Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 3 januari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 ï D U N 1896
men distanserna pâ Djursholm äro stora, och då
råkar man kanske i kollision med tjänarinnefrå-
gan och — den är ännu retsammare.
En rätt stor olägenhet är den stora bristen
på arbetshjälp. Ofta behöfver man i, ett hem
extrahjälp, så yäl manlig som kvinnlig, och då stäl-
ler det sig mycket svårt ibland att kunna reda
sig. Visserligen finnes på egendomen Djursholm
arbetsfolk, men de äro icke alltid disponibla och
kunna ju icke räcka till för alla de många familjer,
som för närvarande bebo villastaden Djursholm.
Någon inflyttning af arbetsfolk är trots det stora
behofvet för närvarande omöjligt, emedan bostä-
der saknas. Hvarje liten stuga såväl på Djurs-
holm som i dess. närmaste omgifningar är öfver-
befolkad; hvar man kan, i synnerhet om somrarne,
inhyser man arbetsfolk, och ofta nog blifver deras
nattlogis af den primitivaste art. De för träd-
gårdarna så oumbärliga kullorna äro kanske de,
som mest få känna af denna storabostadsbrist. Det
är att beklaga, att arbetare, som så lätt kunna
få och gärna vilja hafva förtjänst, af detta skäl
ofta icke kunna få sådan och att djursholmarne
härigenom tvingas till onödiga kostnader och be-
svär. Tyvärr finnas för närvarande, så vidt be-
kant är, inga utsikter till någon ljusning i denna
fråga.
Det är således icke idel solsken på Djursholm,
och om tänker på den mest ömtåliga strängen,
nämligen trafikfrågan med ty åtföljandé alla olika
tidtabeller, tåg- och paketkrångel m. m., så måste
man erkänna, att det varit ganska ledsamma moln,
som lägrat sig öfver den unga villastaden, men
djursholmarne äro nu en gång för alla icke ett van-
ligt släkte. De bära en tålamodspåse om halsen och
äga för resten en hel del andra attribut, som hjälpa
dem öfver alla olägenheter, såsom kärlek till na-
turen, trefnad i den stilla, hemtrefliga bostaden
och det lifliga. intresset för Djursholms utveckling.
Och Djursholm går framåt. Nya villor byggas,
nya människor flytta hit, som nedlägga kostnad
och arbete på sitt hem, i det de binda sina in-
tressen vid villastaden och därmed också lämna
garantier för dess framåtskridande.
Djursholm har ju också såväl med afseende
å läge som terrängförhållanden stora förutsätt-
ningar att vara en angenäm plats att bebo,
och framför allt är Djursholm såsom hem något
helt annat än hvad som synes för den, som till-
fälligtvis en vinterdag reser ut för att deltaga i
ett kälkparti eller afäta en middag på restauran-
ten. Man kan icke, om man reser ut på en dag,
förstå summan af alla de behag och fördelar, som
det ofvan antydda lifvet på Djursholm medför,
det är svårt att uppräkna detaljerna, som ofta
äro obetydliga, och det är slutsumman, som är
det egentligen bevisande. Men därför är också
den öfriga mänskligheten ofta så skeptisk gent-
emot djursholmarne med deras entusiasm för sitt
Djursholm.
Aide.
–– —*–––-
Till våra prenumeranter!
Då af detta nummer af Idun åtskilliga tu-
sen exemplar gratis spridas som profnummer,
torde flerstädes inträffa, att våra redan varande
prenumeranter på så vis erhålla dubletlexem-
plar. Till alla dessa rikta vi en vördsam an-
hållan, att de godhetsfullt måtte bringa det
öfverflödiga profnumret i händerna på någon
bekant, som ännu icke har Idun — kanhända
med en vänlig, personlig rekommendation för
■»eder egen tidning».
–––- ❖–––-
Kajsa Warg.
En kulinarisk-kulturhistorisk skiss för Idun.
Af Birger Schöldström.
På den himmel, där i våra dagar Ma-
thiola och Stenia lysa med lika mild som
värmande glans, och där Jörgen, en komet
lik, bländar och förvånar, har en gång lyst
en sol, som kallades Kajsa Warg.
Solar äro emellertid, äfven de, under-
kastade förgängelsens lag, och om än solen
Kajsa Warg ännu ej har alldeles slocknat,
lyser dock hennes sken med allt blekare
glans, och för det yngre släktet af dem,
som vår(ja den husliga (köks-)elden på hem-
mets ärii; är hon nu närapå en myt.
Några data om henne kunna måhända
intressera — de kunna ej bli många. De
som forskat efter hennes lefnadsöden ha
endast upptäckt, att hon varit dotter af
landskamreraren i Örebro län, Anders Warg,
och Katharina Lewin — hvilken senare blef
omgift med en ryttmästare Rosenstråle -—
var född den 23 mars 1703 och hette Kri-
stina ■—• hur namnet Kaj s a uppkommit, är
svårt att säga, så mycket mer som hon
själf i 4:de upplagan af sin berömda kok-
bok kallar sig vid ,det rätta namnet: Kri-
stina. Hennes »Hjälpreda i hushållningen
för unga fruentimber», tillägnad »nådiga och
gunstiga fruer», trycktes första gången 1755
och har sedan, till 1849, utgått i 15 sven-
ska upplagor och minst 4 tyska: — ingen
svensk kvinna har sett sin litterära verk-
samhet så uppmärksammad och mångfaldi-
digad, med undantag af — den heliga Bir-
gitta! Endast en sådan omständighet är
ju tillräcklig att förklara hennes odödlig-
görande i Iduns spalter.
Studier till detta arbete hade mamsell
Warg gjort såsom husförestånderska hos
dels en Klinckowström, dels grefve Wolter
Reinhold Stackelberg, i sin ungdom känd
såsom en käck och tapper krigsbuss, på
äldre dagar vorden en så riksbekant gour-
mand, att han, eller, såsom sagdt, hans
delikata kök fått en minnesplats i en af
Bellmans dikter. Det berättas om Stackel-
berg, att han vägde 17 lispund och att
minsta antalet rätter, som serverades på
hans bord, var tolf. Detta talar oveder-
sägligt till hans husförestånderskas och hen-
nes matlagnings beröm, och ännu mer den
omständigheten, att han uppnådde en ålder
af 96 år.
Själf blef mamsell Warg ej fullt 66 år
gammal. Hon afled nämligen i februari
1769 i Stockholm och har blifvit begrafven
å Klara kyrkogård.
Af en okänd poet hedrades den populära
kokboksförfattarinnan helt kort efter sin
bortgång med ett signifikativt minneskväde.
Det lästes i tidskriften Nytt och Gammalt
den 20 maj 1769:
Döden rasar i sin yra,
Alltid är han lika arg!
Hwem skal nu hans wälde styra,
Se’n han tagit Mamsell Warg,
Som til lifs och kroppens helsa
Lagat oss så mången bit,
Hwars Eecepter kunnat frelsa
Mången Fru från slät Credit?
Sörje då på denna dagen
Alt det Kön, som heter Hon.
Jag kan sjelf få ondt i magen,
När hon dör så dyr person,
Skada! när wi miste Brenner,
Skada! Nordenflycht flög bort!
Witterhet förlusten känner,
Men den sorgen var dock kort.
Werser ingen hungrig mätta,
Witterhet är slät Confect.
Wil man Bim på bordet sätta,
Kan man skrämma bort sin slägt.
Magen sjelf skal kunna säga:
Lika godt med Brenners död!
Blott vi Mamsell Warg fått äga,
Som gaf mat till öfverflöd,
Men nu går hon bort till grafven:
Låt oss fölga henne åt!
Slefwen ware nu Prestawen,
Wispar öke denna ståt.
Saladierer, Sylte-Saker,
Soppor, Saucer och Gelee,
Mandel-Tårtor, Fläske-Kakor
Fölgas åt i hvarje le’.
Uppå grafven bör bli skrifvet:
Här nu hvilar Mamsell Warg,
Som oss Kokebolcen gifvit
Och ej war på Bätter karg.
Lefwa skal hon i wårt minne,
Wördas af hwar Délicat,
Tils en ann’ Mamsell wi finne,
Som så wäl kan laga mat.
Nå, men gamla Kajsas anrättningar, ehuru-
väl så prisade i forna dagar, kunna de äfven
falla nutidens släkte på läppen? Så frågar
helt visst mången, som läser denna lilla
uppsats. Härpå kan den, som skrifver dessa
rader, af egen erfarenhet svara: förvisso,
o, »sena tiders barn»!
För några få år sedan mottog han näm-
ligen en dag ett kort, hvarå lästes:
Avertissement
Til
Middags-Mål
à la Cajsa Warg.
Och härunder namnet på inbjudaren, en
känd affärsman och litteraturvän i Stock-
holm. Af värdens upplysta smak var att
vänta en ovanlig fest, och det var icke utan
en viss längtan man motsåg inbjudnings-
dagen. Och de inbjudna gästerna bedrogo
sig icke: — det blef nämligen ett stycke
gammalt kulturlif, man fick genomlefva,
där några af förfädrens seder och bruk gingo
igen. Redan i tamburen fick man ett stycke
sjuttonhundratalsstämning, då dörren öpp-
nades af en domestik i violettfärgad frack,
knäbyxor, silkesstrumpor och skor samt
pudradt hår, och inne i våningen vann samma
stämning i styrka. Redan smörgåsbordet
erbjöd en gammaldags anblick. Kring en
väldig, fyrkantig flaska stodo i ring gammal-
dags spetsglas med aktningsvärda dimen-
sioner, och på dem alla sågs »Gustafs namn
i guld». Bredvid detta bord syntes en 1ig-
gare, hvarur utskänktes gammalt hederligt
svensk-öl. A det på gammaldags manér
med brutna servietter samt platåer prydda
middagsbordet låg bredvid hvarje gästs
kuvert en konstnärligt utstyrd matsedel,
originalkomposition af artisten Hallbeck, som
meddelade hedersgumman Kajsas porträtt
— fantasiporträtt, ty något äkta konterfej
af mamsell Warg känner man ej — om-
gifvet af kryddväxter och köksredskap.
Denna matsedel bjöd på följande »Mat-
rätter»:
Brännevin, Smör, Bröd, Ost m. m.
Watten Såppa af allehanda slags grönt.
Cottelets-Aborrar.
Bagout på Oxekiött i façon som Fogel.
Fogel uti Gelée.
Blom-Kål med söt Grädda och Ost.
Kycklingar i façon af unga Kalkoner.
Kiersbärs-Saft à la Glace —
samt »Dryckes-Waror»:
Öhl. Cannarie-Säck. Rhenskt win. Biörklaka.
Pontak. Ungerskt win.
Hela denna middag var tillredd och ser-
verades ända in i de minsta detaljer efter
Kajsa Wargs kokboks allra äldsta upplaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
