Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 3 april 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 109
Valladolid och Genua — det är denna skola,
som lärt oss en praktisk förfaringsmetod vid
sjukdomars behandling, jämte det den teoretiskt
sökt förklara den verksamma mekanismen här-
vid.
Innan denna behandlig och dess innebörd
skildras, skola några exempel belysa det .sak-
förhållandet, att naturen i alla tider utfört och
äuuu utför kurer på rent andlig väg, men till
fälligtvis och alldeles oförberedt, medan vi nu
metodiskt eftergöra om ej samma sak, så dock
liknande, men under helt andra förhållanden.
Det är allmänt bekant, att vissa själstillstånd
pä mångartade sjukdomar utöfva ett tydligt in-
flytande. Vi känna alla, huru det ej så sällan
inträffar, att tandvärken försvinner, så snart
man befinner sig i tandläkarens mottagnings-
rum. Professor Glas i Upsala brukade berätta
historien om en kvinna, som sedan flore år
var sängliggande af lamhet och som vid ut-
brott af eldsvåda i samma hus, där hon bodde,
blef så förskräckt, att hon sprang upp ur
sängen, fullkomligt botad från sin lamhet. Pro-
fessor Glas nämnde ej, så vidt jag nu kan er-
inra mig, om arten af den lamhet, hvaraf hon
led. Om följande fall, där sjukdomssympto-
rnerna bestodo i nervsmärtor i ena höften och
benet hos en ung kvinna, säger däremot Sir
Benjamin Brodie, som berättar det, att det
var af hysterisk natur. Hon föll, under det
hon red på en åsna ned på marken, och ögon-
blickligen försvunno alla sjukdomssymptomerna.
Hon kunde gå alldeles obehindradt, utan att
hon kände den ringaste smärta, hvilken ej hel-
ler vidare inställde sig. 1 båda dessa fall var
det förskräckelsen, som verkade botande. Ett
annat fall af hysterisk sjukdom, som berättats
för mig af en yngre kollega, och som bevitt-
nades af dennes far, hvilken som läkare skötte
patienten, är följande: En medelålders kvinna
hade under många år varit sjuklig och klen,
företeende sådana symptomer, som karaktärisera
sjukdomen såsom en blandning af hvad vi nu
kalla neurasteni och den sedan gammalt kända,
men både af läkare och allmänhet misskända
sjukdomen hysteri. Hon hade under hela vin-
tern ständigt legat på sin soffa, klagande än
öfver ett, än öfver ett annat. Så kom våren,
men tillståndet förblef oförändradt, hon kunde
ej lämna sina rum. En vacker, solvarm dag
lät hon dock bära sig ned i trädgården jämte
sin soffa, och hon njöt i fulla drag af det
vackra vädret. Medan hon låg, kommer hon
att vända på hufvudet och får se helt nära
sig en gumse i en mycket hotande position.
Hon blef så förskräckt, att hon plötsligen
springer upp från soffan med nytt lif i sina
lemmar och upp i huset, och från den stunden
var hon och förblef också för framtiden frisk.
Se här ännu ett, synnerligen intressant fall
af hysterisk sjukdom, som blifvit beskrifvet af
Sir Benjamin Ward Bichardson. En ung flic-
ka, som vistades i Indien, var där vittne till
förevisningar och konststycken vid en religiös
högtidlighet. Hon såg en man, på hvilken
benen drogos upp mot kroppen och där stadigt
fasthöllos. På flickan gjorde denna syn ett
sådant intryck, att man nästa morgon fann
henne oförmögen att resa sig upp ur sängen,
emedan det ena benet var fast uppdraget mot
bålen. Detta tillstånd varade flere månader
och hvarken genom öfvertalningar eller kraft-
medel kunde patienten förmås att räta ut be-
net. Under kloroformens inverkan kunde be-
net med lätthet föras i sin normala ställning,
men så snart dess verkan var öfver, drogs
benet åter upp i sin onaturliga ställning. Med
sitt sjuka ben återvände den unga damen till
England. Medan hon en dag var sysselsatt
hos Eder specerist
i Stockholm och de flesta lands-
ortsstäder
med att spela schack, började benet sakta räta
ut sig och strax kunde hon stödja på detsam-
ma. Erån denna stund blef hon frisk. Här
var ej någon sinnesrörelse orsaken till hennes
tillfrisknande, den spänning och ifver, som
åtföljde schackspelet, kom henne, som hon
sedermera upplyste om, att helt och hållet
glömma sammandragningen. Förut hade tanken
på denna aldrig ett ögonblick lämnat henne.
När man ser, att själsrörelser eller förän-
drade sinnestillstånd i ofvanstående fall hotade
de sjuka, som förut på vanligt sätt ej kunnat
hjälpas, kunna vi knappast öfverskatta vikten
af att angripa dylika sjukdomar psykologiskt,
ehuru vi ej kunna stå till svars med att förmå
åsnor att afkasta sina ryttarinnor eller gumsar
att stångas, lika litet som vi kunna begagna
oss af det farliga och kostbara botemedlet att
sätta eld på den sjukes bostad; endast schack-
spelsordinationen vore utförbar, ehuru jag tvif-
lar på, att detta skulle leda till målet. Det
är naturens exempel, den moderna psyko-
terapien söker efterhärma, när det gäller att
bota sjukdomen på psykisk väg. Kraften fin-
nes, verkande stundom, oregelbundet, nyckfullt,
och frågan är att använda och leda denna
kraft med klokhet och förstånd. Ofta får man
höra under en axelryckning, att det vid alla
dessa fali, när en kur åstadkommes, utropas:
det är bara inbillning. Denna anmärknings-
värda, botande själskraft begåfvas visserligen
med en makt, som vanliga läkemedel ej visat
sig äga, men å andra sidan skänker man ej
vidare någon uppmärksamhet åt saken
Se här ytterligare några exempel, illustre-
rande själens inflytande öfver kroppen i sjuk-
domar af icke hysterisk natur. Häraf skall
det visa sig, att det alls icke går an att af-
färda dylika kurer med den triviala anmärk-
ningen: det är bara inbillning, liksom om in-
billningen ej kunde användas för nyttiga och
praktiska ändamål.
(Forts.)
–––- *–––-
Kvinnöden och kvinnobilder.
För Idun af
Birger Schöldström.
»Klockar-mor» på Lofön.
IIe som minnas omkring trettio år tillbaka
~ erinra sig nog allt det buller, som i
offentliga bladen samt samtalsvis uppstod
för och emot, när Elfrida André sökte och
trots allt motstånd lyckades att inom den
lilla finska församlingen i Stockholm erhålla
den befattning, som så lustigt beskrifves i
gubben Bäckströms allbekanta visa om den
som skall, bland så mycket, mycket annat,
spela orgel för både gamla och unga
och framför allt vara gröm i konsten att sjunga.
Bland allt hvad som anfördes mot att
en känna kunde få räknas bland »oss prä-
sterskap» framkom dock ej påstående om
vatten- och brödstraff samt kyrkoplikt, och
dessa påtagliga argument hade dock en gång
tillämpats i Sverige mot en kvinna, hvilken
halftannat århundrade förut beklädt angifna
samma befattning, till hvilken fröken André
sedan bröt isen för svenska kvinnor.
I »gamla luntor» ha vi funnit ett »Kongl.
Svea hofrätts utslag om en kvinnsperson
hvilken en tid förestått klockaresysslan på
Lofön. »
Ar 1706 hade till hofrätten från tings-
rätten vid Svartsjö inkommit handlingar
jämte hemställan angående ett mycket egen-
domligt mål. Ur dessa handlingars vidlyf-
tiga meningar må ett belt kortfattadt sam-
mandrag här meddelas:
I Sande by, Fågelö socken å Åland,
hade 1704 en tjugutvåårig flicka vid namn
Maria Johansdotter dels af den nöd, som då
rådde efter fem hårda år, dels af äfventyrs-
lust drifvits att lämna hemorten och begifva
sig till Stockholm. Då hon ej där lyckades
få någon tjänst och — som det i rättegångs-
handlingen heter — »uti mangel af arbete»,
nödgades hon söka uppehälle genom att gå
omkring och på värdshusen spela nyckel-
harpa samt sjunga om »stolts Narva» och
om huru »kung Karl bar sorgen för henne»
och andra då populära visor samt därefter
upptaga de slantar, man räckte henne. Den
vackra och hurtiga ålandsflickan blef snart
bekant i Stockholm för sitt spel oeti sin
vackra röst, men som hon dock ledsnade
att »söka sin föda på krogarna och med
sitt nyckelspel roga dem som druckit», be-
slöt hon söka sig om på landsbygden.
En för henne, som hon uppgaf, obekant
herreman hade rådt henne att anlägga mans-
dräkt, »efter som han hållit före henne sko-
lat varit tjäneligare till karle- än kvinnfolks-
sysslor, hälst hon därpå åtskilliga prof skall
hafva vist, då hon än sina vanliga kvinn-
folkskläder brukade». Samme okända per-
son hade ock skaffat henne ett oriktigt pass.
Med detta pass samt i manskläder begaf
sig nu Maria hösten ofvan nämnda år till lan-
det, där hon på olika ställen tog plats så-
som dräng, kallande sig Magnus Johansson.
Hon blef ock på landet vida bekant för sin
vackra sångröst, hvilket hade till följd »at
capellanen vållande herr Ericus Kihlmark
henne kallade til klockare vid Lofö försam-
ling, ehuru capellanen om dess pass något
tvifvelsmål burit, hafvandes hon sången ther-
sammanstädes i choret uppehållit. » Sam-
tidigt tog hon tjänst hos en sockenskoma-
kare och följde med lästknippan på ryggen
denne under hans »ämbetsvandring» i nej-
den. Hvar den vackra klockaren och sko-
makarelärlingen kom, tycks han blifvit om-
tyckt både för sitt glada väsen och sina
vackra visor. Isynnerhet föll han de unga
flickorna i tycket, och mer än en kärleks-
förklaring fick han mottaga. Enligt rätte-
gångsprotokollen hade ej mindre än tre för-
mögna bonddöttrar samtidigt lagt sina sna-
ror för »Magnus», men denne hade natur-
ligtvis »så mycket mindre däraf kunnat
draga någon försyn som hon var af samma
kön som de.» Till sist blef en af dessa tre,
en Maria Andersdotter, så förtviflad öfver
»Magnus» kallsinnighet, att hon försökte
beröfva sig lifvet genom hängning. Försö-
ket misslyckades, och den älskogskranka blef
kallad till pastor Kihlmark, för hvilken hon
som orsak till själfmordsförsöket uppgaf
sin obesvarade kärlek till den unge kloc-
karen. Pastorn lät nu kalla bägge till sig
och »föreställde dem deras väsende med till-
frågan, om Magnus (som han ännu intet
vetat annat än at han var karl) ville taga
Maria Andersdotter till hustru ? Hvartill
denne så kallade Magnus dock strax nekat »
Emellertid fann hon, hemkommen från
prästen, sig böra upptäcka för sin husbonde,
skomakaren Lars Jansson, sitt rätta kön.
Skomakaren å sin sida ansåg sig ej böra
för vederbörande prästerskap hålla detta
doldt, och följden blef att pastor Kihlmark
för den världsliga myndigheten angaf för-
hållandet. Kronobefallningsmannen Johan
A
Grafström & C:is
ngrostade^ Kaffe OBSJ
Endast i förseglade paket.
Hushållskaffe à 1,25 pr paket à V2 kg.
Fint kaffe...... à 1,50 » »
Finaste kaffe à 2,— » »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
