Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 3 april 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
P
ÿ S
^ a
P g
s»
H SC-
# £
t) M
2
h (D
I“ A
d- a
H, H
O: “
d- O
r§
Pj •
o
H
V
P
P
H
Pi
112
tal om, de voro ju ännu icke fria från
bleksot och sutto alltid så märkvärdigt kro-
kiga i ryggen, när de läste.
Men småflickorna tyckte, att det där var
bara pjåsk af Dinah — det kunde så varit
förr ... nu gjorde det rakt ingenting.
Så kunde det till sist blifva nödvändigt
att använda lottdragning, hvilken då alltid
sköttes af Hans Didrik
Kommo åter några af deras vänner på
besök, serverade man helst små oförargliga
historier, de senaste dagarnas nya och de
gamla dagarnas gamla, med samma frimodig-
het om och om igen, allt efter besökens låugva-
righet. Gaf man sig god tid, kom man
aldrig därifrån, utan att vara à jour igen
med hela samlingen, lika godt huru många
gånger man fått dem till lifs och åter
glömt dem.
Det som alltid kom på tal var den even-
tuella flyttningen, såsom Hans Didrik ut-
tryckte sig.
Hans Didrik berättade annars aldrig hi-
storien själf, ty alltid var någon af systrar-
na till hands och tog ordet, innan Hans
Didrik hunnit så långt som till tanken, som
alltid måste föregå hvarje handling.
Det var nämligen så, att en gång under
de första åren efter deras inflyttning hade
värden haft något kuckel för sig vis à vis
mangelboden och låtit undfalla sig något
om att de icke skulle inbilla sig, att de
sutte i eget hus.
Detta var nu mindre väl öfverlagdt af
värden, som kunde vara glad att ha fått
sådana hyresgäster.
Därför gick också Dinah upp för att tala
med honom.
IDUN
Men så blir han ohöflig och säger: »Ni
kan ju flytta!» Men då är det Dinah, som
lugnt och med värdighet ser honom i ögo-
nen och svarar: »Ja, det kan vi!»
Här faller alltid någon af systrarna in
med ett: Tänk, det sa’ Dinah!
Dinah hade nämligen för sitt blida, lug-
na väsens skull af familjen alltid varit an-
sedd för en ängel äfven i annan bemärkelse
än blotta familjenamnet, och hennes djärf-
va svar hade framkallat en årslång öfver-
raskning hos både henne själf och de andra.
Därför ser hon också gärna med ett för-
nöjdt småleende upp från sin virkning:
»Jaha, det kan vi, sa’ jag!»
Är det nu i skymningen, då en af små-
flickorna har stor benägenhet att ta sig en
liten lur, kan det hända, att hon plötsligt
vaknar och, i tanke att denna bästa del af
historien ännu icke varit före, kommer med
den så friskt, som om det händt samma
dag: »Tänk du, så säger han: Ni kan ju
flytta, säger han, men då säger Dinah: Ja
det kan vi!»
Och Dinah infaller bekräftande: »Jaha,
det sa’ jag.» Och då kan någon af de
andra i detsamma komma in från köket
och triumferande inkasta: »Det sa’ Dinah,
hvad tycker du!»
— Denna eventuella flyttning förblef ett
outtömligt tema; men någon verklig flytt-
ning kom naturligtvis aldrig i fråga. När
det kom till kritan, visste nog värden, hvad
han gjorde — —• sådana hyresgäster som
Engels behåller man ju helst.
— Så lycklig var emellertid icke värden
i Grottebacken. Hur det gått till var obe-
gripligt, men faktum var, att småflickorna,
1896
i stället för att längre besväras af de vid-
lyftigare förhållanden, hvari Hans Didrik
bragt dem, snarare tyckte, att de fått för
litet af världen, och började tänka på en
utrikesresa. De voro alla öfverens om, att
Stockholm skulle det vara — där hade de en
gång haft en tant, därför skulle de bo där
en vinter — och kanske den följande i
södern.
Småflickorna hade blifvit så märkvärdigt
oregerliga; Hans Didrik gjorde stora ögon,
men då resan verkligen skulle blifva af,
gjorde han sällskap med de andra fem för
att köpa koffertar.
Detta kunde måhända synas öfverflödigt,
men var det icke, ty de tre, som skulle
ha koffertarna, visade sig alldeles omöjliga
för dylika affärer.
De hade hört talas om eldfasta skåp, och
nu ville de veta. om man icke helst borde
tänka på något sådant, ty det kunde ju så
lätt brinna under vägen.
–––- *––––
Innehållsförteckning :
Alma Häckner ; af L. S. (Med portiätt). — Bilder ur
bibelu; två dikter af Fågel Blå. — Bedjande mödrar; af
Fanny, Chrys mder. — Första houora^el; en påskliistoria
för Idun af Erny — Iduns läkarartiklar. VIII: Psykote-
rapi eller behandling af sjukdomar med bypuos och sug-
gestion; af d:r O O. Wetterstrand. — Kvinnoöden och
kninnobilder; för Idun af Birger Schöldström: «Klockarmor»
på Loföu.–––Litet om frösådd i boningsrum; för Idun
af s—m. (Forts. o. slut). — Ur notisboken. — Teater och
musik. — Stilleben; novell af Alvdde Prydz. — Tidslor-
drif.
’SiclsföiM
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Mitt välde räcker öfver hela jorden,
Du spårar mig i både stort och
smått.
Till stridens larm en orsak är jag
vorden,
Till duellanters kamp, till barnens
kif.
I hemska mord af okända motiver,
Där är det oftast jag som hetsat,
rådt.
Jag är så gammal och jag äldre
blifver,
Jag kan ej, skall ej dö i denna tid.
Men kanske, när ett tusenårigt rike
I stilla sabbatsfrid på jorden rår,
När allt som orent är må hädan
vika,
Då är jag bortstött uti evig natt.
Till dess jag rår bland män’skorna,
bland djuren,
Och ofärd i min vapensköld står
skuren.
Hvad var för menlöst ord som Eva
lydde
Och föll och drog ett mänskosläkte
med?
Som andra kvinnor se’n hon hjärnan
brydde
Med första syndastraffet i sitt fall.
Om man får tro en gammal lustig
visa,
Hvad gjorde Adam när Guds gissel
hven?
NEROTH & Ço.
Tekniska Fabrlken”GÖTA LEJON”
# » * GÖTEBORG.
Hvad gjorde Eva för att smärtan
lisa
Och som hvar kvinna gjort på hen-
nes plats?
Hvad kan man få i både kök och
domstol ?
Ett farligt gift som dock helt van-
ligt är.
Hvad som får saf och knopp af för-
sta vårsol.
En liten en, af livilket slag som
helst.
Hvad är det godt att ha i vinter-
dagar?
Ett husdjur; räkneord, pronomen
ock.
Hvad sjukling blir i följd af vissa
lagar.
Ett bör du hvarje man dess rätta
gifva,
Om du ett annat äger själf förstås.
En odling som kineserna bedrifva.
Af dagligt bröd ett tidigt stadium.
Ett som är bra att ha i vilda skogen,
När den på sidorna ett annat är.
Hvari låg åkern som blef skött af
plogen
Och harfven med, fast ingen skörd
den bar?
Charad.
Mitt första en nödvändig sak,
Så ute som ock under tak,
För stora som för små plär vara.
Af trä, af skinn, af tyg m. m.
Ja, utaf ämnen ännu flera.
Modeller ock en talrik skara.
Mitt andra är ett vapen, som
Kan nödga mången vända om,
Då han sig ämnar genom hagen
Och hör mitt andras bärare
Till lynnet vara tvärare
Än vanligt — »vara uti tagen».
När du i »trångmål» är ibland,
Du tar mitt hela i din hand
rekommendera sitt allmänt erkänua
LTJTPTJLVER
fritt från klor -*f-
Schack-gåta.
(Efter hästens gång.)
som all ter jag i ten
till land fa ra af kä vill jag
rör va as ra ös min hans ras
till ra sig h bry fa blir land
i vad tan rons och hand får gra
ef sa mitt man lil vil 1er då
sinn läng 1er sker ös de ste och
mig till den min ja ja
I. n.
Och kommer så lätt från försåten.
»Ack, det var skönt,» du säger då,
»Nog är det ändock godt att få
En hjälp; nu är jag fullt belåten.»
jRavi.
Lösningar.
Charaden: Byrå.
Förvandlingsgåtan: Grön, rök, gren, ringa,
torr, Ulö (ö vid Norges norra kust), tornen,
docka.
Bokstafsgåtan: »Kaka söker maka». »Ur
askan i elden».
Diamantgåtan: (f), Dal, 0 Gällö, Jemshög,
Falsterbo, Esperöd, Borås, Aby, (o).
Palindromen: Gnissel — Lessing.
Aritmogryfen: Edvard Grieg —o Teresina
Tua. 1) Enighet, 2) drönare, 3) vårskur, 4)
ansikte, 5) rakkyss, G) difteri, 7) gatsten, 8)
rättika, 9) inbrott, 10) enkefru, 11) gasläga.
Ordförvandlingsgåtan: Sigrid Storråda —
Olof Skötkonung. Sofiero, införselstull, gång-
bro, risgrynskorf, inrikes, damastduk, spår-
snö, tärningkast, Ornamentik, resårsko, rull-
gardin, åttiosju, dryckeshorn, askonsdag.
«
Lutpulvret begagnas vid lak eller tvatt i stallet
för bästa och renaste aska. Användningssättet
alldeles samma som med vanlig asklut, och
SÂP-PULVER (fritt från klor).
Sparar penningar.–––––-
■———- Sparar arbete.––––––-
............... Sparar kläder och —
..... " -»ersätter såpa eller tvål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
