Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 10 april 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag.
■– • ’ •
iHH
■ ;
mm ViNNANl
’»Ml
■ = =—.-=
5? %r
—V
•*. v
N:r 15 (434) Fredagen den 10 april 1896. 9:de årg.
Prenumerationspris pr år:
Idun ensam .......................................... kr. 5; —
Iduns Modet., fjortondagsuppl. » 5: —
Iduns Modet., månadsuppl........... a 3: —
Barngarderoben..................................... » 3: —
Byrå :
Klara södra liyrkog. 16, 1 tr.
Allm. telef. 6147.
Prenumeration sker å alla post-
anstalter i riket.
Redaktör ock utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2—3.
Redaktionssekr.: J. Nordling.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Lösnummerpris 15 öre
(lösn:r endast för kompletteringar.)
Aimonspris :
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje päbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Fanny
M
oderna växla. För hundra år sedan var miniatyrmåleriet på
modet. Hvar och en något bemedlad dam, som såg någorlunda
bra ut eller åtminstone själi: trodde det, skulle ovillkorligt ha sitt por-
trätt i miniatyr, och herrarne ville också vara med. Det var ett
oemotståndligt behof att få se sig själf och sina släktingar och vänner
i förminskadt mått på en liten bit glänsande elfenben. Helst skulle
här i Stockholm Sparrgren göra
bilden och kanske ännu hellre
Pehr Hall, om han bara hållit
sig hemma, men han lefde i
Paris och hjälpte till att storma
bastiljen, hvilket egentligen icke
var något miniatyrarbete.
Så kom man in på aderton-
hundratalet, och miniatyrpor-
trätten voro ej längre moderna.
Nu skulle man ha sin bild i
svartkrita, ritad af mamsell Köhl,
och det höll man på med ända
till dess daguerreotypin erbjöd
ett, som man tyckte, lika osvik-
ligt som lättvindigt sätt att för-
eviga kära drag, både egnas och
andras. Huru det sedan gått,
känna vi alla, som fått sitta i
halsjärn för herrar fotografer,
ända till dess ögonblicksfotogra-
fien kom och befriade oss, men
för att på sekunden »taga» oss.
Porträttmåleriet har nog icke
alldeles försummats under foto-
grafiåldern. Man har tvärtom
allt mera lärt sig inse, att det
är endast målarkonstm, som
kan åstadkomma den fullt san-
ningsenliga människobilden. Men
de stora porträtten i olja ha
obestridligt fått tränga sig fram
bland alla de tusentals små foto-
grafikorten.
Nu tyckes modet, åtminstone
till någon del, vända tillbaka
till de små miniatyrmålningarna.
Hjelm.
Det är liksom en hälsning från sjuttonhundratalet, som onekligen in-
tresserar oss och kanske skall föra oss igen till hvad som känne-
tecknade de kretsar, inom hvilka mormors mor och mormors mormor
lefde sitt glada roeoccolif.
Må hända att man kan gå ännu längre tillbaka, ty miniatyrmålare
hade vi redan på sextonhundratalet, fastän konsten ej då ännu hunnit
sin blomstring. Den hade lik-
väl i andra land för länge sedan
uppträdt själfständigt och tjänst-
gjorde ej mera för det slags
måleri, som i medeltiden ut-
öfvades af de klerikala minia-
törerna, munkarne som sirade
legendböckerna med fina må-
lerier. Man nöjde sig ej heller
längre med miniare, att färga
endast med minium (mönja),
hvaraf namnet på konstarten
uppstått, utan man målade lika
färgkraftigt som fint och pryd-
ligt.
Här i Sverige tog konsten
fart på sextonhundratalet. Elias
Brenner, han som var gift med
»hedersgumman» Sofia Elisabet,
målade miniatyr kanske lika
mycket som han sysslade med
numismatik, och så hade vi lille
Anders von Behn, den sachsi-
ske dvärgen och svenske hof-
målaren. Men det var dock
Pehr Hall (född 1739) som först
gaf riktigt anseende åt denna
konst och med sin rika konst-
närsfantasi samt sin solida, breda
pensel sattes främst bland sam-
tidens miniatyrister och benämn-
des le van Dyck de la minia-
ture. Det var fransk kritik
som gaf honom det namnet, och
förfranskad blef Hall, den ur-
sprunglige boråsaren, samt kom
aldrig mera tillbaka till Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
