Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 31 januari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 35
Som bekant, ha både England och Tysk-
land gått före oss i detta hänseende. I
båda dessa länder finnas förträffligt inrätta-
de trädgårdsskolor för kvinnor, hvilka be-
sökas af talrika elever. »Horticultural Colle-
ge», beläget vid den lilla staden Swanley,
omkring två svenska mil från London, anses
i England för den förnämsta. Det är en
samskola och den besökes af både män och
kvinnor, men de senare hafva bostad och
delvis lärosalar för sig själfva samt stå un-
der öfverinseende af en Lady Superintendent,
hvilken själf är mästare i trädgårdskonst
och helt ägnar sig åt att därför intressera
sitt eget kön. De elever, som utgå härifrån,
skaffa sig vanligen ett jordområde i närhe-
heten af någon större stad eller invid Lon-
don, på hvars marknadstorg, Covent Gar-
den, de hafva outtömlig afsättning för sina
trädgårdsprodnkter.
I Tyskland finnas många dylika skolor.
En af de utmärktaste och mest besökta är
den vid Charlottenburg, nära Berlin. Ofvan-
nämnda skolor åtnjuta alla offentligt un-
derstöd.
Vi ha trott oss böra förutskicka dessa
upplysningar för att visa, hvilka svårigheter
den enskilde och förtjänte man haft att
bekämpa, som i Sverige tagit initiativet till
och med sällsynt energi, utan något som
helst understöd, söker genomföra idén om
en kvinnlig trädgårdsskola.
Norrviken är beläget en knapp fjärdings-
väg från Aby järnvägsstation, på en slutt-
ning af Kolmården, med den mörka skogen
bakom och Bråviken vid sin fot. Med sina
vackra villabyggnader, inbäddadebland blom-
mor och äppelträd, med sina terrasser och
växthus, bland hvilka en liflig skara arbe-
tande rör sig, företer stället en högst
tilltalande anblick. Utsikten öfver Bråviken
och den bördiga östgötabygden är ståtlig.
Det är direktör R. Äbelin, en son till gene-
ral-löjtnant Abelin, som är skolans förestån-
dare och som skapat hela detta lilla paradis.
Ar 1888 var trakten mest kärr och mossar.
Han arrenderade då 17 tunnland jord från
den närbelägna Björnsnäs egendom, dikade,
bröt sten, sådde och planterade med en
framgång, som hade han ägt Aladdins lam-
pa i sin hand. 30,000 kubikfot sten, brutna
ur marken, ligga nu formade till terrasser
och hvitkalkade murar, hvilkas afsatser upp-
bära präktiga blomsterurnor, under det att en
fransk päronspalier, med sina mörka glänsan-
de blad, kläder deras fot. En muntert sorlande
bäck genomlöper på sin väg till Bråviken
trädgården. I densamma är ock en laxod-
ling anlagd.
Vi besökte skolan en dag i höstas och
genomgingo den stora fruktträdgården, som
innehåller mer än 3,000 träd. Äppelträ-
den stodo belastade med frukt, med gre-
narne understöttade och uppbundna för att
ej brista under tyngden. En del af fältet
upptogs af små ett års gamla träd, icke
stort högre än paraplyn, och hvilka nu buro
frukt för första gången. På hvart och ett
af dem räknades 28 à 35 äpplen, stora som
en knuten hand. Aldrig hade vi skådat en
sådan skörd. — »Direktörn bör blifva rik
snart nog,» yttrade en af sällskapet. —
»Ahja, kanske till slutet, men ännu äro
omkostnaderna stora,» blef svaret. Vifördes
till de präktiga växthusen, med en fasad
af 350 fot. Ny förvåning! — Hur blom-
strade och doftade ej allt härinom. Man
måste vara botanist för att kunna namn-
gifva alla de olika slag af sydfrukter, blom-
mor och prydnadsväxter, som här frodades.
En art ormbunkar af synnerlig skönhet
väckte särskild uppmärksamhet. »Se här,»
sade direktören och pekade på en rosenkast,
»från denna, som är 40 fot lång, har jag
1 år sålt 7,000 rosor.» — Sådana siffror
tala. Men så äro ock här nedlagda kapital,
som ingen anar.
Marmelad-inkokning påbörjades vid Norr-
viken under förra vintern, och en ciderfa-
brik är under anläggning för att kunna
tillgodogöra fallfrukt och osäljbara par-
tier. Såväl frukt som blommor afyttras för
det mesta i Göteborg och Kristiania, men
gå äfven till Stockholm.
Då vi genomgått anläggningarna och ta-
git plats på en soffa, börjades vår interview.
»Tror direktörn på en framtid för den
kvinnliga trädgårdsverksamheten?»
»Ja, obetingadt! — De elever, som utgått
härifrån, hafva alla erhållit anställningar
eller börjat egen verksamhet med godt re-
sultat. Men tyvärr, de duktigaste äro gifta, »
sade hr Abelin med en ton, som skulle de
stackars flickorna därigenom gått förlorade
för mänskligheten.
»Men arbeta ej de manliga eleverna bättre
och punktligare?»
»Nej, sådant är individuelt och tillhör ej
könet. — En och annan fröken kommer
hit i tanke att passera en sommar ange-
nämt, och då blir det ej mycket bevändt
med arbetet. Men de, som taga saken på
allvar, visa sig mycket intresserade.»
»Men sky de icke de gröfre göromålen?»
»Icke alls ! En och annan har gjort sin
början med handskar på, men innan åtta
dagar gått om, äro dessa vanligen bortkasta-
de. Sådant reglerar sig själft. — Men en
sak tål jag icke,» sade direktören och för-
sökte se riktigt bister ut, »det är snörlif.
De hindra arbetet, och sådant befaller jag
alla mina elever lägga bort. Men det är så
sällan jag behöfver göra det.»
»Af hvad stånd äro eleverna?»
»Blandadt. Jag önskar naturligtvis helst
erhålla bildade flickor — dessa hafva de
största förutsättningarna för att lyckas. Och
då skolan är samskola och vi äfven hafva
manliga elever, så har det sin betydelse på
många sätt, att de utgå u^ goda, bildade
hem. Samskolan började 1891, och jag
har sedan dess haft ungefär 25 kvinnliga
elever, däraf under de två sista somrarne
fyra allmogeflickor, för hvilka länets Hus-
hållningssällskap erlagt afgift med 125 kr.
person för ettårig sommarkurs i praktisk
trädgårdsskötsel. »
På förfrågan upplyste direktör A. vidare,
att elevernas intagningsålder ej får vara un-
der 17 år. Lärotiden beräknas till minst
2 år. Undervisningsämnen äro: tyska, bo-
tanik, praktisk och teoretisk trädgårdssköt-
sel, teckning och bokföring. Betalning er-
lägges med 550 kronor pr år för 11 må-
naders vistelse på platsen, häri inbegripet
omkostnader för undervisning, mat och logis.
Vi kunde ej återhålla en anmärkning, att
denna afgift syntes väl liten. »Ja, det är
den visst,» sade direktören, »synnerligast
då man besinnar, huru mycket som hvarje
år förstöres genom elevernas okunnighet
och äfven någon gång vårdslöshet. Men
jag har börjat detta företag af intresse för
saken och vill hålla ut så länge som möj-
ligt. Den ekonomiska förlusten har dock
varit årlig, hvilket kan styrkas genom nog-
grann bokföring.»
Eleverna hafva hittills fått komma när
som helst under årets lopp, men till vin-
nande af större likformighet i undervisnin-
gen ärnade direktör A. hädanefter bestäm-
ma den 15 januari såsom terminens början.
»Men har ni något att göra om vintern?»
»Jojomän! Då räcker aldrig dagen till
för det myckna, som skall uträttas.»
Växthusen kräfva då mycket arbete, red-
skap och annat skall iordningställas. Hvar
och en af eleverna är då i sin tur under
14 dagar s. k. »turman», det vill säga har
vakten öfver allt sig anförtrodd. Turman-
nen är den siste, som får lägga sig och
afslutar dagen med att elda i växthusen. —
»Och ni kan tro, att de sofva godt efter
sitt dagsverke,» tilläde direktören. »Gå
världen rundt, och ni skall ej bland
arbetande kvinnor finna någramed briljantare
lynne, bättre aptit och lugnare sömn.»
Detta är något för stackars nervösa stads-
barn att tänka på. Mången, som nu förtvinar
öfver instängdt kammararbete, gjorde bättre
uti att utbyta detta mot muskelansträng-
ning och friluftslif.
Vi skildes från Norrviken med sympa-
tiskt intryck. Den insikt och synbara kär-
lek till saken, som där talade ur hvarje
arrangement, måste hos åskådaren väcka en
liflig önskan för skolans vidare framgång.
Dock kan man ej undertrycka den öfver-
tygelsen, att staten här borde träda under-
stödjande emellan för att befordra en så
nyttig gren af kvinnlig verksamhet. Några
hundra kronor till uppehållande af en lä-
rareplats eller utdelade i form af stipendier
till utexaminerade elever, skulle betydligt
främja saken. Månne ej kvinnliga elever
också skulle kunna mottagas vid öfriga träd-
gårdsskolor i riket? En läroanstalt, förlagd
i närheten af Stockholm, skulle samla mån-
ga lärjungar. Lättheten att där erhålla ett
hem med inackordering utgjorde ett plus
till förmån för den senare platsen. Ty säga
hvad man vill — en lärare, hur förträfflig
han än må vara, kan ej ensam utfylla kal-
let vid en kvinnlig skola, och det var ej
utan, att man till och med på Norrviken
med en suck måste erinra sig Swanleys
»Lady Superintendent». Aug.
–––- *––––
Änkesorg.
Skiss för Idun af Nonny Lundberg.
Lektor Hjalmar Klaus var död. Hjärnblöd-
ning sade läkarne — öfveransträngning konsta-
terade några af familjens umgängesvänner och
tilläde tämligen omildt: »Nåja, med en sådan
hustru — besynnerligt att han inte strukit med
långt förut.»
Hade fru Beate Klaus händelsevis fått höra
detta, skulle hon ha lett sitt ljufvaste kvinnliga
småleende och citerat något af sin aflidne mans
ofta upprepade påståenden, att hans hustru var
den ömmaste och mest hängifna kvinna i värl-
den, att hon dessutom förenade ett tint och ut
veckladt skönhetssinne med ett i sann mening
humant hjärtelag.
Detta hade verkligen varit lektorns mening
och på den både lefde och — dog han.
Och nu livilade han på sin lit de parade inne
i biblioteket, det stora magnifikt inredda rummet,
som fru Beate för stämningens skull oftast be-
nämnde studiekammaren. Midt på golfvet stod
den massiva ekkistan på en blomsterhöljd kata-
falk, och mellan de höga cykaspalmerna och de
tunga konstväfda gardinerna föll solljuset in, däm-
padt och diskret — alldeles som stämningen,
kräfde.
Stämningen ja! Det var fru Beates käraste
ord. Och hennes rikaste med. Det rymde helt
enkelt hela hennes lifs innehåll. Stämning hade
hon skapat härinne, medan Hjalmar lefde. Och
stämning skulle det vara här efter hans död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
