Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 24 april 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I D U N 1896
loi
ramen för kvinnans verksamhet. De mana
mig att till och med anföra sådana exempel,
som att hustrur, hvilka under andra tider
varit förhindrade att idka språkstudier, med
framgång användt de sista af de kritiska
veckorna därtill, och att vi alla, snarare med
glad förhoppning än med kval och suckan,
emotsågo stunden för barnets födsel, samt
att vi i förtröstan på lifvets Herre ägnat
nätterna åt en lugn hvila och god sömn.
Icke ens de snälla utslitna »matgum-
morna» vilja liålla sig stilla vid beskyll-
ningen, att de ej uppfunnit något nytt i
kokkonsten, utan männen ha äfven där fått
visa sin naturliga öfverlägsenhet. De peka
på Kajsa Warg, Gustafva Björklund och en
hel hög andra kokböcker, skrifna af kvin-
nor, och när detta ej längre hjälper, taga
de snälla gummorna till ordet och säga:
»Yi laga och koka ju efter våra mäns och
husbönders smak, ej efter vår egen, så bju-
da husfreden och den sanna kvinnligheten.»
Stilla, stilla på galleriet! Det är en god
sak, att alla dessa frågor blifvit väckta, ty
ingen kan förneka, att den del af mänsk-
lighetens kulturutveckling, som innefattar
kvinnans frigörelse, på sina håll blifvit petri-
ficerad i vissa dogmer och talesätt, medan
den på andra håll skjutit skott, som onek-
ligen ha starkt släkttycke med den »vild-
het», sonx den tyska förf. Laura Marholm
sagt utgöra kvinnans urnatur, och som
fröken Key säger vara »ett gränslöst djupt
ord». Storm rensar luften och upprör djupen.
Låtom osss bida på de svar, som skola
komma och bringa klarhet!
Här ha vi det första inlägget. »Misslyckad
kvinnokraft» kallar fru EHen Idström sin gen-
saga mot »Missbrukad kvinnokraft», och
med en värme, som ej allestädes är fri från
hetta, upptager och gendrifver hon nästan
punkt för punkt de bevis, fröken Key an-
fört i akt och mening att fastslå teorien
om kvinnans andliga underlägsenhet och
hennes främsta betydelse i egenskap af
könsvarelse. Att en varmblodig kämpe nå-
gon gång skjuter öfver målet är vanligt
nog ibland båda könen, äfvensom att den
utmanade parten har svårt för att gifva
utmanaren rätt i något fall. Detta drag
framstår här tydligast i fråga om skolun-
dervisningen, hvilken med sin plugg- och
examensläsning af fröken Key blifvit kallad
själamord. Förf. till »Misslyckad kvinno-
kraft» säger sig vara »i lycklig okunnig-
het om flickskolornas metod vid sitt and-
liga bödelsarbete» samt spörjer: »skola vi
då ej ha några skolor alls, eller skola de
vi ha möjligen reformeras?»
För att få ett svar på detta utfall be-
höfver Ellen Idström endast med opartiska
blickar se på det verkliga lifvet, och bör-
jar hon bara granska de frukter, som — i all-
mänhet taladt — såväl den lägre som hög-
re mångläxpluggningen afsätter, torde hon
möjligen bli frestad säga: Hellre inga sko-
lor alls, i fall de som Annas ej grundligt
reformeras !
Mathilda Roos framträder på stridsplat-
sen med: »Ett ord till fröken Ellen Key och
till den svenska kvinnan». De hugg, hon
riktar mot de anförda exemplen på miss-
brukade kvinnokrafter och mot de uppställ-
da teorierna om kvinnans andliga under-
lägsenhet, måttas af säkert öga och föras
af kraftig hand. Börjande med en gen-
saga mot påståendet, att kvinnan utan in-
tresse, utan ambition — fastän med ord-
ning och plikttrohet verkar på de af henne
från mannen tagna arbetsområdena och
följaktligen ej duger till annat än moder-
skapet eller till något af de arbetsfält, där
de moderliga instinkterna företrädesvis kun-
na göra sig gällande, öfvergår fröken Koos
till hvad hon kallar den farligaste punkten
i fröken Keys uppsats: »det gungfly, öfver
hvilket de blomstersmyckade, skenfagra fra-
serna utspinnas ! »
Här kan — af utrymmesskäl — endast
antydas, i hvilka riktningar »gungflyn»
sträcker sig: Den kända manliga skämt-
samma definitionen af begreppet kvinna:
»En varelse, som när mannen säger två
gånger två är fyra, svarar honom: det tror
jag icke, och hur ni än bevisar, behåller
jag min tanke om saken.» Denna defini-
tion finner fröken Key »ypperlig» och från-
känner därmed kvinnan hvarje förmåga att
tänka logiskt och handla följdriktigt; hon
är ej stort annat än en apa, som efterhär-
mar mannens andliga produktioner och går
sina »vilda viggars väg» på alla områden,
utom på moderns och uppfostrarinnans ba-
na. Den för oss kvinnor, så väl som för
männens sedliga uppfattning mest betydelse-
fulla delen af fröken Koos’ inlägg liksom
sliter blomsterslingorna och blottar kärret,
när hon med kraft och värme betonar, att
de stora snillen, hvilka sölat sig i laster,
blifva stora trots detta och icke till följd
däraf. Ett annat tack förtjänar Mathilda Roos
äfven för sin lika korta som, i ädel mening för-
näma gensaga mot påståendet, att det kräf-
ves »intensiv sinnlighet» för att blifva stor
som religionsstiftare.
Fru Alma Oleue har i »En protest med
anledning af Ellen Keys föredrag i kvinno-
frågan» företrädesvis vändt sig mot den i
dessa föredrag uttalade åsikten, att intelli-
gens och sann kvinnlighet — det är: ero-
tik, kärlek till mannen och ett uppgående
i moderligheten — ej kunna bo samman
hos oss kvinnor, utan »så godt som köra
ut hvarandra». Den lilla afhandlingen är
ett präktigt inlägg i äktenskapsfrågan, så-
dan som denna börjat forma sig, sedan
kvinnan erhöll mera frihet att utveckla sina
anlag samt ett större arbetsfält.
Det sakrika arbetet afslutas med en
kort kritik öfver fröken Key’s anvisningar
till »naturenliga arbetsområden för kvin-
nan», anvisningar, som Alma Cleve beteck-
nar såsom varande »intetsägande i sak».
Detta yttrande kunde varit förmildradt till :
ingenting nytt i sak utom i husbyggnads-
frågan, ty i sjukvården har kvinnan länge
användt sina krafter, och tillströmningen
till denna bana tyckes snarare hota att
blifva för stor än för ringa. Önskvärdhe-
ten af att ersätta de vanliga »barnflickorna»
med bildade barnsköterskor har för flere år
tillbaka varit i åtskilliga uppsatser fram-
ställd i Iduns spalter; dock har man i dessa
artiklar för ingen del tänkt sig, att barn-
sköterskorna skulle utgöras af till denna
gärning så starkt tränerade kvinnor. Om
detta utslag af moderlighet, som fröken
Key här frammanar, skulle blifva en verk-
lighet, är det fara värdt, att själfva modern
blefve i hemmet reducerad till blott och bart
barnaföderska. Alma Cleve har också sagt
ett ord i sinom tid, i fråga om den bildade
moderns försummade plikt att själf gifva
sina barn den första undervisningen.
Det må här äfven erinras om, att kvin-
nan som. jordbrukare ingalunda kan beteck-
nas som ett nytt arbetsområde. Kvinnan
ur allmogeklassen — och hon får väl räknas
med till könet — har, troligen allt sedan
bonden började anlägga trädgårdar, mest
fått sköta dessa, och huru många änkor
ha ej öfvertagit mannens efterlämnade jord-
egendom, för att nu ej tala om de icke så
få fall, där hustrun fått sköta åkerbruket,
då mannen antingen varit upptagen af of-
fentliga värf eller ock visat sig vara odug-
lig för åkerbrukarens uppgift.
I tidskriften »Dagny» har fröken Anna
Sandström iart.: »Kvinnoarbeteochkvinnolycka»
med samma lugn, paradt med liffo.ll värme
som man är van att finna hos henne, bemött
bl. a. fröken Keyssätt att tala om emancipatio-
nen — kvinnans frigörelse — som om den
utginge från kvinnans ärelystnad att vilja
täfla med mannen. Anna Sandström be-
tonar, som man ju kunde vänta af henne,
att denna emancipation helt enkelt utgått
från det kraf på full persoyilig utveckling, som
blifvit nedlagdt i hennes — kvinnans —
natur, och att vi på grund däraf kunna
hoppas, att naturen, »om vi själfva icke
alldeles förrycka utvecklingen, skall veta att
förlika detsamma med det kvinnliga väsen-
dets ursprungliga kraf på kärlekens och
moderskapets lycka.» Och när Anna Sand-
ström än ytterligare betonar, »att en sund
kvinnoemancipation sträfvar icke efter lik-
ställighet med mannen, den sträfvar endast
efter utveckling af gifna anlag och lämnar
åt naturen och framtiden att bestämma det
mål, som skall hinnas,» då erfar man en
befriande känsla och skjuter lungt åt sidan
de obehagliga prof på vildskott, som här
och där skjutit i höjden under det pågå-
ende arbetet för vår naturenliga frigörelse.
Då jag antager, att i Red:s önskan, att
Iduns läsekrets skulle få en ofversikt af det,
som nu af en grupp intelligenta kvinnor
blifvit sagdt i kvinnofrågan, äfven ligger
en maning till dem, som ej redan läst Ellen
Keys föredrag och svaren därpå, att själfva
taga kännedom om dessa skrifter, har jag här
blott gjort korta antydningar om några af
stridspunkterna. Och jag vill nu blott ut-
tala min öfvertygelse, att ju flere af oss,
som taga ordentlig kännedom om fröken
Keys föredrag och’ de däraf framkallade
svaren, dess bättre, ty vi behöfva alla en
sådan där uppryckning till eftertanke och
granskning af vår egen ståndpunkt, äfven
om vi förstå, att »två gånger två är fyra».
När man läst »Missbrukad kvinnokraft»,
faller det af sig själft att man läser gen-
sagorna däremot, och så tänker jag mig,
att vi till slut tacka fröken Key för det
hon genom denna sin bok frammanat så
vackra prof på kvinnlig intelligens och lo-
gisk skärpa, förenade med innerlig hjärte-
värme, som nu föreligga i ofvannämnda
skrifter af hennes här afbildade motståu-
darinnor.*
* Ja, visserligen! Men vi ha väl mer än så att
tacka den varmhjärtade föredragarinnan för: först
och främst hennes eget inlägg i den pågående
striden! Just i dagarne ha vi mottagit Ellen Keys
senaste broschyr: »Kvinnopsykologi och kvinnlig
logik; en studie och ett försvar,» och med stör-
sta intresse tagit del af densamma. Den utgör
visserligen ett upprepande och ett nytt fastslå-
ende af de åsikter hon redan i sina första före-
drag framlade, men på samma gång ett förtydli-
gande, en utveckling och ett vidgande af dessa, som
på oss gjort det allra gynnsammaste intryck. Oss
synes särskildt detta senaste fröken Keys inlägg
vara något af det mest djuptänkta och innerligt
kända, som på vårt språk skrifvits i kvinnofrågan,
och det är dessutom gifvet med fängslande sti-
listisk konst. Idun skall med det snaraste åter-
komma till det märkliga arbetet.
För den ofversikt öfver striden, som den vär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
