Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. 6 december 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 I DU N 1895
Axplockning ur julkärfven.
Ä
r de inånga läsvärda skrifter, som in-
kommo till jnltäflingen, men ej kunde
prisbelönas, ha vi nu, så som vi ämnade,
verkställt en liten »axplockning» — ett korn
här, ett annat där! Ännu mycket kunde
210g finnas att tillvarataga, men tid och ut-
rymme medgifva ej mera. Må därför de
tankefrön, som till äfventyrs ligga gömda
i följande utdrag, falla väl till i vänliga hjär-
tans jordmån.
Fira »Lusse».
»Luciadagen» den 13 december, eller rättare
Lucianatten, firas mångenstädes i svenska bygder
som en julens förelöpare, en »lill-jul» med mun-
terhet och glam. De flesta stockholmare fästa
sig ej vid denna dag. Andra tänka väl på den,
men tycka det är för mycket besvär att fira den
midt i julstöket. Detta firande bör dock kunna
försiggå med så ringa besvär, att man gärna, för
ungdomens skull, underkastar sig det. Det hör
dessutom till julstämningen, så, om det finnes
ungdom i familjen, låt dem fira Lucianatten, om
de själfva hafva håg, men med löfte att detta
skall vara det enda nattvak för julklapparnes
skull.
På kvällen vid 8-tiden samlas de unga delta-
gerskorna med sina stora arbeten, som de skola
hinna »så rysligt mycket på under en hel natt».
Efter en enkel tesupé börjas syarbetet, under
muntert samspråk, eller kanske någon föreläser
ur en intressant bok. Yin, vatten, konfekt, stekta
äpplen, kaffe, som de själfva få koka på fotogen-
kök, samt bröd utgöra deras förråd för natten.
.När sömnen tyckes vilja öfverrumpla dem, sättes
kaffepannan på, och få de då rättighet att purra
de öfriga familjemedlemmarna, som ej deltaga i
Lusse-firandet, och bjuda dem på kaffe midt i
natten, står munterheten högt i tak. Kanske
det ej blir så mycket arbete af, men roligt hafva
de, och äfven om de skulle vara rysligt sömniga
dagen därpå, finna de sig så’gärna_däri. Det är
ju bara jul en gång om året.
Gamla Greta.
Barnens eget julbak.
När man bakar till jul, glöm då ej att låta de
unga ha sitt eget, riktigt sitt eget lilla julbak för
gran och julbord. Huru glädja de sig ej häråt!
Många dagar förut ritas’modeller till julbockar,
tuppar, grisar, hundar, hästar, lejon, ja t. o. m.
elefanter, för att ej tala omjjulgubbar med gra-
nar på axeln och gummor med korgar på armen.
Och hvilken glädje sedan att ha sin egen deg,
sin egen kafvel och sitt eget bakbord! Se hela
barnskaran i en klunga med tindrande ögon,
ifriga och beskäftiga— stora syster, som kaflar ut,
store bror som skär ut »odjuren» efter pappers-
mönster med sporre eller pennknif och lilla syster
som får pensla konstverken med äggvisp, under
det lille bror fått förtroendet att beströ dem med
kulört pärlsocker! —
Förunderligt nog bli ej de bakade föremålen
så talrika, som man kunnat förmoda, ty degen
är märkvärdigt god att »smaka» på för de små
artisterna.
Och hvilken förtjusning, då alltsammans är
gräddadt och man får binda silfvertrådar om
för upphängandet på julgranen. Ock så välkom-
met, då ett eller annat benbrott bland de bakade
föremålen föranleder ett samfälldt beslut att
»dela det» med samma.
Solveig.
Vörtbröd och julskinka.
Brödbakning är nog i allmänhet så känd att
någon beskrifning öfver de vanliga sorterna ej
kräfves, men ett särskildt julbröd är ju hos oss
vörtbrödet, och som detta ofta kan vara kinkigt
nog, följer härmed en länge pröfvad beskrifning :
4 liter ölvört kokas tillsammans till 2’/a liters
rymd, däruti arbetas, varmt eller kallt, så myc-
ket finsiktadt värmdt rågmjöl som till en stadig
deg. Då densamma är väl arbetad, tillsättes 3
deciliter ljum mjölk, i hvilken röres något mjöl
samt 15 centiliter jäst, och ställes att jäsa. —
Då degen börjar jäsa, uppkokas 6V2 decltr sirup
med 3 decltr finskurna pomeransskal, 2 matske-
dar krossade fenkol, 1 dito anis, 1 tesked stött
ingefära och 1 dito kryddpeppar. Sirapen ställes
att svalna, och man lägger däruti 2 hektogram
smör att upplösas, 3 decltr mjölk ljummas, mjöl
iröres och 15 eller 20 centlr jäst, allt efter som
degen förut jäst upp. Nu arbetas alltsammans
väl, den afsvalnade sirupen och jästen tillsättas,
hvarpå degen åter öfvertäckes, tills den synes
väl uppjäst, då den utbakas i långa »kusar», som
åter få jäsa, öfverstrykas med ägg och insättas
i en grundvarm, men ej för het ugn att gräddas.
De tåla omkring en timme i ugnen.
Vid inköp af julskinkan bör man noga tillse,
att svålen är tunn och benen fina; den lämpli-
gaste vikten är omkring 5 à 6 kilogram. Skin-
kan gnides väl med salt och ingefära samt får
ligga därmed 1 à 2 dagar. Kokas därefter utan
vattning tills svålen lossnar, då den varsamt af-
drages. På späcket lägges ett stycke rent linne,
som tager till sig det upplösta fettet. Man sam-
manvispar nu 1 ägghvita, 1 sked brynt socker
och 1 sked fransk senap samt bestryker därmed
späcksidan och beströr den med litet fint rifve-
bröd. Därpå sättes den några minuter i het ugn
för att glaceras.
E.
Glöm ej Bethlehemsstjärnan i julträdet!
Många sätt finnas att pryda det kära julträ-
det, men hvilket man väljer, är det både vackert
och symboliskt riktigt att i trädets topp fästa
en gyllene stjärna.
»Stjärnan från Bethlehem
Leder ej bort — men hem —
Barnen och herdarna
Följa den gärna —
Bethlehems stjärna!» —.
Den höjer tanken ofvan de synliga tingen och
bereder sålunda sinnet för högtidens firande.
E.
»Snögranen» och »Blomstergranen».
Mångfaldiga sätt gifvas förvisso att smycka
julens träd, men jag vill här särskildt framhålla
ett par, som äro särdeles vackra och tilltalande
Det ena är snögranen. Grenarna beläggas med
fin kardad bomull, öfverströs med diamantpulver.
Små kottar, öfverstrukna med gummilösning och
doppade i samma pulver, upphängas. Därefter
tager man s. k. »englahår», en slags glänsande
metalltrådar, som finnas i handeln, klipper en
gång itu en sådan härfva, så att trådarna få sin
längd, förenar flere sådana härfvor och samman-
binder dem uppe i granen under stjärnan och
låter dem sedan falla fritt ned öfver grenarna.
Till denna beklädnad användas endast hvita ljus.
Den andra kallar jag: blomstergranen. Idéen
till densamma uppstod vid en vandring i en af
norra Italiens tjusande trädgårdar: »Giardino
Giusti» i Verona. Röda, rosa, hvita och gula
slingerrosor blandade nämligen där sin färglek
med cypressens allvarliga grönska på ett tjusande
sätt. Det är ej så svårt att åstadkomma en jul-
gran, som gör samma intryck. Alla de fina fär-
ger i silkespapper, som stå oss till buds, möjlig-
göra efterbildningar, och pappersrosor äro ej
svåra att tillverka.
För den oöfvade vill jag härmed försöka be-
skrifva det så godt sig göra låter. Man klipper
en pappersremsa efter arkets längd af omkring
6 centimeters bredd, afsmalnar densamma 1 à 2
ctmtr åt ena sidan och viker densamma till ett
rosenblads bredd, afrundar densamma i öfver-
kanten och vecklar så upp remsan igen; med
en trubbig knif dragés en linie efter bladets
kant och med en fingerborg eller ennat kupigt
instrument tryckes en fördjupning i detsamma,
allt mot handens insida. Därpå rullas papperet
lätt och luftigt samman, med den smalaste sidan
inåt, hoptryckes och sammandrages nedtill, ge-
nomsting.es med en nål och i hålet efter den-
samma införes en fin ståltråd, som sammanböjes
och därigenom håller rosen samman — på sam-
ma gång som den bildar stjälk. Är man nog-
grann vid tillverkningen, så lindas denna med
grönt silkespapper och några mosskvistar fästas
med gummi kring rosen, men effekten blir i
granen lika stor utan detta. Rosorna bindas nu
tillsammans med ett fint mörkt snöre eller en
grof tråd, på passande afstånd från hvarandra,
upphängas så _ i granen i smakfulla böjningar
och klungor. Äfven kunna lösa blommor fästas
med sin ståltråd vid grenarna. Ljus i samma
färg som rosorna isättas rikligt, och det hela bil-
dar en förtjusande tafla, bestrålad af stjärnan
från grantoppen.
Jullektyp i fattigmanshemmet.
Då jag på julaftonens morgon sorterar de gåf-
vor, som skola afgå till mina fattiga, och de
delar af matförrådet, jag anslagit åt dem, plägar
jag ej glömma en omständighet, hvilken jag vill
lägga alla vänliga läsarinnor, på hjärtat. Något,
som jag nämligen märkt blir i hög grad välkom-
met, är om någon lektyr till helgen förirrar sig
till de ringa kojorna." Jag plägar därför alltid
söka rätt på något utläst, af mindre värde för
en själf, men af dess större för dem, som sällan
få något att vederkvicka sin själ med. Gamla
jultidningar, några ströskrifter och dylikt afstår
man gärna, då man därigenom kan bereda ett
nöje. Hos hvarje människa ligger nedlagdt en
längtan efter vederkvickelse, ej blott till krop-
pen, utan äfven till själen, och då vi söka be-
reda våra mindre väl lottade medmänniskor den
förra, hvarför försumma vi den senare och ej
minst viktiga? Underlåten därför icke vid stun-
dande helg att öfverst å »jultrafven», som sän-
des till torpstugan, lägga en bok, illustrerad tid-
ning eller dylikt.
Thorsdia
När »julkakan» brytes.
»Dopparedagen» är inne, och doppningen i
grytan skall försiggå enligt gammal god plägsed.
I ordnade led tågar familjen parvis ut i det i
dag särskildt inbjudande köket med sitt prydligt
dukade bord å hvars midt tronar en — hård
haka bröd, omgifven af finare brödsorter, smör,
korf, sylta, salt kött, ost, smörbakelser och öl-
flaskor m. m. Husfadern tager nu den hårda
»kakan», bryter den i lika så många delar som
antalet af hans »husfolk», gifver åt hvar och en
sin del med orden »God jul», riktade till hvar
och en särskildt. Härefter försiggår doppnin-
gen och brödet förtäres.
Denna julsed kan blifva en gripande akt, be-
roende på det sätt hvarpå brödet utdelas. Det
är en kärleksmåltid, där husfadern påbjuder
enighet, frid och kärlek för den väntade jul-
glädjen, och de som mottaga brödet liksom för-
panta sig till uppfyllandet af detta påbud och
ikläda sig därigenom ett visst ansvar för hög-
tidens värdiga firande, hvilket alldeles icke ute-
sluter den yrande barnaglädjen, som är ett
af julens förnämsta privilegier.
Dorothé.
Julmusik.
Sedan familjens medlemmar samlats och granen
tändts, delar ett godt husbondefolk gärna denna
stund af festligheten med sina tjänare, hvilka
utan tvifvel djupt värdera detta bevis på tillmö-
tesgående och broderskap i Hans kärlek, hvars
högtid firas, och en liten musikalisk prestation
bidrager då mycket till stämningens höjande, om
det ock endast är en enkel julpsalm, i hvilkens af-
sjungande alla deltaga. I de hem, där musik
odlas och barnen äfven kunna deltaga i sången,
rekommenderas »Bethlehems-stjärnan», dikt af
Viktor Rydberg med musik af A. T., hvilken
återfinnes i andra häftet af de älskliga barnsån-
gerna: »Sjung med oss mamma». — De späda
stämmorna, understödda af pappas bas och mam-
mas ackompagnement och möjligen sekundering,
klinga härligt och stämningsfullt i den lilla kret-
sen. Al-
Julklappar och barnasinne.
Ett helt kapitel vore att skrifva just om jul-
klapparna, de kära oskyldiga klapparna, som
förvillat sig så långt från sin ursprungliga me-
ning att utgöra en sinnebild i smått af Guds
stora julgåfva till världen, att de på många håll
blifvit ett tvång och en börda.
Hur ofta hör man icke den sucken : hvad skall
jag ge den eller den i julklapp, hon harju allting,
omöjligt att hitta på något som hon behöfveri
Eller: jag skulle inte alls ha råd att ge några
julklappar i år, men — Och det finns alltid skäl,
främst det, att man gärna vill ge igen, där man
hoppas att få. Och så går man ut att köpa
något på måfå, söker, väljer, hänger på julut-
ställningar, tills man är trött och utledsen, slutar
med att köpa öfver sina tillgångar, något dumt
och öfverflödigt, och känner sig missnöjd med
hela julen. Det har händt både mig och andra.
Och i många hem sitta sedan gamla människor
och plocka utan vidare hemlighetsmakeri ur en
korg det ena paketet efter det andra med hög-
tidlig utanskrift, Det har blifvit sed att man ger
hvarann präktiga presenter om julen, och man
märker kanske icke, att själfviskhet och preten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
