Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 29 maj 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I D U N 1896
174
Men till ett Ewigt lof för Swea giöters dygd.
Hwad öfwermåttan fröjd! I alles hiertan vunnit,
Här därom förste bud til Stockholms portar
hunnit.
Det wet dhen himblamackt, som Kungars
Konung är
Och uppå Swea land ett nådigt öga bähr.
Allenast moste wij, Olycklige, beklaga,
Ändock een hastig fröjd wårt hierta månd betaga,
Så bröt een hemlig Sorg dock straxt des
liufwa krafft;
utj een allmän frögd, så frögda wij oss knappt.
Ty ett allfwarligt budli bedröfwar wåra leeder
Innan kort tijdz förlopp, att alla Sijden kläder,
Som wirkade af gull och meehr än een Coleur,
Bland fållk och samqväm war vår största pryd-
nadt för.
Ehr willia är wår lagh, O wijsse landzens Fader,
I weeta aldra bäst livad gagnar eller Skadar.
Wår högsta längtan är att lyda Eder Bud,
Här effter wijsa oss utj een sådan Skrudh,
Som kan befrija oss Fiscalens pung att richta,
Eller utj brist af Silf med bara kroppen plichta.
Men ach, beswärligt wäkck, att giöra nya kläär,
Här utj boden tygh, i Pungen intet är,
Och när eij eller mehr öfwer oss flickor arma
Wår gambla wän Credit sig wärdigas förbarma.
Hwad utaf timligit Godz ännu är i wår hand,
Det offras willigt oppwår Kung och fosterland.
Fast skulle intet mehr än lijfwet öfwer blifwa,
Det gifwes med hiertans frögd, allt hwad wij
dhertill gifwa.
Dhe swåra.tijder haa nu stäckt wår öfwerflödh,
Och den kan skattas rijk, som intet lijder nödh.
Ansee wärt usla kön, O fagre tapre hielte,
Till dhes I seger Säll hemkommen utur fällte,
Och föra ymnoghet med Ehr till Sweriges
bygd,
Tillåta att wij må få prijsa Eder dygd
I wåra gambla kläär, ty sanneiiig wij swärja,
Wij kunn oss anners eij för nakenheeten bärja;
Och skönt på een balir kropp Naturen tehr
sig ställt,
Så binder dygd lijkwähl dhet skönste hållas
dållt.
Wij arma haa ju ej så lyckelige warit,
Att wij medh Er wår Kungh till Zarens lägre farit,
Och dher fått hwar sin pälls, ty unn oss
glädie wår,
Att wij dhe gambla kläär få slijta än paar åhr.
Wij lofwa Ehr till lohn then sköneste Princessa,
För liwilken Astrild reen sin Pijhl begyner hwessa,
Af fägring och af ätt, af alla Seeder stoor
Och uthaf dygder iijk Ehr makalösa Mobr.
Eders Kongl. Maijtz
AUerunderdånigste Undersåtare
• och Tienarinnor, Fruntimbret i
Stockholm.
Resoklio lvongl. Maijdt hafwer I Nåder upta-
git Eruentimbretz begiäran och will
här medh prolongera på ett åhrs
tijd det Placat om förbudne Sijden-
tvgs bärande.
Carolus.
–––- ¥––––––- —
Namndagsslista för 1896.
Juni.
i. M. Sylvia. 17. O. Botolf.
2. T. Einar, Ejnar, 18. T. Vendela.
Enar. 19. F. Sune.
3. O. Ingrid, Ingri. 20. L. Sigyn.
4. T. Sven.
5. F. Erika, Rika. 21. 8. Alban.
6. L. Gustaf, Gösta. 22. M. Holmfrid (kv.)
23. T. Adolf.
7. 8. Robert. 24. O. Midsommardag,
8. M. Elsa. Johannes, Jo-
9. T. Gillis. han, John,
10. O. Svante. Hans.
11. T. Marianne. 25. T. David.
12. F. Eskil. 26. F. Ebbe.
13. L. Linnea. 27. L. Guttorm.
14. 8. Eivor (kv.) 28. 8. Ramborg (kv.)
15. M. Seved. 28. M. Petrus, Per.
16. T. Lage. 30. T. Ida.
❖
Från Iduns läsekrets.
En allvarsdig-er »kvinnofråga».
Då Idun nyligen i sin artikel från årets riks-
dag fört den allvarsdigra frågan om fosfortänd-
stickorna och fosforförgiftningarna på tal, bedja
vi inträngande de svenska kvinnornas organ att
— till den kraft och väckelse det hafva kan —
öppna sina spalter för följande upprörande, men
behjärtansvärda raderurMalmötidningen»Skånska
Aftonbladet».
»Under loppet af de senaste dagarne hafva
tvänne unga flickor blifvit införda till härvarande
sjukhus, hvilka båda hafva erkänt att de tagit
in forsfor (af tändstickor) för att fördrifva sitt
foster. Båda hafva under svåra plågor aflidit
samma dag de kommo in. Den ena var tjänste-
flicka, den andra fabriksflicka, båda i sin ung-
doms blomma.
Det skulle blifva en förfärande statistik om
man lyckades få reda på alla fall af fosforför-
giftning och död, i stad och på land, som för-
orsakats af dessa fosforstickor. De användas
allmänt för fosterfördrifning. Afven från Tysk-
land har man klagat öfver de svenska fosfor
stickorna, som äfven där användas i samma
brottsliga ändamål. Huru länge skola de då få
finnas? Det är en i hög grad besynnerlig in-
konsekvens af lagstiftningen, att den med strän-
gaste noggrannhet öfvervakar, att icke arsenik får
lämnas ut från ett apotek utan läkares recept,
men tillåter att det mest mördande gift, fosforn,
får finnas i hvarje kök. Och detta för den väl
signade industriens skull. Är då denna till nå-
gon så stor välsignelse för mänskligheten? Den
riktar några få, gifver arbete åt en hel del män-
niskor, men skapar ett fabriksproletariat, ned-
sjunket i fysisk och moralisk smuts, fattigdom
och nöd. Fosforstickorna måste förbjudas. I
fabrikerna framkallar fosforn den fruktansvärda
sjukdom, som kallas fosfornekros . . . och så
detta stora antal af själfmörderskor. De arma
offren för dessa försök att medels fosfor befria
sig från sin lifsfrukt äro nästan alltid unga kvin-
nor i blomman af sin ålder. De hafva ingen
aning om hvilket förfärande gift fosforn är, då
det blott behöfves 3 centigram för att döda en
människa.
Plato tackade gudarne för sju välgärningar. Den
första var att han var född fri och ej slaf; den
andra var att han blifvit född till man och ej
till kvinna. Mycket, som är tillåtet, eller åtmin-
stone tolereradt för mannen, blir, utöfvadt af
kvinnan, till skam och förbannelse. Men härvid
är intet att göra. Det kristliga samhället fordrar
det. Men däremot kan lagstiftningen göra myc-
ket för att förekomma dessa massmord af unga
kvinnor, hvilka framkallas genom fosforstickor!»
För Paris fararinnor.
Dessa rader äro ingen »puff». De äro ett ut-
tryck för min önskan att kunna stå mina lands-
maninnor till tjänst med ett råd och göra någon-
ting för det »hem», där jag tillbragt sex ange-
näma månader.
Namnet och adressen på det pensionat jag
alltså vågar rekommendera är »Caledonian Home»
eller »Miss Pryde’s Home», Rue de la Pompe 152.
Det är ett hem egentligen afsedt för engelska
lärarinnor och artister, som af någon anledning
behöfva uppehålla sig i Paris, men som utrymmet
är stort — pensionatet upptager ett helt hotell
— så tager Miss Pryde emot pensionärer äfven
af andra nationaliteter. Företaget är icke ställdt
på förtjänst, något som man lätt förstår, då man
får kännedom om inackorderingspriset. Detta
är 30 francs i veckan för ensamt rum, 25 francs för
ett rum med två eller tre bäddar och 20 francs
för ett rum med fem bäddar; — sällan hysas
dock mer än tre personer i dessa senare rum.
I ofvannämnda pris ingå äfven franska lektioner
två eller tre gånger i veckan för infödd lärarinna.
Födan är god och väl lagad och så tillräcklig
som öfver hufvud taget i någon »Pension de
famille» i Paris. (Ingen svensk finner sig väl i
att gå fastande från klockan tolf, då lunchen
serveras, till klockan sju på aftonen.) Läget är
särdeles sundt och trefligt, ehuru ej centralt: hotel-
let ligger omkring fem minuter från Boulognersko-
gén. 14vad slutligen språket beträffar, är det ju en
olägenhet, att pensionatet gästas så godt som ute-
slutande af engelskor, men äfven denna olägen-
TURISTEN illustrerad tidning för rese-, vandrings- och
nummer hvarannan vecka och kostar för maj—december
het lär »the Caledonian Home» ha gemensam
med de flesta andra pensionat i Paris; hvad man
får höra för språk där, icke är det ren franska
och allra minst pariserfranska. Emellertid hör
det till »hemmets» regler, att detta språk skall
talas vid måltiderna och så vidt möjligt äfven
vara det dagliga samtalsspråket.
Alla önskade upplysningar meddelas för öfrigt
af Miss Pryde. E. W.
■––––-*––––-
Up notisboken.
»Damernas hyllning». Då konung Oscar
vid sin återkomst till hufvudstaden förlidne tors-
dag beträdde sitt skrif- och arbetsrum, möttes
han af den berusande doften från en kolossal
blomsteruppsats, bestående af idel rosor, hvilken
där hade fått sin plats. Vid blommorna var
fäst en hälsning af följande lydelse:
Vi hälsa dig, vår konung, i din borg,
Vi Skandiens döttrar, delande den lycka,
Den tacksamhet, som Skandiens söner känna,
Då du åt dina folk är återskänkt
Med klang i stämma och med glans i öga.
Af blad ur ekens och ur lagerns krona
Dig kransar bragtes — det är männens gärd
För höga värf och kärnfull kungagärning.
Vi bringa blommor, bringa röda rosor,
Som pryda sig med hälsans egen färg.
De läggas ner att dofta dig i möte
Vid första fjätet inom ditt gemak,
Som ringa skänk till dig af landets kvinnor.
Hur ha ej våra tankar sökt din sjukbädd,
Där tyst hon verkade, ett föredöme.
Gemålen, furstemodern, vårdarinnan !
Hon dagens tunga bar — vi dela glädjen.
Se! Dessa blommor andas fram vår välkomst,
Vår tack för hvad du är och hvad du gett,
Vår tack för riddersmannens fina hyllning
I festlig stund — för tankar och för toner,
Till hvilka du så ofta lät oss lyssna;
Men, först och sist, vår tack för frid och trygghet
Hvarmed du hägnat allas våra hem,
Där mödrar skola lära unga släkten
Att älska fosterlandet och sin kung!
Hälsningen var undertecknad af 56 damer,
statsrådsfruar samt damer ur hofstaten och den
högsta societeten.
Till en välförtjänt hvila kallades den 20
d:s f. d. föreståndarinnan för Örebro idiothem,
fröken Wilhelmina Lunäell, som då afled vid 61
års ålder. Fröken Lundell var född på Öby i
Fellingsbro och ägnade sig i 40 år åt lärarinne-
kallet, däraf nära halfva tiden såsom lärarinna
för sinnesslöa. Från Smedjebacken och Köping,
där hon hållit privata småskolor, flyttade hon
1871 som föreståndarinna vid skolan för sinnes-
slöa i Stockholm. År 1881 slog fröken L. sig
ned i Örebro, där hon grundade en anstalt för
sinnesslöa och verkade i 12 år. Hennes sista
jordiska omsorger ägnades det arbetshem, som
ställts vid sidan af landstingets anstalt för att
hjälpa från skolan utgångna sinnesslöa. Julaf
tonen 1894 erhöll fröken L. guldmedalj »För
medborgerlig förtjänst».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
