Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. 31 juli 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 243
Malvina, tror dn verkligen, att du löste mig
från sorgen och saknaden efter min maka,
när du löste sorgfloret af min hatt och min
vänstra rockärm, emedan sorgetiden var ute,
som du sade? — Jag skall ej vidare tala
om mig, men tror du ej, att hundradetals
sorgtyngda människor hellre skulle vilja
dölja sin smärta under en obemärkt, en van-
lig dräkt, än bära den till allmänt beskådande
bakom en reglementerad slöja? Hur bittert
kännes det ej, att gå förbi människor och
veta, att de fått anledning att rifva och slita
i sär, stundom af ännu svårare art, än det
döden slagit! En stigande kultur — —»
»Tillåter naturligtvis ej heller att man
klär lik?» hugger hon af.
»Tillåter ej att man kläder ut stoftet, nej,
naturligtvis,» upptager han den nya fråga,
som hon oförsiktigt råkar väcka. »Jag vet
visserligen ej, hur pass frigjorda våra bilda-
de klasser nu blifvit från detta slags maske-
radupptåg, ty sedan jag ägnat de lefvande
all den omsorg, mina patienter ha rätt att
kräfva af mig, är mitt samvete lugnt, ifall
någon af dem måste skatta åt förgängelsen,
och jag går ej att se dem ligga på parad
i likkistan. Men mina vägar föra mig ibland
in i de fattigas hem, och där har jag råkat
få skåda samma utmärglade skelett, i hvil-
ket lifslågan brunnit så länge, att det väckt
en förlåtlig otålighet hos far eller mor, ligga
lik i en bruds förklädnad, eller ock i något,
som de stackars fattige kallade ’sky’, och
som äfven tjänade till att kittla fåfängan
och väcka ’de andres’ afund. — Säg ingen-
ting, Malvina! Jag vet, att detta är något
som åtminstone kar varit mod i vår klass
och är ett af de bedröfliga arf, en falsk
bildning lämnar åt våra okunnigare
medmänniskor. Kanske svepa vi nu helt
enkelt våra döda så som det ägnar stoft,
som skall gömmas i jord eller förintas i
eld. — Det var sant, jag sänder en större
ask, fylld med blommor, till vår svågers
kista samt något annat till hans barn, men
detta rör ingen annan, och det var egent-
ligen ej om likklädsel jag ämnade säga några
ord nu, utan om hoppet, att en stigande
kultur, ett verkligt framåtskridande. — —■ »
»För allt i världen, Svante, tala ej med
mig om sådant! Jag är ej för abstrakta
ting, utan håller mig blygsamt till de kon-
kreta!» värjde sig lektorskan Bern och
sprättade med broderns pennknif bort ett
knippe penseer från sin hatt.
»Du har rätt, syster. Men kanske du
anser vår syster Agnes för ett konkret ting »
— Ja så, det gör du! Och hennes dotter
med? Tack! Nåväl, dessa två konkreta
substantiv blefvo för knappast tre veckor
sedan af vår svåger, skoladjunkten, under
större bekymmer, än han ensam kunde bära,
utrustade för sommarvistelsen ute bland
eder. Klä nu du och dina tre flickor ut er
till svarta spöken, så måste Agnes och hen-
nes dotter göra det samma, ty jag tilltror
dem ej att ha nog karaktär att helt enkelt
säga: Vi ha ej råd att hyckla sorg, äfven
om vi hade lust. — Men du, Malvina, du
är ju en liten centralsol i ett lysande pla-
netsystem, sprid du nu en skymt af san-
ning öfver denna del af sällskapslifvet. —
Hör, Malvina, du!» — — —
Malvina hade hört nog och var redan
utom dörren. Några minuter därefter satt
hon vid en kopp förmiddagsté hos sin allra,
bästa väninna (som blott ägde två förtrog-
na väninnor utom lektorskan Bern) och för-
trodde denna, att hennes bror verkligen för-
tjänade både att kallas »gubben mot ström-
men» och »professor Egen.» Och väninnan,
som samma eftermiddag för sina två andra
förtrogna relaterade professorns vrånga åsik-
ter, tilläde som sin bestämda mening, att
han ej var någon kristen människa.
»Hon har lämnat sina penséer kvar hos
mig, kanske det ändå betyder något, bety-
der, att hon tänker på mina ord,-» mumlar
professorn, som ännu på gamla dagar är en
optimistisk drömmare. Aue.
–––- ❖–––-
Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
IX.
Några ord om nervositet
och s. k. nervösa sjukdomar,
af
Professor F. Lennmalm.
Iceland de olika delar, af hvilka människo-
~ kroppen är uppbyggd, spelar nervsystemet
på visst sätt den viktigaste rollen. Alla krop-
pens öfriga organ stå nämligen i direkt be-
roende af nervsystemet, för hvilket ändamål
hjärnan, nervsystemets högsta del, genom nerv-
trådar stå i förbindelse med kroppens alla
delar. Genom nervsystemet förmedlas all vår
uppfattning af den utom oss varande världen,
allt hvad vi erfara genom våra yttre sinnen,
genom vår syn, hörsel, lukt, smak och känsel,
kommer till vårt medvetande förmedels våra
nerver. Allt arbete, som oupphörligt försiggår
inom vår kropp för dess vidmakthållande, såsom
blodomloppet, andningen, matsmältningen, kör-
telafsöndringarna m. m., allt detta sker under
beständig ledning och kontroll af nervsystemet,
Vid hvarje form af kroppsarbete tages nerver-
nas verksamhet i anspråk, och allt slags in-
tellektuelt arbete förmedlas af en direkt verk-
samhet hos hjärnan. Allt hvad vi äro vana
att betrakta såsom yttringar af vårt själslif,
allt hvad vi förnimma och tänka, hvad vi tro
och veta, hvad vi minnas, hvad vi hoppas och
frukta, all vår glädje och sorg, vår kärlek och
hat, allt detta och mycket mer har sitt ma-
teriella underlag uti lifsverksamheten i vårt
centrala nervsystem.
Nervsystemet är väl skickadt att uppfylla
alla dessa olikartade fordringar, men liksom
för allt annat förgängligt är en viss gräns satt
för dess förmåga. Öfverskrides denna gräns,
så uppträda snart sjukliga symptom, och donna
gräns öfverskrides tyvärr alltför ofta.
Ändamålet med dessa rader är att i korthet
påpeka betydelsen af de s. k. nervösa sjuk-
domarna och att särskildt fästa uppmärksam-
heten på deras orsaker och angifva möjlighe-
ten af deras förebyggande. Namnet nervösa
sjukdomar är något egendomligt, det användes
blott i populär bemärkelse och tarfvar därför
några ord till förklaring. Nervsystemet är,
liksom kroppens andra organ, utsatt för en hel
del sjukdomar, beroende på inflammationer,
yttre skador, svulstbildningar m. m., hvilka
sjukdomsorsaker framkalla mer eller mindre
svåra anatomiska förändringar af nervsystemet.
Dessa sjukdomar, i och för sig, falla alldeles
utanför det kapitel, som nu intresserar oss.
Med de nervösa sjukdomarna eller, såsom de
hellre böra benämnas, de funktionella nervsjuk-
domarna menar man sådana sjukdomar, där
inga upptäckbara anatomiska förändringar före-
finnas, men där nervsystemet, till följd af
vissa, här nedan angifna orsaker, ej längre full-
gör sitt arbete på samma sätt som hos en fullt
frisk individ, utan har förlorat en del af sin
spänstighet och blifvit försatt i ett tillstånd,
som enklast kan kännetecknas dels såsom trött-
het, dels såsom öfverdrifven retlighet.
Åt de olika sjukliga symptom, som böra
hänföras till de funktionella nervsjukdomarna,
har man nu gifvit olika namn, och en stor
del af dem, ehuru visserligen ej alla, innefat-
tas under de tillstånd, som man benämnt ner-
vositet, neurasteni och hysteri. Med nerv-
svaghet menar man i allmänhet antingen ner-
vositet eller neurasteni. Nervositet bör kanske
helst anses såsom blott och bart en egendom-
lig svaghet och lättretlighet i nervsystemet,
hvilken vållar att individer med denna slags
konstitution lätt bli neurasteniska och hyste-
riska, eller ock kan man definiera den såsom
den lindrigaste formen af vare sig neurasteni
eller hysteri. Vid neurasteni finner man en
betydlig grad af trötthet eller rättare sagdt
uttröttbarhet såväl hos de psykiska som de
kroppsliga förmögenheterna, åtföljd af stegrad
psykisk retbarhet med därpå beroende hypo-
kondriska föreställningar. Vid hysteri är den
stegrade psykiska retbarheten eller den s. k.
suggestibiliteten det mest framträdande symp-
tomet; denna suggestibilitet är så stark, att
genom de allra obetydligaste retmedel, ofta
blotta föreställningar, särdeles storartade verk-
ningar komma till stånd, såsom t. ex. förlam-
ningar, känslolöshet, krampanfall o. s. v.
De olika funktionella neuroserna, af hvilka
vi här namngifvit de viktigaste, äro ej skarpt
skilda åt, utan öfvergå utan bestämd gräns i
hvarandra, liksom ock gränsen mellan dem och
den fullkomliga hälsan är tämligen obestämd.
Man har ansett, att dessa sjukdomar i vår
tid skulle vara vanligare än någonsin förr, och
man talar därför ock om vår nervösa tidsålder,
vårt nervösa århundrade. De fleste författare,
som sysselsatt sig med detta ämne, äro ense
därom, att vi äro mera nervösa än våra för-
fäder, och för giltigheten af detta antagande
talar den omständigheten, att de orsaker, hvilka
framkalla nervositet och dess följder, och om
hvilka strax skall ordas, utan tvifvel till följd
af våra sociala förhållanden verka mera inten-
sivt på oss än på föregående generationer.
Emellertid är det nämnda antagandet ej fullt
bevisadt, och det motsäges direkt af vissa for-
skare. Studerar man medicinens historia, så
finner man ock, att dessa sjukdomar alltid
varit vanliga, ehuru de gått under växlande
namn. Jag behöfver exempelvis blott erinra
om de egendomliga epidemier af nervösa åkom-
mor, som härjade under medeltiden och långt
in i nyare tiden, och som gåfvo anledning till
häxeriförföljelserna. Den berömde Sydenham,
sjuttonde århundradets mest framstående läkare,
antager på sin tid, att hälften af alla kroniska
sjukdomar bero på hysteri. Man finner så-
sålunda, att det kanske ej är med rätta, som
vår tid yfves öfver epitetet nervös gent emot
föregående tidehvarf; det är åtminstone fort-
farande en öppen fråga, huru härmed kan för-
hålla sig.
De nervösa sjukdomarna äro mycket vanliga,
de skona ingen ålder och intet kön, man kan
ej säga, om de oftare förekomma hos män
eller kvinnor, under ålderdomen, mannaåldern
eller barndomen. Alla folkslag, alla raser drab-
bas af desamma, intet yrke, ingen sysselsätt-
ning, intet stånd skyddar för dem, de äro lika
hemmastadda i de rikes palats som i de fat-
tiges kojor.
Hvilka äro nu de orsaker, som frambringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
