Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. 5 juni 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 I D ü N 189(5
verkstäder, där man hamrar och arbetar,
och butiker, där allehanda grannlåter säljas,
allt under tonerna af janitscharmusik från
en turkisk musikkår.
Hvar jag är?
Jag är i Kairo. Och Kairo är det tref-
ligaste och bäst lyckade hörnet af industri-
utställningen i Treptowparken utanför Ber-
lin. Tvåhundranegrer och araber af olika kulö-
rer från gult till bläeksvart äro hitförda och
här anställda för att spela sig själfva —
äkta äro de hvar enda en och förstå ara-
biska bättre än tyska. Och gladlynta och
nöjda med sin värld tyckas de allesamman
vara — vida mera trefliga att se på än de
figurer, som i »Alt-Berlin» — också den en
afdelning inom utställningsoinrådet — ut-
klädda i 1500-talets teaterdräkter utföra ky-
pare- eller försäljerskeroller.
Det är just skillnaden mellan Kairo och
Alt-Berlin, att staffagefigurerna i det förra
äro sig själfva, medan de i det senare äro
utklädda i teaterkostymer. Den här åstad-
komna rekonstruktionen af ett stycke af det
gamla Berlin med dess rådhustorg, dess
stadsport, torn och bryggor är för öfrigt
bra nog — bättre likväl på afstånd, sedt
till exempel från sjön, och allra bäst vid
solnedgången, än på uära håll, då det är
så mycket som stör, synnerligast de mo-
derna skyltarna och allt modernt godtköps-
kram, som försäljes i bodarna. Bierutskänk-
ning är där i hvarje hus — så ock i Kairo,
Kairo utan bier skulle antagligen alls ej
bära sig i Berlin.
Man kan för öfrigt våga påståendet, att
hela den storartade Berlinutställingen är en
enda bierhall. En inföding påstod, att det
är 700 bierkaféer inom utställningsområdet,
och en annan försäkrade, att det är snarare
flere än färre än så. Nå, bättre för mycket
än för litet, tycker Adam — i de 700 bier-
lokalerna får man åtminstone sitta på en
stol, utan att behöfva betala särskildt för det.
Nå, utställningen, Berlins stora dragnings-
kraft för sommaren, hvad skall jag säga
om den?
För det första är den långt ifrån färdig
ännu, fastän den invigdes »punktligt», som
kejsaren befallt, den 1 maj. Då måtte det
ha sett vackert ut här ute! Nu är det den
22 maj, och hvart man än kommer, så
hamras och bultas det, läggas rörledningar,
byggas paviljonger, hus, fontäner, broar,
snöfjäll, utsiktstorn och gud vet allt hvad.
Här och hvar i parken är om kvällarna
ännu kolmörkt —- dit bör, enligt en berli-
nertidnings yttrande, en hvar taga med sig
en »flamma». Den stora fontänen framför
utställningspalatset består ännu så länge af
endast kopparrör, som stå upp ur bassängen.
Till hösten blir det nog färdigt. Det är ej
att undra på, att kejsaren var allernådigst
förargad, när han kom dit för att inviga här-
ligheten, och att invigningstalet torkade in.
Men de stora byggnaderna äro färdiga,
ståtliga och originella, och där finns förstås
en massa saker att se — och mycket sär-
skildt för oss Evor att beundra. Om kväl-
larna, när parken omkring dammarna är upp-
lyst af milliontals kulörta lampor, så är där
ståtligt nog. Då kan man låta ro sig i
gondol genom den moderna utställningen.
Går man sedan på teatern i Alt-Berlin —
en teater, som alls ej lär bära sig och som
väl snart blir utbytt mot en lönande varie-
térörelse — och ser ett skådespel från 1400-
talet, och besöker man därpå arenan i Kairo
och så gör en ridt på kamel genom gator-
na — kamelen uttrycker sitt missnöje med.
hela tillställningen genom att skria och se
ut att vilja bitas, när man sätter sig i sa-
deln, men så tar den sitt förnuft till fånga,
rätar på bakbenen, så man är färdig att
göra en kullerbytta öfver dess hufvud, och
stiger sedan upp på frambenen, hvarefter
den går sedigt och värdigt, ledd af en
arab, som sjunger en visa, sin reglemente-
rade färd på sitt guppande sätt, som ger
den ridande en känsla af sjögång, rundt.
Kairo tillbaka till palmlunden, där den faller
på knä och aflevererar sin last — ja, efter
allt detta har man tillräckligt många erfa-
renheter för en aftonstund.
I själfva verket måste man taga hela ut-
ställningen med en viss urskillning. Den är
ju mindre en industriutställning än ett stort
förlustelseställe, afsedt för den stora publi-
kens smak. Den gör intryck af marknad
och ej precis marknad för de gedignaste
varor. Det ser ut, som om vederbörande
känt sina pappenheimare och resonnerat som
så, att massan infinner sig inte, i fall man
ej förstår att roa dem med sådana nöjen,
som passa för dess lynne. Därför är hela
Vergnügungspark, som bildar utställningsom-
rådets ena ända, medan industriutställnings-
byggnaden utgör den andra, öfverfullt af
vaxkabinett, panoramor, ölkneiper och kaféer,
menageri, rutsehbanor, fotografiatelierer, va-
rietéer, gungor och karuseller och hela den
vanliga marknadsbråten. Kanske massorna
lockas dit på det sättet, när det blir varma
sommarkvällar, hittills har utställningen va-
rit måttligt besökt, och olycksprofeter sak-
nas ej, som spå att det hela skall få en
snöplig utgång.
■— Men nu fruktar jag, att mitt bref börjar
bli tråkigt. Och nu törs jag knappast börja
skrifva något om själfva Berlin, det hemma
hos oss ofta förtalade Berlin, som alls ej
är stelt och tråkigt, som mången tror. Det
är en stad, som går framåt för hvarje dag,
och där det finns en mängd saker att titta
på. Man får’ ej bedöma den efter »den
Linden» och »Kaisergalleri» med dessas pa-
noptikon och automater — vaxgubbar och
alla slags automater tyckas vara den af ber-
linerpubliken mest gouterade konstarten —
med deras godtköpsbodar med en marks va-
ror, dess »frische Kaiserküsse» och fotogra-
fier af kejsarfamiljen i grupp och hvar för
sig, kejsarbarnen i uniform skyldrande för
pappa och kejsarbarnen spelande olika in-
strument, medan lilla prisessan dansar — i
förbigående sagdt fanns en af de små prin-
sessorna äfven fotograferad i dalkullsdräkt,
i »svensk nationaldräkt» stod det skrifvet
på kortet.
Berlin har också andra gator med elegan-
ta bodar och liflig folkrörelse. Och folket
är lustigt att se på. Herrarne, som för tio
år sedan förekommo i yfviga »kronprins-
skägg», uppträda, nu snart sagdt utan un-
dantag i långa mustascher, med stor konst
uppåtborstade ; det är naturligtvis kejsaren,
som angifvit tonen också i detta fall.
Damerna — ja, här finns förstås damer af
alla kvalitéer de mest uppseendeväckande
bära stora hattar med en hel blomsterskörd
omkring kullen, äro friserade på ett mycket
konstnärligt sätt och ha tillägnat sig mycken
koloristisk färdighet. Deras väl åstadkomna
ansiktsfärg under den yfviga chevelyren på-
minner om vaxdockornas i deras älskade
panoptikon.
Adam studerar förstås utelifvet och jag
följer naturligtvis med. Han har alltid trå-
kigt, när jag inte är med. Här finnas bier-
kneipar, som upptaga hela hus från källaren
till vinden, och kaféer, trefligare än i det
kära Stockholm, lika fint dekorerade, men
mindre prålande.
Så ha vi varit på operor och teatrar.
Deutsches theater är, som hvar och en vet,
den mest intressanta af dem. Men vi hade
otur. Där gafs hela veckan, vi varit här,
gissa hvilket mästerstycke? Jo »Lumpazi-
vagabundus», som Hodell bearbetat sin »An-
dersson, Petterson och Lundström» efter.
Petterson spelades af ingen mindre än själf-
ve Joseph Kainz, som eljes spelar Hamlet,
Romeo, Karl Moor och kungen i »Talisma-
nen». Så ha vi sett lokala lustspel, som
spelades förträffligt, och vi ha varit på
Olympia jätteteater, när den invigdes härom-
dagen. Teatern — en ofantlig träbarack med
järnskelett — är uppbygd för tillfället, rym-
mer 4,000 åskådare, och scenen, bred som
ett helt torg, rymmer väl åtskilliga hundra-
tal personer. Där gafs en ballett, »Orien-
ten», importerad från London, med en
prakt och brokighet utan gräns, med krigs-
härar och fartyg, som segla i verkligt vat-
ten, ryttarfäktningar, elefanter och allt möj-
ligt annat. Löjligt var, att man kom in i
teatern öfver en gård med förfriskningstält
på båda sidor och att kyparne under hela
föreställningen sprungo omkring i salongen
och utbjödo bier och smörgåsar. Utan mat
kan berlinaren ej lefva.
Yi ha också sett på konstutställningar i
långa banor. Om dem skall jag ej säga
något annat än att på en utställning af
Kristusporträtt, där lokalen var dekorerad
med palmer och affischerna hade formen af
kors, lurade biljettförsäljerskan mig på en
mark, när hon gaf mig tillbaka på en tia,
hvilket var komiskt nog. Inte i och för
sig, ty manövern är ej ovanlig, redan sam-
ma dag försökte två olika kypare precis
samma konststycke, utan att då lyckas, ty
då kände jag knepet, som jag lärt mig på
utställningen af »das Christus Ideal».
––– *–––––
”Dessa små”.
Några bilder ur »de bundna systrarnas» lif,
tecknade för Idun af Amanda Kerfstedt.
jf... Piere år hafva gått, sedan jag af Lorénska
stiftelsen hade i uppdrag att taga reda på
förhållandena bland Stockholms sömmerskor,
deras arbetsförtjänst, arbetstid, lefnadsvill-
kor, bostäder, mat, m. m. m. m., frågor i
oändlighet, hvilka det ålåg mig att å sär-
skildt för ändamålet tryckta fyrasidiga ark
ifylla.
Det var intet lätt uppdrag att intränga i
privata personers lefnadsomständigheter, att
gå genom hufvudstadens gator ur hus i hus
och söka personer af en viss klass, ty af
lätt begripliga skäl kunde man icke besöka
syflickorna på ateliererna, och hvad som
framför allt var fysiskt ansträngande, det
var de många trapporna. Dessutom måste
promenaderna företagas om hvardagarna ti-
digt om morgnarne, sent om aftnarne, och
framför allt om söndagarne, om man skulle
träffa vederbörande hemma. Hur mången sön-
dagsmorgon har jag icke inträdt i den för
mig uppgifna bostaden, på samma gång som
den unga sömmerskan kom från ateliern,
där hon vakat natten öfver för någon ung
dams balkostym eller för att fylla vårsä-
Frofver å
|/|ö rlniTl Rekvisitioner, öfverstigande kr.
^ mdlUUIlUÄiyyCl ^ 20, fraktfritt till järnvägs- och
jämte Modeplanscher SänUas gratis, ångbåtsstationer.
Oscar Jacobsson
27 Drottninggatan, Sthlm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
