Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 10. 6 mars 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
p
D
&
P
p
*0 ÊE
P?
*
$
H
P=
fö
P
H
P Ä
&
I+. U
0: “
a©
n
Pi •
tu 1_J
a *1
p §
; S
îrg
p* g
" §
«
C“h
<1
£Do
GO
80
trädgården, var luften därinne mättad med
blomdoft.
Gardinerna rördes af vinddraget och det
varma solskenet låg i breda, glänsande
strimmor öfver golfvet. Det var ett be-
hagligt rum, och den lefvande gruppen i
dess midt minskade, ej dess behag.
Rosa och Lilly sutto lutade öfver sina
griffeltaflor vid det runda bordet, och Annie
stod bredvid dem. Med en liten grön kvist
jagade hon bort några vetgiriga flugor,
hvilka fått lust att på nära håll studera de
kantiga hieroglyfer, som de båda flickornas
fingrar ritat.
Ingen af dem märkte, när brukspatronen
kom in, och han stannade en stund i dör-
ren för att förnöja sig åt den vackra grup-
pen.
»Lillys tal är rätt, men Rosa tycks inte
vara säker på sin multiplikation. Låt se
om du själf kan ta reda på, hvar felet finns.
Tre gånger fem är ... »
»Tjugosju!» inföll brukspatronen borta
vid dörren.
»Pappa, pappa!» ropade båda flickorna
med förtjusning. »Ack, så roligt att pappa
är hemma igen, men ...»
»Men?» — de hade båda klängt upp i
hans famn, och han hade all möda att med
sina starka armar hålla dem kvar där —
»men? — Ges det också ett men i den ro-
liga tilldragelsen?»
»Ja,» sade Lilly mycket vist — hon hade
nu kommit på fötter igen — »det är så
ledsamt •— att också pappa glömt multi-
plikationstabellen. »
»Yar det ingenting värre,» sade fadern,
IDUN
hjärtligt skrattande, »så kan nog den saken
hjälpas. »
»Spring nu ner i parken,» tilläde han,
»efter min stora resväska, som står under
kastanjen borta vid kullen. Men bär den
mycket försiktigt, ty den innehåller ömtå-
liga ting.»
»Hvarför har du ställt den så långt bort,»
frågade Rosa, »var den mycket tung?»
»Kanhända. Men nu inga vidare frågor.
Ett, tu, tre — marsch!»
Rosa och Lilly fiögo med fart ut genom
dörren och slogo den i lås efter sig.
Borta vid bordet stod Annie ännu kvar
och fingrade på sin lilla kvist. Detta var
förvånande olikt den resolverade, praktiska
Annie, och allt sedan hon fick syn på bruks-
patronen, hade hon blifvit röd och hvit om
hvartannat.
Nu närmade han sig henne och räckte
henne handen.
»Vill icke också ni, Annie, ge mig en
välkomsthälsning, eller är ni kanske ej glad
öfver att återse mig?»
»Jo, mycket glad.»
»Se mig rätt in i ögonen, och säg det
ännu en gång.»
Annie dröjde, men sade därefter beslut-
samt:
»Det är mycket roligt, att ni har kommit
åter. »
Ȁfven om jag ej kan multiplikations-
tabellen?«
»Ja, äfven då.» De logo båda.
»Yill ni på lediga stunder lära mig den?»
Annie såg blygt och frågande på honom,
oviss om hvad han menade med sitt skämt.
1896
Men det hade nu kommit ett djupt all-
var öfver brukspatronens manliga drag.
»Ni vill ju det. Den och ännu mycket
mera. Vill ni lära mig att bli god och gud-
fruktig, som ni själf är. Och vill ni till
gengäld taga en redbar mans varma kär-
lek?»
Redan länge hade Annie vetat, att hvad
som nu erbjöds henne skulle göra henne
mycket lycklig, och hon svarade med att
tillitsfullt lägga sin hand i hans.
Han drog hennes arm inom sin och
tryckte den ömt intill sig.
»Tack,» sade han enkelt. »Och nu gå
vi ut till våra gummor och se, hvad min
de komma att göra.»
Men- fru Skog och moster Emelie hade
redan försvunnit från gungbrädet in i kö-
kets mystiska regioner, där de som bäst
sysslade med äppelkakan.
På afstånd, under de lummiga träden,
syntes småflickorna, bärande väskan emel-
lan sig, försiktigt, som om den varit af
sköraste glas.
»Hvilka snälla små flickor,» sade bruks-
patronen. »Icke sant! De skola ej komma
att göra dig allt för mycket hufvudbry?»
■–––––––––-*––––––––––
Innehållsförteckning :
Anna Donglas, f. Ehrensvärd. (Med porträtt). — Mor;
poem af Honny Lundberg. — *Bed med oss, mamma!» af
S—m. — Sen vår ; skiss för Idun af Hedvig Jndebetou. —
»Diana». — När man skall hålla gästabud . . . Några prak-
tiska vinkar för unga husmödrar af Ellen Bergström. III :
Bordsserviserna. (Forts.). — Från Iduns läsekrets : Lek ej
med kärleken ! af En pröfvad moder. I »flickhemsfrågan» ;
af Intresserad. — En brölloppsdag i Norden för 300 år se-
dan ; för Idun skildrad af A. V. Bååth. (Forts.). — Ur
notisboken. — Teater och musik. — En liten hvardagshi-
storia; skiss för Idun af Sophie Linge. (Forts, och slut). —
Tidsfördrif.
00
CD
O
C/3
CD
■o
=r
C/3
O
Ö
co
»,
& &
Siarom
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Bref med fyrtiofem inkapslade
geografiska namn.
Skönsta Maritana!
Sist skref jag i sken, ingenting
hann jag omtala och jag riktigt
skäms, när jag tänker på Helena
och så oartigt jag burit mig åt mot
henne. Apelsinsmarmeladen har jag
visst tackat för, men ej ett ord för
löftet om plommonsylt och ej hel-
ler för de blommande växterna.
Hur onaturligt tomt det måste
vara i ert hem, sedan så många rest.
Nu lefva ni väl af smör, sill och
potatis, ölsnpa, risgrynsmat och dy-
likt, som du drömde om i somras,
när vi under »krig i fred» sutto un-
der linden så många flera, än ni an-
nars bruka vara, och du önskade
stiltje i matbekymren — men husa
byta ni ju, och annan oro dessa
veckor gör dig nog hvilan stridig.
Tänk Anton och Ulla, som till
sist fingo hvarann’ ! Gärna lär ej
gamle byggmästaren bifallit. Af de-
ras hem har jag sett en fotografi,
Urne elf flyter där fram, sjö syns
dock ej från fönstren.
Skrala voro alla på Boda, då de
sist skrefvo, senare underrättelser
voro bättre, men Gustafs näsa hade
varit i fara och på något skåp var
dörren i olag, så där hade Yiktor
skadat ett finger. Emellertid, om
ingenting komme mellan, ’ skulle
de fara bort. Myra har hitkommit,
Augusta är i hänryckning. När jag
var däruppe låg baby och sof i an-
dra rummet, lilla flickan är en duk-
tig tös, ser bra ut gör hon ock, har
nästan mors ögon.
Hälsa nu mycket till mormor, alla
de andra i gemen. Af orsak som
du sedan får höra blir din tur inte
nästa gång att få bref från
h-g.
Diamantgåta.
T«
b b d
, Id e e e e
f jf h h k k
i» m m 0 0
t t u
u
1) Bokstaf, 2) kroppsdel, 3) sak-
nad af någoting nödvändigt, 4) pro-
fet, 5) äger den längsta svans, 6)
adjektiv, 7) bokstaf.
Maj.
Anagram.
l:sta ordet.
Det var en gång en gosse —
Som många är’ väl det —
Han hade en mitt första uti fickan,
Och att en så’n kan bränna,
Ju hvarje gosse vet,
Ja, noga räknadt kanske äfven flic-
kan;
Så ger han sig ut på en liten upp-
täcktsfärd,
Helt nöjd och belåten med hela sin
värld.
2:dra ordet.
Han kom så till ett fönster
Och såg sig där omkring,
Bland andra böcker låg där ock mitt
andra.
Den var defekt och sliten
Samt värd just ingenting
Men i hans ögon icke just att klan-
dra;
Och tänk hvad alla pojkar sig skulle
»öfver ge»,
När de ibland hans böcker en dylik
finge se!
3:dje och 4:de orden.
Utkommen ifrån boden,
Ömt bärande sin skatt,
Han gick så stolt vid ån som flöt i
staden.
Då kom mitt tredje häftigt
Och tog i boken fatt
Samt ryckte obarmhärtigt uti bladen.
Och snart till gossens fasa den uti
vattnet sam,
I sällskap med mittfjärde som också
där drog fram.
5:te ordet.
Hvem mäktar troget skildra
Vår gosses häpna min,
När så hans skatt den kära gick
förlorad ;
Hans ansiktsmuskler drogos
Ihop till sorgset grin,
Förlusten såg han tusenfald försto-
rad;
Man får ej därför undra, om han med
sorg och gråt
8ig önskade att sitta uti min fem-
tes båt.
S. L.
Versgåta.
Rätt ordnade bilda nedanstående
ord en sjuradig vers ur ett poem af
en svensk skald:
fälla, att, genom, är, mojnadt, de,
storm, en, lugnt, ankaret, brus, och,
härligt, i, bärga, i, lä, vik, ljufligare,
seglet, och, fjärdarne, sakta, mot,
ställa, bränningarnes, öfver, kosan,
sus, vida, glida, och.
Fyrkantsgåta.
1 2 3 4
1 a a a a
2 a a d d
3 i i 1 n
4 r s s s
1) På ängen, 2) i brödet, 3) forn-
nordiskt namn, 4) i Valhall.
S. L.
Lösningar.
Logogryfen: Skottdagen ; onsdag, dosa, tak,
nakot, tand, kotte, as, sned, Gade, skot, A-
ten, Aden, skogen, dask, dok, dank, sank,
Oden, skena, kanot, Sko, dog, stek, natt,
skotta, Oka, god natt!
Charaden: Damernas fria val.
Ifyllningsgåtan : Den tjugufjärde februari.
1) Decimaltum, 2) dunbolster, 3) hertigdöme,
4) råttjägare, 5) vestkusten, 6) vedhuggare, 7)
Westerlund, 8) stenografi, 9) hönspastej, 10)
stickelbär, il) järnbärare, 12) saltsjöbad, 13)
Australien, 14) köpmansfru, 15) armenierna,
16) skogsbrand, 17) lagbrytare, 18) struntprat
19) skadestånd, 20) irländare.
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0084.html
