Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 17 april 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1896
J26
Denna var undertecknad at flere läkare och
innehöll en uppfordran till »föräldrar och
barnvänner» att, »sä snart temperaturen
det tillåter, väcka eller gifva fria tyglar
åt barnens inneboende instinkt att vilja sprin-
ga barfota, ett, enligt af erfarenhet och veten-
skap bekräftadt rön, mäktigt och välgörande
befordringsmedel för blodets omlopp, sund
transpiration, fotternas fria och naturliga
utveckling samt organismens härdande mot
väderlekens eljes ofta menliga inflytelser.»
Jag läste — och Tora fick förblifva i am-
fibernas element, till dess middagsklockan
ringde. Och sedan dess hafva hennes små
frihetsträngtande fotter en stund hvarje dag
fått afkasta sitt fängsel, och jag harlofvat
henne, att så snart sommaren blifvit bo-
fast, i regel få blifva detsamma helt kvitt.
I fjol frodades hon och en eljes till hälsan
klen, hos oss för tillfället gasterande kusin
»från sta’n» förträffligt under denna »op-
dragelsemetod».
Men hvart vill jag hän med allt detta?
Jo, närmast till frågan, hvarför hos oss —
trots barnens välkända smak för och trots
hälsolärans och sunda förnuftets rekommen-
dation ntaf fotternas otvungna utveckling
under barnåren — bruk och konvenans ej
gärna tillåta »bättre mans barn» att på
fattigmannamanér sommartiden gå barfota.
För min del tycker jag, att en naken, väl-
bildad och välskött barnafot passar i stycke
med äfven den elegantaste dräkt och det
finaste sällskap. — I utlandet är seden del-
vis olika. I Finland är ej ovanligt, att barn
af högsta ståndsklass — isynnerhet på lan-
det — för hela sommaren äro befriade
från de osunda fotbeklädnaderna. Och i
Ryssland och Sydeuropa råder samma för-
hållande i utsträckt skala. Under min upp-
växt tillbragte jag jämte en släkting nära
7 månader hos en greflig familj i närheten
af Firenze i Italien, under hvilken tid både
jag själf och husets med mig jämnåriga
plantor blott ett lätt räknadt antal gånger
försakade vårt tillåtna nöje att — för att
nu apropos romareriket tala med romare-
skalden — »pede libero pulsare tellus»
(med fri fot trampa jorden).
Jag vill genom att framdraga denna •—
såsom det kanske tyckes mången — oväsent-
liga och intresselösa sak, som dock för våra
småttingar ingalunda är i hygieniskt afse-
ende oväsentlig och minst lika litet intres-
selös, hemställa till fördomsfria mödrar, att
de måtte —■ hvar i sin stad —• göra sitt
till för att på denna punkt korrigera en
onekligen missriktad konvenans i vårt land.
Studeren dels t. ex. Kneipp; studeren dels ock
edra barns medfödda fallenhet för berörda
art af frihet ! Och i skolen finna en ovanlig
samklang mellan det för de små önskvärda
och af dem önskade — ett »utile dulci»-
––––*––––
Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
VIII.
Psykoterapi
eller
behandling af sjukdomar med hypnos
oeh suggestion.
Af Doktor Otto G. Wetterstrand.
(Forts.)
Då vi människor alla mer eller mindre tro,
så äro vi också alla mer eller mindre mottag-
liga för suggestion, d. v. s. mer eller mindre
suggestibla, såsom det heter. Suggestibiliteten
är sålunda en fysiologisk egenskap, som inne-
bor i vårt själslif, och den, som misskänner
detta, visar blott därigenom, att han saknar
själfkritik. De flesta människor ha nämligen
en viss benägenhet för att låta sig påverkas
af andra människor genom föreställningar, och
en väntad psykologisk eller fysiologisk effekt
har en bestämd benägenhet för att också verk-
ligen inträffa. Men bland människor visar sig
som sagdt en stor olikhet i mottagligheten för
suggestion, många äro nämligen som kändt är
så mottagliga, att den förmår frambringa de
starkaste och mest i ögonen fallande verknin-
gar. Dessa senare, när de äro sjuka, kunna
botas efter hvilken metod som helst, vare sig
de använda homöopatiska medel eller resa till
Aronson, Kneipp eller Lourdes. Det är icke
de påstådda och utbasunade läkefaktorer, som
under dessa förhållanden användas, de där verka
botande, hvarken de homöopatiska medlen eller
de och de badformerna eller det undergörande
vattnet, utan det är patienternas egen starka
tro, att just detta skall bota dem, d. v. s. de-
ras starkt utvecklade suggestibilitet. Om alla
människor nu hade en sådan hög grad af sug-
gestibilitet, så skulle en enkel psykisk behand-
ling lätt kunna bota många sjukdomar. Men
förhållandet är ju icke så, de flesta äga ieke
en sådan suggestibilitet och kunna därför ieke
så lätt i sitt vanliga tillstånd psykiskt påver-
kas. Om det nämligen kunde lyckas att fylla
den sjukes hela tankelif med tillfrisknandets
idé, så skulle i sådana fall hälsa inträda. Det
är just detta, som lyckas ibland, när den sjuke
besitter en högre grad af suggestibilitet. Men
i flertalet fall är den sjukes autosuggestion
mäktigare, han producerar ideligen sina sjuk-
domsförnimmelser och skapar kanske också nya
och dessa segra i allmänhet öfver läkarens sug-
gestioner. 1 de flesta fall måste därför ett
annat tillstånd skapas, där autosuggestionens
makt brytes, och ett sådant tillstånd är det
hypnotiska. Det är sålunda af den allra största
betydelse, att vi lärt känna detta tillstånd,
hvarunder suggestibiliteten, d. ä. mottagligheten
för föreställningar eller förmågan att tro, är
stegrad.
Hvad är detta för ett tillstånd? Det kan
i korthet psykologiskt karakteriseras därmed,
att patienten därunder utan vidare antager så-
som sanna de föreställningar man bibringar
honom, och dessa föreställningar återverka i sin
ordning på kroppen och dess organ. Det är
sålunda en rent psykisk inverkan af en på or-
ganismen återverkande kraft. Detta tillstånd
är en förutsättning för en rationellt genomförd
psykisk behandling. Liksom det tillstånd, som
kloroformen framkallar, i många fall är nöd-
vändigt för att en större och allvarligave kirur-
gisk operation skall kunna företagas, är också
det hypnotiska tillståndet af nöden att fram-
kalla, om den efterföljande psykiska operatio-
nen skall lyckas. Hypnosen är sålunda endast
en förberedelse, om än en nödvändig sådan,
för att suggestionsbehandlingen, som i alla hän-
delser är den vida viktigaste afdelningen, skall
kunna med hopp om framgång företagas. En-
dast i de sällan inträffande fall, där hypnosen
är synnerligen djup och en verklig sömn in-
träder, verkar detta tillstånd oberoende af alla
suggestioner välgörande och hälsa kan inträffa,
utan att en enda suggestion direkt gifves den
sjuke. Men i flertalet fall är hypnosen icke
så djup.
På en mera detaljerad psykologisk analys af
detta tillstånd är ej här lämpligt att ingå, ty
detta skulle föra för långt från ämnet, och för
dess förstående erfordras djupare psykologiska
insikter. Den härför intresserade hänvisas där-
för till större psykologiska verk. Endast det
bör anmärkas, att psykologerna allt mer och
mer börjat uppskatta värdet af hypnosen för
sina studier och iakttagelser, och de ha nu
fått hvad de så länge saknat: ett medel för
experimentella ändamål, det där knappast kan
öfverskattas.
Vid en helt ytlig betraktelse ter sig hyp-
nosen som ett mer eller mindre sömnliknande
tillstånd — hvadan också namnet — som upp-
träder under mycket olika och växlande for-
mer. Från den obetydligaste slummer till den
djupaste sömn finnas alla tänkbara öfvergångar.
I det lättaste tillståndet, som man i allmänhet
kan framkalla vid första försöket, är patienten
oförmögen att öppna ögonen, oeh detta är ett
säkert kännetecken på hypnosen, något annat
bestämdt tecken finnes icke. Den sjuke kan
tala, vända sig, utföra rörelser, oftast ligger
han dock stilla. Redan härunder är suggesti-
biliteten stegrad, och till och med de, som tala,
som diskutera, finna sig efteråt bundna af sug-
gestionen, ty redan nu kunna många smärtor
förmås att försvinna. Men ofta är suggestio-
nen under detta lättare hypnotiska tillstånd
icke nog kraftigt verksam, hvarför man då
söker framkalla ett djupare, som ytligt karak-
täriseras däraf, att den sjuke ej förmår frivil-
ligt röra sig, förmågan att tala inskränkes till
enstafviga ord, ja och nej. Minnet är ännu
bibehållet, om än i några fall något virrigt
efter uppvaknandet. Detta tillstånd är i de
flesta fall tillräckligt för den terapeutiska sug-
gestionen, om man än i ett och annat fall,
där det är nyttigt, att den sjuke ej erinrar
sig de gifna suggestionerna, söker framkalla
ett ännu djupare tillstånd, så vidt detta näm-
ligen är möjligt, ty det lyckas visst icke all-
tid. Denna djupare hypnotiska sömn kallas
somnambulism och kännetecknas däraf, att den
sjuke ej erinrar sig något efter uppvaknandet
af hvad som skett och försiggått under sömnen.
Dessa här i största korthet skisserade s. k.
grader äro endast artificiella typer, dem man
utvalt bland en mängd föga från hvarandra
skilda tillstånd. Det ges flere mellanliggande
t. ex. ett mellan andra graden, där minnet
vid uppvaknandet är kvar, oeh den tredje, där
detta icke är fallet, som karaktäriseras däraf,
att minnet till en början är borta, men där
patienten, ansatt af frågor, slutligen erinrar sig
allt hvad som förefallit under hypnosen. Så
ser man vidare ej så sällan ett tillstånd, som
ligger emellan det första och det tredje, där
patienten har full förmåga att tala, men på
samma gång är absolut oförmögen att erinra
sig något efter uppvaknandet.
Af ofvanstående framgår, att något bestämdt
fysiskt kännetecken på att en människa är hyp-
notiserad icke finnes, om man undantager oför-
mågan att öppna ögonen. Man har utsatt sig
för stora och viktiga misstag just därigenom,
att man sökt efter fysiska tecken där, hvarest
sådana icke finnas. Det är endast på det psy-
kiska området man har att söka efter säkra,
det hypnotiska tillståndet karaktäriserande tec-
ken. Det är Nancyskolans förtjänst att tvärt
emot Salpêtrièrskolans dogmatiska satser ha
skarpt betonat just detta och framhållit, att
det endast är det förändrade själstillståndet,
som utmärker hypnosen. Ja, alla hypnotiska
fenomen kunna med lätthet förklaras endast
ur denna enda synpunkt, den nämligen, att
hypnosen är ett tillstånd af stegrad suggestibi-
litet, alltså af större förmåga att mottaga sug-
gestioner. Dessa behärska hvarje normalt själs-
lif, ty psykologien benämner just suggestion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
