Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. 6 december 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•N3
’ - ^
um
■al
VINNAN»
§§11
mgmm =~ ■ C-:
N:r 49 (416) Fredagen den 6 december 1895.
Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag.
8:de årg.
Prenumerationspris pr år:
Idun ensam .............................. kr.
Iduns Modet., fjortondagsuppl. »
Iduns Modet., mänadsuppl........ »
Barngarderoben............................ »
Byrå :
Klara södra kyrliog. 16, 1 tr.
Allm. telef. 6147.
Prenumeration sker å alla post-
anstalter i riket.
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffast säkrast kl. 2—8.
Redaktionssekr.: J. Nordling.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Lösnummerpris 15 öre
(lösn.-r endast för kompletteringar.)
Annonspris :
36 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
t
Charlotte Ramsay.
»Blomman på Kinnekulle».
’««Ax»’
ËMIÉS
K
B
är i Stockholm afled den 17 november änkefru Charlotte
Ramsay, född Wästfelt, i den höga åldern af 83 år.
Den aflidna, hvilken omkring tjugu år — på grund af en
ständigt ökad sjuklighet — varit innestängd inom de fyra väg-
garna af sitt hem, hade en gång varit en inom stora kretsar be-
märkt personlighet. Gift sedan
1836 med löjtnanten m. m. O.
Ramsay, bebodde hon med
honom det ståtliga Hellekis,
en af de vackraste egendo-
marne på Kinnekulle. I ma-
karnes gästfria hem var vär-
dinnan —- för hvilken man
återupplifvade det gamla nam-
net »blomman på Kinnekulle »
— utmärkt genom sin sydländ-
ska, strålande och själfulla
skönhet. Men ingen kunde vara
i hennes närhet, utan att finna,
att äfven hennes andligabegåf-
ning var mycket ovanlig. Hen-
nes talanger såsom sällskaps-
människa voro af det utsökta
slag, som man annars nästan
endast finner i en Pariser-sa-
long. Med tjusande behag och
hjärtlig älskvärdhet, liksom
med den finaste takt, förstod
hon att sammanhålla och lifva
hvarje krets, som omgaf hen-
ne, af huru olika element den
än var sammansatt.
Fru Ramsay bief år 1862
änka, och flyttade då snart
till Stockholm, där hon bod-
de i de sista trettio åren.
Som hennes ende son var
bankir i Amerika och hennes
dotter, fru Ottonie de Maré
(på Ankarsrum i Södra Tjust)
endast tillfälligtvis kom på be-
sök i hufvudstaden — liksom
hennes styfdotters familj, kammarherre Arbins på Tångestad i
Östergötland —- ägde fru Ramsay ingen af sina närmaste i sin
dagliga närhet. Men en stor vänkrets omgaf fortfarande den
åldrande, och för denna krets blef trollmakten af hennes geniala
och intagande personlighet trots år och sjukdom oförändrad.
I denna krets af vänner fun-
nos många i vår odlings histo-
ria ryktbara personligheter.
Men genom dessa och andra
vänners samt fränders död, lik-
som genom sin egen ständigt
ökade svaghet blef hon alltmer
beröfvad det, som utgjorde
hennes personliga rikedom i
lifvet. Hon fann då i religionen
styrka att för egen del resig-
nera och att med blid stillhet,
utan skymt af bitterhet, bära
den stora ensamhet och dedjupt
kända sorger, som åren med-
förde. Men för andra resig-
nerade hon icke i sina kraf
på lifvet. Hon villeha sett alla
äga lyckan, och hon delade
också andras glädje lika varmt,
lika förstående, som hon de-
lade deras sorger.
Hon brann af önskan att
lindra nöd, att låta glädje
och gagn utstråla öfver alla,
och hennes välvilja var i dessa
afseenden lika genialiskt upp-
finningsrik, som hennes ge-
nerositet var finkänslig. Själf
gladdes hon till det sista med
ädel, spontan hänryckning åt
allt godt, allt stort, allt skönt,
och hon mottog hvarje med-
delande om något dylikt med
den ifriga tacksamhet, andra
uttrycka för en dyrbar gåfva.
Fru Ramsay bibehöll nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
