Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 13 mars 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896
IDUN 85
hvad som tydligen ej var det och hade
därigenom blifvit utsatt för missförstånd,
som hon ej drömt om. Hon hade velat
spela slafvens roll vid triumftåget och ropa
till segraren: Kom i håg att du är dödlig!
Men hon ansåg sig ej därmed ha förtjänt
misstanken för att vilja spänna hästarne
från den segrande kvinnorörelsens vagn och
påyrka att triumfatorn skulle stiga ned i
dammet och vända tillbaka samma väg han
kommit.
Hennes ståndpunkt kunde i korthet åter-
ges så: Mannen har sitt speciella, af könet
bestämda verksamhetsområde och kvinnan
sitt. Hvardera har att söka framgången
pa sitt särskilda fält. Det är meningslöst
att tala om öfver- och underordning där-
vid lag. Likställigheten är den mest full-
ständiga könen emellan, då de icke upp-
träda som hvarandras rivaler, utan dela
upp arbetsområdet så, att mannen i öfver-
ensstämmelse med sin speciella begåfning
ägnar sina krafter åt produktionen i idéer-
nas riktning, medan
kvinnan har sin styrka
i känslolifvets intensi-
tet och konkretion.
Moderskapet och mo-
derligheten äro hen-
nes verksamhets hög-
sta ändamål. Hvad
hon därigenom ger är
icke kraftförstöring,
utan kraftutveckling
i dess värdefullaste
form, och den insats
hon därmed lämnar
i kulturarbetets tjänst,
har sannerligen evig-
hetsprägeln lika visst
sommannensstorverk.
Föreläsarinnan fann
det förvånande, att
man från kvinnohåll
kunnat rikta förebrå-
elser mot henne, där-
för att hon pekat på
denna begränsninghos
kvinnan. Lika väl
kunde det falla män-
nen in att klaga öfver
att hon ej ville erkän-
na deras gränslöshet.
Och hon bestred be-
stämdt, att hon nå-
gonsin sagt ett ord.
narrat dem att af falsk ambition öfveranstränga
sina krafter;
4) försummat undervisningsfrågan, där dock
den kvinnliga moderlighetskänslan borde komma
till sin fulla rätt;
5) lockat kvinnorna massvis in på vissa arbets-
områden, som händelsevis varit öppna, utan att
undersöka om de passa därför;
6) lämnat underklasskvinnan utanför sina sträf-
vanden och därigenom ökat de sociala olikhe-
terna ;
7) underlåtit att egga kvinnorna till att göra
det bästa möjliga af sitt eget patos och förledt
dem att under arbetet ständigt snegla efter ett
manligt ideal att eftergöra;
8) bidragit att minska aktningen för arbetet
inom hemmet, samt slutligen
9) gjort sina anhängare dogmatiska och ytliga.
Fröken Key förklarade, att hon mycket
väl förstod, hvarför rörelsen börjat och måst
börja som den gjort. Men hon ansåg tiden
mogen att till de gamla sanningarna lägga
en ny, den nämligen, att man vid sträf-
vandena för kvinnans emancipation bör
lägga lika stor vikt vid frågan om det rätta
arbetsområdet, som vid själfva arbetei. Och
Sn notabel trolofning.
Fröken DORA WESTERLUND. Grefve LEO TOLSTOY d. y.
som kunde tydas så-
som ett underkännande af arbetet för kvin-
nans frigörelse. Hon protesterade mot hvarje
skranka, som hindrar en enda af lifvets
krafter att komma till nytta. Genom så-
dant utarmar mänskligheten sig själf. Men
hon vidhöll sitt påstående, att det är ett
missgrepp af kvinnan att till hvarje pris vilja
följa mannen i spåren äfven på de vägar,
på hvilka hon, enligt sin natur, ej kan
komma så fort som han. Sina anmärk-
ningar mot den moderna kvinnorörelsen
sammanfattade fröken Key i följande nio
teser :
Kvinnorörelsen har
1) förkväft intresset för utforskandet af kvin-
nans särskilda egendomligheter;
2) ledt bort uppmärksamheten från frågan om
den gifta kvinnans rättsliga ställning, som är
kvinnorörelsens viktigaste, och som visst ej är
på minsta sätt löst hos oss, fastän föreningen
för gift kvinnas äganderätt i dagarne upphört
att finnas till;
3) gjort sina förkunnare fanatiska, kommit dem
att känna sig som präster för en ny kult samt
hon trodde, att kvinnan fortare, eller åt-
minstone säkrare, skulle vinna den efter-
traktade likställigheten med mannen, om
hon slutade upp med att tala om de stor-
verk, hon en gång skall utföra på för henne
främmande fält, för att i stället proklamera,
att det verk, hon utför och utfört i sam-
hällets och kulturens tjänst, är lika värde-
fullt, lika oumbärligt som mannens samt
fullt förtjänt att få fullbordas i frihet och
jämlikhet.
I detta sammanhang vilja vi påpeka, att
fröken Keys tidigare tvänne föredrag: »Miss-
brukad kvinnokraft», hvilka väckt en så
liflig uppmärksamhet och diskussion, nu
äro tillgängliga i bokhandeln för de många,
som helt visst själfva önska bilda sig en
mening i saken genom att i detalj taga
del af desamma.
§
måndags eklaterades i Enköping entro-
lofning, helt visst ägnad att i de vidaste
kretsar väcka sympatier och lifligt intresse
— och detta icke allenast inom vårt eget
land, utan långt utom dess gränser! Den
ena af de ungdomliga parterna i deDna för-
ening är nämligen bäraren af ett namn,
hvars klang, som få af samtidens, nått ut
öfver hela den bildade världen. Och äfven
den andra parten — den svenska ungmö,
som nu från fjärran land bundit en hjär-
tanskär — är dotter till en fader, som gjort
sitt namn högt aktadt, kärt, ja, vi kunna
nästan säga dyrkadt bland otaliga lidande
och hjälpsökande både i Sverige och vida
därutom. Naturligtvis syfta vi på förlof-
ningen mellan grefve Leo Tolstoy d. y., son
till den frejdade ryske skriftställaren med
samma namn, och fröken Dora Westerlund,
dotter till doktor Ernst
WesterlundiEnköping
och hans maka, född
Floderus. Genom god-
hetsfullt tillmötesgå-
ende af närmaste ve-
derbörande, är Idun
redan i dag i det ange-
näma tillfället att för
sina läsarinnor kunna
framlägga de unga tus
porträtt.
Grefve Löw Leo-
vitch Tolstoy, som på
ren ryska fästmannens
fullständiga namn ly-
der, är den fjärde i
ordningen af den rykt-
bare författarens nio
barn, men bland dem
alla helt visst den, som
stått och står fadern
närmast så i hans
skrifställareverksam-
het som i hans vid-
lyftiga filantropiska
arbete. Nu en 26-årig
man, har han själf,
efter medicinska och
filologiska universi-
tetsstudier, med fram-
gång uppträdt som för-
fattare, men den bästa berömmelsen har han
förvärfvat sig genom det outtröttliga och upp-
offrande sätt, på hvilket han deltagit i fa-
drens välgörenhetsverk bland Rysslands nöd-
lidande. Det var ock under detta frestande
arbete, bland sjukdom, umbäranden och nöd,
hans unga krafter till sist togo ett hqtande
afbräck. Efter nöd- och koleraåren i Ryss-
land 1891—93 måste den unge grefve Tol-
stoy under år 1894 i södra Frankrike söka
återvinna sin vacklande hälsa; sedermera
har han behandlats af ryske läkare, men
var fortfarande alltjämt ytterst klen. För-
liden sommar vistades han vid Hangö, men
från och med hösten uppsökte han den vidt
beryktade läkarhjälp i den svenska småsta-
den, hvilken för honom, liksom för så många
andra, skulle medföra så öfverraskande och
hugnande resultat. Från det långvariga,
närvösa lidande, som nästan nedbrutit ho-
nom, är han nu i det närmaste återställd
— att inom kort återvända till fädernes-
landet, dubbelt lyckliggjord genom sin unga
brud och sin unga hälsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
