samma. Att han här skulle lägga en ny seger
till sina föregående, kunde man taga för gifvet.
I tredje akten blef bifallet så lifligt och ihållande,
att hr Ö. måste framträda för öppen ridå. Hr
Sellergren är fortfarande en alldeles förträfflig
Plumkett, lika mycket i dramatiskt som vokalt
hänseende. Portervisan sjöngs med vederbörlig
kläm. Hr Brag hade öfvertagit lord Tristans
roll och lyckades rätt väl få fram dess komiska
pointer. Den friska, melodiösa och intagande
operan gick för öfrigt i sin helhet ganska till-
fredsställande. Bland den fulltaliga publiken be-
fann sig konungen med uppvaktning.
Matinén â Vasateatern i söndags, hvarvid till
förmån till herr Gustaf af Geijerstam uppfördes
dennes folklifskomedi »Per Olsson och hans kä-
ring», blef till en vacker framgång såväl för för-
fattaren som för de sceniska tolkarne af hans
verk. Det är helt visst en ovanligt äkta och
natursann folklifsskildring, författaren här åstad-
kommit, där visserligen de mörka sidorna ur
allmogelifvet med realistisk, ofta uppskakande
kraft omutligt framställas, men där ock de goda
och veka, liksom de humoristiskt försonande dra-
gen i bondekaraktären komma till sin rätt. »Per
Olssons käring» är en sniken bondhustru i andra
giftet, hvilken, förhärdad af sin girighet, icke
skyr några medel, vare sig uppenbara lögner
eller de gröfsta brott för att kunna tillförsäkra
gods och gård åt sin son till förfång för en rätt-
mätig medarfvinge. Hon tvingar med pock och
elakhet sin beskedlige Per att skrifva under ett
testamente, hvari han öfverlämnar hela sin gård
åt deras gemensamme son Erker, medan hans
son i förra giftet, Olof, som gifvit sig till sjös
undan styfmodern, blir arflös. Olof kommer
emellertid helt oväntadt hem som en glad och
lustig sjöman, full af förhoppningar; nu skall
han stanna hemma för att efter faderns död öf-
vertaga sin andel af gården och där sätta bo med
sin barndoms älskade, den vackra Lisa. Han får
dock allt för snart reda på, hurudan hans verk-
liga ställning är, och bringas nära förtviflan ; det
enda som ännu håller en gnista mod vid lif hos
honom är Lisa, som älskar honom, trots det att
ej ens hon själf nu längre kan tro på något gif-
termål dem emellan. Emellertid får Olof veta,
att faderns testaménte icke kan vara laggilt;
denna underrättelse mottages af hans far med
oförställd belåtenhet, medan den hos hans styfmor
bringar hennes brottsliga instinkter till mognad.
Hon söker förgifta styfsonen, men hennes plan
blir röjd, innan den hinner utföras, och den stac-
kars kujonerade mannen blir nu för en gångs
skull, under inflytande af sin vrede öfver hust-
runs brottslighet, herre i sitt hus och förvisar
henne från hemmet, hvarpå Olof inställer sin
tilltänkta sjöresa och förlofvar sig med sin Lisa.
Samtliga de spelande löste högst förtjänstfullt
sina uppgifter, en och annan rent af mästerligt.
Fröken Rustan åstadkom en synnerligen realistisk
bild af den leda bondhustrun, och hr Hagman
som hennes beskedlige mes till man verkade ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0386.html
