Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 22 maj 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 IDUN 1896
Ensamma kvinnors hem:
En viktig bostadsfråga
Skulle ej några byggmästare i hufvudstaden,
efter fru Whitlocks exempel, vilja uppföra hus
med lägenheter af ett rum och kök, två rum och
kök samt ett rum med spiselkök, endast afsedda
till bostacl åt fruntimmer af den så kallade stånds-
Wassen och i miniatyr försedda med alla till en
större våning hörande bekvämligheter, såsom tam-
bur, garderober, skafferi m. m. dyl.? De hus,
som fru Whitlock uppfört för dylikt ändamål,
äro i hög grad eftersökta och räcka på långt
när ej till åt alla, som önska komma dit.
Det är mången gång rätt svårt för fruntimmer
att veta, hvart man skall vända sig just för att
få hyra 1 à 2 rum. I de stora eleganta husen
finnas knappt dylika lägenheter. I de stora hus-
kasernerna, afsedda för arbetare och mindre be-
medlade, kan grannskapet mången gång blifva
besvärligt nog. Vore därför i vissa kvarter eller
vid vissa gator hus för ifrågavarande ändamål
uppförda, visste man, hvar man kunde få hyra,
hvarigenom allt onödigt sökande blefve besparadt.
På samma gång vunnes äfven för byggmästa-
ren den fördelen att han på förhand hade klart
för sig, hvarifrån han kunde påräkna sina hyres-
gäster. Då här i Stockholm finnas hundratals en-
samma fruntimmer, som lefva af sin lön eller af
en liten pension eller ränta, och som ej högre
skulle önska än att få hyra en dylik bostad,
skulle ganska många sådana hus utan risk för
byggmästaren kunna uppföras. De blifvande
hyresgästerna blefve nog mycket punktliga i af-
seende på hyrans erläggande och äfven synner-
ligt aktsamma om rummen samt skulle hålla
husen i dess helhet mera fina, än hvad som kan
vara händelsen, då största delen af hyresgästerna
består af arbetarefamiljer, i de flesta fall med stora
skaror af barn, som stoja i trappor och portgån-
gar samt förstöra och osnygga allt hvad de kom-
ma öfver.
Dylika hus kunna nog ligga i flere stadsdelar,
men kanske bäst i Vasastaden, där fru Whitlocks
äro belägna och där hyran kanske blefve något
billigare än på Östermalm och där det äfven
vore tystare än på andra ställen. Kunde de
vetta mot solsida, vore så mycket bättre då äldre
personer vanligenäro mycket frusna. Af detta skäl
föreslås platsen vid Odengatan såsom bäst pas-
sande, ty dels finge man fri utsikt och dels går
spårvägen alldeles förbi porten, en god sak för
dem, som ej orka gå långa vägar, och bäst af
allt är, att läget är så synnerligen frislct och sundt.
Men huru skall ett så beskaffadt önskemål
kunna realiseras ? På mångahanda sätt, men
kanske bäst genom att bilda några byggnadsbo-
lag eller bostadsföreningar.
Ville några af hufvudstadens många framstå-
ende och rika fruar taga saken om hand för att
skaffa trefliga bostäder åt deras under mera enk-
la lefnadsförhållanden lefvande medsystrar, vore
nog framgången gifven.
Det är ju ej fråga om att kostnadsfritt upp-
låta rum åt obemediade människor, utan att få
gängse hyror af personer, som väl kunna betala
dem, men som ofta hafva svårt att skaffa sig
lämplig bostad. Af sådana skäl skulle dylika
hus till och med kunna blifva en mycket god
affär. Ett enkelrum af ifrågavarande beskaffen-
het bör kunna betinga 200 kr. i hyra pr. år,
kanske ännu mera, om läget är vackert, alltså ett
hus med 40 eldstäder betydde här 40 bonings-
rum, d. v. s. 8,000 kr. pr. år. Då hvarje eldstad
bör kunna mycket solidt göras färdig för 2,000
kr. kan ett hus med 40 eldstäder byggas för
80,000 kr. samt lämna 8,000 kr. i säkra hyror
af säkra och stadigvarande hyresgäster.
Hvar och en, som intresserar sig för saken,
bedes härmed vänligen att i sin mån bidraga till
frågans lösning, Det finnes ju i Stockholm så
många högt begafvade och ädla kvinnor, som nog
kunna finna bot för saken.
f. d. Lärarinna
E$ra biträde.
Skiss från Sabbatsbergs sjukhus.
»-’Tf nna! kom genast och hjälp till att bära
jr( här,» ljöd syster Teklas gälla röst.
* ^ Jag skyndade dit, men förekoms
af en annan tjänande syster.
Det var mig dock så kärt att få vara
till hjälp, men hur jag än vände mig, för
henne gjorde jag mig alltid omöjlig. Och ändå
var mig syster Tekla så kär. Det gjorde
mig så ondt, när jag visste, att alla patien-
ter afskydde henne för hennes kärfva, kalla
sätt. Jag visste ju, att hennes hjärta var
både varmt och kärleksfullt, fastän hon ej
ägde förmåga att visa det.
Hennes mössa var så bländande hvit, al-
drig ett enda veck tillskrynkladt, och Gud
vet, om någonsin hennes vackra mörka hår
behöft att kammas, ty natt som dag var
hon oföränderligt densamma. Alltid samma
rena mössa och släta hår.
När jag gick genom sjuksalarne med mina
handdukar och vattenfat, möttes jag alltid
af längtande, kärleksfulla ögon: »Anna kom
hit, innan syster Teklakommer, » eller: »Anna,
läs aftonbön med mig.» Och så godt jag
kunde efterkom jag deras önskan.
Men vid en bädd stannade jag längre
än vanligt. Det var hos en ung flicka, in-
tagen på sjukhuset för något underlifslidan-
de, som hon ådragit sig i följd af öfveran-
strängning. Jag minns så väl hennes an-
komst till sjukhuset. Hennes tillgångar
räckte ej till för enskildt rum, och hon led
mera af att ligga på allmänt rum än af
sin sjukdom. Hennes bön om att få be-
gagna eget linne var rent af rörande, och
till och med den sträfve professorn lät henne
i det närmaste få som hon ville.
Aldrig kom där någon till henne under
mottagningstimmarne, men hennes vackra
gråblå ögon hängde med lidelsefull längtan
fast vid ingångsdörren, liksom om de väntat
någon. En dag, sedan mottagningstiden
var slut och jag burit kring maten åt de
sjuka, gick jag fram till henne. Hon låg
då vänd mot väggen och grät tyst och
öfvergifvet.
»Hvad gråter ni för, Gärda?» var min
första fråga, men en blick på hennes sjuk-
tafla sade mig allt. Hon skulle dagen där-
på undergå en svår operation.
»Tror Anna, att jag gråter öfver hvad
professorn nyss sa? Nej! Men jag läng-
tar efter mormor och Steffan. »
Jäg kände ej hennes mormor eller bror,
men jag kysste hennes små vackra händer,
hennes skälfvande mun och klara ögon.
På en gång kände jag hennes armar om
min hals: »Anna, var hos mig i morgon,
gå inte bort från mig.» Jag lofvade det
och satt så kvar hos henne en lång stund.
På morgonen gjorde jag med tungt hjärta
i ordning förberedelserna till operationen.
När allt var i ordning, gick jag in till Gärda.
Syster Tekla var där och talade sakta med
henne.
På en vink af syster skulle jag just gå
min väg, när Gärda ropade på mig. Återi-
gen kände jag hennes armar om min hals,
och hon lutade sitt stackars hufvud mot
mitt bröst och grät. Då bad jag syster
Tekla att få vara hos den sjuka, till dess
operation var öfver. Det bifölls och Gärda
tycktes lugnare.
Operationen var svår och ledde ej till
önskadt resultat. Men undergifven och tålig
låg Gärda och väntade på döden. Ibland
kom som ett sakta kvidande: »Mormor»
eller också: »Steffan.»
Jag visste, att hon längtade, trånade efter
dessa två. Men jag kände ej, hvem hon
var, eller hur jag skulle skaffa rätt på dem.
Jag var endast extra biträde och hade ingen
rätt att utfråga henne.
Men en dag fick Gärda besök; det vår-
en gammal förnäm dam och en ung man,,
några år äldre än Gärda. Det var hennes
mormor och bror. Gärda flyttades samma
dag i enskildt rum. Jag såg henne endast
två gånger till och alltid i samma ställning
med armarne omkring halsen på den gamla
damen, som låg på knä vid hennes säng.
Det gjorde mig så godt att veta, att hon
nu ej längre behöfde längta ef1er »mormor»,
utan fick utandas sitt unga lif i de armar,
som hon nog många gånger förr hvilat i
och så lidelsefullt längtat efter i sjukdo-
mens dagar.
Med stor högtidlighet blef sedan hennes
lik afhämtadt från sjukhuset, men vi bi-
träden sågo med tårfyllda ögon efter hennes
kista. Vi hade lärt älska henne för hen-
nes egen skull. Vi visste aldrig, hvem hon
var.
Lenja.
–––- *–––-
Ur notisboken.
Kronprinsessan och hennas söner väntas
den 25 d:s till Kreuznach, dit äfven kronprinsen
begifver sig efter kejsarkröningen i Moskva.
Kronprinsessan anlände till Karlsruhe i fredags,
mycket trött efter resan. Hon mottog på lörda-
gen sina söner vid stationen.
Lady Haliés jubileum. Lady Vilma Ne-
ruda Hallé har under senaste lördagen på ett
möte i Marlborough House erhållit ett silfver-
skrin, innehållande dels en lyckönskningsskrif-
velse, dels ett gåfvobref på en präktig villa i
närheten af Venedig. Lady H. företager i denna
vecka en resa till Italien och kommer till Sverige
i juli, där hon bl. a. någon tid ämnar slå sig
ned vid Saltsjöbaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
