Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 11. 13 mars 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN »
stora karet och lat den sedan gå borden
rnndt, till dess den åter behöfde nytt inne-
håll. Man drack emellertid icke af själfva
denna stora skål utan i den sam en min-
dre, försedd med hank och utskuren i form
af en båt, en fågel eller dylikt. Denna
skulle hvarje gäst doppa ned i den stora
och sedan tömma. Granne drack ständigt
granne till.
(Forts.)
––––*––––
Ur notisboken.
Drottningens tillfrisknande har under
vistelsen på Ulriksdal så fortskridit, att hostan
numera plägar påkomma blott några få gånger
på dygnet. Hostans fullständiga försvinnande
torde dock först med inträdande blid väderlek
vara att motse, liksom ock då, under daglig vi-
stelse i det fria, de ännu nedsatta krafterna torde
fullt återvinnas. Till sommaren lära underhand-
lingar pågå att för h. m:ts räkning på nytt för-
hyra Hook, där hon i fjol befann sig så väl.
*
Viktoriadagen. Kronprinsen gaf i går tors-
dag med anledning af kronprinsessans namnsdag
middag för sitt hof och sin stab.
*
Hanna Wingef. I måndags afled i Enkö-
ping fru Hanna Mathilda Winge, född Tengdin,
den aktade konstnären professor M. E. Winges
maka och själf värderad målarinna. Då Idun
redan tidigare (i numret för den 1 nov. 1889)
meddelat porträtt och utförlig lefnadsteckning
af den förtjänta kvinnan, inskränka vi oss i dag
till några kortare notiser. Hanna Winge föddes
i Stockholm den 3 december 1838 och visade
tidigt framstående anlag för målning samt blef
1859 elev i prof. Boklunds enskilda målareskola
för damer. Ett par år därefter började hennes
taflor, i synnerhet genrebilder ur folklifyet, vinna
konstälskares uppmärksamhet och funno köpare
äfven i konstföreningen, på hvars utställningar
de ofta förekommo. Då konstakademien öppnade
sin undervisning äfven för fruntimmer, vardt
Hanna Tengelin en af akademiens första kvinnliga
elever och gjorde där raska framsteg samt be-
lönades med Meijerska medaljen. År 1867 ingick
hon äktenskap med professor Mårten Eskil Winge
och lefde med honom i lycklig förening i nära
trettio år.
Småningom vände hon sin verksamhet allt
mera från målning och ägnade sig åt den upp-
gift, som utgjort föremålet för Handarbetets vän-
ners betydelsefulla och fosterländskt välsignelse
rika sträfvanden, samt utöfvade på dem ett högst
gagnande inflytande. Det var endast de genom
sjuklighet allt mera aftagande krafterna som
hindrade henne att så träget hon önskade fort-
sätta med denna verksamhet, som dock hade ut-
gjort hennes förnämsta lifsgärning, och uti hvil-
ken hennes namn alltid skall lefva i högt aktadt
minne. Sjukdomen förvärrades allt mera, till
dess hon nu i döden fann sin befrielse. Hon
sörjes närmast af sin efterlefvande make, men
dessutom af ett stort antal vänner och af alla,
som i den ädla kvinnans lika talangfulla som
sträfsamma arbete lärt sig vörda en både out-
tröttligt verksam och upphöjd personlighet.
En internationell Jcvinnokongress skall
i år hållas i Berlin. Inbjudningar till densamma
hafva i dessa dagar utskickats och äro under-
tecknade af bl. a. fru Lina Morgenstern, fru
Kempin, professor och jur. doktor fru Eliza
Ichenhäuser m. fl.
Kongressen, hvars officiella namn är Interna-
tionaler Kongress für Krauenwerke und Frauenbes-
trebungen, skall hållas den 19—27 sept. Program-
met är ytterst rikhaltigt och upptager föredrag
och diskussioner rörande kvinnorörelsens fram-
steg, kvinnans rättsliga ställning 1 Tyskland och
andra länder, kvinnans deltagande i välgöien-
hetsarbetet, i skolråd och fattigvård, uppfostrings-
frågor, kvinnors vetenskapliga studier vid hög-
skolor och deras utbildning till läkare, tandlä-
kare, apotekare, sjuksköterskor och barnmorskor.
Vidare nykterhetssträfvanden, hushållsskolor,
folkkök, feriekolonier, kvinnans arbete inom in-
dustri, handel och yrken, kvinnliga fackföreningar
och hjälpföreningar, sedlighetsfrågan, kvinnan
inom konsten och literaturen, kvinnans delta-
gande i fredsrörelsen etc.
Kongressdagarnes eftermiddagar äro anslagna
till besök i industriutställningen, i olika slags
skolor och uppfostringsanstalter, i sjukhus, väl
görenhetsinrättningar, folkkök, hushållsskolor
m. m.
Ett Camilla Collet-monument. Tre hundra
norska damer ha på Camilla Collets dödsdag ut-
färdat en inbjudning att teckna bidrag till ett
monument öfver den stora norska författarinnan.
Bland inbjudarna märkas följande norska damer
i Stockholm : Antoinette Gram, Andrea Kleen,
Maria Olrog, Wilhelmine Holmboe-Schenström och
Anna Bugge Wicksett.
*
Ett dödsbud från Transvaal. Från Pre
toria i republiken Transvaal har till härvarande
släktingar ingått den sorgliga underrättelsen, att
fru Anna Victoria Wedberg, född Gustafson, den
8 februari aflidit i klimatfeber, i en ålder af 25
år 10 månader. I slutet af juni månad förlidet
år ingick hon härstädes äktenskap med gross-
handlar A. Wedberg och anträdde en månad där-
efter den långa resan till södra Afrika, där hon
strax efter framkomsten insjuknade i klimatfeber,
som hon då lyckligt gick igenom. Genom öfver-
ansträngning vid sin sedermera insjuknade makes
och sina båda bröders sjukläger angreps hon för
andra gången af febern, som medförde döden.
Hon sörjes af make, fader, moder och tre bröder.
Den aflidna var mångårig ledamot af Stock-
holms förenade fruntimmerssällskap. Hennes
make har sedan många år varit bosatt i Pretoria,
där han idkar köpenskap, och är bördig från
Venersborg.
*
Af gamla, stammen.» I lördags afton af-
led i hufvudstaden fröken Maria Buckman efter
en längre tids sjuklighet i en ålder af 86 år.
Den aflidna, en å hufvudets och hjärtats vägnar
rikt utrustad personlighet, var dotter till den år
1862 aflidne, på sin tid mycket bekante koppar-
stickaren J. G. Buckman. Hon har i synner-
het gjort sig känd genom sina gåfvor till offent-
liga samlingar. Så skänkte hon till Nordiska
museet sin faders arbetsbord med tillhörande
graverad plåt öfver Franzén, grafsticklar m. m.,
samt till k. biblioteket en rik samling af hans
»oeuvres«. Biblioteket fick senare äfven mottaga
fröken Buckmans synnerligen vackra och dyrbara
boksamling. Sin fäderneärfda egendom vid Norr-
tullsgatan öfverlämnade hon för flere år sedan
till Tysta skolan mot en årlig lifränta.
–––––– *––––––-
Teater och. musik.
K. Operan. Den tredje symfonikonserten i lördags
hade — trots den nu nästan oerhörda trängseln
af musiknöjen — samlat i det närmaste fullt hus.
Mozarts symfoni n:r 5 D-dur fick ett synnerligen
förträffligt utförande, och den luftigt lekande
finalen måste efter enträget bifall bisseras. I
den därpå följande konserten för piano och or-
kester af Saint Saëns fick man förnya den ange-
näma bekantskapen med ett spirituelt, äkta mo-
dernt musikverk samt nystifta sådan med en helt
ung norsk pianovirtuos, hr Martin Knutzen, som
det säges en protegé till excellensen Gram och
utan tvifvel en värdig dylik. Den endast 23-årige
konstnären besitter redan en utmärkt teknik samt
förstår breda både glans och stil öfver sitt
spel. Detta ådagalade han, utom i pianokonser-
ten, äfven i några solostycken, etyder af Backer-
Gröndahl, Chopin m. m. I öfrigt utfylldes pro-
grammet af Fritz Arlbergs ballad Sten Sture, med
orkesterackompanjcment ypperligt tolkad af herr
Lundqvist, samt Smetanas nyligen gifna symfo-
niska orkesterdikt »Moldau».
K. Dramatiska teatern. Den proppfulla mati-
nén i söndags middag var en liten äkta glädje-
stund af numera sällsyntare slag. Blanches gamla
lustspel »Herr Dardanell och hans upptåg på
landet» fick nya friska färger, nytt intresse ge-
nom detta förträffliga uppförande. Hr Gustaf
Bergströms Dardanell kom en att le — riktigt
hjärtligt, bredt och godt — från den första af
de många tablåerna till den sista, och fru Hart-
manns slyngel till Agapetus var något af det dyr-
baraste man kunde höra och se. Fru Sandell
sekunderade dråpligen den unge byeleganten
som hans mameluck-klädda Dorothea. För öfrigt
voro nästan alla rollinnehafvare godt på sin plats,
särskildt att nämna fröken Åhlander som Hedda
Fox, hr Gründer som Krak och hr Envall som
mjölnaren. Stor munterhet, stort bifall, bisserade
kupletter.— och för herr Boos en vacker, väl-
förtjänt recett.
Vasateaterns senaste nyhet — Jules Lemaitres
»L’âge difficile», i den talangfulla svenska tolk-
ningen af hr Alvar Arfwidson återgifvet: »Den
kritiska åldern» — gjorde ganska mycken lycka
på premièren i måndags. Det är icke, som man
kunde vara frestad förmoda, om damernas kriti-
ska ålder, frågan här rör sig, utan om herrarnes,
enkannerligen de gamla ungkarlarnes, om denna
ödesdigra åldersgräns, bortom hvilken hotar ett
själfviskt småsinnadt och innehållslöst lif i sak-
nad af maka och eget hem. Ett franskt spiri-
tuelt och underhållande försvar för äktenskapet
alltså — dock, tyvärr, ej heller utan sin franska
frivolitet !
Stycket äger flere roller såväl af träffsäker ka-
raktärsteckning som af förfinad komik, och de
utföras samtliga mycket godt, på flere händer
förträffligt. De uppriktigaste loford kunna så-
lunda i främsta rummet skänkas hr Justus Hag-
man och fröken Borgström; likaså äro hr O.
Byström, hr de Wahl, fru Eliason, och hr Laisén
förtjänta af allt erkännandh för ett samvetsgrant
och intelligent arbete.
Stämningen i salongen, som till en början var
något reserverad, blef efter hand mycket sym-
patisk, och inropningarna vid de två sista akt-
sluten voro både talrika och allmänna.
Södra teatern. Ja, vi skulle återkomma, så var
det ju — men, uppriktigt sagdt, vi göra det ej
med nöje. Man återvänder ej gärna, ej ens i min-
net, till en så bråkig, oordentlig och meningslös
inrättning som »Wahlboms pensionat». De« främ-
mande idén kunde gärna ha fått förbli det för
hvarje svensk bearbetare och svensk publik. De
ärliga ansträngningarna från de uppträdandes
sida att höja pensionatets aktier må villigt få
sitt erkännande — tyvärr kan väl dock detta
icke länge uppehålla den nu något kinkiga situa-
tionen på »södra höjderna». Vi tillönska upp-
riktigt snarast ändrade och lyckosammare sig-
nalerI
Fröken Carlheim-Gyllenskölds konsert i tisdags
afton var besökt af en fulltalig och distinguerad
publik, som med lifligt bifall mottog det värde-
fulla programmets olika nummer. Konsertgifva-
rinnan själf fick i pianostycken af Chopin, Bu-
binstein, Liszt samt i tvänne större uppgifter —
en Beethovcnsonat och Schumanns karnavalsce-
ner — tillfälle att ådagalägga sina välkända och
solida, om än något tunga virtuosegenskaper.
En charmant rosenbukett och en väldig lager-
krans blefvo de synbara bevisen på publikens
uppskattning—de hörbaravorolikatalrikasompro-
grammets nummer. Grefvinnan Mathilda Taube,
ackompanjerad af fröken Ulfsax, utfyllde med
vanlig utsökt konst den vokala afdelningen med
»fågelarian» ur »Pajazzo» samt några smärre
sånger.
Astri Andersens konsert, torsdagen den 5 d:s,
var tämligen talrikt besökt. Den unga konsert-
gifvarinnan dokumenterade sig genom utförandet
af pianostämman i Beethovens Kreutzer-sonat
(a-dur, op. 47) samt Brahms Walzer op. 39 som
en ganska lofvande förmåga, hvilken dock ännu
såväl i teknik som i uppfattning behöfver brin-
gas till bättre mognad. Att här emellertid fin-
nes något att göra af, torde ej kunna förnekas.
Som biträdande förmågor hade fröken A. lyckats
förvärfva sin fader Violoncellisten Anton Andersen
i k. hofkapellet, konsertmästaren Zetterqvist, och
sångaren herr Oscar Lejdström, hvilka hvar och
en lämnade värdefullt biträde. Men att låta en
sångerska sådan som fröken Bidenkap och en
sångare som herr Danckwardt utfylla det ändå
alldeles för långa programmet, det är minst sagdt
oförlåtligt, ty därigenom neddrages en musik-
tillställning rent af till det underhaltiga. Man
kan ej annat än beklaga såväl konsertgifvarinnan
som de båda uppträdande för den fullkomliga
brist på själfkritik, som härigenom ådagalägges.
Herr Hjalmar Freys mâtiné i Musikaliska aka-
demien sistl. söndag hade naturligtvis samlat
nästan fullt hus. Och äfven nu lyckades sån-
■ garen genom sitt förträffliga föredrag och sin
klangfulla och härliga stämma alldeles entusias-
mera publiken. Bland de förnämsta numren
torde få räknas duett ur »Gioconda» med fru Ed-
ling, som äfven i öfrigt lämnade det värdefulla-
ste biträde, samt Pacius’ vackra »O barn af Hel-
las» och de tvänne extranumren vid slutet af
konserten, nämligen Bubinsteins »Asra», folk-
visan »Fjärran han dröjer» och Bunebergs »Sol-
datgossen». Jublet ville aldrig taga någon ända.
Af särdeles intresse skulle vara att få höra hr
Frey på k. operan.
ENEROTH & Co.
Tekniska Fabriken”GÖTA LEJON”
# # # GÖTEBORG.
rekommendera sitt allmänt erkända
LUTPULVER
Lutpulvret begagnas vid lak eller tvätt i stället
för bästa och renaste aska. Användningssättet
alldeles samma som med vanlig asklut, och
SÅP-PULVER
Sparar penningar.–––––-
— Sparar arbete.–––––––
––––––––sparar kläder och—
............... ’ —ersätter såpa eller tvål.
fritt från klor (fritt från klor).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0091.html
