Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 1 maj 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2> o »
5 * ;
_
_
CL
CD i.
rr J
s= =b :
-jj <d :
< a> ,
JC I-+« .
CL P .
w
P *s ä
CL CD
cd o ;
3 CD ■
O: -
JSTpl
O a
CS
s
ni
U
îd
O:
ü
^ 3
«D £>o
*s £>
5s-
142
uppfattar smärtan, emedan en smärta, hvarom
man icke har någon idé, praktiskt icke finnes
till, därför kan man säga, att hjärnan, när
den med suggestionen under hypnosen försättes
i ett tillstånd af hämmad verksamhet, icke
vidare känner någon smärta.
Man får ofta höra, att de smärtor, som af
suggestionen under hypnosen lindras eller bo-
tas, äro »inbillade». Ni vinner ingenting med
mig, säger den och den lärde kritikern, emedan
ni kan hota blott inbilladt ondt. Denna in-
vändning har intet som helst vetenskapligt
värde. Ilvarje smärta är, som vi sett, smärta
blott i hjärnan, det är där och endast där,
som förnimmelsen tager form af smärta, det
är där, som smärtans idé skapas. Om man
ej fruktade att blifva missförstådd, kunde man
säga, att hvarje smärta vore inbillad, men detta
uttryck är olämpligt och illa valdt. Hvarje
smärtförnimmelse förtjänar namn af smärta, en-
dast då, när den öfvergått i en idé, hjärnan
är städse det organ, som antingen upptager
denna idé eller bortdrifver den, allt efter dess
disposition för tillfället. Vid den fysiologiska
experimentella inhibitionen — suggestionens
användning under det hypnotiska tillståndet är
blott en form af ett dylikt experiment — till-
intetgör hjärnan smärtans idé, likgiltigt om
den är »inbillad» eller »verklig».
(Forts.)
––––*––––
Kamraten,
illustrerad tidning förSveriges ungdom
är obestridligen vårt lands förnämsta ungdoms-
blad. Pris för helt år 3 kr. Ännu kunna
alla nummer erhållas.
––– ❖–––
Från Iduns läsekrets.
Till en konfirmand.
Vakna, barn, se ljuset strömmar
Mot din blick så skönt i dag!
Vakna ur din barndoms drömmar,
Och ett steg i lifvet tag!
Lämna barnets lugna tider,
Men din barndoms tro göm kvai’,
Ty för väi-ldens bittx-a strider
Ingen bättre vapen bar.
Skynda, kyrkoklockan klingar,
Manar dig till Herrans hus,
Andaktsfull sig bönen svingar
Lärkan lik från jordens grus.
För dig, barn, i dag den ljuder,
Önskar, att dig väl må gå,
Och i dag dig Kristus bjuder
Vid sitt bord en plats att få!
Ar du redo, är du mogen
Till att möta nu din Gud?
Vill du alltid blifva trogen
Mot hans ord och mot hans bud?
Vill du tyst och ödmjuk vandra
I hans spår att göra godt,
Tänka, döma mildt om andra,
Glad föi’valta hvad du fått?
Må ej världen dig förvilla
Med sin flärd och litenhet!
Stilla mâ du hvila, stilla
Vid den sanningen du vet:
Löftet som du själfmant säger
Ut i dag vid Herrans bord.
Hela världen dock ej äger
Mera tiyggt och säkert ord!
Gud välsigne så din bana,
Hvart den än i lifvet bär.
Käia barn, du kan ej ana
Än hvad vägens törne är.
Men behåll i hjärtat kvar
Barndomstro och barnasinne,
Ständig lycka då du har,
Ty Guds frid du har därinne !
A. L—m.
IDUN
Friskare vind.
En »pröfvad moder» och »broder Edmund» ha
skrifvit tänkväi-da ord i Idun om dessa »falska
mynt», denna lek med kärlek, som ödelägger så
månget ungt, lofvande lif.
Man må sannerligen utropa med »broder Ed-
mund» : »Det är en tarflig sport!» Och man må’
gärna brännmärka dem, som på detta sätt synda.
Ty det är synd, att bara på beräkning locka till
sig unga oerfarna sinnen och hjärtan, hvilka ej
kunna bedöma saker och ting, utan tro, att allt
som glimmar är äkta guld.
Men på tal om »olycklig käilek» må man ej
förbise en viktig sak. Det finnes en del nng-
domai-, isynnerhet flickor, som äro så »lättantänd-
liga» i kärleksväg, att om en vanlig hygglig per-
son af andra könet broderligt eller sj^sterligt när-
mar sig dem, så fatta de genast eld och »älska»
så det rent af gnistrar och sprakar!
Jag har haft bekanta och väninnor som t. ex.
dagen efter en bal vaidt alldeles som kringvridna
af öm tanke på någon artig kavaljer, som kväl-
len förut under inflytande af vinets inverkan
och dansens behag pratat en hop meningslösa
artigheter och älskvärdt svammel, och som kanske
under ett ögonblick af sinlig »begeistring» råkade
att under valsen tiycka sin dam intill sig annox’-
lunda än konvenansen kräfde.
Nåväl — må den unge mannen och den unga
kvinnan lära sig att urskilja skal och kärna —
äkta mynt och falska! Man läi-e sig själfbehärsk-
ning. En god karaktär, som arbetar på sin ut-
veckling och uppfostran, går inte och förälskar
sig »dödligt» så där på måfå.
Visserligen kan det hända äfven en sådan,
under en fortsatt förtrolig samvaro med någon af
det andra könet, som han eller hon tycker bra
om, att känslan kan värmas och symptom af för-
älskelse inställa sig. Men detta är ingen olycka,
tvärtom! Ty denna känsla lean hjälpa den unge
att fostra och tukta sitt sinne. Är han eller hon
en intelligent, tänkande personlighet, så skall det
snart klarna för honom eller henne, huruvida den
beundrade verkligen är värd dessa känslor samt
rätt uppskattar och delar dem. Är så icke fallet,
skall kärleken kunna kväfvas i sin linda.
Ty det är säkert, att för den som vill se, ytt-
rar sig snart skillnad på vanlig, meningslös »flirt»
och en djupare känsla,
Att så många ungdomar gå och hänga hufvudet
för »olycklig kärlek» beror i många fall på dem
själfva. De inbillade sig, att där lektes kärlek —
och så var det ej annat än skämt och joller eller
kanske en småtreflig syskonvänskap och kanske
ej ens så mycket! — Det var i vintras en bod-
dräng i Göteborg, som höll på att ta lifvet af sig
af »olycklig kärlek» till en af but’kfröknarna, hvil-
ken af välmening talat vänligt med honom och
gifvit honom en liten julklapp. Detta exempel
är icke enastående.
Det vore långt ifrån mig att försvara flirt och
kurtis, men jag menar, att ungdomen bör stålsätta
sig en smula och stärka sin karaktär. Det be-
höfver verkligen blåsa upp en friskare vind i det
kamratliga umgänget könen emellan, så att det
där sjukliga känslosvallet må lämna run} för ett
sundare och hurtigare samlif, då skall äfven den
verkliga kärleken, då den inställer sig, gå förnuf-
tiga vägar och bidraga till lycka och välsignelse.
En kvinna.
Till alla . . .
Till dem alla — från Ystad till Finland —
som haft godheten sända mig barnvisor och
barnramsor, uttalar jag här min hjärtliga tack-
sägelse.
Dristig vorden af detta tillmötesgående, kom-
mer jag med ännu en bön: Skulle någon af
Iduns läsarinnor känna till en saga af ungefär
följande innehåll och vilja sända mig afskrift
däraf, bevisades mig därmed en stor tjänst! — Bon-
den fäster en dräng och uppgifver för denne
andra namn på elden, brunnen hästen, hunden,
katten och halmen. Och så slutas det med, att
hunden griper katten och kastar honom i elden,
katten far ut med eld i svansen, tänder på
halmen; gården brinner och drängen ropar på
husbonden med hela ramsan af de underliga namn
denne lärt honom begagna.
Äfven sådana uppteckningar, som icke äro full-
ständiga, emottagas med stor tacksamhet af
Ave.
(Adress: fru Eva Wigström, Helsingborg.)
—–––––- *––––––––––
1896
Up notisboken.
Handarbetets vänners vårutställning har
i början af denna vecka pågått i föreningens lo-
kal vid Brunkebergs torg. Bland det rika urval
af sevärdheter, utställningen haft att bjuda, märk-
tes ett stort fönsterarangemang med motiv från
drottning Kristinas tronhimmel i statens histori-
ska museum. Vidare salsstolar med gobelinväf-
nader, mönster med blomstermotiv, komponei’ade
af fröken Sjöström, portière i orientaliskt mön-
ster, komponeradt af fru Clason m. m. Af syn-
nerligt intresse var en utställd gobelinväfstol, på
hvilken tre af föreningens skickliga gobelinväf-
verskor arbetade under utställningsdagarne med
att väfva på en stor gobelintapet, beställd af gref-
ve Hallwyl till hans nya hus vid Hamngatan.
Samtliga de mönster och modeller till arbeten,
som tillkommit sedan senaste utställningen, voro
utställda, liksom en rik samling af spetsar, så väl
utländska som svenska från olika landskap. Före-
ningen har haft att glädja sig åt flere beställ-
ningar, däribland äfven af konungen.
En rådig kvinna. Till föreståndaren för
telegrafverkets telegraf- och telefonstation i Marie-
stad, Ingeborg Grönqvist, hvilken vid den eldsvå-
da, som den 6 december 1895 ödeläde en betyd-
lig del af nämnda stad, ådagalagt ett synneligt nit
och inti’esse uti att omhändeidaga telegrafverkets
tillhörigheter samt skaffa hjälp till afvändande
af eldfaran, har regeiingen bemyndigat telegraf-
styrelsen att utbetala en gratifikation af 500
kronor.
Fosforförgiftningarna. Första kammaren
har nubeslutit att — icke biträdaAndra kammarens
beslut om skrifvelse till K. M:t i syfte att få ett
förbud mot fosfortändstickors införsel och salu-
bjudande. Denna fråga är härigenom fallen —
åtminstone för i år.
Ett vilseledande tryckfel rättas härmed. I
vår notis i n:r 14 om sjuksköterskornas pensions-
fond uppgafs som villkor för erhållande af pen-
sion bland annat att delägare skulle ha till kas-
san inbetalat minst 5000 kronor. En förarglig
nolla för mycket! Skall vara minst 500 kronor,
som ju limligare är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
