Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 23. 5 juni 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1896
189
damer beståenda auditoriet, hvarpå, i ho-
tellets lilla sal, följde en enkel, men af den
angenämaste stämning präglad fest, gifven
till fröken Gripenbergs ära af ett femtiotal
vänner och beundrarinnor.
EHa Rot.
–––- ––––-
Från Iduns läsekrets.
Ehuru vi visserligen ej kunna tänka oss eller
finna, att författarinnan till den anspråkslösa lilla
skiss, som här nedan åsyftas, pä något vis afsett
att förklena vare sig sjuksköterskornas aktnings-
kräfvande gärning eller det allmänt ansedda sjuk-
hus, som valts till skissens ram, vilja vi icke för-
vägra den högt ärade insändaren af följande
rader plats för hans framställning.
Red. af Idun.
Herr redaktör!
Många hafva, i likhet med mig, lifligt ogillat
tendensen i det lilla stycke, med titel »Extra
biträde, skiss från Sabbatsbergs sjukhus», som
lästes i nummer 21 af tidningen Iduns inneva
rande årgång —- ett stycke, som för öfrigt inga-
lunda var af natur att påkalla någon uppmärk-
samhet. Och jag har, ehuru utan något som
helst uppdrag eller bemyndigande, blott på grund
af det lifiiga intresse jag efter 8 års tjänstgö-
ring vid sjukhuset känner för det samma och
särskildt för den därvid anställda, sjukvårdande
personalen, känt mig manad att offentligen ut-
tala mitt beklagande af att ett dylikt opus fått
inflyta i eder mycket lästa och af många gärna
lästa tidning. Hvad rätt har väl »Lenja» (eller
Anna) haft att skrifva så som hon gjort? Hvad
har hon gifvit eller velat gifva genom sin skiss?
Har hon lämnat en teckning ur verkligheten, då
hon tecknat »Gärdas» sorgliga historia? Ingen
på Sabbatsbergs sjukhus kan minnas att något
liknande där timat (och fiere personer finnas,
som äro kvar sedan sjukhuset öppnades). Nå
väl, om hela händelsen är diktad, så har kanske
omgifningen af densamma, själfva ramen, sitt
intresse! »Lenja» har måhända gifvit en interiör
från sjukhuset, så att man kan få ett intryck af
huru det tillgår bland de lidande, som gå till
hälsa — eller till döden. Men nej, icke heller
detta. Teckningen saknar fullkomligt lokalfärg.
Hen kunde lika väl passa in på hvilket annat
sjukhus som helst, och jag ber i detta afseende
få upplysa, att å Sabbatsbergs sjukhus sedan
flere år tillbaka intet »extra biträde» användts.
Her tjänstgöra i sjukvården endast öfversköter-
skor, biträdande sköterskor och elever samt un-
dantagsvis extra elever. Förr funnos visserligen
»biträden». Men dessa tillhörde tjänstfolkets
klass, voro tjänarinnor. Hvad för öfrigt syster
Teklas dräkt angår, är den ej af det slag, som
bäres af någon »syster» (diakonissa eller skö-
terska från »Sofiahemmet» eller »Rödakorset»).
He andra sköterskorna kallas »fröken». Hock,
här komma vi just in på det odiösa sökandet
efter originalet. Och svårt är att frigöra sig
från den tanken att »Lenja» velat föra sina lä-
sarinnor in i ett sådant sökande — att detta är
det ledande motivet i hennes skiss. När hon
tecknar jämförelsen mellan sig själf och den
stackars »syster Tekla», då blir det lif i teck-
ningen. Hvad Anna är känslig och ädel! Hon
vore dock mycket lämpligare till sköterska än
syster Tekla! Och måhända finns det ej endast
en enda syster Tekla på Sabbatsbergs sjukhus!
Hvem vet, huru sköterskorna behandla de li-
dande ! Är det sådana reflexioner »Lenja» (Anna)
vill framkalla? Måste då icke hvarje rättänkande,
och särskildt den, som i likhet med underteck-
nad blickat in i sköterskornas mödosamma,
plikttrogna och kärleksfulla arbete, känna sig
uppfordrad att på det allvarligaste protestera
mot hennes tillvägagående. Har hon tjänstgjort
på Sabbatsbergs sjukhus, så borde hon kunnat
finna ämne till sanna skildringar nog, uti hvilka
»systrarnas» lif med de sjuka framställts i en
helt annan dager. Och hon kunde således gif-
vit dem inför allmänheten ett erkännande, som
de väl förtjäna — och en uppmuntran, som de
väl behöfva.
Högaktningsful11
F. A. Lodin,
pred. v. Sabbatsbergs sjukhus.
*
Kvinnor och pengar.
S
en meningen, att kvinnorna äro ohjälp-
* ligt bortkomna i fråga om allt, som
rör pengar, tyckes vara bland männen
allmänt rådande. »Han förstår sig icke mer
på pengar än ett fruntimmer» är ett tale-
sätt, som nära nog öfvergått till ordspråk.
De mest orimliga historier om fruntimmers
totala brist på förmåga att uppfatta allt
hvad som angår affärer, om deras slöseri
och oförstånd, dyka upp allt emellanåt och
blifva både trodda och ovederlagda. Vissa
talesätt, som voro i svang om kvinnan för
årtionden, ja, århundraden tillbaka, idislas
ännu, och man tyckes glömma, hvilka utom-
ordentliga förändringar hennes ställning och
fostran undergått i vårt århundrade, i all
synnerhet under de sista årtiondena. Må-
hända var hon i svunna tider en ingenue,
då det gällde att förstå penningevärdet —
hon har ju hållits som en omyndig, och
hvad vill man begära af den omyndiga! —
med all säkerhet är hon det ej, på få un-
dantag när, den dag som i dag är. Fler-
talet kvinnor förstår sig nu på pengar lika
bra som flertalet män gör det.
Och när hon är fullkomligt okunnig i
detta stycke, hos hvem ligger skulden? Jo,
hos den man eller de män, som stå henne
närmast. Han eller de hafva underlåtit att
gifva henne de upplysningar, den undervis-
ning de bort. Sedan göra de sig lustiga
öfver hennes bristande insikt och hennes
oförstånd. Mannen förvärfvar sin kunskap
under praktisk öfning och genom erfaren-
het och undrar sedan på, att kvinnan, utan
vare sig praktisk öfning eller erfarenhet, ej
förvärfvar någon. Närhelst han bryr sig
om och gör sig besvär att meddela henne
något om penningars värde, deras afkast-
ning, placering m. m., finner han hos henne
god uppfattning och verkligt intresse och
sin ringa möda rikligen lönad. Har någon
känt en kvinna, som ej profiterat af den
kunskap om och inblick i dylika förhållan-
den, som man gifvit henne? Ej sällan vi-
sar hon i saker, som röra pengar, ett för-
stånd, som ej alltid finnes hos hennes man
eller bror. Trots allt prat i motsatt rikt-
ning är hon en intelligent hushållare, blott
hon får lära sig hvad som förstås med
hushållning. Schopenhauer, pessimisten och
kvinnohataren, har sagt att kvinnan slösar
bort, hvad mannen förtjänar. Men mån-
gen man har kommit underfund med, att
hans hustru äger en förmåga att dryga ut
pengarna och få dem att räcka till mer än
han själf, och låter henne fördenskull köpa,
om det är något specielt han behöfver.
Kvinnornas extravagerande har i alla ti-
der utgjort ett stående tema, och det talas
ännu alltjämt om hennes gränslösa slöseri,
om hennes okufvade, dyrbara kapricer, om
huru förmögenheter genom henne förspillas.
Dylikt tal bör emellertid mottagas med
misstro. Mannen, ej kvinnan, är den store
slösaren, har alltid varit det och kommer
alltid att förblifva det. Han har slösat
bort millioner, där hon slösat bort några
tusental. Slöseri hos honom är så vanligt,
att det knappt väcker någon uppmärksam-
het alls, så ovanligt hos henne, att det
väcker allmän uppmärksamhet. Hennes ut-
gifter äro i förhållande till hans små; hon
lefver godt på inkomster, som för honom
ej skulle förslå; hon gör sällan lättsinniga
dépenser, lättsinne i denna betydelse är ej
hennes fel. Hon är till sin natur konser-
vativ, hennes uppfostran är konventionell,
hon följer gärna auktoritet och är . motsat-
sen till slösaktig. Om hon gör sig skyldig
till slöseri i något afseende, är det meren-
dels af okunnighet. Hon förstår ej, att hon
handlar galet. Upplys henne, och det skall
visa sig, att hon lätt ledes till sparsamhet.
Denna dygd harmonierar med hennes sin-
nelag och själsanlag, ja, med hela hennes
natur.
Få äro de män, som, af omständigheterna
tvingade till ett indraget lefnadssätt, af
smak och böjelse föra ett sådant, för så
vidt nämligen de ej äro giriga. Så snart
omständigheterna det medgifva, upphöra de
att spara och draga in. En kvinna där-
emot, som vant sig vid ett hushållsaktigt
lefnadssätt, fortsätter att öfva sparsamhet,
äfven sedan det för henne ej utgör något
nödtvång, ja, rent af ej öfverensstämmer
längre med hennes stånd och villkor. Många
äro de exempel, som härpå kunde anföras.
Huru ofta är ej en rik kvinna så noga med
sina utgifter, att hon får namn om sig att
vara snål! Kvinnans detaljsinne gör henne
böjd för ekonomi. Måhända äger hon ej,
hvad vi pläga kalla affärsgeni, och måhända
går »la haute finance» öfver hennes hori-
sont, men ett omsorgsfullt och noggrant
förvaltande af mindre penningebelopp är
hennes speciella talang, och däri ligger hen-
nes styrka. Alltid och allestädes har hon
därpå visat prof. I de flesta fall kunna de
äkta männen med trygghet lägga sina in-
komster i hustruns händer. Förtroende från
deras sida i detta stycke verkar sporrande
och uppmuntrande; misstro och ett inkvi-
sitoriskt förhörande och räkenskapsgran-
skande föda intresselöshet och modfälldhet.
Sedan kvinnan nu börjat själf förtjäna pen-
ningar och därigenom lärt sig förstå deras
valör, har hon kommit till en mognad, som
nästan förvånar, och ingen opartisk person
skall kunna förneka, att hon i förvaltandet
af sin ekonomi ådagalägger såväl försiktig-
het som hushållning. Vi tala ej här om
de få undantagsfallen.
Det faktum, att hon på nu ifrågavarande
område kommer att snabbt och säkert gå
framåt, skall nog ej hindra, att en del män
fortfarande som hittills kommer att tala om
hennes okunnighet, oförstånd, extravage-
rande o. d. Den icke iakttagande, tanklöse
mannen tyckes hämta sina meningar om
kvinnan från luggslitna traditioner, som de
envist hålla fast vid, trots alla metamor-
foser hon undergått under tidernas längd.
Han räknar måhända detta som trohet mot
könet. På hennes ekonomiska okunnighets
och slöseris konto skrifver han gärna fa-
ran af äktenskaps ingående. Ack, vore
detta enda orsaken till äktenskaplig olycka,
då skulle äktenskapet i regel bevisa sig
vara, hvad unga, romantiska älskande före-
ställa sig, när de befinna sig på förtjus-
ningens höjd!
Det kan ifrågasättas, huruvida bland tu-
sen fall af ekonomisk ruin hustrun med-
vetet och uppsåtligt bidrager till ett enda.
Nej, tvärtom söker hon i allmänhet, så
vidt hon äger en smula sundt förnuft och
någorlunda känner till affärsställningen, hålla
mannen tillbaka från slösaktiga vanor och
använder hela sitt inflytande i ekonomisk
riktning. E. B.
—❖–––––––:
TURISTEN
illustrerad tidning för rese-, vandrings- och kurortslif, utkommer med ett 8- åi2 sidigt
nummer hvarannan vecka och kostar för maj—december endast 3 kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0186.html
