Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 7 februari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 IDUN 1890
För att en middag skall anses lyckad —
det är här icke fråga om matens och viner-
nas beskaffenhet, ett kapitel, som äfven i
det följande föga kommer att beröras, enär
Idun i den vägen öfverflödar af utmärkta
såväl matsedlar som recept — fordras en
harmonisk förening af gäster. Med fin ur-
skiljning skall värdfolket förstå sammanföra
personer, mellan hvilka råder samstämmig-
het i tänkesätt, sådana som stå på samma
bildningsnivå, intaga ungefär samma sociala
ställning o. s. v., med ett ord : sådana som
kunna finna nöje af hvarandras sällskap;
däremot undvika att tillsammans bjuda
motståndare på det politiska, sociala eller
litterära området, såväl som sådana, hvilka
i ena eller andra afseendet kunna anses
som rivaler. En regel, som noga bör iakt-
tagas, är att ej till samma bord bjuda per-
soner, som äro lika berättigade till heders-
platserna. En dylik fante skulle skapa en
ytterst kinkig situation. Att författare och
konstnärer gifva en viss bouquet åt festen,
gifver nog litet hvar mig rätt i; de bruka
i allmänhet ock vara gärna sedda vid våra
gästabud.
Det ofvan sagda har naturligtvis ej en
lika sträng tillämpning på supéerna. Gäster-
nas antal är då större, och den som vill
undvika en annan, har ej någon synnerligt
stor svårighet att göra det. Också bruka
supéerna vara stora notvarp, vid hvilka »all
världens folk» äro sammanförda.
Ehuru det ej är obligatoriskt att bjuda
lika många herrar som damer till en mid-
dag, är likväl denna anordning af flere skäl
att föredraga, bland annat för placeringen
vid bordet och för att undvika den lilla
olägenheten, att någon eller några damer
blifva utan kavaljerer, då de från salongen
tåga ut i salen och vice-versa. Nej, sna-
rare då flere herrar!
För öfrigt tillhör det värdfolket att noga
eftertänka, hvilka af dess gäster bäst kor-
respondera i tänkesätt, eller, så framt dessa
äro motsatta, dock finna nöje i att bryta
en lans, och placera dem bredvid hvarandra.
Man undvike att som bordsgrannar placera
tvänne för hvarandra fullkomligt obekanta
personer! .Knappt något kan vara mer out-
härdligt t. ex., än om en blyg ung man
får sin plats vid sidan om en dam, som
han ej känner annat än genom en flyktig
presentation, och med hvilken han totalt
saknar anknytningspunkt för sin konversa-
tion.
Klädseln är för värdfolket densamma
som för dess gäster. Emellertid bör en
värdinna akta sig för all i ögonen fallande
lyx. Allt, som kunde ha sken af skryt,
såsom juveler o. d., skulle vittna om bri-
stande takt. Gästen åter visar, genom att
infinna sig t. o.m. i sin elegantaste toalett,
sitt värdfolk en uppmärksamhet. Hänsyn
bör likväl härvidlag ock tagas till det öfriga
sällskapet.
Om man, efter att ha utfärdat bjudnin-
garna, ser sig af någon anledning tvungen
att återkalla dem, är det artigast, att frun
själf aflägger en visit och muntligt förkla-
rar saken. Men som ett återbud är tillåtet
endast vid de mest grava anledningar, så-
som sjukdomsfall eller dödsfall inom famil-
jen, hvilka omöjliggöra för en familjemoder
att aflägsna sig från hemmet, inskränker
hon sig i de flesta fall till att på sitt visit-
kort skrifva några ord, som tillkännagifva
middagens uppskjutande och anledningen
därtill, och skicka sin betjänt eller en vakt-
mästare till de inbjudna.
Af det sagda framgår med tydlighet, att
bjudningskort aldrig böra utskickas förrän
efter noggrant öfvervägande och ej, om
minsta anledning förefinnes att antaga, att
hinder skulle inträffa.
Likaledes går det ej an att utan eftersin-
nande mottaga en bjudning; det anses ej
höfligt att i sista stund skicka ett återbud,
för så vidt ej därför kan anföras ett tvin-
gande skäl. Detta gäller i första och egent-
liga rummet middagsbjudningar. Som hvar
och en torde inse, är det i högsta grad
obehagligt för en värdinna att se sina bords-
anordningar i sista stund störda genom en
eller flere gästers uteblifvande.
Om någondera af värdfolket skulle blifva
illamående den för middagen utsatta dagen,
är detta ej anledning nog att låta den ej
gå af stapeln. Är det värden, som ej mår
väl, låter han sin hustru ensam göra les
honneurs; är det däremot värdinnan, måste
han bedja någon af familjens närmaste an-
höriga eller en äldre intim väninna intaga
hennes plats och representera henne.
Åtskilligt kunde nog vara att till detta
kapitel tillägga, men utrymmet tillåter oss
ej ingå i flere detaljer.
–––- *–––- ;
Från min småskollära-
rinnetid.
Några minnen och erfarenheter af M. E—n.
småskollärarinna torde i mängas ögon vara
in allt för obetydlig person, för att hennes
lif och verksamhet skulle kunna lämna stoff till
en skildring af något värde och intresse. Detta
är dock ett misstag; ty den plats, hon intager i
det allmänna upplysningsarbetets tjänst, är nu-
mer af ganska stor betydelse. Den allmänna ut-
vecklingen har äfven; till hennes område ut-
sträckt sina verkningar och framkallat förändrin-
gar, som redan visat sig vara af största väl-
signelse för vårt folk. Den tiden är förbi, då
skolgången var en frivillig sak, då barnen såväl
i stad som på land kunde slippa »den tråkiga
skolan» och fingo gå hemma och göra ingenting
eller i gynnsammare fall af »gamla farmor» eller
annan anhörig lära sig läsa och skrifva — ofta
knapphändigt nog. Nu äro förhållandena helt
andra. En storartad reform af skolväsendet har
skett; skolgången är obligatorisk, kontroll införd,
ocli framför allt hafva fordringarna på lärare och
lärarinnor betydligt skärpts i och med inrättan-
det af ordentliga kurser eller seminarier för dessas
utbildande. Tyvärr har dock den så till vida goda
reformen ej fullständigt och rättvist genomförts,
i det de ökade fordringarna på lärarekrafternas
kompetens ej hafva motsvarats af en med skäl
väntad tillökning i det vederlag, samhället bju-
der, något som särskildt gäller småskollärarin-
nornas löneförmåner. Det är ock förnämligast
denna sida eller kanske skuggsida af hennes kall,
som jag i denna min fragmentariska skildring vill
särskildt betona.
När jag vid sjutton års ålder beslöt mig för
att såsom småskollärarinna söka min utkomst,
hade redan den nya tiden inträdt, och numer
hörde det ej till sällsyntheterna, att fattiga flic-
kor »af familj», för att få komma ut och själfva
förtjäna sitt bröd, slogo sig på denna bana. Hvad
mig själf angår var nog mitt val en följd af mina
närmastes råd. Af ekonomiska skäl hade min
pensionsbildning ej fullt afslutats, hvarför, då jag
ej kunde stanna hemma längre och jag ej, såsom
min äldre syster hade giort, kunde våga mig in
på den vanskliga guvernantskarrieren, det en vac-
ker dag blef beslutadt, att jag skulle genomgå se-
minariet för småskollärarinnor.
Det var en egendomlig kurs med den mest
brokiga samling af lärarekrafter, bestående af äl-
dre, något emanciperade fruntimmer med litterär
anstrykning, hvilka saknande sysselsättning och
trånande af längtan att fåse sitt.ljuslysaöfver värl-
den, på detta sätt, ofta utan ersättning, offrade
sina krafter i upplysningens tjänst. Naturligt
var därför, att undervisningssystemet ej blef så
fullständigt genomfördt, som önskvärdt var. Och
då de lärda damerna hvar för sig ansågo sitt ämne
som det viktigaste, såg det mörkt ut för oss ele-
ver att på den korta tiden. — ett läseår — hinna
inhämta och smälta allt det vetande, som bjöds
oss.
En lärd professorska dref oss genast in på
den törnbeströdda författarebanan ; och hvad där
skrefs: krior, uppsatser, mer eller mindre poeti-
ska utgjutelser, hvilka tyvärr undandragits en
lysten samtid och eftervärld. En prostänka in-
vigde oss i den för många så krångliga mate-
matiken, hvarvid det hände att en och annan af
oss, som tog saken för allvarsamt, snart nog
gick föibi sin mästare. Följden af allt detta
blef därför, att våra kunskaper, huru omfattande
de än voro, att döma af de många läroämnena,
blefvo minst sagdt något fragmentariska. Lyck-
ligtvis fingo vi dock en god handledning i det
viktigaste, nämligen i p>edagogik och metodik
(hvarmed förstås de ämnen, som behandla själf-
va konsten att undervisa). — Slutligen voro vi
färdiga och förklarades kompetenta att nu i vår
tur undervisa andra.
il: *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
