Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 13 mars 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
k llllll
ING
«ml
«pig
VINNAN
’-■Ægà
* 3
N:r 11 (430)
Prenumerationspris pr år:
Idun ensam .............................. kr. 5: —
Iduns Modet., fjortondagsuppl. » 5: —
Iduns Modet., månadsuppl........ » 3: —
Barngarderoben........................... » Z: —
Fredagen den 13 mars 1896.
Byrå:
Klara södra kyrkog. 16, 1 tr.
Allm. telef. 6147.
Prenumeration sker å alla post-
anstalter i riket.
Kedaktör oeh utgifvare :
FRITHIQF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2—3.
Redaktionssekr.: J. Nordling.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Lösnummerpris 15 öre
(lösn.-r endast för kompletteringar.
Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag.
9:de årg.
Annonspris :
36 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
26 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
> Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Ida G a v e I I.
Net är nu många år sedan den så kallade landsmålsrörelsen upp-
stod i vårt land, och vi hafva haft tillfälle att se, huru den-
samma sedan med frisk lifskraft burit både blomma och frukt blom
på skönlitteraturens och de glada själsyttringarnas fält, frukt inom
forskningens svårtillgängligare område. Men inom båda gebiten har
det hufvudsakligen varit det manliga könet, som fört nämnda sträf-
vans runor mer eller mindre
med den äran*, och uteslutande
torde detta till in på allra se-
naste tid hafva varit fallet hvad
beträffar det allmänt så om-
tyckta muntliga föredraget på
allmogemål. Dock äfven här
har nu omsider kvinnan gjort
sin röst hörd offentligen.
De sista dagarne före Skan-
sens senaste vårfest talades inom
mer invigda kretsar med ej liten
nyfikenhet om att »allas vår
Jödde» ej mer skulle bli allena-
härskande landsmålare på Skan-
sen, utan under festen få med-
täflare i — och här kom det
uppseendeväckande — tvänne
damer, en ung fru och en än-
nu yngre fröken, från Gefle.
Att detta väckte sensation, må
också icke förtänkas. Allt se-
dan den kände författaren och
»landsmålaren» A. Bondeson,
nu mera läkare i Göteborg,
dragit sig tillbaka, hade man,
och detta med orätt, mer och
mer vant sig att med den munt-
Delsbostintan>
* Inom den vetenskapligare
folkmåls- och folksedskännedo-
men har dock en kvinna, den icke
minst för Iduns läsarinnor väl-
bekanta författarinnan’ifru Eva
Vigström (Ave),- inlagt/ särdeles
stor förtjänst, livilken är värd att
ihågkommas med hedersbety-
gelse både af samtid och efter-
värld.
ligt föredragna allmogeberättelsen förbinda icke endast något drastiskt,
utan ofta äfven något groteskt, ja ej sällan något rent grobianmässigt-
Huru skulle nu damer med bibehållande af sin värdighet kunna fram-
träda på detta område och därvid roa en ingalunda anspråkslös och
merendels efter det pikanta lysten publik? Mången spådde nederlag
men en och annan, som redan kände de två debutanterna, tvekade
icke att sia seger.
Emellertid ingick festen. X
Bollnässtugans gästabudssal eller
harrstuga, såsom den på hel-
singmål kallas, hade de två da-
merna, fru Hilda Jernberg, född
Lönnberg, och fröken Ida Gavel!,
båda för tillfället förvandlade
till delsbostintor, tagit sitt kvar-
ter och mottogo där alla, som
ville infinna sig för att höra de
roliga berättelser med motiv
från Delsbo och omnäjd samt
de på en gång skämtsamma och
melodiska sånger, som de visste
att på äkta delsbomål och dels-
bosätt förtälja eller sjunga. Och
gäster saknades ingalunda. Man
stod tåligt i kö i timtal för att
komma in i den för så stor
publik aldrig ämnade stugan ;
envoyéer, ministrar och andra
högt uppsatta personer aflade
besök, ja, till och med h. m.
konungen hedrade de båda stin-
torna genom att med ofta åda-
galagdt och uttaladt nöje åhöra
deras föredrag och åskåda deras
dans. I korthet sagdt, de båda
delsbostintorna kommo, sågos,
hördes och segrade — segrade
med den omedelbara, naturliga
fyndighetens och den behag-
fulla, okonstlade lefnadsfriskhe-
tens vapen.
Den ena af dessa damer,
frökeft Ida Albertina Oavell,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
