Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 6 mars 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896
Fru Fahlman gaf en god framställning af den
stolta och högsinnade grefvedottern Maddalena.
Som korgflätarens dotter Rita fyllde nog fru Hart-
mann ock ganska tillfredsställande sin uppgift,
om man ock måhända skulle önskat något mera
naturlig innerlighet och värme i framställningen.
Af den ränksmidande öfverbefälhafvaren Beren-
gar, en liten biroll, gaf hr Hittherg en särdeles
god bild. Öfriga medspelande fyllde väl sina
platser. Stycket är öfverdådigt präktigt uppsatt
med nja dekorationer, säkerligen något af det
allra bästa, som vår skicklige dekorationsmålare
hr Grabow åstadkommit, samt med nya lysande
och präktiga kostymer från Berlin.
Att »Talismanen» gjorde lycka — en mängd
inropningar förekommo, såväl af hufvudrollernas
innehafvare som efter sista akten äfven af hrr
Fallström och Grabow — låter sig ej förnekas.
Yi taga ock för gifvet, att det rätt länge kommer
att hålla sig uppe på repertoaren. Och ingen
älskare af god dramatik bör försumma att.se det-
samma. Det låter sig ock med fördel läsas och
finnes redan att i hr Fallströms öfversättning er-
hålla i bokhandeln.
Södra teatern gaf i onsdags för första gången
»Wahlboms pensionat», lustspel i 4 akter, efter
en främmande idé af––- r. Yi återkomma till
denna première i nästa nummer.
Mâtiné gifves å Dramatiska teatern instundan-
de söndag af teaterns regissör hr Axel Boos. Pro-
grammet upptager Blanche’s gamla välkända lust-
spel »Herr Dardanell och hans upptåg på landet»
med ingen mindre än vår populäraste skådespe-
lare hr Gustaf Bergström i titelrollen.
Hr Hjalmar Frey, kejserlig operasångare från
Petersburg, gaf i tisdags konsert i Musikaliska
akademiens stora sal och vann med densamma
en lika välförtjänt som storartad framgång. Hr
F. är en betydande konstnär. Han förfogar öfver
en ypperlig basbariton, jämnt utbildad och för-
träffligt skolad, och i föredragningskonst står han
oupphunnen af alla de sångare man under de
senare åren haft tillfälle höra härstädes. Ett så
förträffligt mezza-voce som hans torde höra till
sällsyntheterna. Att sångaren med denna här-
liga, klangfulla stämma, med sitt varma, känsliga
och rikt nyanserade föredrag skall vinna segrar
utan tal, ligger för öppen dag. Ett ovanligt ståt-
ligt och tilltalande yttre minskar naturligtvis ej
totalintrj’cket.
Programmet upptog ett par arior af Verdi och
den ryske operakompositören Glinka, vidare en
romans af Liszt, »Landsknektens visa» af Valen-
tin, Don-Juan-serneaden af Tschakowsky samt
Arlbergs »Med dina blå ögon», som måste om-
tagas, och Rubinsteins poetiska »Asra». Utom
programmet sjöng hr F. ett par finska folkvisor
och Lindblads bekanta »Brusande, vilda ström».
Bifallet steg efter hvarje nummer och öfvergick
slutligen till fullständig entusiasm, som tydligt
sade, att hr F. vid sin nästa konsert har att på-
räkna en betydligt fulltaligare publik än vid denna
första konsert.
Hr Zetterqvist lämnade ett förträffligt biträde
genom sitt utmärkta utförande af adagiot ur Pa-
ganinis h-moll-konsert och Brahms-Joachims un-
gerska dans, som måste omtagas.
Konserter. Tyska operasångaren Paul Bulss
gifver konsert härstädes instundande onsdag den
11 dennes.
En konsert, som nog torde komma att varda
en af säsongens förnämsta musiktillställningar,
gifves den 19 dennes af prof. Franz Neruda och
hr Salomon Smith med benäget beträde af ingen
mindre än grefvinnan Math. Taube. Alltså trenne
af våra förnämsta storheter på konsertmusikens
område. Mera behöfver ej sägas.
Redan instundande tisdag gifver fröken Sigrid
Carlheim-Gyllenslcöld konsert, också med biträde
af grefvinnan Taube.
. –––- ––––-
€n liten hvardagshistoria.
För Idun af
Sophie Linge.
(Forts. o. slut.)
»Hvilken ljuflig dag det varit — jag kan
knappast tro på en sådan lycka.»
Frn Skog lutade sig med välbehag till-
baka i den bekväma länstolen, som var |
IDUN
framdragen till ett af fönstren i det stora,
vackra gästrum, som blifvit upplåtet åt
henne.
»Det är en skön dröm,» tilläde hon, »och
jag är rädd att vakna upp ur den igen.»
Hon såg nästan ängsligt på Annie.
»Nej, mor lilla! Någon dröm är det inte,
utan rama verkligheten. Luta dig fram och
se på den vackra utsikten. Se, där skym-
tar sjön fram emellan de mörka löfmas-
sorna och glittrar i aftonsolen. Och där
finnas neckrosor, du mor — du tycker ju om
sådana? •— fastän inte i blom ännu. Jag
har redan varit dit ner och förvissat mig
därom. »
Annie var sysselsatt med att ordna sina
och moderns kläder i lådor och skåp, men
afbröt sitt göromål emellanåt för att gå
fram till sin mor och göra henne uppmärk-
sam på någon särskildt vacker punkt i land-
skapet.
Men deras tête-à-tête afbröts, då dörren
ut till förstugan öppnades och ett blondt
flickhufvud stacks in genom öppningen.
»Får jag komma in?» frågade en blyg
liten stämma.
»Hjärtans gärna,» svarade Annie, »— men
hvar har du Rosa?»
»Hon står i förstugan och törs ej gå läng-
re. Hon är så rädd för att gamla tant
skall bli ledsen.»
»Den lilla tokan ! » Annie öppnade dör-
ren. »Kom, barnet mitt,» sade hon. »Gamla
tant är ej alls farlig och tycker mycket om
små snälla flickor.»
Nu kom äfven Rosa in, och snart voro
båda flickorna i färd med att hjälpa Annie
att packa upp. Rummet genljöd af mun-
tra röster och klingande små skratt, så att
»gamla tant» borta vid fönstret alldeles
glömde bort att se på insjön, för att i stäl-
let blicka in i tre par strålande ögon.
»Nej, hvilket muntert lif här är!»
Det var brukspatronen, som gick förbi
det öppna fönstret och måste stanna för
att se hvad som var på färde.
Han lade armarne på fönsterbrädet och
såg in i rummet.
»Jag kunde just tro det. Ni har fått de
båda små bråkmakarne hitin till er, fröken
Annie. »
»Ja, de hjälpa mig så snällt med upp-
packningen. »
»Men de trötta kanske ut er mor?»
»Ack nej,» svarade fru Skog i Annies
ställe, »det är tvärtom riktigt uppfriskande
att se deras barnsliga glädje.»
»Det är så skönt att vara här,» tilläde
hon med en tacksam blick på brukspatro-
nen.
»Det gläder mig, om ni finner det så.»
»Har ni slutat snart, fröken Annie?» frå-
gade han därpå. »Jag är rädd för, att tant
Emelie väntat med teet nu en god stund. »
»Ah, det var sant! — det skulle vi säga
till om,» ropade båda småflickorna med en
mun, »men vi glömde alldeles bort det.»
Och båda två skrattade de åt sin glöm-
ska. Stackars tant Emelie hade tydligen
ej lyckats att sätta sig i respekt hos de
små yrhättorna.
»Hvad skall man göra med ett par så
illa uppfostrade barn?» sade brukspatronen
med komiskt allvar. »Så, marsch ut ge-
nom fönstret och sedan genast till tant
Emelie för att be om förlåtelse.»
»Förlåt mig, fru Skog, att jag tar dem
den här vägen.»
Da han väl fått ut sina små flickor ge-
79
nom fönsteröppningen, ropade han inåt rum-
met till de båda fruntimren :
»Välkomna efter —en lämpligare väg!»
Sommaren led till sitt slut. En ljuflig
sommar hade det varit för fru Skog och
Annie, hvilka båda — ovana som de voro
vid landtlifvet njutit af alla dess behag
med en mottaglighet och känslans friskhet,
långt utöfver det vanliga måttet.
Under de gångna veckorna hade fru Skog
och tant Emelie närmat sig allt mera till
hvarandra, och medan Annie var sysselsatt
med sina små elevers undervisning i skol-
rummet, sutto gummorna ofta under ett
lummigt träd i parken, språkande om gamla
och nya tider, under det att deras fingrar
förde nålen eller strumpstickorna. Fru Skogs
ögon voro nu så friska, att hon kunde åter-
taga några af sina gamla sysselsättningar.
Brukspatronen hade ej ännu kommit åter
från sin utländska resa, men väntades
hvarje stund, hvarför man också var sys-
selsatt med att putsa, feja och göra allt i
ordning till hans mottagande.
Inom hus skurades och dammades, och i
trädgård och park gingo krattan samt saxen
dagen lång.
»Valter har ej många fel,» sade tant
Emelie, där hon i dag satt på gungbrädet
utanför köksfönstret och skalade äpplen,
»men ett af hans förargligaste är att han
aldrig låter en bestämdt veta, när man får
vänta honom, utan kommer öfver en som
regnskuren en aprildag.»
»En äppelkaka ska jag ändå ha i ord-
ning, ifall han skulle komma redan i dag, »
tilläde hon och skar så energiskt itu ett
äpple, att halfvorna hoppade åt hvar sitt
håll och trillade utefter hennes stora, röd-
randiga förkläde ner i sanden.
Fru Skog, som också hade sitt knä fullt
af frukt, skulle just gifva ett svar, men
sprang i stället så häftigt upp från sin plats,
att äpplena rullade utåt sandplanen.
»Jaså,» sade brukspatronen — som kom-
mit fram bakom de båda fruntimrens rygg,
utan att de märkt det, och nu stod fram-
för dem med sin bredskyggiga hatt hopvikt
i hand — »jag kommer just lagom, mär-
ker jag, för att förhindra tant Emelie att
alldeles svärta ner mig inför min ärade
gäst. Och fastän äppelkakan ej är färdig,
så är jag kanske välkommen ändå.»
De båda gummorna kommo sig knappast
för med att svara, så öfverraskade voro de.
»Jag hoppas, att allt står väl till här med
er alla; med mina små flickor och — frö-
ken Annie?»
Tant Emelie fick nu ändtligen igen målet.
»O, du stygga gosse, hvad du skrämde
mig!» ropade hon och sökte att göra sina
händer lediga till en hjärtlig omfamning.
»Du kom ju riktigt som en lefvande illu-
stration till mina ord.»
»Ja, dessvärre,» svarade brukspatronen
skrattande. »Ni får nu se mig i min rätta
ondskefulla gestalt, fru Skog, och det är
lyckligt, ifall jag åter kan reparera mitt an-
seende. »
»Men hvar hålla småflickorna hus?» till-
lade han.
»I skolrummet. Skall jag ropa dem?»
»Nej tack! Låt mig söka upp dem själf
för att se, hvilken effekt mitt plötsliga upp-
trädande kommer att göra på dem.»
Fönstren i det stora, trefliga skolrummet
stodo på vid gafvel, och som de vette utåt
x/l
rf
"co
:rf
OO o>
en
•g o
£ ^
ge
§ T*
§ *
lo
rf a5
g -2
f-t ci5
CD
’d -
o bo
srf =0
^ r&
:0 ’d
cm o
rf
rf *■£
S"1 cd
:?S p.
+* Ö I*
xn O c
rf rf
bo M -1
£
a
o
M
rO
CD
Ti
Ö
rf
rf ö
-s «3
*5 ^
Sw
M
’d -3
Î-. ro
Ü rf Ö
g Ort rf
O
X/l
orf 43 x/i
X/i o
CD
ert
t-i ro U
fl
2 ■jJF
£ d’d
0 0 fä
r* drfl
fe OH
Ctf s_
=5 «=
<2 4= «
CO jg;
S3, c «3
~a a
if)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
