Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. 19 juni 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
p
P 3
<4 ÇL
P P
V E
H £<
£:5
*d M
s» S
H ®
5“ *
et- Pi
•O
l+» bd
0: "
1$
p: ©
P 0
P, •
0
>n
p o
g *
° OD
4 %
P- N
H B
p» 5
" §
s»
*=s
CD
ÇDo
QO
0Q
CO
8
CO
S"
SB
S3
W
00
CD
O»
x’
o
09
CD
T3
200 i89e
I dödsstunden, då allt som varit mellan dem
glömdes för dödens majestät, hviskade han ett
enda ord — »förlåt» — så bönfallande och öd-
mjukt, att det låg en hel upprättelse däruti.
Ilon sörjde honom 1 Han hade i många år fyllt
hela hennes lif, och allt som tiden gick glömde
hon hans fel för att leta fram förtjänsterna;
men på samma gång kände hon sig som en fri-
gifven fånge och blomstrade upp till en helt ny
människa.
Någon ungdom hade hon aldrig haft, och mer
och mer fylldes hennes bröst af längtan att komma
ut, lefva, se något af världen!
Egendomen var vid mannens död i ganska då-
ligt skick, ty under hans sjukdom fick det gå
hur som helst. Själf orkade han ej tala vid in-
spektorn och Magda vågade ej, ty äfven till ho-
nom, hade svartsjukan sträckt sig.
Under de år som gått i kamp och förtryck
hade hon tänkt mycket och gifvit. akt på mycket
också, och när hon blef änka, blef hon med ens
matmodern som tog tömmarna i hand och själf
såg om sitt, så väl inom som utom hus.
Den som alltid stod henne i vägen, när hon
ville genomföra en mera rationel skötsel af går-
den, var inspektorn, en ärlig och arbetsam, men
strängt konservativ människa, som orubbligt höll
på den gamla goda ordningen. Mer än en gång
hade hon också tänkt på att göra sig af med ho-
nom, men återhållits af sitt goda hjärta.
Nu var han emellertid uppsagd och visste, att
hennes Stockholmsresa hade till mål att skaffa
en efterträdare»
När hon satt i bredsläden insväpt i pälsverk
med Elin bredvid sig, som fått löfte att följa
med till stationen, stod han med mössan i han-
den och ett så nedslaget utseende, att det gjorde
henne ondt.
»Adjö!» sade hon och räckte ut sin hand. »Jag
vet, att jag kan lita på, att herr Engvall ser efter
hus och hem.»
Han nickade bekräftande. »Om frun inte
skulle finna någon som passar eller är lämpligare
än jag, så . . .»
»Sagdt är sagdt,» svarade hon, förmildrande
orden med en vänlig nick.
»Kör nu, Stenson!»
En klatsch med piskan och ekipaget var långt
nere i alléen ; men inspektören stod ännu länge
kvar med ett frånvarande uttryck i sitt ansikte,
under det att han med käppen ritade underliga
figurer i den nyfallna snön.
Det hade varit konstnärskarneval och Magda
kom just därifrån.
Hon bodde hos en släkting, hofrättsrådet von
Bender, som var gift med hennes barndomsvän,
Selma Kruse, och allt från sin ankomst till
Stockholm hade hon varit inne i nöjenas livirfvel.
Lyxen och elegansen i det rika hemmet, de
förfinade vanorna, dyrbara toaletterna, lysande
festerna och främst af allt de framstående per-
sonligheterna, med hvilka hon kom i beröring,
allt bildade en ny, henne fullkomligt främmande
värld, där hon från första stunden kände sig
hemmastadd.
Känslan af absolut frihet, som hon erfor för
första gången under sin lefnad, kom henne med
ens att växa nt till en älskvärdare, själfullare
personlighet än hon någonsin varit, och utan att
veta,huru det tillgått, var hon säsongens hjältinna.
När hon såg sig i spegeln, förvånades hon
öfver sitt utseende och kände, att de smickrande
ord, som sades henne, voro en sanning. Medveten
därom, liksom om sitt förnäma sätt att föra sig
och sin originella, glänsande konversation, blef
hon för hvarje dag mera tilldragande, på samma
gång hon ej kunde värja sig för en känsla af
triumf öfver, att hon — den underkufvade, af
hela världen glömda — förmådde lägga snart
sagdt hvilken man hon ville för sina fotter.
I detta lif, som fullständigt berusade henne,
fanns dock en mörk punkt — brefven hemifrån!
Iion hade varit borta mer än en månad och
kunde ej besluta sig att resa. Alltid var det nå-
got hon måste vara med om, något oförsökt som
lockade, och under de ständiga öfvertalningsför-
söken att stanna kände hon blott allt för väl, hur
gärna hon gaf med sig.
Inspektörens bref om gårdens skötsel retade och
plågade henne. Allt detta, som helt upptagit
henne, syntes nu så litet och intresselöst — och
Elins bref?! Det ena förtvifiadt, bönfallande,
hjärtslitande, det andra pockande, trotsigt, hot-
fullt.
Hon visste, att dottern, under sin lärarinnas
ledning, var i så goda händer, att hon ej behöfde
förebrå sig, att honlämnadehenne etisalnpåen tid;
men de hade varit så mycket för hvarandra, inor
och dotter, under faderns sjukdom och allt sedan,
att de snarast (liknade tvänne systrar, och Elin
var allt för mycket utvecklad att inte tänka sig
möjligheten af att så godt som förlora sin mor
genom ett nytt giftermål. Det var också fruktan
därför, som sken igenom alla hennes bref.
På karnevalen hade Magda uppträdt som Ti-
tania och var vackrare än någonsin.
»Ni ämnar väl inte gå till kojs genast mitt
herrskap?» sade en ståtlig, dyrbart kostymerad
arab, i det han omsorgsfullt hjälpte henne af
med kappan och liksom händelsevis snuddade
mot den bara armen.
Det var Selmas bror, baron Kruse, som tagit
den fjärde platsen i vagnen »för att undgå mod-
den på gatorna,» som han uttryckte sig.
Hvar och en visste, att han därigenom fick
dubbelt så långt till sin bostad, liksom för hvems
skull han gjort sig detta besvär.
(Forts.)
–––––––––-*—–––––-
Innehållsförteckning.
Clara Strömberg. (Med porträtt-). — Med silfvernyc-
kel; poem af Anna Knutson. — Några ord om slöjd och
konstslöjd; af Mathilda Langtet. II. — Ur Amerikas kvin-
novärld; ett efterföljansvärdt exempel — Husets härska-
rinna; en miniatyr för Idun af Dagmar B—m. — Till I-
duns alla läsare och vänner. — »Dessa små»; några bil-
der ur de bundna systrarnas lif af Amanda Kerfstedt.
(Forts, och slut). — Iduns julskisstäfling. — När gatste-
narne bränna; af Hlgn. — »Iduns skoliofskoloni» oeb »I-
duns skollofskolonifond». — Faster Beate-Julies marknads-
minnen; en Kuliurbild från det gamla Vermland af B. J.
H—n. (Forts, och slut). — Runebergs kvinnliga anför-
vandter; för Idun af Hellen Lindgren. — Ur notisboken. —
Teater och musik. – Oförrättadt ärende; skiss för Idun
af Vilma Lindhé. — Tidsfördrif.
–––- –––– -
&
Txarom
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Mitt hela är ett,
Det ha ni väl sett.
Och ändå det var
Ifrån början ett par.
Nu verktyg det är,
Som sticker och skär.
I damernas hand
Det finns i all land.
I verser, tankedigra, tunga,
Vi gå att småord nu besjunga.
Ett festligt samkväm hittas lätt.
Ja, ännu ett, om jag ser rätt.
Hvad ropar man åt den som äger
En mängd af hvad (?) och ledigt sä-
ger
Sitt festtal fram? — En insjö, säg?
Två floders namn sen öfverväg!
En sockens namn vi ock framleta.
IIvad kan en större fågel heta?
Hvad vittne väl betänka bör.
Hvad snurrar rundt och nytta gör?
Säg, hvarmed kan man såpan spara.
Hur’dan skall allmän landsväg vara?
Hvad lärorikt för unga män?
Ett namn på skald, knappt brukligt
än.
Hvad kan en flicka icke sjunga?
Hvad har den sjuke många tunga?
Hvad finns på vägar här och där?
Hvad har hvart skepp som böljan
skär?
Namn på en gud; tre namn på flicka.
Hvar kan man skräpgods undan-
sticka ?
Iivad säges den som pratar bra?
Och här två husdjur få vi ta.
En landtmans hopp af godt utsäde
Ett eget namn på skaldekväde.
Säg hvad bär flickan i sitt hår?
Hvem råder viss tid hvarje år?
Men stopp; dn finner i min sång
För litet hvad? Säg ut en gång!
Bni.
Charad.
Visst var den i högsta grad mitt hela,
Som mitt andra i mitt första gjorde
Och därvid skred längre än han
borde,
Utan fruktan att om målet fela,
Palindrom.
Han hade så roligt, den lille,
Allt annat han glömde därvid.
Med leken han fortsätta ville,
Så länge som kvällen var blid,
Men bäst som han satt under eken,
En röst som han kände så godt,
Bjöd: »Rättfram», nu sluta med le-
ken,
Du länge nog roa dig fått.
Härefter din »bakfram» dig väntar,
Ty allvar behöfves ju ock!
På dörren hans mamma nu gläntar,
Drar gossen från leken med pock.
S. L.
Geografisk stafvelsegåta.
Följande bokstäfver och stafvel-
ser, rätt sammansatta, bilda 13 ord;
hvilkas begynnelsebokstäfver, lästa
uppifrån, beteckna en svensk för-
fattare och slutbokstäfverna ett af
hans arbeten.
di, ås, ka, kie, ga, yd, lin, rn, n, ba,
ger, one, ma, one, vad, r, es, ri, ub,
d, uka, ir, te, v, a, sus, t, ur, ga, t,
dol, re, ru, ha, sta, gla, dt, e.
Orden beteckna: 1) Stad i Sveri-
ge, 2) flod i Indien, 3) bergshöjd i
ryska riket, 4) stat i Europa, 5) sjö
i Ryssland, 6) stad i Östersjöprovin-
serna, 7) stad i Tyskland, 8) härad
i Småland, 9) stad i Irland, 10) ö-
grupp i Vestindien, 11) biflod till
Elbe, 12) flod i Frankrike, 13) sjö
i Sverige.
I. n.
Aritmogryf.
1 1 2 3 4 5 3
2 6 7 4 5 3 8
3 9 10 2 11 8 1
4 12 13 7 13 2 3
5 13 14 ii 2 13 7
6 4 15 2 16 7 17
7 5 11 8 12 3 2
8 13 8
cc
!
T
-
1
13 2 3
9 9 14 16 9 13 18
10 13 6 1 6 9 12
1) Man af börd, 2) ibland uti fåra-
kläder, 3) oumbärlig för skräddare,
4) hör en riksdagsman vara, fil en
sjöofficer, 6) »omvändt» ett listigt
djur, 7) en af de fyra årstiderna, 8)
nödvändigt å fartyg, 9) ej något
stort, 10) ett mansnain. Begynnel-
se- och slutbokstäfverna bilda nam-
nen å två frihetshjältar.
L— ris.
Tidsfördrif.
Tag 4 st. tändstickor Bryt den
ena. Lägg dem sedan på ett bord, så
att de få följande utseende oph bil-
da talet 411.
Genom att flytta de båda frilig-
gande två stickorna skall talet min-
skas till det minsta möjliga; fyran
får dock ej röras.
Anna.
Sifferlogogryf.
0895 och 95864 7659 skymning vid
ett glas 862, de öfva sig att spela
8659 och sjunga en 8619. 6895 vill
ej 132459 sitt klöfver 867, utan är
534 af ifver, men 95864 har lugn i
957 af sin 795 och går 756. Nu
12359 de sin ränsel och 53789 åt sig
7349 i sin 234 och 7359 fram sina
hästar. De begifva sig att 5649. De
känna en 8624 456789 61 och 123
mot sitt ansikte men göra sig 43789
för hvarandras 234 och 43 slutligen
i en 123456789.
Lösningar.
Logogryfcn: Flugsvamp; Sam, gul, gam,
mus, svag, sump, sula, flarns, palm, fluga,
glas, 1‘uga, plumsa, mal, alg, usla, puls, lag,
lam, vaip, alf, gas, laf, slup.’
Geografiska ifyVLningsgåtan • Eskilstuna; 1)
Egypten, 2) Smaland, 8) Kurland, 4) Irkutsk,
5) Lysekil, 6) Saratov, 7) Turkiet, 8) Utrecht,
9) Niagara, 10) Arendal.
Charaden : Son-son.
Korsgåtan : P
TRO
T ROSA
PROSTAR
OSTAR
A A R
R
Kapselgåtan: Anna, Sam, Dag, Disa, Kal-
la, Per, Ture, Astrid, Ida, Mark, Inga, Ada,
Arvid, Inge, Enar, Ester, Tea, Allan, Harald,
Adele, Lena, Set, Emma, All’, Sofia, Vera,
Markus, Matts, Frans, Teresia, Olof, Erna,
Otto, Erik, Ina, Natan, Signe.
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO
Rectan 1888 intygade prof. Joh. Lang i Lund, att
Hultmans Cacao var fullt lika med van Houtens
Cacao. Hultmans Cacao kan således varmt re-
kommenderas till hvarje husmoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
