Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. 6 december 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
! D U N 387
.ram dina händer och visa farbror in-
dan, Elin!»
»Jag tycker det är så roligt att kunna
sköta hvad som helst, så jag inte behöfver
söka plats som sällskapsdam en gång, » sade
Elin. »Då tar jag mig hellre pigtjänst.»
»Jag har uppfostrat mina barn på sam-
ma vis,» yttrade prostens gamle vän. »Jag
vill hafva sunda naturmänniskor af dem.
Societetsmänniskor, som lefva ett onaturligt
salongslif, finns det alldeles för godt om. Jag
tål hvarken luggar eller solfjädrar.»
»Hvad du är dig lik, Göran!»
»Hoppas det, fast icke alldeles sådan gå-
påare som förr i världen. Du vet, jag sade
alltid, att grefve Torsten Rudenschöld var
en framsynt man i sina ståndscirkulationer,
ja, han var en Tolstoy i mycket, såsom du
och jag i mindre grad äro det. För att
hjälpa upp mänskligheten till sundt blod
och friska krafter fordras att vi alla blifva
arbetare. Man påstår, att gymnastik skall
vara ett surrogat för kroppsarbetet, men
jag afskyr surrogater. — Min yngsta dot-
ter hade en skolkamrat, som blef sjuk af
läxläsning och innelif. Yi togo henne med
ut till vårt landställe och jag lät henne ar-
beta ute tillsammans med mina barn. När
hon kom hem, var hon alldeles frisk —• hon
hade glömt sin hårtång hemma hos sitt,
men jag tror ej, hon förnedrar sig till att
begagna den mera.»
»Nå, men dina söner? Min äldste stu-
derar medicin. Min yngste här skall ägna
sig åt jordbruket.»
»De äro arbetare bägge.»
»Ja, det är ju sant, jag minns, att jag
läst, att de tagit ingenjörsexamen.»
»Med utmärkta betyg, bägge två. Den
äldre är långt ute i Södra Amerika och har
anställning som öfveringeniör vid en järn-
vägsbyggnad. Den andre är i Belgien. De
ha det nöjet att få röra på sig bägge två. »
Vännen Göran hade slutit Elins händer i
sina. »Ja, du, din far och jag, vi äro Tol-
stoys medarbetare, men inte i allt,» sade han.
»Nej, jag håller på den personliga odöd-
ligheten och på hufvudpunkterna i vår krist-
na lära,» sade prosten. »Om odödligheten
ej är annat än lifvet i mänskligheten, då —
nej, på det området vill jag inte gifva mig
in. Men Tolstoy är stor i alla fall, ge-
nom sin gränslösa själfuppoffring.» .
»Ja,» sade prostinnan. »Om jag önskar
se någon storhet i denna värld, så är det
honom.» Och Elin och hennes bror in-
stämde.
»Se honom bryr jag mig ej om,» sade
vännen, »men jag erkänner, att han är en
af de utomordentligaste människor i världs-
historien.» Anna A.
–––*–––
Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
VII.
Några ord om uppfödandet af barn
under första lefnadsåret.
Af
Med. doktor Carl Flensburg.
Att rätt uppföda, fostra och vårda det ny-
födda barnet kan med rätta sägas vara allde-
les detsamma som att lägga första grunden till
barnets blifvande hälsa och välfärd; en nog-
grann och riktig kännedom om dessa ting må-
ste därför vara af allra största intresse sär-
skildt för dem af Iduns läsarinnor, åt hvilkas
omsorger det uppväxande släktets vård och
uppfostran äro anförtrodda.
Jag behöfver här ej särskildt nämna, att det
uppfödningssätt, naturen själf anvisat, natur-
ligtvis är det, som i allra första hand bör
ifrågakomma; ingen näring kan på något sätt
vara jämförlig med den, naturen själf bjuder,
d. v. s. modersmjölken. Väl vet jag, att detta
sätt att uppföda barn ingalunda alltid blifvit
till sitt fulla värde uppskattadt, och att man
ej minst i våra dagar, då det artificiela upp-
födningssättet genom förbättrade metoder vun-
nit en så betydande utveckling, ej så sällan
får höra, att s. k. flaskbarn blifva minst lika
kraftiga, ja stundom t. o. m. frodigare än di-
barnen; det vana ögat, som är i tillfälle att
se och följa många på olika sätt uppfödda
barn och således kan se saken mera i stort,
utan att förvillas af de undantagsfall, som här
liksom öfverallt annars kunna förekomma, ser
bäst och tydligast alla de brister, hvilka den
artificiela uppfödDingsmetoden för i sitt släp-
tåg. Utrymmet tillåter mig icke att här när-
mare ingå i detalj ; jag vill emellertid ej lämna
dessa viktiga saker alldeles åsido, utan påpeka
några af det artificiela uppfödningssättets mest
i ögonen fallande brister.
Bland de olika sjukdomar, som uppträda
under första lefnadsåret, äro rubbningar i mat-
smältningsorganen utan ringaste tvifvel de
allra vanligast förekommande. Hur gestaltar
sig nu förekomsten och antalet af dessa sjuk-
domar hos dibarnet och hos det med komjölk
uppfödda? Att äfven dibarnet stundom kan
lida af koliksmärtor och oregelbundna afförin-
gar, är en för hvarje moder välkänd sak, men
dessa rubbningar från tarmkanalen äro både
ofantligt mycket sällsyntare och i allmänhet
vida lindrigare hos dibarnen än hos de s. k.
flaskbarnen. Orsaken härtill är lätt att fatta;
under det de förra erhålla en fullt naturenlig
föda, få de senare nöja sig med en med konst
tillredd näring, hvilken, den må vara än så
omsorgsfullt tillblandad, dock alltid blir jäm-
förelsevis svårsmält och mindre lätt tillgänglig
för det späda barnets mag- och tarmsafter.
Det artificielt uppfödda barnet är således myc-
ket snarare och lättare utsatt för ojämna, jä-
sande afföringar och långvariga diarréer, med
ett ord för den kroniska tarmkatarren, ett
för det späda barnet som för den fullvuxne
ingalunda ofarligt lidande, om det ej i tid
beaktas.
En af den kroniska tarmkatarrens vanli-
gaste följder hos det späda barnet är en an-
nan under första lefnadsåren ingalunda ovanlig
sjukdom, den s. k. engelska sjukan eller ra-
chitis, hvilken utgör föremål för så många mö-
drars oro och förskräckelse. Af hvad som of-
van blifvit sagdt förstår man lätt, hvarför denna
sjukdom uppträder i ojämförligt mycket högre
procent hos med komjölk uppfödda barn, under
det dibarnen långt mindre äro utsatta för detta
lidande med alla dess växlande följder. Det
faller således af sig själft, att bästa sättet att
förekomma och undvika denna sjukdom är att
barnet uppfödes med modersmjölken eller med
di af en lämplig amma. Att fruktan för den
s. k. engelska sjukan i många fall är mycket
öfverdrifven, och att allmänheten mycket ofta
därtill hänför sjukdomar, som därmed icke
hafva det ringaste att skaffa, utan äro yttringar
af andra, ofta vida farligare lidanden, särskildt
tuberkulosen, detta vill jag ingalunda förneka,
liksom jag ej kan_ underlåta att här omnämna,
att de lindrigare formerna af engelska sjukan
äro att betrakta som ett ganska ofarligt li-
dande, som under barnets vidare utveckling-
går till fullständig hälsa utan några som helst
menliga följder för framtiden. De allvarligare
formerna af denna mångomtalade sjukdom äro
emellertid med rätta ansedda som ett ganska
allvarsamt ondt, och många sjukdomar i ben-
byggnaden, såsom missbildning af bröstkorgen,
krökta underben, plattfötter, förträngda bäcken
m. m. kunna för all framtid kvarstå som följ-
der af en i späda barnaåren genomgången ra-
chitis.
En annan sjukdom, för hvilken flaskbarnen
särskildt äro utsatta, men hvilken nästan aldrig
drabbar dibarnen, är den mördande barnkole-
ran, hvilken särskildt sommartiden och i våra
större städer årligen bortrycker massor af späda
lif. Många andra exempel skulle för öfrigt
kunna anföras på det skydd mot sjukdomar,
som modersmjölken lämnar det späda barnet,
men det anförda må vara nog.
Hvad ofvan blifvit yttradt visar till fullo, att
den bästa gåfva, som kan skänkas det nyföd-
da barnet, är att bereda det den mest natur-
enliga föda d. v. s. modersmjölken, och den
moder, som af fruktan för digifningens mödor
undandrager sig denna moderskapets första och
käraste plikt, påtager sig ett stort och stund-
om olycksbringande ansvar. Är modren af
bristande mjölktillgång eller sjukdom oförmö-
gen att själf gifva di, bör hon, så vidt hen-
nes ekonomiska förhållanden det tillåta, aldrig
tveka att skaffa barnet en lämplig amma och
sålunda undvika olägenheterna af en artificiel
uppfödning. Att dessa i betydande grad kunna
minskas, om modren blott delvis kan amma
sitt barn eller ensam kan föda det under de
2 à 3 första lefnadsmånaderna, har erfarenhe-
ten länge visat.
Är det emellertid af en eller annan anled-
ning omöjligt att undvika uppfödandet på ar-
tificiel väg d. v. s. med komjölk, måste man
nogsamt tillse, att de olägenheter, hvilka, som
ofvan är visadt, vidlåda detta uppfödningssätt,
i möjligaste mån aflägsnas och förminskas.
För att vinna detta mål måste tydligen ko-
mjölken bibringas en sammansättning, hvilken
så vidt möjligt är liknar kvinnomjölken; för
att emellertid rätt kunna förstå dessa saker är
det oundgängligt nödvändigt att känna de båda
mjölksorternas olika halt af närande bestånds-
delar, hvilka här nedan må anföras.
Kvimio-rnjolk Ko-mjölk
100 delar hålla:
Vatten____ ______ ___ 89 delar 87 i
Ägghviteämnen__ _............. 1,7 » 3j6
Fett......... ............ . ___ 3 » 3,7
Mjölksocker .............___ 6 » 5
Salter ............ ..........––- 0,3 » 0,7
Kvinnomjölken visar sig alltså fattigare på ägg-
hviteämnen, men i stället rikare på mjölksocker
än komjölken, då däremot fetthalten är något
så när lika hos dem båda. Huru skola vi nu
tillblanda komjölken för att gifva densamma
en med kvinnomjölken öfverensstämmande sam-
mansättning? Att få den bristande sockerhal-
ten i komjölken ersatt är naturligtvis den enk-
laste sak i världen, då vi härför blott be-
höfva genom lämplig tillsats af socker (van-
ligt rörsocker eller helst mjölksocker) täcka
den brist som förefinnes. Vida svårare faller
sig saken, när det blir fråga om att få öfver-
ensstämmelse mellan de öfriga beståndsdelarne.
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
––––––r-*–––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
