- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1896 /
232

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 29. 17 juli 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232 1896
H
sa
3
fa-
ll
ja
►rf &
g.tf
■S‘8
p> 2
H ffi
S» Ä
ri- £L
H. U
0: “
*0
F 8
pj .
►î
P

tu
«J
P g
O’ g
■ B
m
erfr-
<1
ÇOo
ce
§^
CfÇ
-3

Fru Gründer stod lika lugn inför sin mans
beundrande som inför sin sonhustrus granskande
blickar.
»Nä, är jag nu färdig?» frågade hon, då prof-
ningen pågått en liten stund.
Hon blef befriad, återtog sin gamla kostym
och skyndade ut att ordna om kvällsmaten, som
genom toalettbestyren blef fördröjd till något
öfver åtta, bvilken tid herr Gründer annars höll
på med omutlig punktlighet. Men i kväll hade
han sig själf att skylla, han, som narrat sin
hustru till denna gärd åt modet och fåfängan.
Nu kom hon i alla fall och hämtade dem ut i
det lilla malrummet, där många slags anrättnin-
gar stodo uppdukade på bordet. Gubben slog
sig belåtet ned och beredde sig att gripa verket
an, i det han mycket omständligt stack sin ser-
vett under hakan. Själfva herr adjunkten glömde
en del af sitt pedanteri och sin strama värdighet,
i det han lät anrättningarna full rättvisa veder-
faras.
* *
Det var nu i det närmaste trettio år sedan de
gamle Gründers utbytt det tyska fäderneslandet
mot Sverige, sedan de — efter att hafva sett sitt
välstånd och sin lycka hemma i Tyskland falla
i spillror — dragit till detta främmande land och
där lyckats bygga sig ett nytt hem och ernå en
tryggad ställning.
De hade varit gifta endast fyra år, då den
stora förlusten drabbade dem, och de stodo där
med sina två barn och med tomma händer. Då,
när det sett som mörkast ut för dem, hade —
tack vare gamla relationer, hvari fru Gründers
familj stått till en svensk-pommersk släkt — herr
Gründer erhållit plats som verkmästare vid en
fabrik ett stycke utanför den lilla svenska staden
N. Och, tack vare hans plikttrohet och outtrött-
liga arbetsförmåga, hade han snart lyckats göra
sig oumbärlig på den nya platsen, och efter nå-
gra års hård arbetsdust hade hans villkor små-
ningom förbättrats. Nu, då han efter trettio år
skulle slå sig i ro, sutto de med en — efter deras
förhållanden och anspråk på lifvet — ganska
betydlig samlad styfver. De hade ändock sett
sig i stånd att gifva sin son en akademisk upp-
ÏDUN
fostran och dottern en solid hemgift vid hennes
giftermål.
Fru Gründers arbete under de svåra åren hade
inte varit det minst ansträngande, och hennes
tidigt åldrade — men det oaktadt vackra — an-
lete, de framåtböjda skuldrorna och den lindrigt
krökta ryggen buro äfven tydligt vittne om hen-
nes sträfsamma lif.
Hon hade nästan alltid måst hålla spisning för
fabriksfolket. Under de första åren hade detta
varit en välbehöflig inkomstkälla ; men sedermera
hade hon inte kunnat upphöra därmed till följd
af fabrikens afstånd från staden och de ogifta
arbetarnes svårighet att få ordentliga måltider.
Huru hade hon inte under alla dessa år trälat
dag ut och dag in! Han hade alltid, efter slutadt
dagsarbete, haft sin absoluta hvila, sin ostörda
ro om aftnarna; men hon — ja, sedan de första
lugna åren af sitt äktenskap mindes hon ingen
stund på dagen, hon kunnat kalla sin egen. När
den ena omsorgen slutat, tog den andra vid. Hon
hade visserligen långt förut kunnat lätta på ar-
betsoket, men hon hade blifvit van därvid och
trifdes därmed. Och så länge mannen — som
ändå var tio år äldre än hon — höll ut med sitt
arbete, ville hon äfven hålla på med sitt.
Att inom hushållet låta främmande händer ut-
föra en del af hennes göromål, stod alltför myc-
ket i strid med hennes tyska husmoderliga åsik-
ter. Ingen kunde stoppa strumporna så väl som
hon; ingen laga den tyska lefverkorfven på det
sätt, som Gottlieb blifvit van vid och tyckte så
mycket om.
Det var också, som om den spiseleld, hon med
så mycken omsorg underhållit, alldeles förtorkat
henne själf, under det att den hos mannen läm-
nat det mest glädjande resultat genom en ganska
ansenlig embonpoint och en dito dubbelhaka.
Detta, i förening med det grånade håret, var dock
det enda sätt, hvarpå åldern dittills tagit ut sin
rätt hos honom. Det rödlätta, skägglösa anletet
såg helt ungdomligt ut, med sin fina, räka näsa,
de klarblå ögonen med deras trohjärtade barna-
blick samt den fint bildade munnen. Det var
som hade han barnaanletet kvar, endast tillökadt
med en ram af godt hull. Det låg ett så till-
talande drag af öppenhet öfver detta gamla an-
sikte, att det — på samma gång det gaf ett nå-
got komiskt intryck — verkade värmande och
hjärtevinnande.
Både herr Gründer och hans barn hade full-
ständigt slagit rot i det nya hemlandet. Äfven
fru Gründer trifdes väl — såsom hon skulle gjort
öfverallt, där hon haft man och barn — men
hon talade det nya tungomålet mera brutet än
mannen. Med sitt mera afsöndrade lif hade hon
inte heller haft samma lätthet som han att sätta
sig in i förhållandena, utan stod så godt som
främmande för allt, som låg utom hemmets krets.
Han däremot hade — tack vare sitt rörliga och
gemytliga lynne och sin myckna beröring med
människor — snart blifvit förtrogen med både
språk, folk och sedvanor.

*


* *
Herr och fru Gründer gjorde sin entré på den
fest grosshandlare Ekegrens gåfvo med anledning
af sitt silfverbröllop. Det var ett riktigt reputer-
ligt gammalt par, där de skredo genom salen:
han i sina fina svarta kläder af litet gammal-
modig snitt och hon i sin uppfiffade svarta si-
denklädning.
Sedan hälsningsceremonierna blifvit undanstö-
kade och fru Grunder vederbörligen placerad
bland damerna, uppsökte herr Gründer sin son,
som han fann alldeles undangömd bland herrarna.
Adjunkten kände sig i allmänhet besvärad bland
främmande damer och höll sig helst fjärran
från dem.
(Forts.)
–––- *–––-
Innehållsförteckning.
Alexandra Smirnoff, af V. Lindman. (Med porträtt).
— Olika synpunkter, af S—m. — Astrid; skiss för Idun af
Gerda Meyerson. — Harriet Beecher Stowe j (med porträtt),
af En svensk kvinna. — I /klädpenningfrågan»; tvänne in-
lägg af —Ig och .4—s. — På rundresa; några korta bref af
fröken Eva, uppsnappade och afskrifna af Georg Norden-
svan. (Forts.)* — Från Iduns läsekrets: Till Linnéa, af
Fanny Ghrysänder. — »En ungkarl, som söker värdinna»,
af »Bescheiden». — Ur notisboken. — Teater oeh musik. —
I ro; berättelse för Idun af Vera Vinge. — Tidsfördrif.
’SiäsfSräri
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Hufvudordet:
Hur är dagen som kommer
Och dagen som går?
Hur är vinden, som omkring dig
susar?
Hur är böljan som smeksamt
Mot strandbädden slår?
Fjäriln, som sig med blomdoft be-
rusar?
Hur den bäfvande sucken,
Den glänsande tår?
Hur den bild, som i drömmen dig
tjusar?
Småorden :
Hur jag borde vara
Att riktigt förklara
Den mening som ligger i gåtan min
gömd.
Hvad alla tillhopa
Mig skulle tillropa,
Om artighet vore i Norden förglömd.
I-Ivad ej jag vill göra
Att icke förstöra
Det rykte jag vunnit att strida helt
käckt.
Nej, hellre jag mister
Mitt -— hvad? — om i klister
Jag råkar att fastna se’n lansen är
Ett »småfolk» i vågen.
En släkting till sågen.
Hvad vilden föraktar som onödig
ståt.
En plåga för gubben.
En dag för tulubben.
Hvad tårar framkallar, men ej hö-
rer gråt.
En småsven åt Bore.
Hvad onödigt vore,
Om ej vårt klimat vore kyligt och
grått.
Nu vill jag ej dröja
Mitt tillnamn att röja;
Jag är, med all heder, er vän
Don Quixote.
Geografisk gåta.
Fig. 1.
12 3
0 * 0 * 0 *
0 * 0 * 0 *
0 * 0 * 0 Mr
0 * 0 * 0 Mr
*


_*
* Mr
M_
M-
Mr
*


Mr
Mr
*


* 0 * 0 * 0
* 0 Mr 0 Mr 0
*| 0 *| 0 0
1 2 3
berg, 3) asiatisk stad. Fig. 2 (ned-
ifrån uppåt): 1) italiensk stad, 2) kan-
ton, 3) italiensk stad.
Om, när de båda figurerna skju-
tits tillsammans, så att de bilda ett
helt, de femte och sjätte horisontala
raderna angifva namnen på tvänne
städer, så är den rätta lösningen
funnen.
S. L.
Aritmorem.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 = en del af Sverige.
13 7 9317 8 = begagnas vid väf-
ning.
3 2 13 17 15 6 = religiös sekt.
13 10 6 12 = namn.
7 14 5 =
17 12 16 4 = »
6 3 13 17 =
14 3 11 136 = »
3 17 15 13 =
3 11 13 17 = »
15 9 13 4 =
13 11 3 = ett slags galler.
13 10 11 16 = husdjur.
1 17 5 13 10 11 16 = djur.
1 17 3 = förarglig insekt.
10 11 16 = dryck.
13 10 17 1 7 = växt.
13 10 4 3 17 = fågel.
7 11 4 12 9 = musikinstrument.
4 13 7 = trädslag.
17 3 1 =
7 15 11 16 13 = hög person.
7 9 3 11 13 = ordningens upprätt-
hålläre.
10 2 12 16 6 15 = nära bekanta.
13 .6 8 10 14 15 17 = betjäna vid
bordet.
A. E. B—g.
1) fall sju = hemmahör i sagan.
2) bro te ko = en arbetsam tid.
3) be tu ty = en vexling.
4) vidd ini = en enhet.
5) vilsne tankar = någonting »för-
handenvarande».
6) ok moi en = dagens lösen.
7) karm skal = förekommervidhög-
tidliga tillfällen.
8) alg ina = vid rättegång.
9) a b c = brukas i England.
10) roa Rhon = eftersträfvansvärdt.
11) en et al = hafva människorna.
12) rem äldsk = husgeråd.
13) kol ed väf = hör till skaldeyrket,
14) ni gaf din röd = finns i alla land.
De funna ordens begynnelse- och
slutbokstäfver bilda namnet på tvän-
ne kvinnor, som gjort sig bemärkta.
h-g.
Lösningar.
Logogryfen: Fjäril; älf, fjär, lä, il, fil, i,
ärf, iär, rif, fä, räf, lif, är, jäf.
Charaden : Mars-vin.
Triavgclaritmogryfen: Krokan,
roman,
Omar,
kar,
an,
n.
Metamorfosen :
B B ï T M M
A I I I I E
S B T T L R
E E E A A A
L L L N N N
Förvandlingsgåtan: Säter — Falun. Fot,
sal, lom, lur, nos.
bräckt.
Ett utrop som kommer min kind
till att glöda.
Hvad kan, i all tysthet, en varelse
döda?
Fig. 2.
De 32 stjärnorna skola utbytas
mot lika många bokstäfver. Fig. 1
(uppifrån nedåt) : 1) historisk ort, 2)
Förvandlingsgåta.
Af nedanstående stafvelser bildas
ord med för livart och ett utsatt
betydelse.
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO
Redan 1888 intygade prof. Joh. Lang i Lund, att
Hultmans Cacao var fullt lika med van Houtens
Cacao. Hultmans Cacao kan således varmt re-
kommenderas till hvarje husmoder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free