Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 29. 17 juli 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 1896
H
sa
3
fa-
ll
ja
►rf &
g.tf
■S‘8
p> 2
H ffi
S» Ä
ri- £L
H. U
0: “
*0
F 8
pj .
►î
P
s»
tu
«J
P g
O’ g
■ B
m
erfr-
<1
ÇOo
ce
§^
CfÇ
-3
a»
Fru Gründer stod lika lugn inför sin mans
beundrande som inför sin sonhustrus granskande
blickar.
»Nä, är jag nu färdig?» frågade hon, då prof-
ningen pågått en liten stund.
Hon blef befriad, återtog sin gamla kostym
och skyndade ut att ordna om kvällsmaten, som
genom toalettbestyren blef fördröjd till något
öfver åtta, bvilken tid herr Gründer annars höll
på med omutlig punktlighet. Men i kväll hade
han sig själf att skylla, han, som narrat sin
hustru till denna gärd åt modet och fåfängan.
Nu kom hon i alla fall och hämtade dem ut i
det lilla malrummet, där många slags anrättnin-
gar stodo uppdukade på bordet. Gubben slog
sig belåtet ned och beredde sig att gripa verket
an, i det han mycket omständligt stack sin ser-
vett under hakan. Själfva herr adjunkten glömde
en del af sitt pedanteri och sin strama värdighet,
i det han lät anrättningarna full rättvisa veder-
faras.
* *
Det var nu i det närmaste trettio år sedan de
gamle Gründers utbytt det tyska fäderneslandet
mot Sverige, sedan de — efter att hafva sett sitt
välstånd och sin lycka hemma i Tyskland falla
i spillror — dragit till detta främmande land och
där lyckats bygga sig ett nytt hem och ernå en
tryggad ställning.
De hade varit gifta endast fyra år, då den
stora förlusten drabbade dem, och de stodo där
med sina två barn och med tomma händer. Då,
när det sett som mörkast ut för dem, hade —
tack vare gamla relationer, hvari fru Gründers
familj stått till en svensk-pommersk släkt — herr
Gründer erhållit plats som verkmästare vid en
fabrik ett stycke utanför den lilla svenska staden
N. Och, tack vare hans plikttrohet och outtrött-
liga arbetsförmåga, hade han snart lyckats göra
sig oumbärlig på den nya platsen, och efter nå-
gra års hård arbetsdust hade hans villkor små-
ningom förbättrats. Nu, då han efter trettio år
skulle slå sig i ro, sutto de med en — efter deras
förhållanden och anspråk på lifvet — ganska
betydlig samlad styfver. De hade ändock sett
sig i stånd att gifva sin son en akademisk upp-
ÏDUN
fostran och dottern en solid hemgift vid hennes
giftermål.
Fru Gründers arbete under de svåra åren hade
inte varit det minst ansträngande, och hennes
tidigt åldrade — men det oaktadt vackra — an-
lete, de framåtböjda skuldrorna och den lindrigt
krökta ryggen buro äfven tydligt vittne om hen-
nes sträfsamma lif.
Hon hade nästan alltid måst hålla spisning för
fabriksfolket. Under de första åren hade detta
varit en välbehöflig inkomstkälla ; men sedermera
hade hon inte kunnat upphöra därmed till följd
af fabrikens afstånd från staden och de ogifta
arbetarnes svårighet att få ordentliga måltider.
Huru hade hon inte under alla dessa år trälat
dag ut och dag in! Han hade alltid, efter slutadt
dagsarbete, haft sin absoluta hvila, sin ostörda
ro om aftnarna; men hon — ja, sedan de första
lugna åren af sitt äktenskap mindes hon ingen
stund på dagen, hon kunnat kalla sin egen. När
den ena omsorgen slutat, tog den andra vid. Hon
hade visserligen långt förut kunnat lätta på ar-
betsoket, men hon hade blifvit van därvid och
trifdes därmed. Och så länge mannen — som
ändå var tio år äldre än hon — höll ut med sitt
arbete, ville hon äfven hålla på med sitt.
Att inom hushållet låta främmande händer ut-
föra en del af hennes göromål, stod alltför myc-
ket i strid med hennes tyska husmoderliga åsik-
ter. Ingen kunde stoppa strumporna så väl som
hon; ingen laga den tyska lefverkorfven på det
sätt, som Gottlieb blifvit van vid och tyckte så
mycket om.
Det var också, som om den spiseleld, hon med
så mycken omsorg underhållit, alldeles förtorkat
henne själf, under det att den hos mannen läm-
nat det mest glädjande resultat genom en ganska
ansenlig embonpoint och en dito dubbelhaka.
Detta, i förening med det grånade håret, var dock
det enda sätt, hvarpå åldern dittills tagit ut sin
rätt hos honom. Det rödlätta, skägglösa anletet
såg helt ungdomligt ut, med sin fina, räka näsa,
de klarblå ögonen med deras trohjärtade barna-
blick samt den fint bildade munnen. Det var
som hade han barnaanletet kvar, endast tillökadt
med en ram af godt hull. Det låg ett så till-
talande drag af öppenhet öfver detta gamla an-
sikte, att det — på samma gång det gaf ett nå-
got komiskt intryck — verkade värmande och
hjärtevinnande.
Både herr Gründer och hans barn hade full-
ständigt slagit rot i det nya hemlandet. Äfven
fru Gründer trifdes väl — såsom hon skulle gjort
öfverallt, där hon haft man och barn — men
hon talade det nya tungomålet mera brutet än
mannen. Med sitt mera afsöndrade lif hade hon
inte heller haft samma lätthet som han att sätta
sig in i förhållandena, utan stod så godt som
främmande för allt, som låg utom hemmets krets.
Han däremot hade — tack vare sitt rörliga och
gemytliga lynne och sin myckna beröring med
människor — snart blifvit förtrogen med både
språk, folk och sedvanor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
