Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 22 maj 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 I D U N 1896
så att när de rena, vädrade sakerna föras dit
upp, det är rent och putsadt till deras emot-
tagande.
Det är många saker, som man på våren tän-
ker sig »till hösten» böra undergå någon änd-
ring, komplettering eller som ett eller annat bör
företagas med. Sådana artiklar böra läggas så,
att de äro lätt åtkomliga och kunna framtagas,
utan att man behöfver plocka upp allt från bot-
ten. Mycket systematiska människor anteckna
skriftligt sig till minnes dylika förestående och
nödvändiga reparationer och mönstringar, för att
vara säkra om att ha dem gjorda i tid och in-
nan handtverkarne äro allt för mycket öfverlupna
med arbete till följd af våningsbyten och ord-
nande af rum litet livarstädes.
Skåp och skänkar hållas naturligtvis städade
och prydliga året om, men en generaldamning
böra äfven de underkastas och på samma gång
en inventering.
Duktyg och sänglinne böra ej få ligga år efter
år, utan att begagnas. Linne blir mera hållbart,
om det får en tvätt då och då. Om linne blifvit
mycket gulnadt genom långvarig liggning på skåp-
hyllan, kan man låta det undei’gà en behandling,
genom att under en kvarts timme koka det i en
lösning gjord af Va kg- silkestvål, som, sönder-
skuren i fina skifvor, lägges i 7 à 8 liter mjölk
i en kittel, som sättes på elden och får koka.
När tvålen är fullkomligt upplöst, ilägges linnet
och får, såsom redan är sagdt, koka under en
kvarts timme. Sedan tvättas det i såplödder
och sköljes i tvänne rena vatten, hvarefter det
lätt blånas (om man så vill) i ett tredje. Den
lycklige ägaren af en gräsvall kan bleka sitt linne’
förråd genom att rätt och slätt skölja upp det
i såplödder och lägga ut det ett par tre dagar
på gräset; det tvättas därpå samt sköljes och
klappas i rent vatten och får torka i vanlig ord-
ning, då det blir vackert och hvitt och behagligt.
Om under servering kaffe och te spillas på
duken, bli däraf mycket svårt uttagliga fläckar.
Tar man genast och doppar fläcken i en bland-
ning, gjord af kokande vatten, socker och grädde,
och därefter sköljer i rent vatten, så går en så-
dan fläck bort i nästa tvätt.
Lamporna komma mindre i bruk med vårens
ljusa kvällar, och de skola nu rengöras och undan-
ställas. Slipade kupor bli rena och klara, om de
bestrykas med i vatten upplöst malen krita, som
får intorka, och sedermera rengöras kuporna på
vanligt sätt. Brännarne rengöras med sodalut;
vill man taga vara på vekarne, kunna de ren-
göras med ättika och torkas. Alla de särskilda
delarne och glasen inlindas i papper och ställas
på högsta hyllor i skåp eller garderober eller
hvar helst för dem kan beredas plats under den
tiden dagsljuset gör deras bruk öfverflödigt.
Så småningom, allt eftersom våren framskrider
och sommaren nalkas, kan man ställa undan af
rummens prydnadsföremål. På så sätt får man
litet hvila från damning och utrymme för Floras
vackra barn, som gläda oss i sommartid, och
det blir mera som en särskild viutertrefnad se-
dan att plocka fram ur skåpen de små prydnads-
sakerna igen och göra våra rum så behagliga vi
kunna för den långa mörka tiden, då vi ha att
söka trefnaden uteslutande inom hus och att öka
den genom konstlade medel.
Bell.
–––-*–––-
Sekelslutets pingst.
Då vardt plötsligt ett dån
från himlen såsom af ett fram-
farande häftigt väder. Och
dem syntes såsom tungor af
eld, hvilka fördelade sig.
Apostlagärningarna.
Hvilken lung, och kvalmig dag!
Jorden suckar, mänskan lider
Under brödbekymrens strider
Och materiens lumpna lag.
Gatubuller, marknadsvimmel,
Säljarns rop och köparns prut,
Krämarslrid, som ej tar slut.
Ångmaskiner, plumpt robusta,
Stampa, gnissla, fräsa, pusta;
Knappt en flik af vårljus himmel
Skönjes mellan murars rader,
Mellan svartnade fasader.
Redan töcknig atmosfär
Tjock af stenkolsröken är.
Spörjer du, hvi denna bild jag målar
Utan luft och utan solens strålar,
Svarar jag: den innebär
Korleligen tidens karaktär.
Men en hop, som i Jerusalem,
Där brutalt man korsfäst idealen,
Vilsekommen är och utan hem,
Samlas nu i stillhet uti salen
I det fjärrbelägna, tysta hus
Långt från industrialismens brus,
Där de hoppfullt vid hvarandras sida
På Messiasrjkels ankomst bida.
Då — man vet ej hvar det kommer från —
Hörs i tidens atmosfär ett dån.
Det är ej larmet af maskiner,’
Ej sorlet från sniken krämarhop,
Ej hungrande skarors förbannelserop,
Ej slajpiskans ljud, som hvisslar och hvincr,
Ej skrålet från rusiga dryckeslag,
Ej körer till smutsiga lustars behag.
Satt du en skymningsstund vid hafvets strand,
När solen doppade sin röda skifva
I djupblå våg vid horisontens rand,
Och märkte lätta moln på fästet dnfva,
Då hörde du helt visst där utefrån,
Där oceanens bölja evigt rullar,
Ett obeskrifligt majestätiskt dån,
Som genljöd mellan skär och berg och kullar.
Det tränger som en evighetens röst
Med helig rysning in uti ditt bröst,
Ditt väsen skälfver vid dess djupa maning
Som för en dunkel öfverjordisk aning.
Så märkes pingstens under utaf dem,
Som kommit samman i Jerusalem,
Där evighetens tanke korsfäst blifvit
Och släktet idealens dödsdom skrifvit.
I första stund när detta dånet ljöd,
Ilvem anade att anden däri bodde?
Ty såväl åldringar som unga trodde,
Att anden var i tidehvarfvet död.
Men så kom tecknet: himlatungors lågor,
Och inför dem förstummas alla frågor,
Och intet nytt bevis man längre kräfver
Därpå att anden än i släktet lefver.
Lyss! Hör du ej, hur skalder åter sjunga
Om mänsklighetens vår den evigt unga,
Om kärlek, obesmittad, oskuldsren,
Som vi trott död och graflagd längesen?
Den sången sjunges blott af andens tunga.
I diktens lund, där idogt arbetsfolk
Med analysens yxa röjde vägen
Och diktarn, för problemdebatt benägen,
Lärd trädde fram som en tendensens tolk,
Där susar som en vårfläkt anden åter,
Och glädjen barnsligt 1er och sorgen gråter
En mänsklig tår, igenom hvilken lyser
Det hopp, som innerst hvarje hjärta hyser.
Och vetenskapen, förr så stolt och dryg
Och egoistiskt oigenomtränglig,
Som kabalistiskt verkat uti smyg,
För massans fikna blickar otillgänglig —
I hennes väsen lifvets pulsar slå,
Välsignande i världen vill hon gå,
Af kärleksanden genomhäfvad verka
För det som brödrakänslans band kan stärka,
Och som ett vänligt sinnelags symbol
Hon valt att tala folkets tungomål.
Ja, uti själfva industriens hallar,
Där mödans barn i hopplös iräldom gå,
En majestätisk andestämma skallar,
Som sotig arbetsbord till högtid kallar,
Till fridag under himmelen den blå,
Till sång och dans och barnasinnets lekar
På soligt fält och under kullens ekar,
Där fången, lössläppt ur sin trånga bur,
Skall finna än sin mänskliga natur.
Hör! Öfver världens vida arbetsfält
Den blida helgsmålsringning släktet manar
Till tystnad ejter hvardagsgnabb och kält,
Till tro på sällhet, som dess hjärta anar.
Ett mäktigt väder Öfver jorden far,
Och kärleksanden bor däri och sänker
Sig öfver allt, som lif och anda har,
Som känner, älskar, anar eller tänker.
Han fyller upp natur och konst och form,
Han stillar hjärtekvalens strid och storm,
Han breder öfver dunkel framtid hopp,
Ty mänsklighetens pingstdag har gått opp.
Theodor Lindblom.
–––-*–––-
Att blifva sjuksköterska.
En praktisk vägledning för unga kvinnor vid
valet af lefnadsbana.
På uppdrag af Idun utarbetad af Fru Brita.
(Forts, och slut.)
Diakonissanstallens verksamhet sträcker sig
ju vidare än till blott sjukvård, och lifvet
inom densamma skiljer sig i hög grad från
det inom sjukhusen. Men till en diakonis-
sas utbildning hör äfven en kurs i sjukvård,
och de, som önska och hafva särskilda an-
lag för denna gren af diakonissverksamhe-
ten, få efter slutad utbildning företrädesvis
ägna sig åt sjuksköterskans kall. Några ord
om förhållandena vid diakonissanstalten kun-
na ju därför här vara på sin plats. Först
må dock anmärkas, att den, som vill blifva
diakonissa, bör noga hafva gjort sig reda
för hvad detta innebär, för grundtanken i
diakonissverksamheten, dess mål och mening,,
hvilket ligger ntom denna uppsats att utre-
da. Diakonissverksamheten hvilar ju på
religiös grund och är nära förbunden med
kyrkan, i det att dess egentliga mål är ut-
öfvandet af församlingsdiakoni. I följd af
detta råder en så starkt utpräglad religiös
åskådning inom anstalten/ att utan full öf-
verensstämmelse i detta fall ingen bör tänka
på att inträda vid densamma.
Det första året af den blifvande diakonis-
sans vistelse vid anstalten hetes hon »stå
på förprof, » och har efter det årets slut full
frihet att lämna anstalten, om hon så önskar.
Vill hon däremot kvarstanna, få profsystrar
och diakonissor yttra sig om hennes lämp-
lighet, och utfalla deras vitsord gynsamt,
upptages hon till s. k. profsyster. I och
med detta träder hon i ett närmare för-
hållande till anstalten, men pröfvande står
hon ännu i förhållande till anstalten och
anstalten till henne under 2—3 år. Prof-
systern bär en dräkt, som endast med af-
seende på mössan skiljer sig från diakonis-
sans, i det att dennas mössa knytes med
band under hakan, under det profsysterns
saknar dessa. Inga löften förekomma vid
profsysterupptagningen. Under det hon »stått
på förprof» har hon hunnit genomgå en
del af allt det, hvari den blifvande diako-
nissan öfvas och undervisas, och hvilket nog
är nödvändigt för henne att vara hemma i,
då hon sedan skickas ut till barnhem, fat-
tighus, eller i allmänhet bland hjälpbehöf-
vande. Så får hon genomgå kurser på vissa
månader i köket, tvättstugan, bakstugan,
passa upp i matsalen, sy i syrummet, bi-
träda i skrifrummet m. m. Ofta har äfven
kursen i sjukvård redan då fått genomgås,
ehuru den äfven ofta förlägges till det för-
sta profsysteråret.
Denna kurs upptager 6—8 månader och
genomgås vid Diakonissanstaltens sjukhus,
som numera rymmer omkr. 40 patienter,
har egen öfver- och underläkare, och där
nyinredt, tidsenligt operationsrum samt kirur-
gisk poliklinik finnas. Då sjukhuset är så
litet, måste ju mycket te sig annorlunda än
hvad fallet är på de större sjukhusen, en
så stor mångfald af olika sjukdomsfall kan
ej förekomma m. m., men hvad som bri-
ster i detta hänseende uppväges fullt ut af
de rikare tillfällen, som erbjuda sig för sjuk-
husets båda läkare, föreståndarinna och öf-
versköterska att direkt och mera personligt
handleda de unga eleverna. Möjligen före-
komma mera s, k. grofsysslor här än vid
de öfriga sjukhusens elevkurser, men en
O
a
|Z\*\ fl tilfl ftCf A Rekvisitioner, öfverstigande kr.
lYldUlllliyuLJ y vi ^ 20, frdktfritt till järnvägs- och
jämte Modeplanscher sändas gratis. an9batsst»t’l0ner.
Oscar Jacobsson
27 Drottninggatan, Sthlm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
