Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 14 februari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 D U N 1896
54
Att smutskasta sin nästa tycktes vara deras liög-
sta nöje, ja deras andra natur.
il: *
Slutligen vill jag tillägga några ord angående
småskollärarinnans kall i allmänhet, såsom jag
efter flerårig erfarenhet uppfattat detsamma,
och måtte jag på samma gång lyckas i min sträf-
van att härmed gifva några goda råd åt dem
bland mina läsarinnor, som möjligen ha för a£-
sikt att dela mitt öde. Jag har redan antydt,
att enligt min privata åsikt detta kall är ganska
ansvarsfullt, likasom att det kräfver större kun-
skaper och är mera ansträngande än mången
annan bättre allönad post i samhällets ^tjänst.
Säkert är ock, att äfven inom detta område ett
godt resultat i hög grad är beroende af, huru-
vida lärarinnan äger de nödiga kvalifikationerna,
och bland dessa sätter jag i främsta rummet
tålamod samt kärlek till de unga. _
Dessa barn, som hon skall bibringa de första
kunskapselementerna, komma i regeln från hem,
där man ej kan tala om uppfostran i egentlig
mening. De kunna väl vara ganska olika, dessa
hem, sämre och bättre äfven i moraliskt hän-
seende, men den uppfostran, som där kommer
barnen till del, består egentligen blott i föräl-
drarnes föredöme och blir därför oftast brist-
fällig. Det åligger därför lärarinnan ej blott att
undervisa barnen i skolans ämnen, utan äfven,
om hon rätt uppfattar sitt kall, att följa deras
utveckling i moraliskt afseende samt att söka
leda dem in på rätta vägar, på det att känslan
af godt och ondt redan nu må slå djupa rötter
i barnens själ och hennes handledning sålunda
fullständiga och stärka den »uppfostran», som
de njutit i hemmet, om den är god, eller bota
bristerna, om den är dålig.
–––- *–––––
En bröllopsdag i Norden för
tre hundra år sedan.
För Idun skildrad af A. U. Bååth.
S
en festliga dagen börjar med morgon-
mötet hos brudgummen i hans hem.
Dit samlades då mycket tidigt en skara
af hans manliga släktingar och vänner. Den
förnämste af dem var »talemannen» eller
den forne »bönemannen», han, som på sin
tid fört ordet vid brudgummens frieri.
På landet plägade man i allmänhet välja
ställets präst till taleman, och som sådan
hade denne att ensam hålla alla talen på
bröllopsdagen. Synnerligen bittida måste
han vara uppe, denna morgon, ty det kunde
hända, att han redan före dager hämtades
af tvänne särskildt utsände män, som in-
funno sig med flammande hloss.
Man drack mycket under nordens re-
nässanstid. Vi veta sålunda äf vara käl-
lor, hurusom brudgummens följe redan i
den tidiga morgonstunden i hans hem lät
sig dryckesvarorna väl smaka, hurusom
gästerna redan då togo »goda hjärtestyr-
kare».
Sålunda ifrar år 1591 biskop Jakob Mad-
sen på Fyn häftigt i sin visitatsbok emot
det öfverhandtagande, så svåra brännvins-
drickandet på bröllopsdagarnes morgnar.
Och i sveuska källor från ifrågavarande tid
omtalas det ideligen som en gifven sak, att
gästerna skulle fägnas med mycket vin och
brännvin.
När törsten och hungern blifvit i brud-
gumsgården grundligt stillade, tog taleman-
nen till orda och anmanade brudgummen
och allt hans följe att bryta upp. Detta
kallades att »tala ut brudgummen». Sedan
tog denne högtidligt afsked af sina föräl-
drar, fastän äfven de skulle följa med till
brudens hem, dit nu alla drogo, merendels
till häst.
Därför kallades också denna morgonsam-
mankomst i brudgummens gård sporrölet.
I samband härmed står hvad Johannes
Sundblad omtalar såsom timadt så sent som
för femtio år sedan i Västergötland. Han
berättar, hurusom man redan så tidigt, när
morgonölet verkade, ville visa brudgum-
mens outtröttlige talemam-prästen sin er-
känsla, hvarvid följande traditionella förhör
begynte mellan gästerna. Granne fragade
granne: Har du sporrar? —- Ja. — Har
du? — Ja o. s. v. — Nå, hur är det med
prosten? Har han sporrar? — Nej, gode
vänner, svaras det. — Det var skada, sä-
ger frâgaren, viljen I ^åsom jag, sa sala vi
samman till ett par sporrar åt honom. —
Sedan sattes en tenntallrik i gång bland
gästerna: den gick hordet rundt; en hvar
lade sin penning därå, och slutligen stan-
nade den fyllda tallriken framför prosten.
Från brudgummens hem bröt man alltså
på morgonen upp till brudens. Ofta tog
sig detta bröllopståg ståtligt ut. Främst
redo brudsvennerna och sedan spelmännen,
hvilka ofta lämnade tåget och sprängde upp
på höjder och backar, där de läto sina in-
strument ljuda och för all nejden förkunna,
hur långt det led med brudgumsfärden.
Efter spelmännen red brudgummen med
sin fader på vänstra och prästen på högra
sidan; och efter dem drog hela det långa
följet af män, två och två, samt till sist
brudgummens moder och ogifta systrar.
När tåget närmade sig bröllopsgården,
redo tvänne af brudsvennerna i förväg dit
för att såsom förridare spörja, om bruden
vore färdig att taga emot och brudgummen
vore välkommen.
Dessa sändebud mottogos med mat och
dryck och skyndade sedan tillbaka till föl-
jet med hälsningen, att i brudens hem voro
alla redo och alla skulle där vara välkomna.
I Sverige var det sed, att dessa förridare
sprängde mellan följet och garden trenne
gånger liksom för att visa ömhetsgradernas
tillväxt. Första gången kommo de tillbaka
med hälsningen, att brudgummen skulle
vara bjuden »välkommen», andra gången
»mycket välkommen», tredje gången »så
mycket, mycket välkommen». Ju närmare
man kom gården, dess ifrigare galopperade
dessa brudsvenner fram och åter på sina
svettdrypande hästar, till dess slutligen hela
tåget svängde in genom grindarne.
I Sverige och Norge voro då, såsom på
sina ställen ännu i dag, grindar och gaflar
prydda med granruskor, ursprungligen på
det att trollen därmed måtte bortskrämmas.
Och öfverallt i norden i det sextonde år-
hundradet — vare sig under tak af stra,
koppar eller tegel — tittade da från en
eller annan solbränd ruta, från någon glugg
eller en springa ett nyfiket, blossande an-
lete ut på tåget.
Det var bruden, som späjade efter sin
brudgum.
Ty lyckades det henne på denna dag att
osedd först få honom i sikte, skulle hon,
enligt allmänna folktron, vara den af de
två, som finge makten inom huströskeln.
Makten var ljuf, men den måste hvila
på välstånd. Också för utsikten härtill
sörjde man genom särskildt bruk.
När bruden efter slutad »syneförrättniug»
ilade ned i storstugan för att taga emot de
kommande, fick hon nämligen bokstafligt
känna, bur skon klämde, ty längs strump-
sömmen lågo mynt, sa mycket skon kunde
rymma. När hon under dagen stod ut med
denna plåga och därtill kunde dansa hela
kvällen på dessa mynt, så var detta ett
varsel för, att hon kunde komma att van-
dra på guld hela lifvet igenom.
Rörande detta eljes som ofelbart ansedda
medel funnos dock tviflare, som föredrogo
en äldre änka med säkra medel i handen
framför denna fotfästa anvisning på fram-
tida rikedom. Och deras lefnadsvisdom har
samtiden uttryckt så:
Man finner det i änkans bo,
som igke är i jungfruns sko.
När bröllopståget kommit in på gården,
red man merendels trenne gånger omkring
i denna, helst vid sommartid, när en maj-
stång stod präktig midt på gårdsplatsen.
Därpå steg man af hästarne och trädde
in, brudgummen dock oftast en smula lång-
samt och seende sig försiktigt tillhaka. Ty
därute, bakom honom, kunde man, enligt
folktron, få framtidens slöja lyft. Böjde
hans egen häst hufvudet mot jorden, skulle
han själf snart dö; gjorde talemannens det,
så gällde varslet bruden. Men höllo båda
hästarne hufvudet käckt upp, låg det en
lång och lycklig framtid för brudparet.
Ur isotisbofeen.
En nittonårig hjältinna. En stormig vår-
dag förlidet är förliste utanför Björns fyr vid
inloppet till den s. k. Öregrundsgrepen den fin-
ska galeasen »Hebe». Med öfvernaturliga an-
strängningar och under öfverhängande lifsfaia
bergades dock dess besättning af det hjälte-
modiga fyrmanskapet. I denna bragd deltog och
utmärkte sig främst af alla en ung, nittonårig
flicka, Beda Ålm, dotter till fyrmästaren C. M.
Alm. Den modiga flickans själfuppoffrande hand-
ling liar väckt allmän beundran, hvarhelst be-
rättelsen om densamma sports, och just nu i
dessa dagar funnit ett välförtjänt officielt erkän-
nande. K. m:t har nämligen på lotsstyrelsens
hemställan tilldelat Beda Alm — hvilken vid det
nämnda tillfället »arbetat med ett mod och en
kraft, som vida öfverstigit livad man af en kvinna
kunnat vänta» — silvermedaljen »För berömliga
gärningar» att i högblått band nied gula kantei
bäras å bröstet.
Idun hyser förhoppningar att inom den när-
mare framtiden kunna få pryda sina spalter med
den unga hjältinnans bild, som helt visst lifligt
torde intressera svenska kvinnor.
J)amföreningen »Stjärnan*. I dessa da-
gar för femton år sedan samlades några unga
flickor i ett hem här i Stockholm, hvarvid de
beslöto att bilda en förening med_ sjdte att verka
i välgörenhetens tjänst och att vid sammankom-
ster sysselsätta sig med diskussion öfver upp-
ställda frågor, med sång, musik och läsning.
Föreningen, som erhöll namnet Stjärnan, har allt
sedan dess fortsatt och växt ut. Under alla åren
har den till julen utdelat kläder till fattiga barn;
sistlidne jul erhöllo 23 barn full beklädnad.
Under det gångna året har föreningen haft
sjutton sammanträden; sex af dem ha ägnats åt
diskussion. Ämnena, som de unga damerna valt,
må ju här anföras: Hvad bör en ung kvinnas
verksamhet vara? Förlåtelse, ansvar ocli ansvais-
känsla. Inre och yttre skönhet.
För närvarande räknar föreningen 36 medlem-
mar. Ordförande är fröken Jeanna Drake. . I
lördags firade Stjärnan å Hamburger Börs sin
femtonde årsfest under den mest animerade
stämning.
För värnlösa unga flickor. »Skyddshem-
met i Glömsta» — Huddinge socken har nu
i tio år utöfvat sin behjärtansvärda verksamhet.
Värnlösa flickor mellan 10—12 år mottagas där
till ett begränsadt antal, icke öfverstigande tolf,
för att under en allvarlig och kärleksfull ledning
lära sig arbete och ordning samt utbildas till
! enkla och dugliga tjänarinnor. De få kvarstanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
