Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 22 maj 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 i D U N 163
förhand sända den gifmilda allmänheten ett
innerligt tack — äro Eugeniahemmet, Norr-
backa, Föreningen för sinnesslöa barns vård,
Norriullsgatan 16, Stockholms stadsmissions
barnhem, Norriullsgatan 20, och Malmqvistska
barnuppfostringsanstalten, lorkelknutssonsgatan
22. Dessutom finnas ju många andra dy-
lika välgörenhetsanstalter, hvilkas namn och
adresser man på kalender-afdelningen un-
der rubriken »Välgörenhetsinrättningar» lätt
finner i Stockholms adresskalender.
Stockholms stadsmissions barnhem har
enligt föreståndarens upplysning just aldrig
gynnats med leksaksgåfvor, härpå tyckes
ingen ha tänkt, därför äro sådana så myc-
ket välkomnare.
Skall den ödmjuka bön, som nu höjts
och som, ännu outtalad, sväfvar på tusen-
tals barns läppar, blifva en »ropandes röst
i öknen»? Omöjligt! tror för sin del
Emy.
–––- *–––-
På jJaga.
Af Ina Stockenstrand.
Hvad gudomlig lust att röna
Inom en så ljuflig park. *
Luftigt, hvitt och deliciöst, en riktig
rococojuvel, lyser Haga slott i morgonsolen.
Det mångbesjungna står där bortglömdt och
öfvergifvet i sin vårliga infattning af blom-
mande hägg och lind. En vindil bryter
Brunnsvikens fosforescerande yta, och vågor-
na smyga sig upp mot stranden.
Det hviskar och susar i vassen. Hör:
Opp, Amaryllis! Vakna, min lilla,
Vädret är stilla
Luften sval.
Vakna, Amaryllis, lilla, vakna:
Låt mig ej ditt glada sällskap sakna.
Låt oss fara till det lilla gründet,
Eller dit bort till det gröna sundet. **
Solen stiger högre, parkens åldriga almar
skänka en ljuflig svalka. En slingrande
gångstig leder in uti skogen, den tysta,
ensliga skogen, som hört Bellman sjunga,
Schröderheim skämta och det glada hofvet
hviska des persiflages. Gräset är mjukt och
lent ; det är som att hvila på en blomster-
matta. Gullvifvor, konvaljer och styfmors-
blommor lysa inne i snåren, träden stå
höga, ranka och kraftiga som i urskogen,
ett källsprång glider sakta fram mellan
lingonrefvor och mossiga stenar ; förbi tufvor
och trädrötter banar den sig väg till sko-
gens mest dolda gömslen, där Pan håller
sitt hof.
Är det vattnets porlande som höres, eller
är det en låt utaf flöjter och zittror?
Hvila vid denna källa
Ljufligt där löfven susa.
I svarta hvirflar, grå och ljusa,
Träden en skugga krusa,
Inunder skyarsfläkt och drag ***
Aftonen sänker sig ned öfver skogen ;
den sjunkande solen målar himlen i guld
och aska. Det är redan skymning i de
långa, kungliga alléerna. Åter skymtar slottet
fram, täckt och ljust, kringskuggadt af lin-
darnas höga kronor. Från viken höras lätta
årslag, kristallklart skratt och bortdöende
* Bellmän.
** Bellman.
*** Bellman.
rop. Det prasslar under träden; genom
dunklet skymta underliga skuggor. Är det
den uppstigande aftondimman, som tecknar
sig mot bosquén, eller är det en skönhet
från en förgången tid, som lutar sig ned
öfver källan, speglande sin fägring i dess
brutna yta, en Sophie Fersen eller Ulla
Höpken ?
Hvem har icke en afton på Haga dröjt
vid minnet af Gustaf den tredjes glimran-
de och tankeväckande tidehvarf, med dess
tillspetsade epikurism och finslipade andliga
bildning; hvem har icke i inbillningen sett
det gustavianska hofvet vandra fram öfver
dessa sammetsmjuka gräsmattor med sina
gammaldags stela blomsterrabatter och klipp-
#ta häckar, längs dessa ståtliga alléer, där
mellan träden skymta oändliga perspektiv
af arkadiska ängar, leende vikar och idea-
liska stränder! Långa tåg af praktfulla
och fängslande syner draga förbi. Det är
damer från ett fantastiskt kärlekshof, upp-
vaktade af pager och unga krigare ; där är
den lysande konungen, denne Proteus, hvil-
ken uppväckte den djupaste kärlek och det
lidelsefullaste hat, omgifven af sina migno-
ner, som hviskande likna honom vid Au-
gustus, vid solen, ja, vid själfva den olym-
piske—Essen, Armfelt, Munck, alla de som
önska
att vara skuggan af sin konung
och mönstret uti modets värld,
att tänka blomster, talcc honung
och lysa som en himmelsfärd. *
Där är fru Schröderheim med ett uddigt
epigram på de satiriskt krökta läpparne, —
den modiga, som ensam vågade att säga
härskaren sanningen, att bemöta honom
som människa; där är Bellman med Anakre-
ons blick under de penslade bryn, Fersen,
den sköne, och de odödliga gracerna : Augusta,
Ulla och Lovisa.
Hvad tjusning att dem se!
Så lekande, behagliga och täcka. **
Och Malla Budenschöld, hon med en
drottnings hållning, en gudinnas gång och
en gudinnas privilegier att bryta mot de
dödliges lagar. Med pudrade lockar, i siden-
rober och högklackade skor trippa de fram
under trädens mörka löfhvalf, då och då
glimtar en ädelsten — lyser ett kvinnoöga.
C’est Vage rococo, séduisant et délicat!
Lenngrens, Leopolds och Kellgrens lysande
tidehvarf, de sirliga frasernas, de utsökta
laternas, det fina vettets tidehvarf, då mo-
det doldes under skämt och löje, då man
vågade lifvet för kung och fädernesland,
eller för en kapris, med samma öfverlägsna
sorglöshet, då bel air gällde mer än mynt
i fickan, och då snillet beskyddades af de
höge.
Det skymmer mer och mer, parken in-
höljes i dunkel, men majaftonens trolska
stämning vill ej vika. Vid horisonten
födes en sällsamt strålande glans, och upp
ur glansen stiger nymånens spetsiga horn—
en skära af diamant. Viken häfver sig
plötsligt, oroligt smekande under månens
hemlighetsfulla makt; fantastiskt lysande
strålar leka utefter vattenytan. Månljusets
kyliga prakt ger åt parken en ny och oför-
liknelig skönhet. Allt insvepes i denna
hvita, underbara glans, hvilken kommer gräs
och blommor att lysa som beströdda med
rimfrost och luften att dallra af myriader
ljusatomer.
* Kellgren.
** Kellgren.
Som framtrolladt af älfvehänder, för att
dölja en majnatts kärlekslycka, står slottet
där vid den vassbevuxna stranden, min-
nande om den praktälskande konungen, hvars
konstskapande lust och skönhetskänsla gåf-
vo sig uttryck i sådana älskvärda nycker
som det intagande Haga.
–––––––-<5*–––––––-
Vårstök.
ii.
/ uindar, garderober och skåp.
Y
id rengöring i sofrummen vädras, piskas och
sopas sängbottnar, sofforna ställas uppslagna
och sängkläderna utsättas för så mycket luft och
sol som möjligt, hvilket sedermera ofta upprepas
eller ständigt bör ske på soliga dagar, då och
då, året om. Garderoberna tömmas, hyllor och
hörn torkas med fuktiga trasor, så att intet damm
kvarligger åt mal och mott för att där bygga och
bo. När träverket och golfvet äro väl torra in-
flyttas kläderna, ej förr.
Rum och lådor i lavoarer, kommoder, tvätt-
ställ och nattduksbord i sofrummen skuras, och
där lösa bleckrum för tvättporslinet förekomma,
tvättas hvarje sådan fördjupning och torkas.
Rullgardinerna nedfällas samt borstas och
dammtorkas å ömse sidor
Fönstertvättning bör aldrig försiggå, medan
solen ligger på fönstren, ty glaset blir då flam-
migt och mångskiftande.
Vid garderobstädning, vår och höst, gör en
matmoder klokt i att vara närvarande. Många
saker, hon nästan glömt, komma då fram och
kunna finna sin användning. Så mycket som
möjligt är bäst att afskilja sådant, som ej vidare
kommer att nyttjas. Allt som man ej har omedel-
bart bruk för och dock likväl ej vill ge eller
kasta bort, bör skyddas mot mal genom att noga
sammanvikas och göras paket af, som hvart och
ett förses med en vidfäst lapp, som anger hvad
paketet innehåller. Skall man bo på landet och
ej valt ett alltför fashionabelt grannskap, är det
bra att taga med sig och nöta på gamla saker,
som ännu äro i brukbart skick, men blifvit undan-
lagda och undanskymda af nya plagg och nu
komma i åtanka igen, då de tagas ur garderoben.
Varma koftor och schalar, »herrns» gamla vinter-
öfverrock för kalla roddturer eller ruskiga dagar
och andra sådana plagg är ej skäl att oöfverlagdt
göra sig af med eller låta förfaras, ty bor man
om somrarne på landet, är det till stor nytta att
ha med sig en del äldre kläder, som man ej be-
höfver vara rädd om.
På streck på gården upphängas vinterplagg,
garderobernas innehåll och sängkläder, täcken
och filtar för att luftas och göras damfria. Man
liar då ett stadigt sämre bord, hvarpå plaggen
utbredas, medan de borstas och sedermera hop-
läggas och med ordning nedläggas i klädkorgar
för att bäras upp till sina respektive förvarings-
rum.
När allt är Vädradt och luftadt, yllegardiner,
dukar och vinterplagg, lägges allt mycket slätt
och jämnt tillhopa med iakttagande af släta li-
nier, fason, rynkor och veck. Yllegardiner läg-
gas midt uti, längs efter först och sedan i jämna
delar, och dukar och filtar och dylikt sammalunda.
Till förvaringsrum är bäst, ifall ej stora rym-
liga kistor finnas, att skaffa simpla, vanliga trä-
lårar med passande lock, som böra förses med
gångjärn, haspe och märla. Så reder man till
ett vanligt hvetmjölsklister och kläder hela
låren inuti med dubbla lager tidningspapper
och tillser noga att inga hål uppstå i hörnen;
locket invändigt beklädes likaledes med tidningar.
Trycksvärtan är ej malen i smaken, och tryckt
papper tjänar fördenskull som skydd mot mal.
Som malmedel framhållas olikartade ämnen, kam-
fer i bitar, inlindade i gamla linnelappar är ett
godt medel. Malpapper äfven. Naftalin har en
för många vidrig lukt och förpestar luften för
kringboende, ty så väl från öfver som bred-
vid liggande våningars garderober intränger den
skarpa naftalinlukten och gör sig obehagligt känd
af grannarne. Gardiner och dylikt läggas ned i
låren och kamferpaket stoppas ned här och hvar.
Rent linne lägges omkring och ofvanpå, och loc-
ket tillslutes, hvarefter låset tilläses.
Innan den dagen kommer, att man ämnar
börja bära upp mattpapp och lägga undan vinter-
sakerna, bör storstädning försiggå af vinden, sop-
ning och damning och ordnande af allt däruppe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
