Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 31 januari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896
IDUN 37
eller ieke, att vi minst af alla själfve vilja fälla
den slutliga domen.
Uppriktig är doek vår ledsnad, att vi, äfven
i det bästa syfte, särat mångens känslor, oeh
vi kunna till de upprördas lugnande meddela,
att de ännu återstående uppsatserna i serien
»Iduns läkarartiklar» komma att röra sig pä
områden, som i detta afseende ej ge någon an-
ledning till betänkligbeter.
Red. af Idun.
jJvararidras Iyc^a.
«
an önskade henne lycka pä födelsedagen.
Hvilken ironi! Det är ju han och in-
gen annan, som har hela hennes lycka i
sin hand. Hur har han ej pinat henne med
sin tystnad och ändock låtit henne hoppas.
Hvilken grym lek. Huru många heta tårar
har det ej kostat, och huru många tysta
kval. Huru länge skall hon vänta på det
frigörande, förlossande ordet? När skall han
ändtligen lösa hvad han bundit? Kanske då
det är för sent.
Det kom mig att tänka, att vi litet hvar
hafva hvarandras lycka i våra händer. Vi
skola ej alltid tro, att lyckan består i ett
oförmodadt arf, i penningevinst eller i ett
rikt giftermål m. m. Det är sällan sådant
för verklig lycka med sig.
Må vi besinna, att vi helt visst draga
olycka öfver vår omgifning genom slöseri,
dryckenskap, slarf, vinningslystnad, trolös-
het, skvaller, förtal, egoism, småsinne, afund,
ofördragsamhet, osannfärdighet och hvad
allt dessa styggelser heta, för hvilka vi så
ofta äro utsatta och för hvilka vi själfva,
tanklöst nog, utsätta andra. Låtom oss hvar
och en i sin stad besinna detta och försöka
förstå och känna det nästan som en guda-
kraft inom oss, denna gåfva att kunna sprida
lycka bland våra medmänniskor. Låtom oss
dagligen och stundligen arbeta därpå och
därigenom i viss grad bereda andra och
oss själfva den lycka, hvarefter vi alla längta,
och som ej är så fjärran, som vi tro.
Jag tackar honom, hvilken tillönskade
lycka, men ej förstod, att han hade den i
sin egen hand, ty han kom mig att tänka
på, hvilken makt att qifva hvar och en äger
i det fallet.
Broc/er Edmund.
— *–––––––––-
Kvinnobanor.
Som en komplettering till sitt föredrag
om »Missbrukad kvinnokraft» — af hvilket
vi i förra numret meddelade ett utför-
ligare profstycke — höll fröken Ellen Key
här om aftonen en andra föreläsning »Om
naturliga arbetsområden för kvinnan», denna
gång inom »Sällskapet för ett naturenligt lef-
nadssätt» och inför en högeligen intresserad
publik, som dock till mer än olidlig träng-
sel fyllde den alltför knappa lokalen.
Som föreläsarinnan redan i sitt första
föredrag betonade, anser hon moderligheten
vara den kvinnliga naturens kärna och egen-
domligaste väsen. Det är därför ock före-
trädesvis de krafter, som stå i förbindelse
med denna moderlighet, kvinnorna böra söka
utveckla och finna användning för vid valet
af lefnadsbanor. De ha redan kommit till
användning i lärarinnans, den kvinnliga lä-
karens, sjuksköterskans och gymnastens kall.
Föreläsarinnan önskade emellertid särskildt
hänvisa pä ett område, som i sig förenar något
af alla dessa kall; nämligen den bildade barnskö-
terskans. Mödrarna äro ofta upptagna af’andra
göromål ; deras sociala ställning hindrar dem stund-
om att ägna sina krafter åt barnens vård och
uppfostran, för att ej tala om de fall, där bestämd
lust för andlig produktion eller bestämd oförmåga
till uppfostringskallet träda hindrande emellan.
Särskildt ur den så ofta missbrukade fosterlands-
kärlekens synpunkt borde man ifra för utbildan-
det af svenska barnuppfostrarinnor och de utländ-
ska »bonnernas» afskaffande. De första djupa
fosterländska intrycken, allt skönt och stort i
vårt lands saga och sång, minnen och moders-
mål kan ej en utländsk kvinna bibringa de sven-
ska barnen.
Den bildade barnsköterskan kommer nog i syn-
nerhet att behöfvas på landet, men hon bör
utbildas i städerna. Dessa bildningsanstalter få
ej vara några slags nya seminarier med inträdes-
examina och lexplugg. Man kunde tänka sig
saken så, att en kvinnlig läkare öppnade en kli-
nik för barnsjukdomar, denna ställdes i samband
med en småbarnsskola ocb en barnkrubba ; i dessa
tre med hvarandra förbundna institutioner skulle
den unga kvinnan finna tillräckligt material för
studier i barnens vård och handledning. Detta
vore mycket nyttigare för våra unga flickor än
den »olycksaliga» studentexamen. Och för blif-
vande mödrar blefve det ett rikligt lönande ar-
betsområde.
Ett annat arbetsområde, där kvinnan kan göra
afsevärda insatser, är arkitektens. Arkitekturen är
visserligen den manligaste af alla konster; några
nya stilar eller monumentala storverk komme kan-
ske kvinnan aldrig att skapa, men genom sin kvin-
liga hänsyn till hemmets kraf på anordning och
trefnad kunde hon lämna mannen värdefullt bi-
träde i nimsdisposition, praktiska och ändamåls-
enliga föihättringar med afseende å våningens
inredning m. m. Kanske skulle då i framtiden
marmortrapporna bli färre, men badrummen flere,
panelningar och dekorationer ersättas af barnkam-
mare, rika på sol och ljus.
Ett tredje för kvinnan ’naturligt arbetsfält är
slutligen det, på hvilket hon en gång i vår histo-
ria — i storhetstiden — visat sig så duglig, näm-
ligen landtbruket. Detta är nu i sin helhetvisser-
ligen ett ytterst kompliceradt och bekymmersamt
yrke, men det finnes detaljer däri, som synner-
ligen lämpa sig för kvinnans arbetsförmåga, så-
som trädgårdsskötsel, eventuelt i förbindelse med
bigård, hushållsskola, konvalescenthem m. m.
Ofvau anförda förslag till för kvinnorna na-
turliga arbetsområden skulle kunna mångfaldigas,
men dessa ansåg fröken Key vara de mest när-
liggande. De ha det gemensamt, att de ej kunna
öka de artificiella behofven, utan vore verkliga
arbetsinsatser på familjens område.
Den gifta kvinnan bör så vidt möjligt afstå
från att söka fylla en arbetsuppgift utåt. Att eko-
nomiskt och sanitärt sköta sitt hus, att fysiskt
och psykiskt vårda sina barn och med ett ord
göra hvarje moment i hemmets tillvaro så ljust,
så varmt som möjligt — det kräfver för visso alla
en kvinnas själs- och hjärtekrafter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
