Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 29 maj 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 171
vidrörts i Idun, åtminstone icke under de
sista åren.
Jag söker min anknytningspunkt hos den
ärade författaren själf. »Det synes,» så sä-
ger han i sin artikels andra del, »som skulle
giftermålen bli allt färre», och däri har han
utan tvifvel rätt. Orsakerna till detta so-
ciala missförhållande äro visserligen många-
handa, men månne icke öfverfyllnaden på
snart sagdt alla lefnadsbanor och den däraf
uppkommande svårigheten att försörja en
familj kan anses såsom en af de förnämsta.
Den, som själf har söner, som skola välja
sig en lefnadsbana, den som sett arbets-
villiga, hyggliga unga män, kanske med
studentbetyg i fickan, gå hemma i brist på
sysselsättning och ligga sina föräldrar till
last, den, som på annons efter en bok-
hållare eller något annat biträde fått 30—40
svar, den skall icke så lätt beskylla mig
för öfverdrift.’ Icke endast på de s. k. lärda
banorna finns det öfverproduktion ; på ban-
kerna, på apoteken, i postverket, vid järn-
vägen, öfverallt äro platserna upptingade
redan långt i förväg.
Jag kan icke tro annat än att den kvinn-
liga konkurrensen i icke ringa grad bidra-
git till denna sakernas ställning. Och nu
önskar man ytterligare öka denna konkur-
rens. Ginge »Heribets» önskan, att alla unga
kvinnor skulle utbildas till något bestämdt
lefnadsyrke, i fullbordan, då blefve följden
ovillkorligen den, att vi finge ännu flere
sysslolösa eller illa aflönade män, ännu färre
giftermål, ergo ännu flere ogifta kvinnor,
som i sin tur skulle öfverfylla marknaden,
och denna osaliga växelverkan skulle fortgå
i oändlighet. Skulle detta vara till båtnad
för någon? Skulle icke då hela vårt alla-
redan ej så litet snedvridna samhällslif där-
igenom undergräfvas ? Hvilket namnlöst mo-
raliskt och annat elände skulle ej bli en
följd af dessa nödtvungna celibat! ■— Men
kanske har jag missförstått Heribert, kanske
menar han endast sådant arbete, som läm-
nar mannens område oberördt. Jag kan
dock icke tro, att detta har varit hans tanke,
ty de specielt kvinnliga platserna — jag
tänker nu på lärarinnor, sjuksköterskor, bu-
tiksfröknar, hushållsbiträden med flere dy-
lika — ha i alla tider stått öppna och blif-
vit upptagna. Någon reform i denna rikt-
ning kan således icke gärna komma i fråga.
Då återstår endast detta alternativ: antin-
gen trängas med männen om de förmånligaste
platserna och i många fall undantränga dem
— ty, som bekant är, nöja sig kvinnorna
oftast med lägre lön — eller också att ut-
bilda sig i något bestämdt yrke, utan att
i praktiken tillämpa de förvärfvade kun-
skaperna eller färdigheterna. Skulle verk-
ligen det förra förverkligas, så finge vi
kanske i en framtid se våra unga män
gå sysslolösa i hemmen för att göra
det möjligt för kvinnan att tillfredsställa
sitt »rastlösa verksamhetsbegär». Önskligt
vore ju, att det funnes rikligt och själf-
ständigt arbete för alla, men när detta nu
en gång icke är fallet, så må vi finna oss
i det oundvikliga, att det fortfarande är
männen, som försörja familjens kvinnliga
medlemmar, och icke tvärtom.
Jag vet, att ingen regel är utan undan-
tag. Där finnas familjer med en så talrik
flickskara, att icke alla kunna finna syssel-
sättning i hemmet; där finnas äfven flickor,
som ha en så utpräglad fallenhet för ett
eller annat yrke, som annars varit männen
förbehållet, att det nästan vore ett våldförande
på naturen, om hon skulle kufva dessa an-
lag; där finnas hem, hvarest ingen manlig
försörjare gifves och där kvinnan således
är tvungen att sörja för sitt och sina när-
mastes uppehälle. I sådana fall vill jag
icke sätta några bestämda gränser för hen-
nes verksamhetsfält. Jag vet väl, att kvin-
nan är mångsidig, och att hon på de flesta
områden framgångsrikt kan täfla med män-
nen. Men låt icke flere än de, som äro
tvungna eller särskildt utrustade därtill, kasta
sig in i denna täflingsstrid, deltaga i denna
»kamp för tillvaron», som sliter upp vår
samtids hjärnor och nerver och hotar att
lämna ett tröstlöst arf åt kommande släk-
ten. Den nervösa, blodfattiga kvinna, som
för Heribert hägrar inom hemmets väggar,
henne ser jag sitta i kassörskornas glas-
burar, jag ser henne trona på de höga kon-
torsstolarne, jag ser henne blekna och vissna
i apotekens kvalmiga atmosfär eller förstöra
sina nerver vid telefonen, jag ser henne
kanske efter lysande examina tyna bort i
lungsot eller hjärtlidande. Måhända är det
en öfverdrifven bild jag här tecknar, men
säkerligen icke mera öfverdrifven än bilden
af den till ytterlighet själfviska, missbelåtna,
sjukligt retliga, bråkiga kvinna, som Heri-
bert ser uppdyka vid den husliga härden.
(Slut i nästa n:r.)
–––- *–––- –-
Vårstök.
in.
Landsflyttningen.
J
mångt och mycket sammanfaller flyttningen
till »landet» med värstöket, ocli är det nästan
bäst så, ty därigenom ordnas allt lättare.
Har man lyckligt och väl försäkrat sig om den
där »stugan», »villan», »lägenheten» eller huru
sommarbostaden gestaltar sig i drömmen och
verkligheten för olika individer och hushåll, allt
efter råd och lägenhet och kommunikationer, så
börjar tanken genast vända sig kring utflyttnin-
gen och allt som hör tillsammans med den och
det blifvande tjället för sommaren.
Dricksvatten och vattentillgången i öfrigt
spelar stor roll i ens sommarlif, och för oss, som
äro vana att endast vrida på kranen i vattenled-
ningen och slå ut det vatten, som gjort tjänst, i
afloppsröret, uppställer sig en fråga om huru vat-
ten bör transporteras och huru man bör ha det
under andra förhållanden. En rymlig vattenflaska,
en vattenså och ett ordentligt slaskämbar äro
oeftergifliga villkor för att kunna reda sig något
så när och måste anskaffas och medföras.
På så sätt samlar man sig under årens lopp
ett förråd kärl, som om våren framplockas ur
källaren tillika med erforderliga lårar, både från
vind och källare, samt en del korgar o. d. Allt
detta måste vara renskuradt och torrt före in-
packningen.
Ligger stället så, att man har en »bra bit»
att bära allt emellan det och bryggan, där båten
lägger till, gör man klokt i att noga öfvertänka
allting som behöfs och medföra det vid den egent-
liga utflyttningen, då man vanligen har hjälp
med uppforslingen af allt ens gods, men seder-
mera får man själf ombesörja transporten af de
medförda sakerna.
Kratta, skyffel och spade, vedyxa, elddon, ham-
mare, spik, handbuntar, snören o. d. är man sä-
ker på att behöfva och vanligen behöfver man det
genast, så dessa saker är det därför bäst att
medföra i första flyttningen, så att de finnas till
hands strax.
Specerier, mjöl, sill, kabeljo, potatis, skinkor
etc. bör man äfven ha med sig ut med detsamma
samt hårdt bröd och andra förnödenheter, som
man vet vara oundgängligen nödvändiga för
ens dagliga vanor och fordringar på komfort,
ett mycket elastiskt begrepp. Men något hvar
måste göra medgifvanden och underkasta sig
inskränkningar på grund af för handen varande
omständigheter. Och för den som sådant kan,
är vinsten af ombytt vistelseort under sommar-
månaderna så stor, att den är värd offer.
Bryggare och slaktare komma numera reguliert
vissa dagar till somliga platser, bebodda af som-
margäster, under det att andra till följd af otill-
gängligt läge ställa större kraf på husmoderns
klokhet och förmåga att genom anordningarna
ersätta och förtaga hvad som eljes skulle vara
en olägenhet.
Isskåpen medföras ofta på landsflyttningen,
men i de små stugorna finns ej utrymme för en
dylik tingest. Har man en gammal dörr eller
kan man få några hopslagna bräder, så gör man
däremot ett skjul, helst i en sluttande backe, tätt
intill bostaden och där skugga råder så stor del af
dygnet som möjligt; på några stenar ställer man
härinne en lår, hvars botten utgöres af ribbor eller
spjälor, så att den blir som ett galler. Härpå läg-
ger man isstycket inviradt i tidningspapper. Det
fuktiga papperet medgifver endast obetj’dlig ut-
dunstning och gör att isen ej smälter. På dagar,
då luften innehåller mera fuktighet, uppblötes
papperet och måste ombytas sådana dagar. Att
inlinda isstycket i ett stycke filt är ock ett Irra
och pröfvadt medel.
Dylika experiment samt försök i dekorations-
väg med tillbuds stående resurser gifva de
små sommarhemmen sitt särskilda behag. Med
omtanke, naturligt godt förstånd, god vilja och
en bra portion händighet och uppfinningsförmåga
kunna med de allra mest anspråkslösa saker och
utan nämnvärd kostnad ernåsgoda,förvånansvärdt
goda resultat. Vår tid sysselsätter sig så mycket
med hemmens prydande, men för dem som bebo
förhyrda lägenheter i stenhus, medgifva förhål-
landena så få tillfällen att få företaga sig något
i den vägen annat än i den mest ytliga riktning.
Kan man därför komma åt en liten enkel stuga,
där man kan få släppa lös fantasi och försöks-
lusta, så är det för mången ett stort nöje. Äf-
ven om man ej kan få mura spislar och måla
friser och anbringa paneler, kan man, i synner-
het med vår tids väfslöjd till biträde, hjälpa upp
de tarfliga väggarne och ge det hela ett stilfullt
utseende.
I de små byggningar, där enkla familjer och folk
med ringa medel slå upp sina bopålar under
somrarne, tarfva väggar och tak ofta renovering
och upputsning. Med god vilja, emaljfärger och
krita och vanligt »bondförstånd» kan man göra
en hel hop själf för ringa kostnad, då det gäller
att bättra på sådana saker. Kinkigare är att råda
bot för tak, som nödvändiggöra uppspända para-
plyer öfver sängarne under regnnätter och dylika
missöden, som omtalas från Stockholms omgif-
ningar.
Genom att upplösa slammad krita i vatten
(söt, nysilad mjök fäster färgen bättre) får
man en bra hvit färg. Genom att tillsätta gul-
ockra får man gul färg, den blir grå, om man i
den livita färgen inblandar en ringa tillsats kim-
rök, och skär färg fås genom utspädt öfverman-
gansyradt kaliumsalt som blandas i den hvita
färgen. Särskild målareborste behöfves ej, ty i
brist på annat är en vanlig sopborste fullt an-
vändbar. Målarblus får man genom att knyta
en bomullskjol kring halsen och sticka ut armen
genom kjortelns sprund. En duk öfver hufvudet
aktar håret. Sålunda kan man lätt ställa till
reparation, då hvarken medlet eller apparaten
är svårt att åstadkomma, och trefnaden höjs myc-
ket af att ha det ljust och snyggt omkring sig.
Spisen äro oftast rostig och ful, då man tar en
dylik stuga i besittning, men genom flitig gnid-
ning med gamla tidningar och en smula fett blir
den ren och låter sig sedan svärtas och blankas
på vanligt sätt.
Hängare i garderober och vindar i dylika bo-
städer bruka utmärka sig genom spikarnes mång-
faldiga art. Har manunder året tillvaratagittomma
trådrullar och vid utflyttningen förser sig med sta-
diga spikar, som passa i trådrullarnes hål, blifva
dessa ypperliga klädhängare.
Innan man lämnar hemmet i staden, har där
allt insvepts i lakan, papper, tyll och flor för att
skyddas för damm och flugor.
Mot dammet kan ej nog skyddsvärn anbringas ;
damm tränger in öfverallt och afsätter sig öfver-
allt, äfven i icke begagnade rum. Om man än
är beredd att rengöra och städa, innan man flyt-
tar in, så böra i alla fall alla saker noga skyddas
för det fallande dammet under den tid man är
borta.
Fönstren kritas eller sättas för med papper,
allt efter som man vill. I de flesta fall har mar,
någon som ser till det öfvergifna hemmet, som
skall sopa trappor och vädra rummen. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
