Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 3 januari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896
IDUN
Om den gamla mamsell Warg kunnat
titta in till det festliga laget, skulle hon
firat ännu en triumf. Man fann hennes
kokkonst förträfflig och maten alltigenom
läcker, ehuru för den nutida smaken kan-
ske något för mycket kryddad*. Så till
exempel hade till fågel uti gelée användts:
peppar, ingefära, spiskummin, saltgurkor,
vinättika och socker. En favoritkrydda hos
Kajsa Warg var muskottblomma; den var
också ymnigt använd till särskildt soppan
och blomkålen.
I förbigående må nämnas, att den åldriga
kokfru, som, sedan värden förgäfves anmo-
dat flere andra därom, vågade och äfven
så förträffligt lyckades tillreda denna mid-
dag efter Kajsa Wargs kokboks första upp-
laga, var en fru Åkerlund; äfven hennes
namn förtjänar »komma in i historien».
Ett enda undantag hade måst göras på
programmet: — »Biörklaka» hade omöjligt
kunnat anskaffas, utan fick ersättas af den
där drufmusten, som, enligt Wirsén, för-
kunnar
En rosig lefnadslära,
En saga, ystert öm,
nämligen Silléry. Af öfriga viner hade vär-
den med mycket besvär anskaffat de äkta
gamla sorterna. Särdeles föll den milda
eld, som kallades Cannarie-sec, de närva-
rande i smaken, och lite’ hvar sade med
Jeppe på Berget: »Hej, nok et Glas Car-
nalie Sæk!» Vid bordet föreslogos idel gam-
maldags skålar: »Kungens skål, den bäste
kung, som jorden äger», »alla vackra flic-
kors skål» o. s. v. Naturligtvis höjdes poka-
lerna med pontak för demoiselle Wargs
minne, och till sist tackade en af gästerna
— det var den bekante skriftställaren och
biblioteksmannen Eichorn, hvilken var lyc-
kad Bellmanssångare — värden medels före-
dragande af Fredmans sång n:r 9: »Nå,
ödmjukaste tjänare, günstig herr värd!»
Efter middagen framsattes punsch- och
bischoffsbålar, äfven de tillagade efter Kajsas
recept, och aftonen förflöt på det angenä-
maste under vittert samspråk och vettigt
skämt.
Kedan vid samkvämet ifråga väcktes tal
om, att det exempel, vår Amfitryon gifvit
genom denna lilla festlighet Ȍ la Kajsa
Warg», borde vinna efterföljd bland våra
hrr middagsgifvare. Ej utan skäl klaga de,
hvilka äro hvad man kallar »mycket med»,
öfver att de — för öfrigt allt för depensiva
— middagar, som gifvas både i vår goda
hufvudstad och i landsorten, äro skäligen
meningslösa och alldeles för enformiga.
Utan fester kan lifvet ej vara; välan, må
de som gifvas få karaktär, få stil!
Men detta beror ju icke minst på våra
älskvärda husmödrar och värdinnor.
Och det har egentligen varit för att få
framkomma med denna reflektion, som den
här uppsatsen nedskrifvits och inrymts i
dessa våra husmödrars och värdinnors egen
tidning.
* I händelse några af Iduns läsarinnor skulle
vilja experimentera, ämna vi i ett af tidningens
närmaste nummer meddela mamsell Wargs »re-
cept» till den här skildrade middagen, med gum-
mans egna ord. Red. af Idun.
––––*–––-
De fem små
Maria af Wisborg.
Vid kaffet.
Amatörfotografier af Hugo Falk.
Fru Björklunds nyårsvisiter.
»Ja, vore nu bara nyårsdagen öfver,» sade fru
Björklund och jämkade sina gröna hattband fram-
för spegeln.^ . »Dom här nyårsvisiterna ä hvad
jag skulle vilja kalla dumma. Komma till en på
skyldighetsbesök! Hvad jag tycker om, det är
att få bjuda gäster när jag vill — hur gästfri
man än är, så skall det vara måtta i allt.»
»Mamma vore glad, om inga herrar komme
hit på nyårsdagen?» frågade med misstänkt ifver
unge herr Ivar, med hvilken fru Björklund nyss
haft ett längre sammanträde i sängkammaren,
med anledning af en sönderslagen fönsterruta.
»Ja, det skulle jag visst vara; men det är nog
inte så väl! Kunde du ställa så till, vore du
ändå till någon nytta, men naturligtvis komma
apotekar Svanstrand och grosshandlar Fagergrens
och alla herrarne hos Malmbergs. Och så skall
man sitta och höra på, huru de göra sig till,
Wisborgarne.
Carl af Wisborg.
\v; , ’
bara för att man ännu råkar vara ung och se
en smula ut,» och lilla frun kastade en förstulen
bhck mot hörnet med spegeln, som återgaf hen-
nes onekligen ännu ganska täcka uppenbarelse.
Det arbetade i Ivars hjärna. Han ansträngde
sig öfver höfvan för att med en mästerkupp åter-
eröfra sin stränga fru mammas gunst, på hvars
totala frånvaro han nyss haft så påtagliga bevis
I hans hufvud hvälfde sig hemska planer — skulle
de där herrarne komma på visit nyårsdagen,
skulle de gå öfver hans döda kropp — intet offer
syntes honom för svårt, blott han kunde hindra
dem och i all synnerhet herr Johannes A. Pin-
nander, som stod hos hökar Malmberg, För till
honom hade han ett särskildt agg, uppkommet
genom ett meningsutbyte herrarne emellan om
lakrits och bröstsocker, soin den samvetsgranne
bokhållaren vägrat utlämna utan föregående kon-
tant hkvid. Meningsutbytet slöt med Ivars full-
ständiga nederlag, ett nederlag, som han måste
hämnas. I hans nioåriga hjärta fanns ej något
förbarmande med herr Pinnander — hans kränkta
heder törstade efter en obeveklig hämnd.
Nyårsdagen kom och med den den första
vackra dagen på det nya året, hvilket i betrak-
Sofia af Wisborg. Elsa af Wisborg. Fo|ke af wisborg
mmäA
M
iaili
Talrika aro de porträtt af vår konungafamiljs olika medlemmar, som tid emellan med-
delats i den illustrerade pressen, och deras drag äro också välbekanta i alla svenska hem.
En stor lucka har dock förefunnits och —- efter hvad vi veta — på många håll lifiigt be-
klagats. Af prinsen och prinsessan Bernadottes barn ha nämligen hittills inga porträtt offent-
lgen förelegat. Då Idun därför i dag är i tillfälle för sin talrika läsekrets presentera de fem
små grefvarnes och grefvinnornas af Wisborg konterfej, äro vi öfvertygade, att dessa komma
att mottagas med allmänt intresse. De äro för vår räkning utförda i xylografi efter de
autotypier, som återfinnas i’det på Hasse V. Tullbergs förlag nyutkomna första häftet af
»Svenskt porträttgalleri», ett omfattande och till sin plan storstiladt verk, som vi anse oss
kunna på det bästa anbefalla.
Och nu se här de fullständiga namnen, födelsedata och födelseorterna för de små Wis-
borgarne: Maria Sofia Henrietta, född i i Karlskrona den 28 febr. 1889; Carl Oscar född i
Karlskrona den 27 maj 1890; Ebba Sofia, född i Karlskrona den 17 maj 1892; Elsa Victoria
fodd på Rosendals lustslott den 3 aug. 1893; Folke, född i Stockholm den 2 jan 1895.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
