Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. 31 juli 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 I Dü N 245
Nya Hotell var ytterst tjänstaktig och vänlig och
där fingo vi mat, i trots af att det var öfverfullt
af nattgäster. Under hela kvällen kommo oupp-
hörligt regnskurar och vi voro duktigt våta. Kloc-
kan tio började kullorna att kläda majstången
och ett muntert folklif tog härunder sin början.
Det var godt om turister, som intresserade sägo
pä och ofta hördes öfverraskade utrop af bekanta
som oförmodadt stötte samman uppe i Dalom.
Vi träffade några Stockholmsherrar, som erbjödo
oss sitt sällskap och skydd under dansen, hvil-
ket vi med nöje antogo, ty annars hade det kan-
ske ej varit så lugnt för oss tre unga flickor att
stanna uppe under hela natten. Klockan 12 var
stången färdig med sina kransar, hjärtan och
dalpilar och regnet hade nu äfven upphört. Nu
restes den af starka masar, och sen tog ringdan-
sen vid, den ena ringen utanför den andra rundt
om stången. Sedan tågade man med musiken
i spetsen ner till en mycket stor Ångbåtsbrygga
där sedan dansen lifligt tråddes. Där dansades
vals, polka, hambo så civiliseradt som helst
och allmänt dansade både masar och kullor ovan-
ligt bra, kanske ej alltid så lätt, men taktfast
och säkert. Vi flickor dansade med en mängd
masar och hade gränslöst roligt och skrattade åt
deras torra humor då de språkade. Så svarade till
exempel en mas på min fråga, om det ej hände
att de dansade ner i sjön på den af regnet hala
bryggan: Jo det hände nock, men di kommer
fäll oftast upp i igen! Presentation sker ibland
under dansen och tillgår ofta sålunda; »Jag he-
ter Matts, hvad heter du?»
(Forts.)
––––*––––-
SVi minne.
Skisseradt för Idun af EUen Bergström.
sin torftiga vindskammare i ett af de
r ålderstigna husen vid Klara kyrkogård
sitter gamla mamsell Alm vid fönstret och
stickar. Som i dans fångar stickorna maska
efter maska, skötande sig genom mångårig
vana helt flinkt utan uppsikt och lämnande
den gamla mamsellen frihet att med ögonen
följa de förbigående på gatan och kyrko-
gården.
I dag ser det mera rörligt och folkrikt
ut än vanligt. Något särskildt måtte vara
på färde. Så småningom fylles hela den
vidd, hon kan öfverskåda, med en väntande
skara. Och i allas ansikten står att läsa
högtidligt allvar! Nu öppnas kyrkdörrarna,
och en del af den väntande skaran ström-
mar in. Samtidigt förkunna klockorna i
Sankta Klaras torn ,att åter en själ gått till
det stora okända, därifrån ingen vänder till-
haka. Det är således en begrafningsakt som
firas.
Men hvem är han, som nu skattat åt för-
gängelsen? Hvem ringa klockorna i dag till
ro? För hvem tyckes man i hufvudstaden
hafva gått man ur huse för att följa på den
sista färden? Det har gumman på sin kam-
mare ingen aning om. Tyckte hon sig ej
rent af se kungens högresta gestalt försvinna
inom tempelporten ? Icke kunde hon väl
se fel. Hans drag äro henne ju så bekanta
genom träsnittet öfver soffan, hvilket hon
klippt ur en gammal illustrerad tidning.
Begrafningar såg hon ej så sällan, men att
kungen själf vid någon af dem varit närva-
rande, det kunde hon ej erinra sig. Och så
denna allt tätare och tätare människoskara!
Tänk om någon af »de kungliga» vore död!
Hon måste skaffa sig upplysning. Skynd-
samt påtager hon den snäfva urmodiga regn-
kappan och sin lilla nötta sommarhatt och
begifver sig ut.
»Hvem är det som begrafs?»
»Viktor Rydberg. Vet ni inte?»
»Viktor Rydberg,» upprepar hon för sig
själf», Viktor Rydberg.» Endast ett namn, ett
enkelt namn, utaladt utan några titlar! Och
— det märkvärdigaste af allt ! — detta namn
förefaller henne bekant. Hon känner det
ej genom »Den siste atenaren», »Grotte-
sången,» »Vapensmeden» eller» Jubelkanta-
ten,» genom någon af dessa snillrika skapel-
ser, som gjort det mera äradt än de mest
lysande titlar skulle förmått. Läsning har
hon föga fått ägna sin tid åt under sitt sträf-
samma, praktiska lif. Skalden, tänkaren,
han som så väl förstått vår tid, vår efter
sanning och ljus och visshet sökande tid,
förstått att gifva uttryck åt hvad som rör
sig på djupet under dess stundom grumliga
yta, honom känner den olärda för detta
husmamsellen ej, och likafullt förekommer
namnet henne så bekant. Hon letar och
letar i sitt lifs minnesbok. Ack, ändtligen
har hon funnit det! Men långt tillbaka i
tiden har hon måst gå, hela sextio åren,
ända till minnesbokens andra blad.
Hon återvänder till sitt rum, men i an-
danom ser hon sig förflyttad till den landt-
liga kyrkogården i Jönköping. Hon är barn
igen, och bredvid henne på grafstenen un-
der hängasken, där de, obekymrade om plat-
sens dystra ändamål, hvila ut efter springle-
ken, sitter en några år yngre gosse med djupa,
tankfulla ögon. Så lifligt hon nu erinrar sig
den snälle lekkamraten, den lille Viktor, som
höll till godo att leka med henne, trots det att
hon bara var en flicka och med hvilken hon
så gärna delade den mjuka pepparkakan ;
han som aldrig enligt pojkars vanliga sätt
behaudlade henne med öfversitteri ; som kun-
de berätta så hemska sagor om jättar och
troll, hvilka dock alltid slutade med den
skönas befrielse ; som slutligen växte till en
mycket viktig person i hennes ögon, sedan
biskopen en dag stannat och talat med ho-
nom och klappat honom på hufvudet. Se-
dan hade hennes föräldrar flyttat från sta-
den, och kamraten från barndomens trolska
värld hade hon aldrig återsett. Under ar-
bete och flit först i föräldrahemmet och
efter föräldrarnas död hos främlingar hade
hans bild så småningom utplånats ur hennes
själ, och ehuru hans namn fördes på ryktets
vingar öfver hela vårt land, nådde det lik-
väl icke fram till henne, till den undangömda
vrå af världen, där hon under sin krafts
dagar lefde sitt obemärkta, men trogna lif
i ständig kretsgång mellan barnkammaren,
bakstugan, köket och källaren.
Nu nalkas processionen. Från sitt fönster
kan hon se den plymbeprydda likvagnen, det
långa tåget af sörjande, kistan där han nu
under blomstertäcket sofver den sista sömnen
Blicken skymmes och en dallring af vemod
genomfar den gamla vännen. Sedan helge-
domen slutit sig om sorgetåget, sjunker hon
andaktsfull på knä. De ord, som gå öfver
hennes läppar, höra ingen mer än Gud, men
säkert uppsänder hon en varm bön för den
dödes själ.
Morgonen därpå köpte mamsell Alm i
kryddboden eu tidning för att i »bladet»
få läsa om begrafningen. Där fick hon nu
bekräftelse på sin förmodan, att det icke var
någon annan än hennes barndoms lekkam-
rat, hvars stoft dagen förut under konungs
och folks samfälda saknad och sorg vigdes
till den sista hvilan i Klara kyrka. Ty
jämte en utförlig beskrifning på den stor-
artade begrafningen, en sista hyllning åt
den ädle döde, förekom där äfven en skild-
ring öfver skaldens barndom i fädernesta-
den Jönköping.
––––-*––––
3 ”ktädpenninqfråqan”.
Hl.
Då jag är en karlsperson, känner jag mig så-
som sådan tämligen obehörig att yttra mig i
denna fråga.
Naturligtvis kan jag ej heller ingå i några de-
taljer om huru en kvinnas klädpenningar böra
användas. Men jag är i tillfälle att kunna säga,
huru mycket en liten mycket ordentlig och verk-
ligen fin — jag menar ej grann eller utstyrd,
icke ens modern alltid — fru har användt i den
vägen under en lång följd af år, och det kan ju
måhända blifva »ett litet strå till stacken.» Detta
såsom ursäkt för mitt uppträdande.
Nämnda fru bar sedan första dagen af sitt äk-
tenskap fört noggranna räkenskaper öfver husets
inkomster och utgifter. För hvarje år finns ett
sammandrag, utvisande hvad som gått åt till
matvaror, aflöningar, belysning, tvätt och stryk-
ning, mannens kläder hustruns dito, barnens
dito, skatter, .äkarevård, nöjen, böcker och tid-
ningar, gåfvor m. m.
Ur dessa räkenskaper meddelas nu följande
utdrag :
Hustruns kläder år 1867 Kr. 108: 70
» » 1868 » 119: 52
» » 1869 » 122: 42
» » 1870 » 101: 49
» » 1871 » 99: 73
2> 7/ 1872 » 90: 33
3> 7> 1873 » 116: 18
» » 1874 » 167: 68
» » 1875 » 97: 48
7) 7> 1876 » 108: 86
7> » 1877 » 287: 07
» » 1878 » 131: 66
» » 1879 » 100: 13
» » 1880 » 149: 76
» •» 1881 7> 124: 18
» y> 1882 » 92: 57
7> » 1883 » 223: 78
» » 1884 » 94: 25
» » 1885 » 91: 70
7> » 1886 » 114: 72
» » 1887 2> 80: 74
» » 1888 » 78: 61
7> » 1889 » 160: 36
» » 1890 » 103: 77
» » 1891 » 102: 19
» » ■ 1892 » 53: 76
» » 1893 7> 31: 74
7> 1894 » 223: 67
» » 1895 » 84: 48
Sana Kr. 3,461: 53
Således 3,461 kr. 53 öre nnder 29 år, hvilket
gör 119 kr. 36 öre om året eller i rundt tal 120
kr. A—s har användt 160 kr. årligen, således
något mera. Båda dessa siffror visa emellertid,
att ett fruntimmer, som förstår att väl använda
sina klädpenningar, kan kläda sig förvånande
billigt och ändå vara en verkligt fin dam.
Anmärkas bör, att ofvanstående belopp an-
vändts endast till kläder, ej till gåfvor, böcker,
papper, nöjen, läkarevård m. m., som signaturen
—îff synes vilja hänföra till beklädnadsfrågan
Ehuru jag, såsom redan blifvit nämndt, ej kan
inlåta mig på nådra detaljer, kan jag dock, fullt
förtrogen som jag är med de grundsatser, som
blifvit följda vid ofvanstående utgifter, intyga,
att de i allt väsentligt öfverensstämma med hvad
signaturen A—s så tydligt redan framhållit,
Naturligtvis måste våra utgifter, äfven när det
är fråga om kläderna, rätta sig efter inkomster-
na. Ty man bör ju aldrig lefva öfver sina till-
gångar. Men det betyder ej, att, om man har
mer än hvad som erfordras för ett ändamålsen-
ligt och passande lefnadssätt, man skall stegra
sina utgifter därefter. Intet kan för snart sagdt
hela vår existens vara fördärfligare.
Det finnes således ett »lagom» äfven i fråga om
lefnadssättet, och detta måstå vara normen, ej
hvad våra inkomster för tillfället möjligen med-
gifva. Håller man sig till detta lagom, äfven
när inkomsterna ökas, så både kan man spara
något för kommande dagar och man blir i till-
fälle att kunna tillgodose intressen, som bringa
oss större tillfredsställelse än granna kläder o. d.
Den husmoder, som härofvan åsyftas, har un-
der årens lopp haft mycket olika inkomster att
förfoga öfver. I början voro de omkring 1,500
kr. årligen. De ha sedan år efter år stigit och
utgör för närvarande 7 à 8,000 kr. Såsom sjr-
nes har hon dock ej ökat sina klädpenningar.
Hon tyckte de voro lagom från början och så
har hon blifvit därvid, ehuru hon under de se-
nare åren kunnat använda mycket mera.
é
S_
13 «
= g Z
£ 2 «
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
