Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 21. 22 maj 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896
165
sjuksköterska får ju i allmänhet aldrig dra-
ga sig för dylika.
Utom de redan nämnda kurserna skola
profsystrarna genomgå en undervisningskurs
pä 6 à 7 månader med omkr. 40 timmar i
veckan, och där undervisning meddelas i
vanliga skolämnen samt i ämnen, som afse
katekesen, diakonissverksamheten och sjuk-
vården. I lektionerna i dessa tre sistnämn-
da ämnen måste alla profsystrar deltaga,
från de öfriga befrias de, som hafva genom-
gått elementarskolan.
Till profsysterns utbildning hör äfven
att under vissa månader tjänstgöra vid an-
staltens barnhem, skyddshem, hem för obot-
ligt sjuka, hushållsskola m. m.
Redan under denna tid får hon äfven
tjänstgöra i sjukvård ute vid de större sjuk-
husen i landet, då så påfordras. Har hon
nu vistats i anstaltens tjänst 2 à 3 år,
gäller det, om hon är värdig att upptagas
till diakonissa, hvarom alla förutvarande dia-
konissor yttra sig. För dem, som då få de
flesta rösterna, sker diakonissupptagningen
i sammanhang med årsfesten i maj månad,
hvarvid löften afläggas att tjäna inom an-
stalten, att tjäna församlingen och sina med-
systrar och detta i nära anslutning till vår
lutherska kyrka, i ett kyrkligt sinne. Dia-
konissan tjänstgör sedan dels inom, men
till största delen utom anstalten på den
plats, dit hon af föreståndaren sändes, ofta
i sjukvård, men äfven ofta å barnhem, fat-
tighus m. m. eller som församlingsdiako-
nissa.
Anmälan till inträde vid Diakonissanstal-
ten göres hos dess föreståndare, doktor Bring,
eller dess husmoder, fröken Clara Ecker-
ström. Ingen afgift erlägges för kursen i
vanliga fall, och fritt vivre, läkarevård, medi-
cin, tvätt och belysning erhållas. Såsom prof-
syster uppbäres dessutom kontant 60 kr.
årligen, och såsom diakonissa 100—150 kr.
Unga flickor, som vilja öfva sig i husliga
sysslor och äfven genomgå en kurs i sjuk-
vård, mottagas i mån af utrymme, mot en
afgift af 50 kr. i månaden, då inackorde-
ring med ensamt rum önskas, och 30 kr.
då rummet delas, samt mot förbindelse att
stanna ett år.
* *
*
De fordringar, som ställas på sjuksköter-
skor i allmänhet, utom den rent personliga
vården om patienten, äro: att punktligt
ställa sig vederbörande läkares föreskrifter
till efterrättelse, att endast i nödfall utan
läkares föreskrifter vidtaga några anordnin-
gar med afseende å sjukas behandling och,
när sådant funnits nödvändigt, utan dröjs-
mål underrätta läkaren därom, att med öm-
het och tålamod vårda de sjuka och an-
gående dessas och deras omgifnings enskil-
da förhållanden iakttaga samvetsgrann tyst-
låtenhet, att bädda och hålla sjukrummet
dammfritt, luftadt och rent.
I privatvård äro hennes rättigheter att,
då hon vakat två nätter, sofva ostörd den
tredje, att hvila ett par timmar efter hvarje
vaknatt samt hafva någon timme hvar dag
ledig för att hämta frisk luft.
Och så till sist en öuskan om kraft och
mod för alla dem, hvilka ämna inträda i
sjuksköterskans kanske många gånger tunga
kall, hvilket dock, om det rätt uppfattas,
låter hjärtat förblifva ungt och varmt, och
där det bästa inom kvinnonaturen kommer
till sin rätt och utvecklas.
–––- *–––-
hos Eder specerist
1 Stockholm och de flesta lands-
ortsstäder
IDUN
Från Iduns läsekrets.
Friskare vindil
Det är delvis sunda tankar, som läsas i Iduns
18:de nummer för i år under ofvanstående rubrik.
Den lilla uppsatsen är undertecknad*en kvinna»,
och det medgifvandet göres gärna, att det må vara
en tänkande kvinna, erfaren och bepröfvad. Men
det erforderliga djupet saknas där — med förlof
sagdt. Mig synes uppsatsen gifva några råd
blott att under för handen varande förhållanden
uppföra sig på ett visst sätt. Ja, min ärade kvin-
na, gif råd åt den eldiga fålen, som frustande
sätter öfver stängsel och inhägnad, gif råd åt
stormens vinge att icke susa så förskräckligt,
säg åt vreda böljor att icke torna sig så skum-
miga och vreda, hota med er lilla fina hand åt
blixten — hvad hjälper allt detta? Det påminner
om, återigen får jag bedja om ursäkt för min
ohöflighet, vatten på gåsen, olja på elden. Men
hör då hvilka förnuftiga ord, den vackra och
kloka munnen talar: »Det vare långt ifrån mig
att försvara »flirt» och kurtis (nej, hela uppsat-
sen talar ju däremot!), men jag menar att ung-
domen bör stålsätta sig en smula och stärka sin
karaktär. Det behöfver verkligen blåsa upp en
friskare vind i det kamratliga umgänget könen
emellan, så att det där sjukliga känslosvallet
må lämna rum för ett sundare och hurtigare
samlif ...» Hvem igenkänner icke här de där
goda råden, det där: »Gör icke så mera», utan
att den förmanande borttager orsaken till gär-
ningen, det där — bildligt taladt — skolmästarak-
tiga, Don Quixoteska farandet emot väderkvarnar,
dem ingen kan hindra, ty det är visserligen döden.
Och hvem vill fatta naturkraften i dess gång och
säga: »stopp!» Han kommer att likna den mjöl-
naren, som af djärfhet och olyckshändelse följde
med kvarnvingen till väders, kom hufvudstupa
ned och bröt nacken. Ack, huru många ord,
huru många goda förmaningar och råd, huru mån
ga tillrop: »Gör icke så, handla icke så mera!»
hafva icke gjort sammalunda. —
Ju friskare vind det blåser, dess häftigare går
kvarnen, dess farligare blifver det för den trot-
sande; ju friskare vinden är, des högre gå
de djupa böljor — kalla dem gärna för svall,
känslosvall, men sjukliga äro de icke, såvida icke
deras sammansättning är — här skrifver icke
min penna ordet. Jag vill icke, att vår ungdom,
när den är fri och glad och oskyldig, klandras.
Jag tadlar icke dess sammanvaro, äfven om den
medför älskvärdt svammel och »begeistring» och
ett eldfängdt gnistrande och sprakande. Kanske
äro vi, när allt kommer fram, af en mening;
men jag tror, att saken bör ses ur olika syn-
punkter. Min tanke är den: inskränk icke ung-
domens frihet genom råd, som verka motsatsen
af hvad åsyftas! Hvem känner icke, att natur-
krafterna kunna tämjas genom ett förnuftigt hand-
lande. Men detta handlande skall från första
början vara ett försiktigt och förnuftigt.
Flirt eller en brottslig kurtis — ett bekym-
merfullt ämne och många mödrars hjärtesorg —
är en af det kultiverade lifvets svartaste skugg-
sidor. Det är en utväxt af en murken stam.
Det är ett gående i skefvare riktning af något
redan skeft. Och hvad är det som borde rättas?
Förhållandet emellan man och kvinna i allmän-
het. Ty såsom förhållandet nu är, kan, enligt
hvad statistiken bevisar, ingen ämbetsman eller
i allmänhet de, hvilka räknas till de förnämare
och »flirtens» värld, ingå äktenskap, förrän håret
är borta, vaderna diminutiva, lifskraften i afta-
gande.
I flirten eller kurtisen, i balens berusning
eller societetens förfining, tager mannen en er-
sättning för hvad han förlorat i äktenskapet;
och kvinnan — sammalunda.
Tag bort orsaken, verkan försvinner ! Det var
ett bevingadt ord i forntiden. Det gäller ännu.
Till dess sålunda en reformering i antydda afse-
ende inträffar, skall oskicket flirt fortfara: det
är att jämföra vid elektricitetens urladdning i
blixten. Må det blott icke nedslå, krossa och
förbränna för många offer! Den »friskare vind»,
som skall jaga de farliga ovädersmolnen bort,
heter familjen — den kristliga familjen.
— heim.
Hvari lig-g-er felet?
En olycklig kvinna» och »En kvinna» hafva
»lekande» med känslor vållar ofta missförstånd,
hvilka lätt nog blifva till sorg, som bringar olycka.
Men, nu först ett par frågor: har den s. k.
flirtationen i sig själf så mjmken ofärd, så mycket
fördömligt som det stundom synes, eller beror icke
detta snarare på, huru den upptages?
Vore det önskvärdt, rätt och naturligt, att de
unga af båda könen bemötte hvarandra kallt,
främmande, misstänksamt? Ungdomens tid är ju
glädjens, det lekande nöjets, stundens fröjd. Skall
då denna, som aldrig återkommer, som tyckes
vara en människas rättighet att njuta, förkväf-
vas — dö? Nej, säga hvad man vill, det okonst
lade, glada lifvet mellan flickor och ynglingar
kan snarare blifva till ömsesidig nytta än tvärtom ;
därunder röjas goda eller sämre egenskaper, de
senare korrigeras, individen förbättras genom
jämförelser och exempel; allas ofullkomlighet
framstår äfven och lär, att öfverseende dock all-
tid i någon mån behöfves, är en skyldighet
inbördes. Hvad som verkligen behöfves är »era
friskare vind» och så att denna icke motarbetas
af romanläsning. Just denna sistnämmda är det,
som framkallar det »sjukliga känslosvallet», syn-
nerligast hos flickan, och så länge romanläsning
får såsom hittills fortgå, blir hon en lekboll —
icke för flirtation, utan genom sina kärleks-
fantasier. I sina manliga bekantskaper ser hon
då idel romanhjältar och tror sig snart finna
idealet bland desse, samt att äktenskapet är en
lustgård, där icke en atom af sund realism får
rum.
Och äfven om hon förenas med detta ideal—
huru sällan uppfjfller det hennes förväntan i
framtiden ! Det vore för mycket begärdt af man-
nen att han skulle spela romanhjälte i hela sitt
lif! Häraf så månget olyckligt äktenskap, så
många skilsmässor............Därför, mödrar, af-
hållen edra döttrar från all rafflande, svärmisk
lektyr, och uppfostren dem under syn på verk-
ligheten sådan den är och i all tid förblir, ty
dess lagar låta sig icke ostraffadt öfverträdas.
Inga Schenfelt.
Mera verklig söndagshvila!
tt ord till husmödrar m. fl!
I vår katekes står : »Tänk på, att du helgar
hvilodagen!» Om Israels barn står det, att de
under vandringen i öknen på dagen före sabbaten
insamladesinmat, manna, för sabbatsdagen — detta
enligt Guds egen anordning. Borde ej vi följa
exemplet? Borde ej vi »tänka» på sabbatsdagen,
ej blott i den meningen, att vi bereda oss att
lielga och på kristligt sätt fira den, utan äfven
så, att vi i det, som rör de alldagliga, nödvändiga
göromålen, bereda oss till söndagen, så att det
på den dagen blir så litet arbete som möjligt?
Skullen ej I, husmödrar, kunna ställa det så, att
det på söndagen blir så litet matlagning som
möjligt, på förhand tillreda så mycket möjligt
är af maten och på förhand göra alla uppköp
till söndagen, så att söndagshandel i högsta möj-
liga grad undvekes? Tänken på tjänarne, att de
måtte få ledighet och hvila och tillfälle att be-
söka gudstjänsten ! Tänken på, hvilken betydelse
det har, att tjänarne, för att ej tala om famil-
jens alla medlemmar, få intryck och känsla af
verklig sabbatshvila i hemmet! Och vore det ej
ett önskningsmål, att i butikerna härskade sön-
dagsstillhet, så att de, som där tjäna, finge ledig-
het och hvila? Detta skulle kunna så småning-
om ernås, ifall ingen besökte butiker på sönda-
gen. En gifven följd af denna söndagshvila är,
att bjudningar och kalas på hvilodagen bannlysas,
därest ej tvingande nödvändighet förefinnes. Jag
klandrar visst icke, att någon nära vän på sön-
dagen tillbringar aftonen i en familj ; för många
är ju detta en väl behöflig vederkvickelse, ja, t.
o. m. räddning från dåligt sällskap, men för en
sådan vän behöfver det ej bli mera arbete med
maten. Och när det i en familj af en eller annan
anledning måste bjudas främmande på söndagen,
borde detta alltid bestämmas på förhand och för-
beredelserna göras före hvilodagen. Jag tviflar
visst icke på, att i många hem sådan verklig sön-
dagshvila råder och man på förhand »tänker» på
söndagen, men jag tror, att mycket ännu återstår
i många hem. Låtom oss på fullt allvar, så godt
vi kunna, söka göra söndagen till hvad den är
ämnad att jara i rent lekamligt hänseende: en
hvilodag! Är ej det att eftersträfva?
yttrat sig uti Idun om »flirtationens» följder och
båda liafva, från en sida sedt, säkerligen rätt:
M. G.
A
Grafström & C:is I/q
ngrostade ^ |\ctJLlt5
Endast i förseglade paket.
Hushållskaffe à 1,25 pr paket à Va kg.
Fint kaffe......à 1,50 » »
Finaste kaffe à 2,— » »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0169.html
