Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 26 juni 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sîtt
- – - -
tPtåt’
i®
ING
‘ À
yiNNAN
séùèM
W -:s0i
N:r 26 (445)
Stockholm, Triuns Tryckeri Aktiebolag.’
Fredagen den 26 juni 1896. 9:de årg.
Prenumerationspris pr år:
Idun ensam ........................ kr.5;
Iduns Modet., fjortondagsuppl. » 5:
Iduns Modet., mänadsuppl........ » 3:
Barngarderoben......................... »3:
Byrå :
Klara södra kyrliog. 16, 1 tr.
Allm. telef. 6147.
Redaktör ock utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2—3.
U tgifningst id :
hvarje helgfri freda K-
Prenumeration sker ä alla post-
anstalter i riket. Redaktionssekr. : J. Nordling.
Lösnummerpris 15 öre
(lösn:r endast för kompletteringar.)
AnnonspriH :
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje päbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp- rad
Leontine Deutgen.
iduns ”vegetarianska hjälpreda”.
Y
I vårt land räknar Vegetarismen jämförelsevis få anhängare och dess
r sträfvanden vinna ganska långsamt fotfäste, chnru detta på intet
sätt får tillskrifvas bristande viljekraft eller för svaga omvändelse-
försök från vegetariernas sida. Nej, tvärt om, dessa hafva namn om
sig att vara behäftade mod ganska stor svada, hvilken en gång för-
anledde en icke troende att dräpande utbrista: »Inte är det väl nöd-
vändigt att rårna, fastän man
äter gräs.»
»Äta gräs» eller i bästa fall
äta grönsaker, detta är den
oinvigdes uppfattning af vege-
tarismens hela troslära, som om
densamma vore ett uteslutande
magevangelium. För den, som
vill göra sig besvär att med
vaken blick och utan förutfat-
tade åsikter studera densamma,
skall den visa sig innehålla en
mängd beaktansvärda sanningar,
äfven om man ogillar dess dieti-
ska föreskrifter.
Tyskland är vegetarismens
vagga, och namn sådana som
pfarrer Kneipps, doktor Lah-
manns och professor Winter-
nitz’ äro en borgen för att den
minst af allt gör skäl att kal-
las idiotism. Från Tyskland
har den banat sig väg till Schweiz,
de stora reformernas land, till
England, där den åstadkommer
en välbehöffig motvikt till de
blodiga rostbiffarne och den tra-
ditionelle tekannan, samt till
Skandinavien.
En bland vegetarismens för-
sta och förvisso varmaste och
mångsidigaste förkämpar i vårt
land är fru Leontine Deutgen,
hvars distinguerade bild vi i
dag hafva nöjet bringa Iduns
läsekrets. Do flesta Vegetarier
känna den förut, och många
tidningens öfriga läsare hafva hört talas om denna energiska dam,
om ej annat genom hennes (L. D:s) vegetariska matsedlar, som hvar
månad införas i Idun. Den sista bär ordningsnumret 37, hvilket ger
vid handen, att det ej måtte vara så fasligt enformigt att vara vege-
tarie, som man i allmänhet är benägen att antaga.
För att belysa en af fru Deutgens förnämsta hjärteegenskaper, god-
heten, kan jag icke göra bättre
än att omtala det säregna sätt,
hvarpå jag i min första barn-
dom gjorde hennes bekantskap.
Herrskapet Deutgens och vi
bodde i flere år i samma hus
vid dåvarande Rörstrands-, nu-
varande Wallingatan. En vår,
jag tror det var 1873, utbröt i
hufvudstaden en koppepidemi,
och vår kokerska blef angripen
af den farliga sjukdomen. Tjä-
narinnan fördes bort, köket må-
ste rökas, och hvarken mamma
eller vi satte näsan utom dör-
ren för att ej draga smitta med
oss, och där stodo vi nu, fyra
hungriga barnungar, utan mat
— och utan telefon. Ryktet
om vår nöd hade förmodligen
spridt sig i huset, och jag an-
tar, att fru Deutgen hörde våra
suckar genom trossbottnarna, ty
hon sände oss, som hon då ännu
knappt sett, undsättning i form
af en stor matkorg, nedhalad
på ett snöre framför vårt sals-
fönster, vettande åt gården. I
sanningens intresse är jag tvun-
fastän jag vet, att vege-
tariska argusögon skola falla på
dessa rader, att rodnande om-
tala, att korgen innehöll både
kalfstek och buljong, kaffe och
fint hvetebröd, och jag kan ej
minnas, att aldrig så litet »grön-
foder» följde med, ty på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
