- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1896 /
115

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 10 april 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1896
IDUN 115
och prosten, i hvars min ej mer fanns spär af
harm,
sig tog förnöjd en pris och blef om hjärtat varm.
Och i sin hustru såg han inom kort ett snille
och märkte mer och mer, hvad förr han aldrig
sett,
att pojken äfven fått en släng af släktens vett.
Se, hvilka framsteg blott han visar nu, den lille ! —
Vid sonens läsning så den goda modern blef
till hälften skoladjunkt, till hälften själf elev,
hvars kunskap sågs i kapp med läskamratens
växa.
Och vår pedant sig fick på köpet ock en läxa,
ty medan gossen så förtjänte blott beröm,
vid moderns knä allt mer i läsning flink och
trägen,
han ångrade sin dom: »dröj kvar invid din söm»,
och såg med hugnad sann sin maka, lika öm
och kvinnligt huld som förr, hon ock, gå »lärda
vägen».
Lotten von Kreemer.
–––- ––––-
Vidgad horisont.
|lj| hopp att det kan vara af intresse för
Iduns läsarinnor, meddelas här en
kortare skildring af de samkväm i hufvud-
staden för kvinnor från olika yrkesområ-
den, som med några ord omnämnts i ett
af Iduns senare nummer.
Fröken E. Key, den ena af företagets egent-
liga stiftarinnor, har, med kännedom om
mitt tillämnade referat, bedt mig särskildt
påpeka, att den ifrågavarande organisatio-
nen ej hör kallas en »förening», då den
rör sig framåt utan sådana konstitutionella
insatser som : ordförande, sekreterare, skatt-
mästare, vice funktionärer, årsafgift, vote-
ringar, propositioner m. m.
I trots af att det hela är ett mera fritt
sällskapligt samfund med så få ceremonier
som möjligt, hållas likväl af vederbörande
noggranna anteckningar öfver hvarje sam-
kväm jämte namn å medlemmarne och så
vidt möjligt anteckning af deras yrke, och
det är ur dessa anteckningar, som måhända
en gång skola- få en viss kulturhistorisk be-
tydelse, nedanstående meddelanden till viss
del äro tagna.
Sistlidne mars blef denna association
jämnt fyra år gammal. Af olika yrkesidker-
skor må exempelvis nämnas: skriftställarin-
nor, skådespelerskor, musiker, artister å det
konstindustriella området, gymnaster, lära-
rinnor, kontorister, typografer, sömmerskor,
porslinsmålerskor, silfverpolererskor, cigarr-
arbeterskor, tjänarinnor, hjälphustrur, och
dessutom som lifliga deltagarinnor intres-
serade damer ur de högt bildade klas-
serna samt inom hemmet verkande arbetar-
hustrur. Antalet medlemmar utgör om-
kring 365.
Af dessa verka 84 såsom värdinnor vid
samkvämen, där de förekomma i tur och
ordning, utgörande en grupp af omkring
tolf personer (dessa grupper kallas tolfter,
emedan de till att börja med voro tolf till
antalet). På hvarje tolft komma ungefär tre
samkväm, som tolftmedlemmarne ekonomiskt
och sällskapligt svara för. De öfriga med-
lemmarne indelas i tre större grupper med
hvardera sex samkväm utom en för alla
medlemmar gemensam utfärd på våren till
afsked för sommaren.
I spetsen för hvarje tolft står en leda-
rinna. Dessa, som innevarande vinter varit
sju, men hädanefter komma att utgöra sex,
äro: fruarna L. Beckman (nu hindrad att
kvarstå), N. Frölander och H. Heijkensköld
samt fröknarna J. v. Bahr, A. Fahlstedt, B.
Hirsch och E. Key. Dessa utbyta hvar med
sina grupper sina erfarenheter om samkvä-
men och mottaga af medlemmarna förslag
till ändringar, hvarom sedan ledarinnorna
sins emellan öfverlägga. Ledarinnorna äga
fritt tillträde till alla samkväm. Tolftmed-
lemmarne, som hittills blott bevistat sina
egna, komma hädanefter att utom dessa tre
äga tillträde till tre dessutom (allt med
samma arbeterskegrupp). Lokala förhållan-
den hindra en friare cirkulation.
Kl. 8 e. m. (alltid en tisdag) vidtager
samkvämet med tedrickning till lekamlig
rekreation för dem, som direkt komma från
sitt arbete. Femton öre för te och smörgåsar
utgöra de tre stora gruppernas enda afgift.
Under tiden verkas för den andliga rekrea-
tionen genom samtal i grupper. Omkring
kl. 9 vidtager aftonens program, utgörande
oftast musik jämte föredrag, diskussion,
uppläsning af litteratur, kortare dramatiska
föreställningar m. m. Ledarinnorna hafva
som en af sina hufvuduppgifter att tillse det,
aktivitet i aftonunderhållningen ej utgår
blott från de högst bildades led. En an-
nan hufvuduppgift är att ej låta ett för
långt eller rikhaltigt program inkräkta på
sällskapligheten. Inemot kl. 11 vidtager
stundom en sällskapslek i ett af rummen,
medan man samtalar i det andra. Kl. 11
blir i allmänhet gränsen för samvaron.
Af anteckningarna framgår otvätydigt, att
man å alla håll haft mycket att lära af
hvarann; kanske ej minst de mest bildade,
som förvånat sig öfver de andras hlida
tålighet och vakna intresse trots djupt be-
tungande och lågt betaldt dagsverke.
Ett löftesrikt närmande har i dagarne
gjorts mellan samkvämen och föreningen
»arbetare och studenter», hvars ordförande,
med. dokt. Laurent, anmodat fröken Key att
uttala sig om ett förslag om tillslutning så
till vida, att stundom ett samkväm hålles
gemensamt mellan de olika associationerna.
Svaret har naturligtvis utfallit gynnsamt, och
till en början lära samkvämens ledarinnor
jämte en del arbeterskor komma att inbju-
das till ett diskussionsmöte, föranstaltadt af
»arbetare och studenter» till den 12 april.
Dylika samkväm, som visat sig fylla ett
djupt hehof af förstående mellan olika klas-
ser i hufvudstaden, borde vara af ännu
större betydelse i landsortsstäderna, där oli-
ka grupper genom en nästan hemsk isole-
ring så lätt få en allt för trång syn på
lifvet. Till villkor för ett dylikt företags
friska, organiska utveckling torde dock där-
städes vara ännu behöfligare att uppställa
de ofvan skildrade samkvämens princip, att
noggrant undvika hvarje särskild religiös
eller politisk färg.
En tolftmedlem.
––––-*––––-
Tör familjens ungdom.
Ännu kunna alla nummer erhållas fullständigt
från årets början, om prenumeration med 3 kr.
oförtöfvadt verkställes å Kamraten, den
utmärkta, allmänt omtyckta illustrerade ungdoms-
tidningen.
–––-*––– .
Outtalade ord.
Skiss för Idun af Agathe Lind.
I.
B
trosshandlare Horner gaf stor supé med dans
I) i anledning af sin äldsta dotters förlofning.
3 Icke för att han var vidare förtjust i par-
tiet; han hyste i hög grad den hos affärsmän
så vanliga fördomen mot militärer, och Erik By-
man var ju till på köpet sjöofficer, en sådan där
ung herre, som ingen människa kan hålla reda
på, då han far från hamn till hamn och stan-
nar borta ett par år i sender. Men Agnes hade
sagt, att löjtnant Byman var den ende, som hon
ville ha till man, och pappa behöfde visst icke
tänka på att hjälpa dem, de kunde nog vänta
med giftermålet, tills Erik fick tillräckligt stora
inkomster! Och som Agnes var mycket bestämd
af sig och pappa ganska svag för henne, blef
det som Agnes ville.
Hon var mycket söt, ’len unga fästmön, där
hon, klädd i hvit, urringad klädning, stod i sa-
longen bredvid sin fästman och mottog de an-
kommande gästernas lyckönskningar. Hon var
långt ifrån någon skönhet, men hennes ansikte
var så täckt med dess friska färger och med
de stora gråblå ögonen, som blickade så öppet
och lifligt ut i världen.
Den yngre systern, Emmy, hade finare drag
och ett mera mildt, älskligt utseende. I allmän-
het var hennes sätt mycket mera stilla än Ag-,
nes’, men denna afton tycktes de båda systrarna
ha bytt roller, ty Agnes var så lugn och blid, så
ödmjuk i sin lycka, under det Emmy, yr och
uppsluppen, skämtade med än den ena, än den
andra af gästerna.
»God afton, min lilla tös!» sade en vänlig gam-
mal herre och tog Emmy om lifvet. »Du ser
lika strålande ut, du, som själfva Agnes!»
»Kanske farbror trodde, att jag skulle gå och
tittao snedt på henne,» svarade Emmy muntert.
»Ah, nej, det vore icke likt dig! Men, hör du,
barn, snart smäller det väl för dig också?»
»Ja, om femtio år,» sade hon skrattande och
drog sig från honom.
De unga herrarne trängdes omkring henne;
»får jag be om första valsen, — andra françai-
sen, — tredje polkan,» ljöd det från alla sidor.
Emmy såg spejande ut i rummet. Nej, han syn-
tes icke till! Tänk, om han icke kom! Skulle
hon gömma någon dans åt honom? Åh jo, visst
skulle han komma, det var ej möjligt annat.
Hon satte ett litet streck för fjärde valsen på
sitt program och lämnade detta till sina vän-
tande kavaljerer.
»Jag känner icke igen Emmy i afton,» sade
löjtnant Byman sakta till sin fästmö, »så glad
hon är!»
»Ja,» svarade Agnes, »måtte blott icke de främ-
mande se lika väl som jag, hur ansträngd den
glädjen är.»
»Ansträngd?»
»Tst, tst! Se icke så frågande ut; du skall få
veta mera i morgon. Men, nu spelar musiken
upp, och vi skola börja balen — du och jag!» —
Flere danser hade gått, när ingeniör Warin
inträdde i salongen och bugade sig för värdin-
nan.
»Så sent, min bäste ingeniör!» sade fru Hor-
ner och räckte honom vänligt handen.
»Ja,» svarade han, »jag får bedja så mycket
om ursäkt, men jag har varit så upptagen hela
dagen af bestyr för min resa. Det är så mycket
opåräknadt som kommer i sista stund.»
»Ack, det är sant, ingeniören skall ju resa
snart!»
»Ja i morgon,» svarade han kort.
De dansande paren kommo nu in från salen,
och ingeniör Warin gick genast fram till Emmy.
»God afton, fröken! Det står naturligtvis utom
möjligheternas område att få en dans med er
i kväll?»
»Nej, visst icke! Ingeniören skall få fjärde
valsen.»
»Tack!» Han bugade sig och gick.
Emmy kastade en lång, sorgsen blick efter
honom. Jaså, han brydde sig icke om att stanna
och tala med henne; hade han ingenting att
säga sista gången de voro tillsammans! Åh, om
hon finge springa bort från alla dessa pratande,
skrattande människor och bli ensam — alldeles
ensam ! Hon började undra, om alla de som stodo
omkring verkligen vore så glada och nöjda, som
de sågo ut, eller om deras strålande blickar och
skälmska leenden blott vore till för att dölja det
egna jaget, med alla dess sorger och smärta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free