Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 31 januari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 IDUN 1896
folk, som ge intryck af lugn, medveten,
själfkontrollerad hvila.
För ett oförvilladt begrepp äro också
skönhet och harmoni identiska. Ingen är
skön, utan att vara mer eller mindre har-
monisk, hon må nu vara lugn som en spe-
gelsjö eller gratiöst yr som en kattunge.
Och den, som i öfrigt kunde vara skön,
blir oskön och frånstötande, t. ex. genom
nervösa, fula, ändamålslösa rörelser. Dessa
fängsla nämligen så uppmärksamheten, att
man blott ser dem och icke det andra, som
möjligen är lugnt, harmoniskt och gratiöst.
Men än aldrig såg jag en gratiös finger-
trumning. De bildade amerikanskorna, som
äro mycket angelägna om sin skönhet, både
ansiktets, figurens och händernas, betona
alltid vikten af periodisk hvila för handen.
Och från denna synpunkt fördöma de strängt
den europeiska kvinnoseden att ständigt
virka och vicka med fingrarna öfver ett
handarbete. I sällskap ser man också de-
ras händer behagligt och .skönt hvila i de-
ras knä. Jag tviflar icke på, att detta är
en af de bidragande orsakerna till deras höga
intelligens. Denna dunstar icke bort i luf-
ten eller sinar ut i onyttigt och, allt för
ofta; oskönt krimskrams. Samlad kraft!?
Åtminstone får man så lätt smisk på egna
fingrar, om man kommer med en platthet
till en amerikanska. -
Jag nämnde kattungen. Hans rörelser
äro icke ändamålslösa, aldrig nervösa och
heller aldrig osköna. Likaså med alla an-
dra djur. En stor del af djurens skönhet
beror tydligen på deras lugna inre harmoni.
En hund trummar icke med tassen, då han
hvilar. Icke ens ett litet barn (där
det animala ännu är förhärskande) irrite-
rar oss med sina omedvetna rörelser. Hvar-
för? Tänk själf! Det är endast människans
privilegium att missbruka sin kraft på ifrå-
gavarande sätt. I naturen är allt omedve-
tet, tycks åtminstone vara så. Men likväl
flyter allt därstädes lugnt och regelrätt in-
om sina gifna bräddar. För människan
tyckes utvecklingens lag vara, att vi skola
komma ifrån detta omedvetna och arbeta
oss fram till själfmedvetenhet i allt hvad
vi göra och i hela vårt lif. Sålunda tyc-
kes det, ’som om vi blifvit beröfvade den
ena instinkten och naturliga färdigheten ef-
ter den andra, blott för att mödosamt och
småningom tvingas att ersätta dessa med
medveten och konstgjord förmåga. Därvid
sker det i stort sedi alltid, att vi slutligen
stiga högre och komma längre. (Simning
—båtbygge t. ex.) Men under det vi nu
passera detta mellanstadium, å ena sidan
beröfvade den animala instinkten, å den
andra icke ännu framkomna till den högre
medvetna förnuftiga ändamålsenligheten, äro
mänskligheten och individen »fria» — som
en spån på hafvet. Att lagbinda denna
frihet i ändamålsenliga banor är själfupp-
fostrans lika mycket som alla skolors mål.
Medvetenhet således! Medveten kontroll,
först öfver oss själfva, sedan öfver naturen!
Endast medvetna handlingar, aldrig slöseri
med vår kraft, materiel eller andlig ! Vill
någon följa med och kanske därtill befor-
dra utvecklingen, vara med bland dem, som
»kontrollera» i lifvet, så öfve hon sig till
en början med att kontrollera sina egna
små fingrar. Det är ej så lätt. Sedan kom-
ma större uppgifter.
–––––––*––––––-•
Med detta nummer
skulle rätteligen — i utbyte mot det sedvanliga
romanarket — ha följt nummer ett af den
serie konstnärliga planscher, hvilka vi i år
engång i månaden utlofvat åt vår läsekrets.
Tyvärr befanns dock, vid verkställda proftryck,
att det tjockare papper, som särskildt beställts
och levererats för detta ändamål, icite mot-
svarade de fordringar, vi ansågo oss böra ställa
på detsamma.
Då vi emellertid äro angelägna att i dessa
planscher kunna erbjuda det bästa möjliga, ha
vi nu ofördröjligen gått i författning om fa-
bricerandet af ett nytt och lämpligare plansch-
papper. Under loppet af februari skola där-
efter de båda första månadsplanscherna sam-
tidigt komma våra prenumeranter tillhanda.
Med dagens nummer följer i dess ställe, som
vanligt, ett romanark — och blir således för
våra läsarinnors del den enda följden af det
ofrivilliga dröjsmålet förmånen af ett extra
sådant.
–––- *–––-
Namnsdagslista för 1 896.
Februari.
1. L. Disa. 16. 8. Juliana, Julia.
2 S. Styrbjörn, Björn. 17. M. Alexandra.
3. M. Vanda. 18. T. Boo, Bo.
4. T. Ansgar. 19. O. Ada.
5. 0. Agata. 20. T. Tord.
6. T. Dorotea, Dora, 21. F. Gottfrid.
Tea, Dolly. 22. L. Göta.
7. F. Rikard.
8. L. Agda. 23. S. Iduna. Idun.
24. M. Blanche.
9. 8. Nina. 25. T. Mattias, Matts.
10. M, Eugenia’, Euge- 26. O. Rolf.
nie. 27. T. Magnhild.
11. T. Olivia, Livia. 28. F. Leander.
12. 0. Laura, Lalla. 29. L. Maria,Mia, Maja,
13. T. Edit Majken.
14. F. Valentin.
15. L. Sigfrid.
Död i glöd.
Af is en blomma
på. rutan viar,
då sände solen
en stråle klar,
som, vann af kärlek,
till blomman gfick
0oli henne kysste
ett ögonblick,
Mon glänste till en
sekund ocli brann.
Men snart af kyssen
förtärd bon svann.
Jag tänkte: Blomma,
hur ljnf din död,
att snabbt försmälta
1 känslors glöd!
Jag tänkte: Finge
min lott så bli,
en kyss i flammor —
ocb allt förbi! —
En kyss af allt, som
jag ädlast fann;
som. skönast, renast
min kärlek vann.
Edu. Hammarstedt.
■–––- *––––
Up notisboken.
Kvinnorna och den stundande Stock-
holmsutställningen. Inom tvänne af utställ-
ningens utskott hafva nu utsetts kvinnliga leda-
möter. Så är förhållandet med Husslöjdutskottet,
som bland sina medlemmar räknar fruarna Elisa
Odelberg, J. Petrelli och T. Grafström och fröken
Sofie Gisberg samt Undervisnings- och Hygien-
utskottet, som upptager fröknarne Hilda Casetti,
Ellen Fries, Hulda Lundin, Emelie Wirgin och
doktor Carolina Widerström.
Till föreståndarinna vid Ateneum för
flickor i Stockholm har kallats fröken Anna
Danielsson. Hon har sedan 1890 förestått ele-
mentarläroverket för flickor iKristinehamn, tjänst-
gjorde dessförinnan som lärarinna vid statens
normalskola för flickor och skall tillträda platsen
vid Ateneum den 1 nästkommande juli.
Tidigt skördad. Föreståndarinnan för Tysta
skolan, den allbekanta uppfostrings- och under-
visningsanstalten för döfstumma barn i hufvud-
stadeu, fröken Anna Hartman, afled efter längre
tids obotlig sjukdom, lungsot,* den 26 d:s i en
ålder af omkring 30 år, sörjd och djupt saknad
af såväl tacksamma elever som af skolans direk-
tion, hvars fulla förtroende den nu bortgångna
städse innehaft. Den hänsofna lämnar efter sig
det bästa minne som kärleksfull lärarinna. Idun
torde närmare återkomma till den förtjänta kvin-
nans lifsgärning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
